Taoism i ett grisstall.
Vi, och främst våra organisationer, måste trycka på för att det ska dras en tydlig gräns för vilka av våra regler som ska få vara föremål för politik och vilka som ska vara styrda av fakta och verklighet. Det går inte att som SJV gjorde för några år sedan skriva att de om fem år tänker förbjuda kirurgisk kastrering av smågrisar och att de håller tummarna för att det då finns forskning som stödjer deras förbud. Det går inte att ha en djurskyddslag som i grunden är en födelsedagspresent. Det går inte att ha ett beteskrav som i verkligheten förbjuder människor att ta hand om sina djur. Det går inte att enbart med ideologin ”päls är mord” förska förbjuda en hel pälsnäring. Det går inte att politiker och tjänstemän bestämmer att 51 träd aldrig är okej men att 49 är helt ok. Under förutsättning att de står si eller så och inte grövre än… Det går inte att med ideologi som enda utgångspunkt proklamera för en avreglerad jordbrukspolitik med att priserna kommer gå ner när verkligheten visar det diametralt motsatta. Den här politiska klåfingrigheten där man försöker plocka poäng hos den breda massan genom att diskvalificera professionella människors kunskap och omdöme genom att påstå sig föra talan för de som bra säger mu, bä och nöff suger livslusten ur både bransch och människorna i den.
Lao Zi: ”Naturen är varken ond eller god. (…) Att ska förbättra sederna och främja rättfärdigheten är fåfäng beskäftighet som endast kan göra skada. (…) Den sanne statsmannen upphör alltså med att vara beskäftig, stiftar inga lagar och gör sig fri från de konfucianska kardinalygderna, vilka är roten till allt politiskt trassel. Han verkar genom att icke verka, han styr genom att icke styra.”
