Metadebatten går vidare. Nu om LRF och SD.
Det är med viss förundran jag har följt cirkusen kring Fredrik Davidssons debattartikel på SVT Opinion.
Bakgrunden till Davidssons debattartikel är att LRF riks inte bjuder samtliga riksdagspartier till sina politiska aktiviteter. De säger nämligen nej till SD. Något Davidsson ifrågasätter. Han skriver bland annat:
”Jag är mjölkbonde samt LRF-medlem. Och jag och antagligen flera med mig börjar tycka att LRF:s utestängande av SD är besynnerligt. En så stor och påstått opolitisk intresseorganisation ska kunna prata med alla demokratiskt valda partier i Sveriges riksdag.”
Jag är böjd att hålla med Davidsson i hans text. Vissa saker tvingas man bara förhålla sig till. Till exempel sammansättningen i Sveriges riksdag. Det spelar ingen roll var man tycker om Sverigedemokraternas politik. De är där de är och Sveriges bönder blir påverkade av dem. Vill man då göra anspråk på att vara lantbrukarnas riksförbund är det också ens skyldighet att prata med dem, och styra dem i den riktning man anser som bäst för de man företräder.
Riksdagen är inte LRF:s party och det är inte LRF som sätter reglerna. Att då som lobbyorganisation tjura över hur läget ser ut, och efter eget gottfinnande helt sonika skita i att bjuda in vissa folkvalda är som att spela piano utan att använda alla tangenter. Jag trodde i min enfald att det i LRF:s uppdrag ingick att ta alla chanser att förbättra för lantbruket, men jag hade tydligen fel. Jag trodde även att det ingick i lobbyistrollen att både svälja sin stolthet och att ibland böja sig framåt, men även där hade jag visst fel.
Jag skäms inte för att jag har koll på alla partiers politik. Både mitt intresse och min ena karriär kräver att jag har koll. Det betyder inte att jag håller med någon av dem. Tvärtom - Ju mer jag läser desto tröttare blir jag. Det betyder enbart att jag har koll. Det parti jag pratat mest med den senaste tiden är faktiskt Miljöpartiet. Trots att jag har extremt svårt för deras politik. Anledningen till att jag pratat med dem är enkel. Jag har rätt och de har fel, och deras fel riskerar att påverka lantbruket negativt. Då är det väl klart att jag måste prata med dem? Även om det kändes smutsigt att stå och prata med dem och när människor jag känner stod och skrattade åt mig.
Känner man för lantbruket pratar man med de som påverkar det. Vare sig det är Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna.
Davidsson skriver vidare:
”Av respekt inför sina medlemmar bör LRF:
- Redovisa de delar av SD:s partiprogram som motiverar ett utestängande.
- Redovisa de hot som LRF påstås ha fått på Avpixlat som anges som ett skäl för att stänga ute SD. Avpixlat är som de flesta vet en invandringskritisk sajt som enligt SD själva ligger útanför deras kontroll.
De som LRF påstår hotar anonymt på Avpixlat är vanliga människor och kan mycket väl vara LRF-medlemmar som släpper ut frustration över sitt förbunds agerande. Att vara arg rättfärdigar dock aldrig att hota någon.
Man kan jämföra SD:s anknytning till Avpixlat med den som Mp och V har till den högljudda djurrättsrörelsen som smygfilmar och hotar djurhållare. LRF har också fått ta emot dödshot för sin ändrade hållning i GMO-frågan, en fråga där SD är svagt positiv.
Vore LRF konsekventa borde de därför utestänga V och Mp som också har extrema människor i sina "svansar". Hoten och hatet kommer inte bara ifrån högra sidan.
Omvärdera SD-bojkotten och börja behandla dem likadant som de andra partierna! Det påstått opolitiska LRF:s högsta prioritet borde vara största möjliga medlemsnytta, inte att driva politiska partiers agenda.”
De frågor han ställer är intressanta och om LRF svarat på dem hade de kunnat ge stor legitimitet åt LRF riks ställningstagande. Det blev dock inga svar från LRF. Vice ordförande Thomas Magnusson plockade istället fram gammal skåpmat från andra gånger när beslutet ifrågasatts öppet. Jag har svårt för att bestämma mig om det beror på ren skär nonchalans eller på rädsla som gör att man enbart använder formuleringar som testats förr.
Magnusson skriver bland annat:
”LRFs beslut att inte bjuda in SD fattades av en enig riksförbundsstyrelse inför valet 2010. Vi har sedan dess pratat om frågan vid flera tillfällen men alltjämt står hela förbundsstyrelsen och samtliga regionordförande, som alla är medlemsvalda, bakom beslutet.”
Dels slirar Magnusson rejält när han påstår att samtliga regionsordföranden står bakom beslutet. Både han och jag vet att det finns de som inte alls står bakom honom. Dels tar han med sitt påstående samtliga regionordföranden som gisslan. Han har precis sett till att ingen av dem kan kritisera LRF riks ställningstagande.
Magnusson skriver även:
"SD:s politik speglar en människosyn som står i direkt motsats till LRFs grundläggande värderingar och gör att LRF varken vill eller kan bjuda in partiet”.
En mening som onekligen gör att man undrar vad Magnusson menar att de LRF:are som faktiskt haft kontakter med SD, och som inte står bakom LRF riks har för människosyn.
Jag har full förståelse för att man avbryter dialoger, lämnar möten och slutar prata med varandra. Kommer man ingenstans är det ju inte lönt att diskutera vidare. Kravet för detta är dock att man först försökt prata och att man på det viset kört relationen i botten. Inte att som LRF i förväg deklarera vilka man pratar med och inte. Nu har förvisso LRF:s ordförande och Sverigedemokraterna haft möte med varandra. Tydligen är att bjuda in SD när man ändå bjuder in andra partier och att gå på slutna möten som initierats av SD två helt olika saker. En skillnad man tydligen måste vara ordförande i LRF för att
förstå.
Davidsson skrev även en slutreplik varpå LRF lämnade walk over. Att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att tiga ihjäl kritiska röster är symptomatisk.
Det sägs att det finns två saker folk inte vill se hur de görs – korvar och lagar. Är man inte villig att göra även det skitjobb lobbyistarbetet innebär, och är man inte villig att inse att skillnaden mellan en tiggare och en lobbyist är slipsen, är det tveksamt om man är rätt människa för uppdraget. Att som nu se LRF primärt som en resebyrå för en klick förtroendevalda och tjänstemän är definitivt inget som gynnar lantbruket.
