Sveriges snyggaste bonde

Jag har tagit del av diskussionerna om ny lantbruks/landsbygdsminister.  Måtte det bara bli min favvososse Johan Löfstrand. Nu hyser jag förvisso inget större hopp om det. Risken är väl att det blir miljöpartisten Kew Nordkvist. Inte riktigt mitt förstahandsval. Inte alls faktiskt.

Ska man leta efter det positiva i eländet att få Kew Nordkvist om lantbruksminister så kan det faktiskt stärka lantbruket på sikt. I alla fall de enstaka spillror av lantbruket som finns kvar efter fyra år med sosseregering och en miljöpartist som är totalt immun mot allt vad fakta heter som lantbruksminister. Det finns bland många av mina kollegor ett näst intill tvångsmässigt beteende att ränna till politikerna och be att de ska lösa alla våra problem. Från dålig kalvhälsa till finansiering och äktenskapsproblem. Att ideligen ropa på politikerna , och ta för givet att de ska lösa våra problem har skadat vår bransch. Rejält! Politikers uppgift är att skapa utrymme för männsikor att lyckas med sina ambitioner. I övrigt ska de hålla sig borta. Jag är tämligen säker på att det råder omvänd korrelation mellan en branschs lönsamhet och branschens förmåga att ränna till politikerna.

Nu tror jag dock att med fyra år med Kew och rödgrön röra lär mina kollegor i alla fall ha vant sig av med att tro att politiken ska vara till någon hjälp. Alltid något.