Sveriges snyggaste bonde

Jag handlar fisk av den lokale fiskaren, äpplen av min granne fruktodlaren, kör med fulla tvättmaskiner, gödslar inte min gräsmatta och bryr mig inte om att ta död på mossan i den, jag försöker spara plats till tofsviporna och kör runt deras bon med harven, jag släcker i de rum jag inte är i och vill bygga vindkraftverk men eftersom jag inte är svartvit i min uppfattning, jag tycker att vi ska ha både kärnkraft och vindkraft, och framförallt inte lider så räknas inte mitt miljötänk och engagemang.

Häromdagen hörde jag på P4 att Sveriges radios miljöstrateg meddelade den stora triumfen att de skulle släcka alla skärmar och lampor på de lokalradiostationer som inte användes under earth hour. Jag höll på att kräkas. Sveriges radio låter alltså skärmar, lampor och andra strömförbrukare vara på oavsett om de används eller inte. Att släcka dem en timme om året var tillräckligt för att slå sig för bröstet.

Alla vill ha en bra miljö men earth hour och miljörörelsen av idag är mer ett kontraproduktivt jippo för att döva människors dåliga samvete för deras handlingar 364 dagar om året och påminner mer om medeltidens flagellanter som med självspäkning ville uppnå syndernas förlåtelse än något framåtsyftande och som människor kan ha med sig i vardagen – Man ska nämligen lida. Det ska kännas och synas att man gör en insats. Att i vardagen tänka på att släcka i de rum inte använder duger inte – hur kan man lida av att ha släckt i rum man inte är i? Hur kan man lida av att när man lämnar jobbet på fredagskvällen slå ifrån datorskärmen? Hur kan man lida av ha lite säsongsbetonat tänk när man väljer bär och grönsaker när man vet hur gott säsongens första smakar? För att rädda något så abstrakt och ointagbart som ”världen” måste handlingarna vara konkreta och kännbara.

Handen på hjärtat, är inte earth hour till för de som är med snarare än för miljön? Genom att göra något så nobelt som att släcka ljuset en timme om året legitimerar man för sig själv att man de andra 364 dagarna om året kan ”unna” sig att synda. Tillvägagångssättet känns igen och är precis som när människor som försöker hålla vikten efter en vecka på linssoppa trycker i sig en påse chips högst mänskligt men man måste få lov att ifrågasätta nyttan utan att bli ansedd som kättare, och de rörelser som ivrigast för fram earth hour får nog fundera lite på vilka som är de egentliga superhjältarna – de skenheliga med konstant dåligt samvete eller alla de som med en balanserad vardag gör miljön en tjänst utan att göra så stor affär av det.