Sveriges snyggaste bonde

Utan att låta mina politiska åsikter färga resonemanget konstaterar jag att en styrelseledamot som påstår att hon/han blivit grundlurad i sitt styrelsevärv inte skött sitt arbete och ska avgå omedelbart. Att inte veta vad man beslutar om och sen när det börjar lukta bränt hänga ut resten av styrelsen och skylla ifrån sig är inte klädsamt någon som gör anspråk på någon form av uppdrag. Knallar man bara in i styrelserummet utan att ha satt sig i in i ärendena och utan att veta vad man bestämmer kan man lika gärna bli ersatt av en apa som sitter och randomiserat trycker på små knappar. Och oavsett vad man anser när man knallar in i styrelserummet så försvarar man de beslut man fattat när mötet är slut. Annars reserverar man sig under mötet.

De flesta människor som trampar i klaveret har förmågan att i alla fall stå still. Vanja Lundby Wedin fortsätter glatt trampa vidare som en riverdansare på speed.

Det krävs trots allt en hel del för att man i samma drag ska både visa sitt förakt för människor och skriva under sin dödsdom. Swedbank höjer, trots en stark balansräkning och förmåga att kunna gå back några år, räntan på sina tvåmånaders röliga lån med 0,5%. Samtidigt som Riksbanken (som i och för sig är nollor) pratar om nollränta höjer Swedbank alltså räntan. Jag har lite svårt att hitta ord för det. Det är så oerhört korkat att det är skrämmande. Vilka är det som lämnar banken nu? Det är de som kan - De bra kunderna. En bank som redan fått in större volym än de normalt hanterar skrattar ju bara åt en dålig Swedbankkund som vill byta.

Samtidigt visar Swedbank en otrolig disrespekt för sina kunder när man på sin hemsida skriver " Förändringen behöver dock inte innebära att räntekostnaden ökar, utan snarare att den inte blir fullt så låg som den hade kunnat bli utan denna förändring." Hur stort förtroende har man egentligen för sina medmänniskors och kunders intellekt när man försöker slå i dem sådan jovialisk dynga?

Swedbank lär alltså bli en bank full med kunder som ingen annan vill ha och en ledning som föraktar sina kunder.

Vad fan tänker de med?

Läser att en veterinär blivit prickad av ansvarsnämnden. Dock kan jag inte fatta varför. Veterinären hade blivit uppringd av en hästägare, men hade bedömt att det inte var aktuellt att åka ut. Efter flera samtal till veterinären valde hästägaren att ringa djursjukhuset. Bla bli bla bla. Hästen dör. Veterinären får en erinran. Den som skulle skämmas är hästägaren. Såvida veterinären inte hade jour är det hästägarens ansvar allena att se till att hästen får vård. Det är inte veterinärens ansvar. Om nu hästägaren var så jävla missnöjd med veterinären var det hennes (jag förmodar att det är en hon) uppgift att ringa en annan veterinär. Istället låter hon hästen svälta ihjäl. Och dessutom verkar hon inte ha några som helst betänkligheter att berätta för hela världen att hon just låtit en häst hon hade ansvar för dö i onödan. Den som skulle ha skäll är inte veterinären - Det är hästägaren.

Vi lever i ett ojämnställt land. Vi lever i ett land i vilket det är PK att hävda att i den perfekta av världar finns inte det som intresserar, och ibland karaktäriserar, det ena könet. När folk blir tillfrågade om vad de allra helst önskar så brukar det politiskt korrekta och aningen präktiga svaret bli "Fred på jorden". Vilken liten grabb har inte lekt med knallpulverpistoler och sådana där små krigsplastgubbar som stod i samma ställning hela tiden? I en värld utan krig, vad skulle då alla gossebarn leka med? Barbie och sådan skit hade finnits kvar men knallpulverpistolerna hade försvunnit. En värld utan droger är också PK att svara. Vilken man gillade inte chokladcigaretter och lakritspipor som liten? Allt rosafluffigt My little ponyskit hade funnits kvar men det vi killar gillade hade fått stryka på foten. En värld utan död kan folk också ge sig på att svara men i ärlighetens namn, hur många bra actionfilmer hade det blivit utan att någon dör? Alla kärlekskomedier med rosa skimmer och Hugh Grant hade funnits kvar men vi hade fått klara oss utan filmer som slutar med att den gode och den onde slåss på ett hustak. Vi lever i ett land i vilket det ena könets intressen inte ska få näring och utrymme.

Kvinnor kan starta ett parti vars företrädare deklarerar att män - Det är ett satans påfund. Dessutom får de göra det oemotsagda. Trots att de flesta män har muskler nog för att spöa en kvinna av normalstorlek och trots att de flesta har ett intellekt som möjliggör både dialog och argumentering med andra personer, även av kvinnligt kön, så känner de inte igen sig i den pådyvlade förtryckarrollen. De män som ivrigt hejar på vansinnigheterna är små, späda vänsterorienterade fjantar i stuprörsjeans, fett hår och palestinasjal som springer runt och påstår sig känna del i den kollektiva skulden. Detta trots att de skulle få duktigt med stryk av en tolvårig skolflicka och diskussionsmässigt blivit nerbrottade av vilken medlem som helst i familjen Castor. Skulle män göra samma sak - Starta ett parti för att säga sanningen om kvinnor hade de fått löpa gatlopp.

I takt med att vi ser vilka det är som egentligen står för förtryckandet och vilka det är som är förtryckta blir kvinnornas argument allt mer desperata och verklighetsfrämmande. Det måste ju vara att greppa efter halmstrån att påstå att män förtrycker kvinnor med trumpetmusik. I alla fall har statens kulturråd gett en halv miljon till någon som till alternativ till att gå arbetslös tänker bevisa just det faktum att män förtrycker kvinnor med just trumpetmusik. Nollan skriver i sin ansökan bl a

Den övergripande frågeställningen är att undersöka vilka mekanismer och sociala och kulturella sammanhang i tid och rum som gestaltas, skapas och återskapas genom trumpeten som genussymbol.

För att kunna utkristallisera dessa blir det nödvändigt att problematisera begreppen manligt och kvinnligt och undersöka närmare de föreställningar som är verksamma och skapar trumpeten som markör för manlighet.

Vilka normer ligger bakom detta? Hur kommer dessa till uttryck och hur tvingande tycks de vara?

Frågor som leder mig är: Vilken klang i trumpetens breda klangspektrum blir till norm och vilken klang uppfattas som avvikande och kallas för kvinnlig respektive manlig? Vad händer med klangen, när trumpetaren spelar med en 'kvinnlig klang'?

För att komma åt konstruktionen av trumpetbilden ska jag även analysera trumpetdiskurser både i akademisk tradition och i populära sammanhang.

Någon liknande studie har inte tidigare gjorts. Genusperspektiv har länge inte tagits i beaktning inom trumpetforskningen. På det viset innebär det planerade projektet ett viktigt kunskapstillskott inom forskningsfältet.

Om vi bortser från de uppenbara galenskaperna är själva ansökan och hela tanken bakom projektet nonsens och dynga. Värt intet och noll. Man har ju redan i förväg bestämt att trumpeten ÄR en manlig symbol, att kvinnliga trumpettoner klassas som avvikande och att män sålunda förtrycker kvinnor genom att bara spela manliga toner. De manliga tonerna utgör ju dessutom norm. De akademiskt skolade människorna som läser min blogg kan väl berätta den vetenskapliga nivån på ett arbete i vilket man redan i förväg har bestämt resultatet. Inte ens värt en C-uppsats.

Både driftkuckot som ville ha pengarna och riksnollan som beviljade dem skulle hängas ut till allmänhetens spott och spe. Om det nu skulle vara så att manliga toner är norm och kvinnor förtrycks med speciell musik, hade inte 500 000 gjort bättre nytta i musikskolan så att fler töser började spela trumpet?