Sveriges snyggaste bonde

En liten sammanfattning/uppföljning av kommentarerna jag fått om trösk och stressinlägget.

Jag har tänkt vidare. Dels behöver vi män gå in i vår grotta ibland. Det verkar vara vid trösket som det behovet är störst. Dels så förväntar sig ofta kvinnor att de ska vara blodet i våra ådror. Vår enda glädje. Den enda anledningen att gå upp på morgonen. Och rent logiskt, om de nu förväntar sig att all vår glädje ska bero på dem så innebär det även att all vår sorg beror på dem. Då finns det ju logik i att de tror att det har med dem att göra när vi är stressade.

När det gäller telefonerande så har nog fler än jag erfarenheten att samtal ett som kvinnan ringer inte nödvändigtvis måste innebära att hon vill något specifikt, kanske bara höra hur läget är, snacka lite skit what ever. Ganska trevligt med andra ord. Samtal två till fjorton vill hon något specifikt – nämligen skälla på dig för att du missade samtal ett. Det vet vi, och att bli utskälld samtidigt som man kör tröska klarar vi inte av med vår manliga simultankapacitet. Jag vet om att den kvinnliga påstås vara bättre. Även om jag till männens försvar vill påpeka att vi faktiskt både kan runka och titta på Blocket samtidigt.

Jag har även fått kommentarer från kvinnor som också jobbar mycket om att män är likadana. Och det tror jag. Dock tror jag att det finns skillnader. I er kvinnor väcks nog amazonen och ni ifrågasätter och tar strid. Vi män blir nog mer osäkra plåster som inte vet riktigt vad vi ska göra. Som små små barn ungefär.

Vad gäller Johannas kommentar så är det säkert en jävigt bra idé att skaffa en egen bonde. Men det är inte bara att skaffa en. Problemet är att bonde betyder bofast. De flesta bönder har redan gård och är låsta. Hittar man en bonde som är flyttbar så kan det säkert vara bra affär att slå till. Inte bara för att den rimligaste anledningen till att han eller hon är flyttbar är att det skitit sig med henne/hans gård, och att man då aldrig behöver känna att man skulle vara sämre än den andre, (Det här må låta jävligt konstigt för de som inte är i branschen men gården är en väldigt stor del av vår identitet och att få kritik för gården av någon man innerligt tycker om och respekterar gör ont.) de är dessutom bra inridna vad gäller att gå upp mitt i natten och jaga in djur på rymmen, de kan hjälpa till när det är mycket samtidigt som de inte daltar med en, just den där ”klara själv”genen är ju ganska stark i vår bransch, de vet verligen vad man pratar om och man kan dela både intresse och liv och dessutom kan man ju sno deras maskiner… Gällande Tjorvens kommentar så har du givetvis rätt. Man kan ringa de man bryr sig om. Man ska ringa de man bryr sig om. Men som jag skrev innan om att man får skäll för att man inte svarat så kan man vara rädd för att höra av sig. Det behöver inte vara en rationell rädsla men ibland behöver vi en liten hint om att det är lugnt att höra av sig. Vi må framstå som trehjulingar och ni som rymdfärjor när det gäller att vara komplicerade, men just när det gäller att höra av sig utan att veta vad som väntar en i andra ändan av luren kan det skrämma så mycket att vi avstår. Hur gärna vi egentligen vill ringa.

Ja, det är en mycket riktigt iakttagelse att vi bara blir tio, elva år. Sedan växer vi bara.