Är det någon som frågat fångarna om det gör något att man säljer deras organ?
Jag satt och slösurfade och hittade en artikel om en dam som inte gillade att kinesiska fångars organ säljs.
Varför då?
Vi kan nog tillsammans konstatera att kinesiska fängelser inte är några roliga platser att vara på, att fångarna rimligtvis får stryk och att några säkert blir ihjälslagna. Hade jag varit fånge i Kina hade jag nog varit ganska glad om överhögheten hade en plan för min kropp efter min död. Det är lika bra att inse att chansen att komma därifrån är försvinnande liten ändå, men min status hade ju ändrats från något som saknar värde, bara är i vägen och lika gärna kan slås ihjäl till något som faktiskt har ett större värde i oskadat skick. Ergo, min tid i fängelset hade faktiskt varit bättre om det var policy att organen skulle säljas.
Om du hade varit fånge i Kina tror jag INTE du skulle se det så. (Av flera skäl som jag inte orkar gå in på idag.) Och även om du hade gjort det så är det ju mindre relevant om inte de som sitter där inte gör det vilket är det mest sannolika. Varför inte börja med de svenska fångarna? De klarar sig minst lika bra som de kinesiska utan sin ena njure! Övriga donationsorgan är sällan aktuella på levande donatorer.
Det vore kanske bättre att Kina förbättrade förhållandena i sina fängelser istället för att använda misären som en ursäkt för att hantera fångar på ett sätt som inte kan platsa i ett land som säger sig behandla medborgare väl?
Och så hoppas jag verkligen att du både registrerat din åsikt om huruvida dina egna organ får doneras när så är möjligt samt att du lämnar blod minst 3 gånger per år.
Tröska lugnt :-)
Tack för tipset ;) Det skall användas!
Nu var det utifrån ett fångperspektiv sett, och jag tror att när förhållandena är som de är i kinesiska fängelser ägnar man nog mer tid åt att försöka överleva, alt. dö så smärtfritt som möjligt, än att moralisera över att man egentligen inte borde vara där. Jag fokuserade mest på spinnoffeffekten att de får mindre stryk när de är värda något. Jag gillar din tanke att svenska fångar klarar sig utan sin ena njure, men jag har fått för mig att de ofta knarkar, dricker och lever ett osunt liv. Därföt tycker jag att det är bättre att vi börjar med dårarna. Alla de som sitter på hem, får lagad mat och vars kropp ändå lever ganska sunt, vars läkare som anser att det ingår i behandlingen att de ska ha frigång och skära öronen av tonårsflickor med ett samurajsvärd. Eller de som ger sig på småflickor.
