Sveriges snyggaste bonde

Ibland tänker jag lite på vilket kaos det blivit om man i kärnkraften, tandläkeriet och busskörandet (notera att jag inte skrev tågkörande, för just där kan man nog behöva lite hjälp utifrån…) (Å andra sidan är de flesta busschaufförer idioter, så där kunde folk också gott engagerat sig lite.) tagit intryck från en massa sinnessvaga besserwissrar som tror att de kan något. Trots att de inte ens är verksamma inom respektive bransch. Jag har aldrig hört någon förklara för en tandläkare hur mycket han ska borra eller se någon som förväxlar sitt engagemang med kunnande och står och skriker ”KÖR I TREAN! TREAN FÖR HELVETE!! TREEEEAAAAAAN!!” i öronen på busschauffören.

 

När det gäller lantbruk är det dock helt legio att engagera sig och ha synpunkter trots total avsaknad om branschen. Det här är så dumt att jag inte ens orkar skratta åt dem. När det gäller första punkten så antar jag att ingen i Djurens rätt gillar sport. Om någon av dem tittar på eller på något annat sätt stödjer sport så är de skenheliga tramsar. Ingen höjer på ögonbrynen för att elitidrottare är ömtåligare än andra. De flesta normala människor går till jobbet om de är förkylda. Elitidrottare kan säga goddag till en lång period av konvalescens när de börjar nysa. Varför ska vi acceptera något sånt på människor men inte på kor? Dessutom är kalvförlamning inte en sjukdom.

 

Andra punkten är nog ännu löjligare i sitt resonemang. Här tar man för givet att korna mår bäst av och absolut helst vill vara ute och att stallar är av ondo. Jag håller med om att det är kul att se djur ute men jag överlåter med varm hand åt varje enskild bonde att bestämma om hans djur ska vara inne eller ute. Det funkar att ha en kanin, katt eller hund och låta den bo i en lägenhet och förneka den allt naturligt beteende men det funkar inte att ha kor för en eller ett par miljoner och förneka dem att må bra. Brukar man inte allvar så tar det sisådär en vecka innan man fördärvat en besättning. En sund analys visar snarare att det här beteskravet har gjort korna en björntjänst. Nu går det genom att sparka ut korna några månader på sommaren hålla liv i korna i vilket sketet utedass som helst. Om inte beteskravet hade funnits hade Sverige haft mycket modernare och kovänligare stallar.

 

Tredje punkten är så retoriskt dålig att de tvingas rida på att feltolka ord för att ens få ihop det. Det heter att ge mjölk, att ge di till sin egen kalv och att ge mjölk till sitt eget barn. Att vända och vrida på ordet ge för att kunna klanka ner på folk som lever på, av och med sina kor är till att skämma ut sig. Att klä sig i fisknät och knalla genom byn och skjuta på folk med luftgevär är att skämma ut sig i mindre omfattning.

 

Ärligt talat. När jag dör så blir jag hellre återfödd som ko i ett robotstall, utevistelse eller ej, än återfödd som människa. Har någon av er som läser det här och som har produktionsdjur någonsin slagit vad om när något av era djur ska dö?

En liten sammanfattning/uppföljning av kommentarerna jag fått om trösk och stressinlägget.

 

Jag har tänkt vidare. Dels behöver vi män gå in i vår grotta ibland. Det verkar vara vid trösket som det behovet är störst. Dels så förväntar sig ofta kvinnor att de ska vara blodet i våra ådror. Vår enda glädje. Den enda anledningen att gå upp på morgonen. Och rent logiskt, om de nu förväntar sig att all vår glädje ska bero på dem så innebär det även att all vår sorg beror på dem. Då finns det ju logik i att de tror att det har med dem att göra när vi är stressade.

 

När det gäller telefonerande så har nog fler än jag erfarenheten att samtal ett som kvinnan ringer inte nödvändigtvis måste innebära att hon vill något specifikt, kanske bara höra hur läget är, snacka lite skit what ever. Ganska trevligt med andra ord. Samtal två till fjorton vill hon något specifikt – nämligen skälla på dig för att du missade samtal ett. Det vet vi, och att bli utskälld samtidigt som man kör tröska klarar vi inte av med vår manliga simultankapacitet. Jag vet om att den kvinnliga påstås vara bättre. Även om jag till männens försvar vill påpeka att vi faktiskt både kan runka och titta på Blocket samtidigt.

 

Jag har även fått kommentarer från kvinnor som också jobbar mycket om att män är likadana. Och det tror jag. Dock tror jag att det finns skillnader. I er kvinnor väcks nog amazonen och ni ifrågasätter och tar strid. Vi män blir nog mer osäkra plåster som inte vet riktigt vad vi ska göra. Som små små barn ungefär.

 

Vad gäller Johannas kommentar så är det säkert en jävigt bra idé att skaffa en egen bonde. Men det är inte bara att skaffa en. Problemet är att bonde betyder bofast. De flesta bönder har redan gård och är låsta. Hittar man en bonde som är flyttbar så kan det säkert vara bra affär att slå till. Inte bara för att den rimligaste anledningen till att han eller hon är flyttbar är att det skitit sig med henne/hans gård, och att man då aldrig behöver känna att man skulle vara sämre än den andre, (Det här må låta jävligt konstigt för de som inte är i branschen men gården är en väldigt stor del av vår identitet och att få kritik för gården av någon man innerligt tycker om och respekterar gör ont.) de är dessutom bra inridna vad gäller att gå upp mitt i natten och jaga in djur på rymmen, de kan hjälpa till när det är mycket samtidigt som de inte daltar med en, just den där ”klara själv”genen är ju ganska stark i vår bransch, de vet verligen vad man pratar om och man kan dela både intresse och liv och dessutom kan man ju sno deras maskiner… Gällande Tjorvens kommentar så har du givetvis rätt. Man kan ringa de man bryr sig om. Man ska ringa de man bryr sig om. Men som jag skrev innan om att man får skäll för att man inte svarat så kan man vara rädd för att höra av sig. Det behöver inte vara en rationell rädsla men ibland behöver vi en liten hint om att det är lugnt att höra av sig. Vi må framstå som trehjulingar och ni som rymdfärjor när det gäller att vara komplicerade, men just när det gäller att höra av sig utan att veta vad som väntar en i andra ändan av luren kan det skrämma så mycket att vi avstår. Hur gärna vi egentligen vill ringa.

 

Ja, det är en mycket riktigt iakttagelse att vi bara blir tio, elva år. Sedan växer vi bara.

Imorgon är det ett år och en vecka sedan min far läxade upp en trilskande tröska genom att skalla den så jävligt att han krökte en balk. För att undvika dylika händelser och sånt de kan medföra har jag köpt en annan tröska inför den här säsongen. Mindre än den förra men med större verk. Dessutom med efterrensverk och massa andra roliga finesser. Det är nästan synd att jag byggde ny spruta i vintras och tyckte det var extra kul att spruta i våras. Tröskan klarar nämligen nog ogräsbemängda fält med mycket grönt i riktigt bra, och det känns ju synd att inte utnyttja hela potentialen.

 
Trots dagg och nästan nio km i timmen lyckades jag inte köra cylinderstopp en natt när jag tröskade havre. (Vadå stressad...?)

På tal om potential. Det är en ganska besvärlig höst här och eftersom jag tycker att man ska hjälpas åt så har jag tröskat en del åt kollegor också. Så här såg det ut hos en. Tröskan tar sig fram i alla fall. Något ton lättare än den förra och med en förare som är lika ovan som dålig förlorare hjälper...


Ska man verkligen tröska när man efterlyser en diffspärr på tröskan? Det känns mer som att man går i ett betfält än i ett korndito.

Hon såg ännu värre ut senare men då tog jag inga bilder.

Det här är alltså där fläkten på tröskan tar in luft. Framhjulen fyllar dem med dynga.

Jag behövde inte bli lossdragen en enda gång men jag satt och funderade lite om jag inte skulle ge ett njurbälte och en tid hos kurator till han som ska pressa halmen.

När jag satt där och tröskade och skulle tömma tanken så såg jag att tömningsröret gick liiiiiite längre fram än vanligt när jag fällde ut det. Jag tänkte att jag får nog kolla vad det är, drar ner tröskan i hastighet och precis när jag stannar så går det en liten bit till fram. Hmmm, tänker jag. Jag drar i spaken för att fälla in det men noterar att jag inte har någon olja. Ingen ström heller för den delen. Slår ifrån motorn och går ut för att kolla. Då är hela vänstersidan och alla remmar ordentligt inoljade. Jag har fortfarande inte blivit klar över vad det är som havererat. Att något havererat fattar jag. Men inte vad. Jag knallar upp till motorn och ser att det ryker om en kabelhärva. Sen börjar det brinna om nämnda kabelhärva.

För er som inte är medvetna om hur mycket torrt damm det finns på en tröska så kan jag tala om att öppna lågor verkligen suger fetpurjo.  Det var till att rycka av batterikablarna fort som fan. När jag sen kunde konstatera att det inte brann någonstans var det bara att skruva av halva vänstersidan på tröskan och börja dra om elen. En del kablar fick bytas ut mot nya medan andra bara blev omisolerade med eltejp. Hydraulrören fick rättas ut någorlunda och till slut kunde jag ge mig på själva originalfelet. Nämligen kolfästet till tömningsröret som gett sig och sen havererat en massa annat så som oljerör och kablar.

Min far skruvar el. Om ni undrar varför han och tröskan är så rena så är det dag två av skruvande och jag tvättade tröskan med högtrycktvätt kvällen innan vi fortsatte skruva. På kvällen/natten när jag kom hem efter att skruvat ihop tröskan så att jag kunde ta den närmre civilisationen så duschade jag i mer än trekvart. Utan att bli ren...

Bygger nytt kolvfäste. Lite vildmarkens mekaniska över det hela. En äpplelåda och restena av en ljugarbänk får agera arbetsbänk. Nåväl. Jag brukar i och för sig alltid hålla till på golvet ändå. När man har sakerna på golvet så sramlar de inte ner och rullar iväg.

Färdigsvetsat. Bara att svetsa fast.

Det var inte jättegott om plats att svetsa fast det där det skulle sitta och inte förrän jag hade ett rikhaltigt sortiment av slipdamm och svetsloppor på och i kroppen så satt det där. Nu var det bara att skruva fast ungefär en och en halv miljon skruvar och sen fortsätta köra.

Här skulle det alltså svetsas fast. Upp och ner. Och trångt.

På den här bilden ser det jättelätt ut att komma dit. Det var det inte...

Nu tycker jag att jag varit duktig. Dels ha reparerat tröskan och dels skrivit ett helt inlägg utan åsikter…. Och ni som läser. Jag är i stort sett färdig med mitt, så ring om ni behöver hjälp med att tröska.

Jag har en vän som börjat dejta en bonde. Jag vet att hon läser det här och förmodligen kommer bli sur men det är smällar man får ta. Hon är i vanliga fall en ganska sansad människa men nu visar hon verkligen sina kvinnliga sidor. Därför tänker jag skriva om kvinnliga och manliga anledningar att vara på dåligt humör.

 

Kvinnor har ett permanent carte blanche när det gäller att vara på dåligt humör. Kan man inte skylla på mens så finns det en uppsjö av anledningar att ta till. Allt från att de sett Lassie på tv till hormonell obalans, lågt blodsocker och att chefen eller kollegorna inte varit henne tillfreds. Kvinnor kan få riva en hel Ica-affär och komma undan med det bara genom att skylla på att de har mens och klara sig undan fortkörningar genom att snyfta lite. Män däremot ska alltid vara tillgängliga och på bra humör. Oavsett vad. Och betala sina jävla fortkörningsböter.

Det lät ungefär såhär när vi pratade häromdagen:
Hon: Han har inte hört av sig på flera dagar.
Jag: Jaha? Det är ju tröske.
Hon: Han har ju inte hört av sig på flera dagar.
Jag: Jaha? Det är ju tröske.
Hon: Men hur ska jag tolka det då?
Jag: Tolka?
Hon: Ja, han har ju inte hört av sig.
Jag: Det är väl inget som man kan tolka. Det är ju tröske.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Och?
Hon. Ja, hur ska jag tolka det. (Märkbart irriterad)
Jag: Det är inget du ska tolka. Det är tröske. Ende!
Hon: Man kan faktiskt skicka sms.
Jag: Det är för fan tröske.
Hon: Det tar faktiskt inte så lång tid att skicka ett sms bara man vill.
Jag: Det är för helvete tröske.
Hon: (Förnärmad) Jag tar det som att han inte tänker på mig.
Jag: (Tänker du är fan dum i huvudet men säger det inte) Det är för helvete tröske. Det finns inget att tolka.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Har du ringt till hans andra vänner och kollat om han hört av sig till dem då? Ringer han hela världen förutom dig så finns det kanske anledning att oroa sig men rimligtvis har han inte hört av sig till någon. Det är ju för helvete tröske.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Du tar det alltså personligt att han inte har hört av sig till någon?
Hon: Men han har ju inte hört av sig.

Ungefär där insåg jag att det inte var lönt att resonera med henne längre. Hon är ju kvinna. Skillnaden mellan oss män och er kvinnor är bland annat att ni överanalyserar i princip allt. Dessutom godtar ni inte förklarningar som ni inte är kvinnliga. Därför tror jag det är lättare att ljuga när kvinnor frågar ”vad är det” istället för att komma med den manliga och sanningsenliga förklaringen. Jag tänker lite på hur det varit för mig genom åren.

Flickvän: Vad är det?
Jag:  (Med munnen full med mat)Va?
Flickvän: Ja, vad är det?
Jag: (Fortfarande med munnen full med mat) Va?
Flickvän: Ja, vad är det med dig?
Jag: Det är väl inget med mig. Vadå? (Börjar se mig omkring)
Flickvän: Ja, men vad är det med dig?!
Jag: Öööhhhh. (Lätt panik i blicken. Fattar noll)
Flickvän: (Artikulerar och beter sig som om jag vore efterbliven) Vaaad äääääär deeet?
Jag: Va?
Flickvän: Ja, du bryr dig inte om mig.
Jag: Va?
Flickvän: Ja, du är på så dåligt humör.
Jag: Det är inget. Det är bara tröske.
Flickvän: Det är faktiskt ingen anledning att bortse från mina behov.
Jag: Öööhhh.
Flickvän: Ja, du hör ju inte av dig och är sur hela tiden.
Jag: Men det är ju tröske. Det är lite mycket nu.
Flickvän: Det är ingen anledning. Vad är det med dig.
Jag: Det är tröske. Jag är stressad. Ta det inte personligt.
Flickvän: Men vad är det med dig.
Jag: (Nu är det jag som artikulerar och funderar på om damen ifråga verkligen inte efterbliven) Deeeeet ääääääär tröööööööske.
Flickvän: Det gälls faktiskt inte. Man kan faktiskt höra av sig ändå. Du bryr dig inte om mig.
Jag: Men snälla lilla jävla du. (Har nu börjat förklara även med teckenspråk) Det är tröske. Det har inte ett jävla dugg med dig att göra.
Flickvän: Men vad är det med dig? Varför blir du så arg?
Jag: (Börjar få markerade blodådror i tinningarna) Det är tröske och du nöjer dig inte.
Flickvän: Men vad är det med dig? Varför blir du så arg. Jag frågar ju bara vad det är med dig.
Jag: (Funderar på att om domaren är man så blir jag nog frisläppt om jag berättar varför jag ströp damen) Det är ju tröske. Jag är stressad. Det är inget med mig.
Flickvän: Jag tar det som att du inte bryr dig om mig.
Jag. (Skriker) DET ÄR FÖR HELVETE TRÖSKE!
Flickvän: Det är ingen anledning att inte bry sig om mina behov. Vad är det med dig?
Jag: (vrålar) DET ÄR FÖR HELA HELVETE TRÖSKE!
Flickvän: Du bryr dig inte om mig. Och varför blir du så arg. Vad är det med dig.
Jag: Det är tröske. Det har överhuvudtaget inget som helst med dig att göra. NÖJ DIG!
Flickvän: Det räcker inte med att det är tröske. Man kan faktiskt höra av sig och inte vara så sur ändå.
Jag: Vadå räcker inte?
Flickvän: Ja, du måste han någon anledning till att du är så sur.
Jag: (Håller på att explodera) Det är för helvete tröske! Det räcker väl för fan?!?
Flickvän: Vad är det med dig? Varför är du så arg hela tiden?

 

Grundat i de erfarenheter där jag faktiskt försökt förklara att det är tröske kombinerat med andra erfarenheter av kvinnor så kommer jag nästa gång någon frågar mig vad det är med mig ljuga och dra till med en förklaring som låter kvinnlig. Jag föreställer mig att det låter ungefär såhär:
Flickvän: Vad är det med dig?
Jag:
Alt 1.) Jag är lite sur för att en av mina kollegor hade en tröja som var likadan som min.
Alt 2.) Jag är lite sur för att skorna jag tänkte köpa och som var nersatta med 50% inte fanns i min storlek.
Alt 3.) Jag har mens.
Flickvän: (glad och nöjd eftersom hon fått en förklaring hon förstår.) Jaha, men då så.

Örongodis:

 

Godnatt

Jag har fortfarande inte hunnit mer än skumma igenom kommentarerna på förrförra inlägget men jag har några saker jag spontant vill ta upp. Dels gjorde det mig väldigt glad att det fanns de som ändå var måna om att visa meningsmotståndare respekt även om tonen var hård. Det gjorde mig glad. Jag fann också en del nöje i att andra högg så pass fort som de gjorde. Vi som äter lite allt möjligt förväntas acceptera att få höra att vi är busar som äter kött – att kött skadar miljön, skadar oss själva och att djuren plågas. Skriver jag dock ett inlägg om att det kanske inte är så hälsosamt att käka en massa soja så hugger folk. Jag håller med om att det är aningen förmätet att recensera andra människor men det var ganska mycket ilska och ganska lite kunskap. Det är inte första gången jag lyckats reta människor, och min uppfattning är att de som oftast blir argast är de som fått kämpa för att tillskansa sig sin uppfattning och man får inte rubba deras bräckliga världsbild. Dock vill jag än en gång framhålla att jag blev positivt överraskad av många av kommentarerna från ”andra sidan”.

 

Som fan läser bibeln
Vad jag dock blev lite besviken på var att så få inte tog upp att väldigt mycket av världens soja går till foder. Om min tänker er att ni ställer en fotbollsplan på högkant – så stort var målet jag med flit lämnade öppet när jag skrev om soja. Det gjorde mig som sagt lite besviken att inte fler dödade mitt resonemang om soja genom att påpeka att djuren vi äter oftast äter soja. Ser man det som någon form av uppgift i tillvaron att styra om och över andra människors diet så är det ju ganska klädsamt att vara liiiite mer påläst. Inte bara arg. Jag fick även uppmaningen att läsa och lära mig Johan Paulssons fakta av någon. Det senaste jag läst från Johan Paulsson var att det var sunt att äta lite mer frukt och grönt. Ett påstående som jag i princip håller med om. Det är aldrig fel att käka ett äpple.(En påse katrinplommon är helfel.) Dock så håller nog de flesta med om att om man får ”… att processat kött, salt och näringsfattig mat med snabba kalorier ökar risken för cancer och hjärt- och kärlsjukdomar, samt att ökad konsumtion av grönsaker, baljväxter och frukt har motsatt effekt” till att vara ett argument för att helt och hållet välja bort kött så läser man Paulssons fakta som fan läser bibeln.

 

T9
Jag fick även någon kommentar om djurrätt och jag tänker inte vika ut texten där eftersom jag tror att allt ett stort missförstånd. Tänker man lite logiskt så har vi å ena sidan bönderna, de som har utbildning, intresse, kunskap och erfarenhet och dessutom lever på att skapa bra förutsättningar för sina djur, och som följer lagen. Å andra sidan har vi då ett gäng människor som har det liiiiite sämre ställt med kunskapen om djur, saknar djuröga, inte har utbildning, inget erfarenhet av djuruppfödning och som gärna ställer sig utanför lagen för att bekämpa något de är säkra på är dåligt. Jag tror som sagt att det beror på ett missförstånd. Särskrivningen har ju på senare tid ökat, jag tror mycket är mobiltelefonernas T9s fel, och jag har förstått att det finns många som inte ens noterar särstavningarna.  Jag hoppas nu att vi kan få slut på alla hotbrev mot pälshandlare och pälsuppfödares familjer, inbrott i grisstallar und so weiter genom att bara påpeka att ni har läst fel. Det är nämligen så att vi med all vår erfarenhet och rutin bedriver van skötsel och inte vanskötsel av våra djur. Ser nu fram emot ett lugnare och angenämare klimat för Sveriges djuruppfödare och mycket mindre magsyra hos de som inte tyckt om djurhållning innan - Det är ju ingen fara.

 

Bjuder på några bilder från trösket.

Jag tröskar och Drängen pressar halm.

Kanske dags att ge sig...

Såhär ser tiotonsvete inte ut...

Jodåsattehh...

16 fot känns faktiskt lite futtigt ibland.

Farsan får testa att tröska lite medan....

...jag är iväg och tippar spannmål. Lustigt nog envisas man med att lägga städer mellan mig och spannmålsanläggningarna.

Förutom att knäcka en spindelled på tröskan så lyckades han även

Köra en sten i skärbordet.


Det här är dock inte fel för egot...

Jag ska snart gå igenom och svara på kommentarerna på förra inlägget. Dock har jag ett jobb att sköta, och ni får hålla tillgodo med lite kånttri.



Det har varit PTV ganska många dagar nu. Först var det PåTårsVäder men nu är det mer Pitten Till Vänster. Jag tror det beror på att jag vrider mig till höger när jag pressar halm och att snorren helt sonika då stannar kvar och vrids till vänster i förhållande till kroppen. Onödigt vetande? Ja. Bryr jag mig? Nej.

Häromdagen läste jag på Lantbruk.com att en debil pajas som några andra debila pajasar faktiskt röstat på i valet ansåg att Matlandet Sverige gynnade köttindustrin. Nyfiken som jag är så googlade jag pajasen och hamnade på hans blogg. Jag vet att det är olagligt att påstå att någon annan inte är klok, men det är fullt lagligt att påstå det är min fasta övertygelse att påstå att Jonas Paulsson inte är klok.

 

Jag tycker om bröst
Jag finner dem till och med väldigt intressanta. Så länge de sitter på individer av kvinnligt kön och inte på mig. Eftersom jag är helt övertygad om att jag inte varit särskilt snygg med bröst så ämnar jag fortsätta äta kött och dricka mjölk. Det är nämligen såhär att även om Paulsson maler på med en femårings naivitet och en treårings envishet om sin köttfria måndag, köttätandets miljöfarlighet och hur bra människor klarar sig utan mjölk och kött så behöver vi människor proteinet. Paulsson må mala på om hur förträffligt vi klarar oss utan och hur farligt det egentligen är att äta kött och dricka mjölk men han låter sin sketna ideologi stå i vägen för fakta och har inget emot att låta folk som faktiskt tror på honom fara illa.

 

Soja är inte mat
Såhär är det nämligen. De flesta vegetarianer ersätter det animaliska proteinet med sojaprotein. Jag läste häromdagen i en bok jag fick med posten att ”Soja är inte mat.” För det första innehåller sojabönor lektiner, eller Phytohaemagglutinin. Lektin hindrar de enzymer som behövs för att bryta ner proteinet i sojabönan. Man kan på Wikipedia läsa att bönor, i stort sett oavsett sort, i naturligt tillstånd är toxiska. Alltså giftiga. Lektinet  i sojabönor kan ge kraftiga mag- och tarmbesvär och brist på tillgängliga aminosyror. Lektin har även orsakat cancer på försöksdjur. Soja innehåller även fytoöstrogen. Det har på senare tid i vissa kretsar börjat pratas om att kvinnor med klimakteriebesvär kan äta mer sojaprodukter för att dämpa problemen, men för män och alla kvinnor som inte har klimakteriebesvär, för att inte tala om alla barn som är extra känsliga, kan det här rubba kroppens hormonsystem. Det är alltså här bröst på män kommer in…

 

Syratvätt
Soja innehåller dessutom fytinsyra som hämmar kroppens upptag av bland annat kalcium, magnesium, koppar, järn och zink. Den här syran får man inte bukt på genom långa koktider eller lång blötläggning. Bland annat UNICEF menar att de fytinbaserade dieterna i tredje världen är en bidragande orsak till den allvarliga mineralbrist en tredjedel av världens befolkning lider av. Faktum är att sojabönor har en av de högsta fytinsyrenivåerna av de växter vi använder. Man försöker från branschen komma tillrätta med det här. Bland annat genom sojapreoteinsolat. Man tvättar helt sonika sojan i kemikalier, bleker den i syra och sen torkar man den i hög värme.

 

Dämpar sexdriften
Asiater som käkar 30 gånger mer soja än vad vi i väst gör har också betydligt fler fall av cancer i magen, lever, bukspottskörteln och matstrupen än vad vi har. Asiater världen ver har dessutom högre andel fall av cancer i sköldkörteln. Detta trots att asiaterna inte konsumerar soja som ett substitut för animaliskt protein. Eller ja, de asketiska munkarna som lever i kloster har förvisso valt bort kött till förmån för sojaprotein, men de har sin alldeles egna anledning – för att sojan dämpar deras sexdrift.

 

Där för
kan konklusionen  inte bli någon annan än att jag kommer äta kött, dricka både mjölk och sprit och vara som folk. ( I alla fall inom en ganska vid felmarginal) Jag kommer inte heller se mitt köttätande som varken ett statement eller något jag gör helt oreflekterat. Jag äter kött för att må bra och för att jag tycker det är gott. Punkt.

 

Bonus
Bjuder på två bilder från ett regnigt Skåne. Och ja, min hund har bland annat ett rosa koppel. Hon har även ett rosa gå-borthalsband. Vattnet på plattan är sisådär 20 cm djupt. K*KVÄDER!

Finanskris bla bla bla. Såvida man inte ska köpa/sälja hus eller har något annat känsligt för sig så kan man ju fortsätta leva sitt liv precis som vanligt. Jag förstår fortfarande inte mig på folk som placerar sina stålar i aktier och känner sig såååååå förmögna samtidigt som de saknar en strategi för sitt ägande. Eller ja, det är ju inte bara vanligt folk som saknar strategi. Ingen på finansmarknaden verkar ha någon som helst aning om vad de sysslar med. Wallenberg och de andra familjerna må ha varit konservativa men de såg sig i alla fall som samhällsbyggare. Nu har man datorer som köper och säljer fortare än vad människor hinner med, och den som har mest när dagen är slut vinner.

Det som får mig att fundera lite extra är att det inte bara är finsansmarknaden som saknar strategi. Det saknas strategi inför framtiden i hela samhället. Bortsett från LRFs (urvattnade) livsmedelsstrategi så finns det inte ens en plan för hur vi ska slippa gå och lägga oss hungriga. Det räcker ju med att titta på våra usla vägar, och järnvägar för den delen, för att se att samhället håller på att krackelera. Det saknas plan. Och när man vet att de människor som är aktiva i handeln med aktier, derivat och valutor börjar kika mer och mer på att handla med livsmedel ju skakigare aktiemarknaden blir undrar man när livsmedelsmarknaden ska krascha.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tror att det är afrikanerna eller vi producenter som får ta smällen. Jag hoppas dock att det blir alla svenssons. Det kommer i alla fall inte bli de som skapat kraschen. De flyger bara vidare till nästa grönbete...

Det man kan se här är min utsikt om dagarna. Lovar att lägga upp några bilder på maskinerna från utsidan också.






Jag tycker det är kul att ha de här arbetstopparna, vallskörd, sådd, tröske, och att någon gång då och då komma in på kvällen äta en Haribo matadormix och dricka två starköl till kvällsmat och somna på kökssoffan.

När man kör där fram och tillbaka så hinner man fundera på en hel del.
Till exempel: Det spelar ingen roll om är ett och ett halvt år och man blir påkörd i 70 km/h av en rattfull eller i 50km/h av en nykter. Man dör ändå. Ettåringar ska inte springa på gatan själv.

Om man blir påkörd i arslet för att man plötsligt gått ut i vänsterfilen utan att ha glott i backspegeln får man skylla sig själv.

Bland det värsta man kan säga till en man är "du är i alla fall snäll", gärna då med huvudet på sned och en ömkande blick. Jag känner ungefär likadant när folk pratar om att jag håller landskapet öppet när jag tröskat raps till klockan tre på morgonen. Som en annan vis man menade - det är samma sak att säga till bankanställda att det är bra för inomhusmiljön och husen att de jobbar.

Jag tror att den där Gasslander rökar sitt morgonte.