Sveriges snyggaste bonde

Jag vet att vissa har placerat mig i dryg och självgodfacket när de ser vad min blogg heter. Det är lätt hänt men det ligger lite mer tanke än att bara verka dryg bakom " Sveriges snyggaste bonde". De flesta associerar inte bonde med snygg. En bonde är en problemfri 60årig man med blåa hänglsebyxor , sittande på en sten och men en fryntlig bondmora med förkläde, hårknut och en plåt nybakade bullar några meter bakom sig. Han är inte ung, han är inte påläst, han har inte fäbless för skjortor (Såvida de inte är av flanell) har är inte kvinna (!). Därför lade jag beslag på och började använda denna titel när jag sysslade med LRF. Det blev rätt mycket resande och en del taxi. Jag gillar ju uppmärksamhet och för de som undrar så kan jag berätta att jag känner mig tillräckligt väl för att förkasta alla tankar om att jag skulle kompensera för något, jag bara är sådan. Vi kan eventuellt skylla på att jag är vädur. Grundat i mitt tycke för uppmärksamhet och att jag inte bara ville åka upp medlemmarnas pengar utan att göra något för branschen tyckte jag att det var en alla tiders idé att när jag beställde taxi beställa den åt Sveriges snyggaste bonde. Just för att det ställde omgivningens begrepp på högkant.

Kan ni tänka er en klunga taxichaufförer på flygplatsen, alla har en skylt med varsitt efternamn. (Inte sitt eget, utan på den passagerare de ska hämta.) Alla utom en. Bland alla med skyltar som det står Andersson, Pettersson och Lundström på hittar man en som ler lite mer än snittet för de som kör taxi. En på vars skylt det står Sveriges snyggaste bonde. Det var ganska komiskt att se människor, ganska ofta i styrande positioner och vars fria sinne anses vara en självklarhet, börja se sig omkring för att se vem fan det är som är bonde. Mönstret var det samma. Först tittade de en gång extra på skylten, sen började de se sig omkring, först på ansiktena i jakt på någon halvgammal lite plufsig och sen på fötterna i jakten på gummistövlar, för att sen börja gå långsammare. För er som inte varit i Stockholm och på flygplatser innan klockan åtta på morgonen så kan jag berätta att man absolut inte går långsamt, man halvspringer. Att då se folk som en nanosekund efter att bälteslampan släckts rest sig och rusat ut ur planet för att hämta sin väska börja gå allt långsammare för att hamna bakom flocken och således se vem fan det är som är bonde är skitkul.

Av de jag lärt att man inte kan se på folk att de är bönder kände jag igen folk från alla de politiska partierna (ja, miljöpartister flyger lika mycket som andra) LO-ekonomer och massa roliga nissar från näringslivet. Lite lustigt är det allt att ingen ägnade någon synbar tankeverksamhet åt det faktum att han som torkade golvet alltid var från Afrika och att hon som tömde soporna på toaletterna alltid var från Sydamerika medan det var jävligt spännande att se vilken av de kavajprydda männen, för kvinnor kan ju inte vara bönder, som var bonde. Ingen hade ju gummistövlar.