Sveriges snyggaste bonde

Jag är i grunden för konkurrens. Jag är också för en sund marknad. En sund marknad karaktäriseras av en god tillgång på köpare och säljare, och konkurrensen spelar en oerhört stor roll när det gäller branschens dynamik, tillväxt och utveckling. Det vi idag ser på handelssidan är att tre företag (ICA, Coop och Axfood) har sisådär 90 % av marknaden. Eftersom en sund marknad kräver transparens är det lätt för något av de tre företagen att kräva lägre pris än det en given leverantör gett något av de andra handelsföretagen. Med i princip bara tre aktörer som mejerierna kan sälja sina produkter till är det lätt att hamna i underläge. Till och med Arla som är Europas största mejeri har problem att ta hem det pris de behöver när det förhandlar med Ica, Coop och Axfood. Det knorras ordentligt i de andra mejeriföretagen i Sverige som menar att Arla med flit och i syfte att ta över de andra mejerierna håller priserna nere för att välta de mindre mejerierna. Jag är av uppfattningen att man först och främst ska anstränga sig för sitt eget företag först innan man skyller sina tillkortakommanden på andra. Man menar ofta att Arla är så ruskigt stora. Jag håller inte med. Jag är av uppfattningen att Arla behöver växa med minst 40% av den svenska marknaden innan vi har uppnått jämvikt och en sund marknad. Jag har gjort en branschstrukturanalys enligt Michael Porter (han är en av världens mest erkända forskare inom ämnet)

Vi börjar med mejerierna:

Leverantörsgruppen är STARK om:

•·         Den är mer koncentrerad än gruppen den säljer till. Med tre handelsföretag som har 90% mot sju mejeriföretag varav Arla är störst med 50 % kan man knappast påstå att så är fallet.

•·         Produkterna saknar hot från substitut. Här håller hela lantbrukssverige på och tjafsar om det är för att det är inhemskt eller det är den svenska modellen som gör att svenskar vill köpa svenskt. Jag är av uppfattningen att det är för att det är inhemskt. I hela världen ser siffrorna ungefär likadana ut. 80-85% av ett lands befolkning har förtroende för det inhemska lantbruket.

•·         Branschen utgör inte en viktig kundgrupp för leverantören. Det är svårt att lura på de sista tio procenten av handeln all mjölk i Sverige.

•·         Produkterna är viktiga komponenter för branschen. Handlarna behöver sälja mjölk men det finns substitut.

•·         Produkterna är differentierade eller det är förknippat med höga kostnader vid byte av leverantör. Det är ju inga unika produkter och omställningskostnaderna är i princip noll och inga.

•·         Man utgör ett hot vid integration framåt. Är det någon som tror på idén att Sveriges bönder skulle köpa en handelskedja?

Slutsats. Handeln har lekstuga med mejerierna

Nu till handeln:

Handelsgruppen är STARK om:

•·         Den är koncentrerad eller köper stora volymer i förhållande till branschens storlek. Med tre företag och ICA som dominerande är handeln mycket stark.

•·         De produkter man köper är standardiserade. Mjölk som mjölk...

•·         Det finns få omställningskostnader vid byte av leverantör. Som jag skrev innan. Dessutom har handeln tagit över mer av distributionen själva.

•·         Man utgör ett hot vid integration bakåt. Man packar redan kött och mejeriprodukter under eget märke. Ett fenomen som inneburit ökad press på leverantörerna.

•·         Branschens produkt är mindre viktig för produktkvalitén på handelns slutprodukter. Mjölken är viktig för handeln men de andra faktorerna är tyngre. Man integrerar bakåt, köper stora volymer osv.

•·         Man har full information om förhållandena i branschen. I och med den ställning handeln har missbrukar man den fulla insyn som råder.

Slutsats: Handeln har lekstuga med mejerierna

När man sitter och tittar på mejeriernas hemsidor märker man en viss klasskillnad. Arla har en strategi att växa tio procent om året. Fem genom organisk tillväxt och fem genom uppköp och fusioner. De andra presnterar sig själva med plattityder som "det lokala framåtsyftande alternativet" "lyhördhet" "Egen FOU" "Starka varumärken" osv. Man märker hos alla mejerierna en förvånande frånvaro av tydliga strategier. Ofta förväxlar styrelserna mål med strategi och man verkar ha missat att det bara finns tre strategier att välja mellan. De enda strategierna som man har att välja mellan är BILLIG, PROFILERAD samt STOR OCH MÄKTIG. Det finns inga andra. Man kan ha olika strategier för olika marknader men grundstrategin för ett företag kan bara vara en enda. Att påstå att man har flera strategier är bara skitsnack som betyder att man fastnat mellan två, eller tre. Det är i grunden ett problem som kräver starka förtroendevalda och välinformerade ägare när kooperationen måste passa alla och alltid nå konsensus. I och med den svenska modellen har vi uteslutit strategin billig. Det som karaktäriserar profilerade företag är att de tack vare hög kundnärhet, hög utvecklingsintensitet, specialkompetens och starka varumärken är marknadsoberoende. Är Milko, Skånemejerier och Norrmejerier detta? Klarar de att hålla ett avräknings- och produktpris som är skiljt från världsmarknadspris? När tre företag har 90 % av marknaden måste det till stora företag för att vi inte ska tvingas gå billigvägen. När tre företag har 90 % av marknaden fattas det fortfarande 40 % för att Arla ska kunna ta matchen.

Jag har själv suttit i styrelser, och stor och mäktigtanken gör alla styrelsemedlemmar lite fuktiga i blicken. Man vill vara stor. Man vill vara mäktig. På den slutna marknaden vi hade förr var alla kooperationer stora och mäktiga där de höll till. Nu ser världen annorlunda ut och många verkar ha blivit tagna påsängen av att de inte längre är så stora och mäktiga. Det är bara att inse fakta.

Det är alltid hemmamarknaden som betalar bäst men för att skydda den måste man växa i takt med omvärlden.