Sveriges snyggaste bonde

Jag vet att det finns folk som menar att jag delar ut kängor. Jag vill snarare kalla det intellektuell u-hjälp. Ett av de grundläggande syftena med den här bloggen är att sparka på folk, och jag måste medge att jag gillar det. Jag har sedan 2008 kränkt de flesta fenomen, institutioner och grupper i min blogg. Jag har varit hård, raljant, kränkande, oförskämd och ibland har det varit precis på gränsen till vad som är lagligt att skriva om andra människor. Och det har aldrig varit någon stor grej för mig. Jag har varit medveten om ordets betydelse och jag har alltid vägt dem men jag har aldrig varit rädd. Det har aldrig varit någon stor grej för mig att göra mig lustig över andra människor, givetvis såvida de förtjänat det, oavsett hur obalanserade de än varit. Okej för att tanken att få fasaden målad med slagord efter incidenterna med ”Min mat kissar på din mat” och ”Varför skriker inte veganer när de får orgasm? De vill inte erkänna att ett stycke kött kan skapa sådan glädje” hastigt funnits, men jag har alltid tyckt det varit lugnt. Till och med efter min sång om Djurrättsalliansen.

De enda gångerna det kittlat när jag tryckt på publiceraknappen är när jag hackat på muslimer. Jag minns när jag skrev om halal-tv.( Länk och länk ) Jag vet inte om ni ens kommer ihåg dyngan. Det var i vilket fall som helst några program som SVT gjort och som leddes av några kolleriska brudar. Bland det bästa var bruden som vägrade ta i andra människor med hänvisning till sin religion, och sen kallade det strukturell rasism när hon inte kunde bli läkare… De här programmen var rakt igenom dåliga. De var så undermåliga att det var sorgligt. Jag kritiserade dem, och jag berättade för en kompis medan jag samlade material att jag skulle totalsåga dem. ”Får man det”, undrade han.

Ja, det får man. Man får ifrågasätta muslimer. Man får ifrågasätta alla. Såvida de är livet och kan försvara sig. Och skulle det nu vara så att en flock jihadister skulle för sig att spränga sig själva till döds utanför ditt hus för att du ifrågasatt hederkulturen visar det bara att de har större problem än bara religionen.

Jag vet att det finns hederskultur inom fler grupper än islam men det är just runt det hedersrelaterade våldet hos som det råder sådant hysch hysch runt. Och jag förstår inte varför. Vad gör det om man i den allmänna debatten skulle trampa någon som är sjukligt besatt av den egna familjens påhittade heder på tårna? De har nämligen fel. Jag lovar, jag har inga problem med en religion som tex säger att män ska ha si eller så långt skägg. Det som stör mig är när religionen blir lag och det blir polisens uppgift att mäta folks skägg, och de som inte följer religionen straffas. Jag utgår från att de flesta svenskar delar min uppfattning. Ingen normalt funtad människa anser det som okej att flickskolor bränns ner med eleverna kvar i skolan i swatdalen. Men. När vi sen ser tvång på mycket närmre håll så säger vi inget. Vi har 70 000 ungdomar i Sverige idag som lever under hederstvång. Rimligtvis kommer inte någon ta livet av alla de här 70 000 ungdomarna, men livet kommer tas ifrån dem.

Det är inget liv om du blir inskränkt i ditt val av partner, om dina föräldrar har ditt skolschema uppsatt på kylen i syfte att hålla koll på dig och om du inte får utvecklas och leva som du vill. När de regler dina föräldrar försöker få dig att följa inte handlar om att du ska ta dig någorlunda helskinnad in i vuxenlivet, utan om att skydda släktens egendefinierade heder så har något gått in i helvete fel. Framförallt om man anser att någon av de kvinnliga kusinernas val av partner eller sätt att leva skulle skita ner släktens heder så mycket att man kan fördärva en manlig kusins framtid genom att få honom att ha ihjäl sin kusin. Att inte säga att det är helt oacceptabelt är pretentiöst och helkorkat. Det är fullt möjligt att sätta ner foten mot hedersvåld utan att för den sakens skull bli stämplad som rasist.

Vilket i sin tur innebär att de som pretentiöst försöker leka ”förstående” inte är ett dugg bättre än de som har ihjäl sina släktingar för att de kränkt familjens heder. De värderar nämligen sitt eget namn högre än att andra människor faktiskt far illa och dör. Och jag förstår inte varför vi ska lyfta ut en grupp människor ur vår gemenskap och mena att de inte får ifrågasättas eller kritiseras. Det är inga porslinsvaser vi pratar om. Har man lyckats tjäna ihop tillräckligt med stålar för att dra i ett samhälle som i TV får representeras av arga skäggiga män som iförda någon sorts särk eldar flaggor på en parkeringsplats, och vars domstolar verkar bestå av ännu skäggigare män med automatvapen och en magic eight ball, så är man garanterat förmögen att både ta till sig och förstå kritik och att vara begåvad nog att inse det absurda i att ha livet av sina egna.

Det är inte bara av rent filantropiska skäl jag skriver det här. Det beror även på en ganska klar insikt att om hedersmord förekommit i min släkt hade jag legat risigt till. Jag är den i särklass grymmaste av alla mina kusiner men samtidigt den som ger min farmor mest huvudbry. Är det verkligen rätt att jag ska behöva dö på grund av min svårslagna och helt fantastiska personlighet?