Soppa

 

Det som skiljer de rikas beteende åt är när stölderna bakom deras förmögenhet skedde. De vars pengar kommer från deras anfäders brandskattande och toppridande av bönder för 300 år sedan kan oftast uppföra sig. De som skapat sina förmögenheter genom att blåsa folk de senaste tjugo åren kan oftast inte uppföra sig. Vi kan ta den senaste tidens liv om Lundsberg som exempel. Jag tror inte att det är systemfel på Lundsberg. Jag tror inte att rektorn tillåter pennalism och att de äldre eleverna ger de yngre stryk helt random. Jag tror inte att det är något fel på ”traditionerna” som sådana. Det är faktiskt ett ganska bra system att skapa god stämning att ge de som inte passar in i gruppen och förstör stryk så att de drar. Problemet är när de som förstör hamnar i majoritet. Eller när de som helt plötsligt är äldst och har ärvt en massa makt inte har fått med sig pondus och respekt för makten hemifrån.

 

Eftersom jag aldrig varit på Lundsberg släpper jag det, och tar ett självupplevt exempel. Jag var häromdagen på en annan skola med anrika traditioner. Även om jag aldrig gått där och även om jag egentligen har en kluven inställning till utbildningen, så har jag ändå alltid tyckt att deras kårtraditioner skulle bevaras. De flesta i alla fall. Dock blev jag bekymrad nu senast. Jag tycker absolut att man ska hålla efter de i de lägre årskurserna. Jag är en absolut anhängare av hårt tempo och hugg och slag. Och gärna förnedring. Men. För att kunna ligga på gränsen måste man kunna känna av var den går. För att kunna tillrättavisa måste man känna människan. Hur många tror egentligen att sessionen med en yngre stående på en stol framför ett gäng äldre handlar om just den yngre? Hur många tror att utdömandet av straff handlar om just den yngres regelbrott? Jag gör det inte.

 

Det handlar om de äldre. Om att ta tillvara på sista året och inför det riktiga livet lära sig att leda, tillrättavisa och berömma. Det kräver ödmjukhet, känsla för uppdraget och pondus. Att vara äldst och ha makt att tillrättavisa de yngre är ingen favör. Inte en möjlighet att under ett år jävlas med folk. För att man kan. Det är ett uppdrag att förvalta med respekt. Att tillrättavisa med enbart ärvd makt i ryggen, utan pondus och utan respekt för uppdraget att leda, och utan uppenbar vilja att lära sig gör det väldigt lätt att man trillar ner i plumphet och pennalism.

 

Har man inte tagit vara på chansen det sista året gett, och man kommer ut i vuxenvärlden utan att vara en ledare så får man inte heller någon ledande befattning. Risken att någon av de yngre vars gräns man korsade i skolan springer förbi en och blir ens chef är då ganska stor. Man har då bara att hoppas att ens nyblivna chef är mer storsint och en bättre ledare än vad man själv var i skolan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Real Time Web Analytics