Sveriges snyggaste bonde

Jag har hört att det är poppis med bloggbråk, och det här är kanske det första jag dras in i på de snart fyra år som jag bloggat.

Först och främst måste jag nog tacka Johan Beck-Friis för att han kallar mig skicklig bloggare. Dock hade jag hellre sett att han kallade mig vid namn. I övrigt är han ute och cyklar i sin debattartikel på ATL. Uppenbarligen ser han antingen spöken när han påstår att jag, ledarskribenter och LRFare dömt ut hela systemet när vi krävt rättssäkerhet eller så vet han mer än vad jag gör och medger att hela systemet är korrupt.

Alfabetet har bara 28 bokstäver, och varför då slösa med dem? Varför skriver Beck-Fiis en debattartikel utan stuns? Varför skriver han en debattartikel i vilken han i princip inte framför någon åsikt. Beck-Friis skriver "I verkligheten bygger de allra flesta myndighetsingripanden i dag på en stabilare grund(..)". Hade Beck-Friis som förr inte skrätt med orden varit säker på sin sak så hade han lättvinnligt skrivit att ALLA myndighetsbeslut vilar på sakliga grunder. Nu gjorde han inte det, och trots att han har fel i övrigt antar jag att Beck-Friis är begåvad nog för att man ska kunna skylla på slumpen.

Att Beck-Friis anser debatten om rättssäkerhet och godtycke som animerad tyder väl mest på att han inte särskilt ofta besöker den verklighet han refererar till eller så känner han väl att det börjar bränna under fötterna?

Veterinärförbundet har ju precis bytt ordförande, så vi kanske inte ska anklaga den gode Torsten Jacobsson för att kommit med beställningen till Beck-Fiis. Vem ska då en stackars informationschef på Sveriges veterinärförbund ty sig till? Kanske sin vice ordförande?

Samma viceordförande som delar säng med veterinären som skrev ett utlåtande om att de här djuren hade gödselpansar, var i underhull, sjuka, skadade och vistades i en fruktansvärt skadebemängd miljö?




Fler bilder kan ses HÄR.

Samma veterinär ljög även ihop en rolig liten historia och mailade till länsstyrelsen i slutet av 2010 i syfte att de skulle omhänderta mina djur. På något märkligt vis mailade länsstyrelsen förarbetena till den här veterinären och hon ändrade då sin historia så att den uppfyllde de krav förarbetena kräver för att ett omhändertagande skulle bli aktuellt. Hon blev fullständigt bortskriven i rätten och jag vann.

För de som undrar, den här veterinären har aldrig behandlat några djur hos mig. Inte heller varit hos mig tillsammans med länsstyrelsen. Hon har aldrig varit i närheten av mina djur. Enda gången hon hälsat på mig var en gång när hon körde hem från jobbet en kväll.
Hon heter Anna Forslid.

”Hej Per-Ola!

Jag blev väldigt förvånad över att du inte förstått att du måste avgå nu p.g.a. allt som hänt kring dig som person.

Att du inte kommit med hela sanningen och undanhållit oss information ser vi som mycket allvarligt.

Det är inte bara mot oss i valberedningen som du har missbrukat ditt förtroende. Det finns flera som inte har ditt förtroende längre. Den tråkiga attityd som du använder när vi pratas vid och andra pratar med  dig stärker inte din position. Du tar inte problemen på allvar. I detta fall handlar det nu om ETIK och MORAL i ditt agerande.

I detta läge kommer vi nu att gå ut med att du avgår på egen begäran och att vi inte entledigar dig från uppdraget. Vi har pressläpp den 11 jan. Vi vill hjälpa dig att komma ur detta med så mycket heder som möjligt. Måste vi entlediga dig så är du bränd för lång tid fram över”.

Det finns en underskrift som inte citeras.

Vad är nu detta då.

 Jo, det är ett mail som jag fick den 10 januari 2006 från en ledamot i valberedningen för LRF ungdomens riksförbundsstyrelse.  Bakom detta låg, om jag fått rätt förklarat för mig, en beställning från en enskild förtroendevald i LRF att genomföra en djurskyddskontroll hos min far. Rapporten från kontrollen fanns hos min valberedning en timme efter avslutad kontroll. Alla inblandade var väldigt måna om att jag INTE skulle få se den här rapporten, och jag har än idag inte fått se den. Jag förstod dock att det som stod inte var vackert. Och ja, inspektören ”slutade” kort tid efter den incidenten, men ni skulle sett den task force gamlingarna skickat till ungdomens stämma för att verkligen säkerställa att jag INTE fortsatte. Det är klart att en del inom LRF tyckt detta var pinsamt, men de som haft fingrar i spelet har givetvis med alla medel sett till att den bild som då målades upp, ska fortsätta att gälla.

Jag vet om vad som sagts om mig i LRF. Jag vet om att tjänstemän med förflutet i Skåne gör anspråk på rätten att idag såga mig. Eftersom de möjligtvis kan ha hälsat på min far en gång för snart tio år sedan vet de ”hur det egentligen står till”. Jag vet att ”proffstwittrarna” som LRF engagerat inte gillar mig för att jag påpekar att lantbrukarna behöver tjäna pengar. Jag vet att förtroendevalda kallat mig både kriminell och allt möjligt kul.

Jag har inget intresse att svärta ner LRF som organisation. Däremot är att det är hög tid att städa och ta bort de individer som i organisationens namn inte har som syfte att mer än att företräda sig själv. Något som självklart leder till interna konflikter och en handlingsförlamad organisation. Jag vet att många är sura på Helena Jonsson för att hon dels var svårtstartad och dels inte är så på hugget. Jag tycker också att hon gott kunde gott kunde varit lite mer på. Dock har jag förståelse för henne. Med de hiskeliga historier hon fått serverade av människor hon litat på i kombination med ett väldigt duktigt hopplockat material från länsstyrelsen måste varje ord från henne framkallat diarré.

Dock både tror och hoppas jag att Jonsson är begåvad nog att nu ha sett igenom skitsnacket och dimridåerna, och nu vågar ta tag i frågan på ett sätt som gagnar lantbruket. Och LRF:s trovärdighet.

Jag har förstått att det finns många som vill hänga LRF men jag är inte blodtörstig. Min uppfattning är att det är dags att sluta leden och ta tag i frågan som nu har uppmärksammats och ställts på sin spets - Ett för djur och människor rättsäkert kontrollsystem.


Jag vill även påminna de som inte skrivit på namninsamlingen "Ge djurägarna de mänskliga rättigheterna åter!" För att komma till namninsamningen, klicka ->HÄR<-

Jag har enligt länsstyrelsen skött mina djur så fruktansvärt dåligt att de var tvungna att omhändertas och "räddas" (ja, ni såg ju hur det gick). Jag måste ju då rimligtivis ha brutit mot djurskyddslagen i en hiskelig omfattning.

Detta till trots är mig veterligen länsstyrelsen de enda i den här soppan som är polisanmälda...


"Anmälan

Mot: Peter Stenberg, Emma Hansson samt Juha Toropainen. Samtliga verksamma vid länsstyrelsen i Skånes kontor i Kristianstad.

Hansson och Stenberg har som led i de trakasserier de utsatt mig för i förmodat syfte att förmå Toropainen att fatta beslut att omhänderta mina nötkreatur sammanställt ett beslutsunderlag som i huvudsakliga delar inte härrör från min besättning. Det material som de facto härrör från min besättning är i avgörande stycken grovt förvanskat.

Hansson och Stenberg kan omöjligen varit annat än medvetna om vilken enorm skada deras agerande skulle bringa mig, och det kan inte anses som annat än troligt att deras avsikt var att bringa mig en enorm skada genom sitt agerande.

Beslutet verkställdes 2012-01-17 genom polismyndighets försorg. Beträffande skicket på mina djur, och därigenom om lagen gav rätt att omhänderta mina djur, torde polisens egen entreprenör Bengt Fridh kunna uttala sig om saken.

Stenberg och Hansson har även använt polisens våldsmandat för att 2011-12-08 ta sig tillträde till lokaler djurskyddslagen inte ger dem tillträde till.

Toropainen har i sin tur brustit i sin utredning i en sådan omfattning att den inte kan anses som varken ringa eller utan uppsåt. Han började i strid med de lagar han är satt att följa skriva på yrkande om avslag för min begäran om inhibition innan jag lämnat in den till myndigheten. Toropainen har vidare beslutat att mina djur ska säljas utan att ha kommunicerat beslutet i sin helhet med mig.

Jag vill även uppmärksamma polismyndigheten på att det redan finns ett antal felaktiga beslut som bland annat Hansson och Stenberg ligger bakom, som blivit undanröjda vid överprövning och renderat i skadestånd mot staten om drygt 3 200 000 kronor. Ambitionen bör vara att denna summa inte ska öka alldeles för mycket.

Jag begär därför att polisen omedelbart fattar beslut om att inte genomföra verkställandeuppdraget om försäljning som länsstyrelsen tillstänt/kommer att tillsända polismyndigheten.

Då materialet jag ovan hänvisar till är synnerligen rörigt torde det vara enklast att jag och utredande polis träffas för att gå igenom materialet, och jag då kan svara på både frågor och följdfrågor."

Häromdagen fick jag på skoj frågan ”Varför envisas du med att inte ge dina djur mat och vatten?” Jag svarade att jag har så dyra transporter när polisen ska köra djuren fram och tillbaka att jag inte har råd med mat och vatten.

 

Jag vet att det alltid har florerat hiskeliga rykten om mig. Framförallt inom LRF. Eftersom jag hemskt gärna spelar på folks fördomar så har allt skitsnacket om mig varit en aldrig sinande källa till förnöjelse och nya upptåg för mig. Jag minns även när jag var yngre och min mor och far umgicks med ett par där mannen var psykolog. Jag såg att han ”jobbade” även på fritiden, och lyckades nog få honom att ställa en ny diagnos på mig varje gång han träffade mig. Med flit. Ibland måste jag bita mig själv i tungan för att inte när jag träffar inbitna stadsbor stolt berätta att i min by, där jagar vi kvinnor, och inte grisar.

 

Jag vet även om att det finns folk som tror att jag ställt till det här för enbart att jag vill ha uppmärksamhet. Men ärligt talat, ser det verkligen ut som att jag behöver mer uppmärksamhet?

 

Okej, det är klantigt att springa runt och påstå att jag är rättshaverist, kriminell och jag vet inte allt. Dock tar nog länsveterinär Juha Toropainen priset igen. Han har beslutat att mina djur ska säljas utan att kommunicera detta i sin helhet med mig.

 

Det innebär att oavsett vad förvaltningsrätten finner om själva omhändertagandet så kan länsstyrelsen inte göra något annat med djuren än att ge dem tillbaka till mig. Okej, det vet vi alla att de inte kommer göra. Men de leker med statskontorets/skattebetalarnas pengar. Länsstyrelsen har alltså genom att schabbla ställt polisen i en sits där de står med en massa djur på halsen, utan att kunna göra något med dem om de vill göra allting rätt.

 

Vi kan ta det en gång till. Länsstyrelsen har dabbat sig och fattat ett beslut om försäljning av mina djur utan att det skett i laga ordning. Ett beslut som inte är fattat i laga ordning faller (eller ska i alla fall falla) när det kommer till överprövning. Har då länsstyrelsen redan sålt mina djur grundat i ett felaktigt beslut så är det inte bara killen i McDonaldsreklamen som försatt sig i en prekär situation.

 

Frågan som då reser dig är om det verkligen bara är mitt ärende de skött så kapitalt värdelöst?

Jaha. Då var alla djuren lastade. Polisens entreprenör var stressad som fan när de kom. Det var ganska tydligt att ambitionen var en snabb in-utinsats. Jag skulle kunna tänka mig att de ville ha iväg djuren innan media kom. Kombon stressade transportörer och djur som inte känner transportörerna är inget vidare. Men de fick lugna ner sig. Tidningen undrade varför jag lastade djuren, men djuren ska fan inte fara illa. Då är det bättre att jag som känner djuren lastar dem.

För att ytterligare belysa det faktum att djuren blev hämtade för att jävlas med mig, och inte för att "räddas" undan min vanvård, vill jag bara påpeka att jag är fri att köpa nya imorgon. Det är dessutom helt okej att stoppa in dem i samma stallar, ge dem samma mat och ge dem samma skötsel som de som nyss åkt iväg fått.

Lite bilder från dagen.

Med tanke på polisstyrkan måste jag anses som jävligt farlig.


Som mest var vi femton pers på gården. Minst


Lats och sen lasta om med nya stressade människor är inget framgångskoncept.


Klipp från Gerdehags filmande


Gerdehag filmar sydnyttreportern som snackar skit med farsan. Fotografen
tittar på Sydnyttfilmaren som filmar mig när jag äter banan.


Gerdehag filmar sydnytt som filmar mig när jag pratar med en journalist


Gerdehag filmar medan jag förklarar för Bengt Fridh och snubben från
Färs farmartjänst att Bengt börjar bli gammal.


Gerdehag filmar medan vi lastar sista kon.

Kammarrätten har fortfarande inte meddelat beslut om inhibition. Jag hoppas för alla inblandade att de meddelar inhibition. (inhibition betyder alltså att rätten förbjuder länsstyrelsen att verkställa beslutet innan det vunnit laga kraft)

 

Först och främst för mina djurs skull. Det kommer att bli stress för djuren, och de kommer få en dippa om de flyttas. Helt i onödan. Mina djur har det ju för jävla bra här.

 

Och tro det eller ej, jag bryr mig faktiskt om polisen som ska verkställa omhändertagandet. Jag vet hur många kameror som kommer vara på gården. Och att som polis på plats verkställa och försvara ett omhändertagande man själv rimligtvis inte förstår kan inte vara kul. Släpar man ut döda och halvdöda djur ur en jordkällare kan det ju kännas motiverat, men att lasta mina riktigt granna djur för att de påstås vara vanvårdade måste kännas knepigt. Man behöver inte vara konörd för att se att länsstyrelsens påstående helt saknar verklighetsanknytning. Dessutom finns det ingen mer än jag som kan lasta min ena tjur utan våld och lyftkran.

 

Det polisen kommer behöva göra mot tjuren för att få honom att gå upp i transporten är inget någon vill se på tv. Och inget någon vill förklara eller stå till svars för.

 

Nästa problem för polisen är att det här kommer vara tidernas mest uppmärksammade och granskade omhändertagande. Det finns oändligt mycket film på mina djur som de ser ut här. Kan ni då tänka er vilket liv det skulle bli om djuren skulle bli det minsta lilla sämre i polisens vård? För de som har djur och vet hur djuren kommer reagera på flytten så framstår ett omhändertagande som ett kamikazeuppdrag rent förtroende- och opinionsmässigt. Skulle något av djuren skada sig eller bli sjukt så vet jag inte vad vi ska kalla det. Länsstyrelsen som är de som ställt till det lär klara sig bra, men stackarna på polisen kommer ju få råskäll. Nu har i och för sig Malin Wildt-Persson på länsstyrelsen varit väldigt tydlig med att det är polisen som bestämmer när djuren ska omhändertas, och att länsstyrelsen inte kan påverka detta. Det ger ju polisen möjlighet att skjuta på omhändertagandet om det nu ska verkställas.

 

Verkställigheten av beslutet ligger just nu hos kammarrätten, och polisen inväntar deras beslut. Jag kan inte göra så mycket mer nu. Inte mer än att hoppas att kammarrätten meddelar inhibition. Själva beslutet är överklagat och ska avgöras av förvaltningsrätten. Det lär bli en intressant förhandling. Den vittnesskaran jag kommer kalla lär inte bli nådig. Jag funderar förutom på att kalla folk som kan uttala sig om djurens status, även skicka allt material till Björn Dahlén på jordbruksverket. Sen kallar jag honom som vittne, och låter honom uttala sig om länsstyrelsen följt de direktiv som jordbruksverket lämnat.

 

Dahlén lär knappast njuta av att hamna i vittnesbåset, men det är mina djur det handlar om. Jag försvarar dem som en tiger. Jag vill ha dem kvar, och det är knappast så att jordbruksverket helt saknat tillfällen att hala in länsstyrelser som varit ute i det blå.

Jag är besviken. Jag visste att det är ett jävla lotteri när det gäller inhibition eller inte, men jag trodde mer om förvaltningsrätten i Malmö än såhär. Rätten har nämligen avslagit min begäran om inhibition. Jag har inte sett beslutet än, men jag läste det på lantbruk.com. Det innebär att djuren med allra största sannolikhet kommer att åka härifrån. Vill ni se hur de kan se ut efter att ha varit i polisens vård så kan ni bläddra en bra bit neråt.

 

Jag kommer att överklaga förvaltningsrättens beslut till kammarrätten. Dock måste jag först få domen, så att jag sett domskälen. Egentligen får polisen inte hämta djuren förrän kammarrätten sagt nej och jag blivit delgiven, men vi ska minnas att länsstyrelsen tar väldigt lätt på lagen och de har redan blåst snuten i syfte att de olovligen skulle omhänderta mina djur en gång i den här soppan. Det finns inga garantier för att de inte försöker igen. Hade det varit en unge som skulle flyttas från en knarkarkvart så hade man inväntat kammarrättens dom. I mitt fall gäller inga lagar.

 

Jag förstår inte hur rätten inte kan tycka att material från andra besättningar, bland annat min fars, härrörande från 2009 skulle utgöra grund för att kunna påstå att jag i december 2011 bryter mot ett föreläggande från 2010. Jag förstår inte hur rätten kan låta sig duperas så till den milda grad att de anser att det faktum att jag polisanmält inspektörerna för trakasserier ska utgöra grund för att omhänderta mina djur.

 

Vad gör det att jag sköter mina djur och att de är ovanligt välskötta och välmående, och att ingen normalbegåvad människa kan ha något negativt att säga om dem? Vad gör det att jag låter alla mina djur gå igenom ett av de hårdaste bedömningsprogram som jag känner till? Med utmärkt resultat dessutom. Vad gör det att jag anlitar erfarna och kompetenta bedömare för att ge en objektiv bild av min djurhållning? Vad gör det att jag följer lagen? Vad gör det att jag påpekar för rätten att 95% av materialet som ligger till grund för beslutet inte ens kommer från min besättning?

 
Jag brädar SDs årsmöte idag. Fler kameror och mer liv...

Jag kan inte göra mer! Mina djur mår bra!

Men det gör inte jag. Jag är inte knäckt. Dock känner jag mig jävligt maktlös. Vad kan man göra mer än att se till att ens djur mår riktigt jävla skitbra och påpeka uppenbara galenskaper i länsstyrelsens material? Är det inte meningen att mina uppgifter ska tas på allvar? Är det inte meningen att ett omhändertagande ska göra skillnad för djuren? Skillnad lär det i och för sig bli. Dock är jag knappast säker på att det blir till det bättre.

 

Eller är det bara så att jag och mina djur inte räknas? Vi är inte värda något? Vi är brickor i ett spel? Brickor som kan flyttas och offras hur som helst, bara för att några som inte ska förvalta makt råkat få anställning på länsstyrelsen ska få sitt lystmäte? Eller är det så att det är själva offrandet som ger dem tillfredställelse, och mina djurs liv och välmående används som slagträ i ett angrepp på mig som person? Beslutet ska verkställas. Trots att oklarheterna är så stora att man från riksdagshåll JO-anmält djurskyddet i Skåne för deras hantering av mig.

 

Fan alltså. Det lär kännas absolut för jävligt att se mina bebisar lastas och köras iväg. Och ännu sämre att deras öde bestäms av en länsveterinär som inte ens vågar träffa mig och se mig i ögonen. Samma länsveterinär som började skriva sitt yrkande om avslag för min begäran om inhibition innan han ens fått in den.

 

Det här suger.

 

Jag är arg. Maktlös. Men imorgon kan ni se mig på Sydnytt.

 

Dessutom, det har försvunnit en 82årig man från grannbyn. Gissa var poliserna kommer vara. De kommer inte leta efter Gunnar i alla fall…

Mer i tidningarna.

Ystads Allehanda har skrivit i Staffan Danielssons JO-anmälan.
Jag är även föremål för Svenska dagbladets ledarsida.

Har även hört något om att SR sagt något i morse.

Om man googlar stress så lär jag hamna bland topp tio i alla fall. Den gångna veckan har varit ganska präglad av just stress. Sedan väl Annika Bergman från LRFs riksförbundsstyrelse gjort något så otypiskt för LRF och satt ner foten, och dessutom gjort det tillsammans med riksdagsledamoten Staffan Danielsson  ( C ) så tog det skruv. Båda ska ha varsin rullebör cred.

En bra sammanfattning är att telefonen ringt som fan samtidigt som jag blivit filmad hela tiden.
* Land lantbruk har skrivit en artikel
* Ystads Allehanda har skrivit en artikel
* Staffan Danielsson har JO-anmält länsstyrelsen i Skåne. Dels att de ska granska mitt fall specifikt. Dels att de ska göra en allmän granskning av djurskyddet i Skåne.
* Frihetssmedjan har skrivit om mig och Staffan.
* Frihetssmedjan erbjuder nu även andra djurägare som blivit illa behandlade av djurskyddet att få berätta sin historia.
* Hashtagen #djurgate har etablerats på twitter för att få övergreppen samlade.
* Det har skapats en Facebook-grupp om den här soppan. 

Eftersom det tidigare varit väldigt svårt för djurägare som blivit illa behandlade att nå ut, tycker jag att det är alla tiders. Jag kunde till exempel läsa bland kommentarerna i artikeln på lantbruk.com att det fanns fler som lyckats ge länsstyrelsen på nöten men inte nått ut.

 

Ja, jag är fullt medveten om att risken att allt djurskydd och alla länsstyrelsen kommer få lägervakterna i koncentrationslägren att framstå som timida änglar. Något som jag tycker är onödigt, men inget jag ligger sömnlös över.

 

För hur det än är. Det är länge sedan jag kritiserade avarterna på djurskyddet i Skåne. Jag har sagt samma saker hur länge som helst. För två år sedan skrev jag i ett yttrande till länsstyrelsen ” Länsstyrelsen i Skåne har uppenbarligen fallit samman och den fullständiga bristen på kompetens och styrning inom myndigheten har så totalt omintetgjort min rättsäkerhet”. Man kan läsa hela yttrandet här. Hade de då brukat allvar med sin utredning av ärendet, eller i alla fall läst mitt yttrande, och agerat så hade vi kanske haft en annan situation idag. Då hade kanske inte djurägare och djur farit illa. Då hade vi kanske inte haft en situation där risken att vi diskuterar djurskyddet istället för avarterna är lite för stor för mitt tycke.

 

För det är vad de är – avarter. Och liksom att vi i branschen försöker hitta lösningar åt de i vårt skrå som inte riktigt lever upp till kraven, borde chefer och de inspektörer som värnar djur och människor tagit avstånd från avarterna.  Utan att det hade blivit buller och bång. Istället har man låtit det fortsätta och till och med uttryckt sitt stöd. Man har inte brytt sig om att människor och djur farit oerhört illa. Då får man skylla sig själv.

 

De jag möjligtvis kan tycka synd om är poliserna som om förvaltningsrätten inte meddelar inhibition, ska verkställa ett beslut om omhändertagande. Ett omhändertagande som kommer att dokumenteras och bli del av dokumentären om trakasserierna av mig om min familj.

(Jag har förstått att det finns en hel del som numera läser min blogg som inte så så jättebevandrade i internet. Blå understruken text betyder att om man klickar på den blåa texten så kommer man vidare till något annat läsvärt.)

I förmiddags skulle mina stallar tömmas. Ja, ni har ju sett djuren som skulle omhändertas för att de led.

 

In på gården rullade tre poliser, tre från farmartjänst, en transportör och minst en inspektör. Jag förklarade för polisen att jag inte hade skickat in delgivningskvittot. Länsstyrelsen hade inte kunnat ta emot det. Han protesterade först, länsstyrelsen kan ju inte skicka ut dem att verkställa ett beslut som jag inte blivit delgiven. När han sen började bläddra i sina papper så kunde han konstatera att det fanns inget delgivningskvitto i hans material. Länsstyrelsen hade alltså blåst polisen. Eftersom Juha Toropainen, den länsveterinär som beslutat att mina djur ska omhändertas, gick på semester när han fattat beslut om omhändertagande måste han rimligtvis ha fattat beslut om att det ska verkställas innan han fått in delgivningskvittot.

 

Efter en massa ringande så beslutade polisen att blåsa av insatsen. Finns det någon i hela Sverige som varit med om att ett omhändertagande avblåsts? När några av min fars djur blev omhändertagna 2009, de led också, så vek Peter Stenberg (Ja, samma inspektör som var ute med polisen idag) bara ihop min fars begäran om inhibition, stoppade ner den i väskan. Sen åkte djuren.

 

Eftersom mina djur enligt länsstyrelsen led och det därför hastade så kontaktade jag Toropainen redan samma dag som jag fått beslutet och skrev att jag kör till myndigheten med delgivningskvittot och min begäran om inhibition. Hade jag postat det så fanns det risk att det inte hade kommit fram förrän efter nyår. Svaret jag fick var att jag var välkommen tidigast måndagen den andre i förste. I morse mailade jag Toropainen att jag under dagen skulle komma med materialet. Inget svar.

 

Förmiddagen ägnas åt att en djurvälfärdsbedömning utfördes. Utlåtandet går att läsa nedan. Medan polisen är här för att tömma stallarna rullar nästa djurbedömare in. Även hans utlåtande går att läsa nedan.

 

När pulsen lagt sig lite och polisen åkt utan att ta med sig mina djur så åker jag till länsstyrelsen. Med mig har jag delgivningskvitto, begäran om inhibition, utlåtande från bedömarna, bilder och lite annat som jag tänker lämna till länsveterinären. Vilket jag meddelat att jag skulle göra.

 

Jag knackar på i växeln och de ringer Toropainen. När han återkommit från fikat och blivit klok på att det är jag som står i receptionen meddelar han att han är vääääääääääldigt, vääääääääääldigt, väääääääääääldigt upptagen. Han sitter i möte och kan på något lustigt vis inte komma ifrån förrän receptionen låst dörrarna. Jag kan på sin höjd få prata med honom via receptionens telefon. Han låter meddela att jag inte bara kan komma dit sådär. Att jag mailat honom gälldes INTE. Han hade läst mailet, men att då svara att det inte gick att komma var tydligen inte nödvändigt. Jag frågade honom det inte i och med att mina djur lider är intressant även för länsstyrelsen att vi får ordning på min djurhållning och ärendet så snabbt som möjligt? Jag kunde få begära ett möte var svaret.

 

Det mest anmärkningsvärda var inte att han förmodligen inte vågade se mig i ögonen och ta emot dokumenten. Det värsta var att han berättade att han redan innan han fått in min begäran om inhibition börjat skriva på sitt yrkande till förvaltningsrätten att avslå min begäran och överklagan. Han är skyldig att ompröva sitt beslut när överklagan kommer in men han sket i vad han skulle få in i form av bilder, veterinärutlåtande, andra intyg osv. Han hade redan bestämt sig. Dessutom så skrev han det samtidigt som han satt i det möte som var så viktigt att han inte kunde knalla ner och ta emot dokumenten i ärendet.

Vad fan gör det att jag lägger tid på att försvara mig och mina djur, engagerar rättvisa och kompetenta djurvälfärdsbedömare och veterinärer samt för att underlätta för länsstyrelsen till och med kör dit med mitt material när de på myndigheten inte ens väntar in mina dokument innan de skriver sina yrkande om avslag för min inhibitionsbegäran till förvaltningsrätten?




-------------------------------------
UTLÅTANDENA

Totalt antal djur:

15 amkor av rasen Simmental samt korsning 15 st  samt 7 kalvar samtliga djur var i gott hull, inga skador fanns att notera samt att samtliga djur var rena.

4 vuxna Higland Cattle samt 3 ungdjur av samma ras några poll. Alla dessa djur var i normal hull för rasen   samt rena ,inga skador fanns att se.

20  djur av rasen SLB i olika åldrar från 24 mån- 6 mån. Ungdjur märkt x,x,xx,xx,xx och xxxx var längdryggshyllan inte konkav. Inga urskiljbara tornutskott eller skarpt kantade höfter eller bärbensknölar fanns att notera på dessa djur. Djuren var något tunnare än övriga SLB. Även dessa djur var rena och utan skador.

Hälsan hos samtliga djur var Ua. Inga skador på hårrem fanns att notera. Alla djur hade fri tillgång på grovfoder och kunde äta i lugn och ro, ingen stress fanns vid foderbordet. Samtliga djur hade fri tillgång till rent vatten.

Att notera är att göra en bedömning där tre olika raser är blandade i samma grupp kan vara svårt om man inte särskiljer varje ras för sig. Den dominanta gruppen i detta fall Simmental tar lätt över då den är betydligt större än de två övriga raser. Något lidande hos djuren fanns ej att notera. Protokoll för enskild bedömning skickas till djurägaren.

Bedömningen har gjort utifrån Svensk Mjölks material Fråga Kon.

------------------------------------