Sveriges snyggaste bonde

Jag läste att det blivit liv för att tre stycken kommit som slavar till en fest på Hallands nation i Lund. Tydligen hade något blivit kränkt. Riktigt varför har jag inte förstått än.

Slavhandel är ingen vacker del av historien, eller av nutiden för den delen, men alla sätt att närma sig fenomenet är hälsosamma. Vi måste få prata om nazismen, kommunismen, slavhandel osv. Att skämta om något är inte att ta ställning för det. Att sjunga snapsvispor med internationalen som melodi är inte att vara kommunist. Att säga ”Nyår i två veckor? Hur blir man kurd?” är inte att vara rasist. Att sminka sig svart och komma ledd i ett rep runt halsen till en fest med djungeltema är inte att ta ställning för slaveri. Man är bara medveten om historien. Jag har mer respekt för de som är medvetna om historien och har den så pass levande och aktuellt i sitt sinne att de tänker på den när det är fest än de som blir kränkta eller de som försöker i överdrivet pk-syfte ta avstånd från slavgrejen. Måste reflektioner kring jobbiga saker prompt vara allvarliga och helst förbehållna några seriösa snubbar på tv? Ska vi dela upp världen i roliga saker som det är okej att prata om och skoja om och en del av världen som vi inte ska prata om, inte skämta om, bara glömma, stoppa in i garderoben och låtsas som att det inte finns? Ska vi låtsas att det inte finns och har funnits slavhandel eller ska vi försöka minnas och inte upprepa historien?

Både slavhandel och sjöröveri är både historiska och högst aktuella företeelser och frågan blir nu om den danska familjen som blev kidnappade av somaliska pirater ska bli kränkta när folk har barnkalas och ungarna kommer utklädda till pirater med lapp för ögat? Ska Siegfried och Roy bli kränkta när McDonalds erbjuder ungarna ansiktsmålning i form av en tiger? Ska jag bli kränkt när folk använder begreppet bondfångeri? Är det ett statement att människor från Afghanistan inte kan sköta sig när hundägare kopplar sina afghaner?

Jag fattar bara inte varför man gör en så stor sak av ett spex. Har de tre slavarna och deras slavhandlare på något vis tagit ställning för slaveri? Har de gjort skillnad på människor? Mig veterligen har den ende som gjort skillnad på människor och validerat människors förmåga att uppföra sig utifrån ras varit den som påstår sig ha blivit såååå kränkt för att några klätt ut sig till slavar. Eller det har blivit okej att säga saker som att vita människor skulle aldrig … (fyll i lämpligt verb)?

När slutade folk ta saker för vad det är? När började folk ta allting så fruktansvärt personligt? När ska världens kvinnor reagera mot att Alexandros, den jäveln, har gjort Venus de Milo som ett statement att kvinnor inte kan lyfta tunga saker?

Har skrivit en debattartikel och mailat till Lantbruk...



Jag delar absolut Anders Munters uppfattning att de svenska mervärdena är att likna vid kejsarens nya kläder som vi kan läsa i Lantbruk nr 14 2011. Men det är också allt.

Det som debattredaktören refererar till som djurdykning i statistiken är snarare att likna vid ett diskussionsmässigt bottennapp och ett retoriskt magplask. Munters tar sig vatten över huvudet och blandar friskt mellan äpplen och skiftnycklar när han skriver att antalet hektardoser fördubblats jämfört med för 20 år sedan samtidigt som man i den statistik Munters hänvisar till kan läsa att antalet hektardoser inte förändrats nämnvärt sedan 1982. Nedan kan vi se figur 4 från sidan 40 i Kemikalieinspektionens ”Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 2009”.

Hade Munters varit den miljövän han vill ge sken av så hade han glatts åt det faktum att mängden aktiv substans i jordbruket minskat med nästan två tredjedelar de senaste 30 åren istället för att, förmodat medvetet, blanda ihop begreppen och försöka få det att verka som att hans konventionella kollegors miljöarbete skulle gå på ”fel håll”. Munters är fri att ha sin uppfattning om växtskyddsmedel men måste förstå att det är föga klädsamt att som Munters gör och plocka år och mängder som passar hans angrepp på sina kollegor snarare än att redovisa sanningen. När det konventionella lantbruket börjar komma ikapp kravlantbruket så duger det inte att som Munters gör och försöka öka avståndet igen genom att misskreditera sina konventionella kollegor istället för att anstränga sig själv. Jag förmodar att Munters är fullt medveten om att begreppet hektardoser är ett konstgjort begrepp – en framräknad kvot mellan såld mängd och rekommenderad dos. Det enklaste sättet att höja hektardosen är att sänka den rekommenderade dosen. En kontorsprodukt med andra ord. Mängden aktiv substans som är såld är däremot hårda fakta. Ren fysik. Den faktiska mängden aktiv substans har minskat. Jordbrukets miljöbelastning via växtskyddsmedel har rent fysiskt minskat. Oavsett vad Munters påstår.

Jag erkänner att jag i visst ungdomligt oförstånd inte alltid varit alltför nyanserad när jag deltagit i debatten krav kontra konventionellt men önskar att Munters ville växa upp och respektera sina medmänniskors val. Vi ska minnas att hela poängen med växtskyddsmedel är att de ska vara giftiga. Det är inte så att själva giftigheten är en olycklig bieffektsom vi blivit varse i efterhand. Vi som använder växtskyddsmedel är vuxna människor, väl medvetna om vad det är vi hanterar och har dessutom samhällets förtroende.

Jag är konventionell men har haft kravodling i åtta år och kan mycket väl tänka mig att parkera sprutan igen, faktum är att jag på allvar funderat på det, men då ska det vara mitt val grundat på mina värderingar. Inte grundat i onyanserade och världsfrånvända debattartiklar.

Oavsett hur vi väljer att bruka vår mark så förtjänar vi respekt för våra val.

Hos väldigt många i vår bransch ligger mycket av vår identitet i vårt jobb, se bara namnet på den här bloggen, vi går på mässor, sjunger snapsvisor om traktorer och att plöja, snackar skit (bokstavligt talat) med varandra, och jag kan spontant inte komma på någon av mina vänner som inte någon gång valt bort sin pojkvän/flickvän till förmån för traktorn eller djuren eller jobbat sönder ett förhållande.

Men det här...

Eftersom måttfullhet inte alltid är min påse nötter så antar jag drog på lite extra i fredagens inlägg och att ingen gick på det. Jag kommer även i fortsättningen stjäla mitt smör från stackars kalvar, rösta blått och titta lite menande på tjockisar som beställer in alldeles för mycket mat. Idag ska det dock handla om just det blåa engagemanget. Typ. Jag röstar inte på sossarna och bland mina stora politiska problem just nu finns det faktum att Juholt gjort det meningslöst att plocka fram tuschpennan och kladda på valaffischer. Ändå är jag ingen stor fan av hela grejen att Juholts sambo/särbo/what ever har fällts för bedrägeri. Det är något som hände 2007 och knappast någon nyhet. Snarare känns det lite småaktigt att försöka göra affär av det.

Det finns säkert mycket man kan säga om Juholt som politiker men de som tycker att det säger något om Juholt att hans sambo/särbo/what ever har brutit mot lagen vet inte vad kärlek är. Kärlek är inte att välja någon för allt den är. Kärlek är att välja någon trots allt den är.

Kärlek är inte något som har med det förflutna att göra. Kärlek kallnar inte för att det råkar blåsa lite. Det är i lust, you bet, men också i nöd. Framförallt i nöd. Det är i nöden som man blir varse vilken kärlek som är på riktigt och inte. Det gäller alla relationer. Inte bara de romantiska.

Reinfeldts far åkte dit för rattfylla. Blev nyhet. Ohlys son har valt friskola. Blev nyhet. Juholts sambo har åkt dit för bedrägeri. Blev nyhet. Varför? Skulle Reinfeldt, Ohly och Juholt ha konstant övervakat sin omgivning och gett dem stryk när de inte levde upp till de ideal de själva hyllar?

Alla jag älskar har sprickor. Det handlar bara om hur noga man måste titta. Det går att bli förtjust i vem som helst men det är i sprickorna som den riktiga kärleken får fäste och slår rot.

Nyheterna och grävandet om Juholts sambo ger mig ärligt talat inte så mycket och gör mig inte så orolig heller, jag gillar inte att hon systematiskt blåst sin arbetsgivare, men jag hade blivit mer orolig om media berättat att Juholt raggat upp en brud som var helt utan fel.

De som varit med ett tag vet att det är ett under att jag inte ser ut som Barbapappa. Jag äter stora mängder godis, fett, äter några mackor och dricker en hel del kaffe mitt på dagen och sen till kväll så vräker jag i mig mat som inför Stalingrads belägring. Gärna precis innan jag ska gå och lägga mig.

Jag har ju även uttryckt en del kritiska, ibland hatiska, synpunkter på feta människor. Inte bara i min blogg, det har även hänt att jag förklarat för ilskna män på Ica att deras frus röv syns framifrån. Näthat IRL med andra ord.

Min kosthållning i kombination med min kroppform, mitt hat mot tjockisar och det faktum att jag är extremt emot fett- och sockerskatt har gjort att jag fått en 80%ig konsulttjänst på folkhälsoinstitutet. Det började med att jag skulle börja skriva liberala ledare och på omvägar fick nys om tjänsten. Man har med den borgerliga regeringens ledning börjat efterfråga kritiker till dagens dogmer i de statliga och folkbildande verken.

Förutom att granska de rapporter Folhälsoinstitutet ska publicera har jag även utrymme att efter eget huvud föreslå åtgärder för att komma tillrätta med dagens fetma. Eftersom jag inte tycker om hycklare kommer jag börja med att sopa rent framför egen dörr först.

Från och med förste maj när jag tillträder tjänsten så kommer jag utesluta animaliska produkter i min kosthållning. Bort med vingummi och allt annat med gelatin och bindmedel, även tandkräm, bort med mjölk, ägg och kött. Blundstonebootsen kommer jag dock behålla. Att skippa allt det här innebär inte bara en tjänst för miljön och djuren, utan även för mig själv. Det är inte minst av empati med djuren som jag tar det här steget. Min resa hit började för flera år sedan när jag såg Babe, den lilla grisen.

Det som slutligen fick mig att ta steget var när jag fick höra talas att två grisar kan ha skållats utan att först ha blivit avblodade vid slakteriet i Kristianstad. Jag har sedan jag slutade med kor innan jul har jag tillfullo nåtts av insikten att djur är kännande, tänkande varelser och jag kan inte förstå att vi tillåts inskränka deras frihet och att kallblodig mörda dessa stackars djur. Jag har därför precis löst medlemskap i djurens rätt.

Så alla, vid månadsskiftet kommer jag inte längre vara Sveriges snyggaste bonde på heltid. Då kommer jag flytta till Östersund och pendla till Skåne för att sköta gården fredag till söndag. Jag har fått rum i ett kollektiv i ett ockuperat hus i utkanten av Östersund. Jag har lovat visa mina nya rumskamrater mina färdigheter som jag tillskansat mig i mitt tidigare liv och visa bland annat hur man odlar tomater bäst i uppbruten parkett, kärnar smör och enklast sätter en polisbil ur spel med en banan.

Jag förstår om inriktningen kan verka konstig för vissa av er men vi kan nog utgå från att det kommer bli en intressant tid för både mig och folkhälsoinstitutet.