Det funkar inte...
Häromdagen läste jag om att LRF gett 200 000 till en kille som kläckt idén att tjäna pengar på att låta folk få inblick i lantbrukarnas vardag. Jag vill betona att det här inte är för att vara elak men jag tycker att idén är värdelös. Dock går det inte att lasta killen som kläckte idén. Hela det etablerade lantbruket har nämligen pratat alldeles för mycket om att folk ska köpa lantbrukarnas produkter för lantbrukarnas skull. En marknadsföring som inte riktigt verkat fungera. Svenskt lantbruk har ju inte ens lyckats nå upp till kräftgång.
När jag köper något är det helt och hållet för min skull. Jag köper inte något för att göra någon annan glad. Vill jag ägna mig åt välgörenhet gör jag det genom att skänka stålar till någon hemlös eller ge pengar till Läkare utan gränser. Hade jag köpt saker för att göra andra än mig själv glada hade jag ruinerat mig själv på alla telefonförsäljare. Jag utgår från det är likadant för de flesta andra. Ändå fortsätter till exempel Sveriges mjölkbönder mala på om att folk måste köpa mer mjölk för att stötta bönderna. Och att betala mer för den. Tänk om folk inte behöver mer mjölk då? Har folk i flera år bara handlat 75 procent av mjölken de egentligen behöver i väntan på att Sveriges bönder skulle be dem handla mer?
Någonstans måste vi nog dra i nödbromsen och inse att spåret vi valt inte fungerar. Ingen skulle överhudtaget få för sig att betala för att ta del av en rörmokares, tandläkares eller busschaufförs vardag. Ingen av rörmokarna, tandläkarna eller busschaufförerna skulle nog inte heller se det som annat än långt under sin värdighet att om de inte tjänade pengar på sin verksamhet ta betalt för att låta folk kröka rör eller borra i folks tänder en dag. Detta faktum hindrar dock inte de som, i alla fall en liten stund till, samlar Sveriges bönder från att på fullt allvar tro att folk vill betala för att få en inblick i böndernas vardag.
Inte ens jag som har ett så stort ego att jag ibland när jag har sex blundar och låtsas att jag onanerar skulle få för mig att tro att folk vill betala för att se hur jag har det. Framför allt tror jag inte att det skulle höja folks respekt för min profession
Det finns en distinkt skillnad mellan branscher som tjänar pengar och lantbruket. Två av de mest utmärkande sakerna är (förutom pengarna) att de som tjänar pengar inte verkar känna samma extrema behov att förklara allting de gör för allmänheten. De gör sitt jobb, de kan det, de blir respekterade för det och passar det inte får du leta upp någon annan. Lantbruket å sin sida tenderar att vilja förklara hela sin verksamhet in absurdum. Det må vara tragiskt att folk inte vet om att det är små söta djur i korv men det är inte lantbrukets uppgift att berätta det. Lantbrukets uppgift är att sälja så mycket korv som möjligt till de dumma jävlarna som inte fattat.
Dessutom verkar många i branschen se det som sitt kall att förse Sveriges befolkning med livsmedel. Jag skulle nog vilja påstå att det största problemet för Sveriges mjölkbönder är att det inte byggts en rötningsanläggning för mjölk.
Nästa skillnad är att de som tjänar pengar inte hyser samma barnsliga faschination inför sitt eget väsen som lantbruket verkar göra.
Sveriges bönder måste inse att den här självförhärligande inställningen man har, både inåt och utåt, det räcker med att se McDonaldsreklamen med värmlänningen som är stolt över att ha pajat knäna på att mjölka eller lejonparten av de diskussioner som dykt upp i spåren av mjölkrisen, inte fungerar. Hade folk köpt produkter för att producenten tyckte det var kul att producera dem hade Facit inte gått i konkurs.
När jag köper något är det helt och hållet för min skull. Jag köper inte något för att göra någon annan glad. Vill jag ägna mig åt välgörenhet gör jag det genom att skänka stålar till någon hemlös eller ge pengar till Läkare utan gränser. Hade jag köpt saker för att göra andra än mig själv glada hade jag ruinerat mig själv på alla telefonförsäljare. Jag utgår från det är likadant för de flesta andra. Ändå fortsätter till exempel Sveriges mjölkbönder mala på om att folk måste köpa mer mjölk för att stötta bönderna. Och att betala mer för den. Tänk om folk inte behöver mer mjölk då? Har folk i flera år bara handlat 75 procent av mjölken de egentligen behöver i väntan på att Sveriges bönder skulle be dem handla mer?
Någonstans måste vi nog dra i nödbromsen och inse att spåret vi valt inte fungerar. Ingen skulle överhudtaget få för sig att betala för att ta del av en rörmokares, tandläkares eller busschaufförs vardag. Ingen av rörmokarna, tandläkarna eller busschaufförerna skulle nog inte heller se det som annat än långt under sin värdighet att om de inte tjänade pengar på sin verksamhet ta betalt för att låta folk kröka rör eller borra i folks tänder en dag. Detta faktum hindrar dock inte de som, i alla fall en liten stund till, samlar Sveriges bönder från att på fullt allvar tro att folk vill betala för att få en inblick i böndernas vardag.
Inte ens jag som har ett så stort ego att jag ibland när jag har sex blundar och låtsas att jag onanerar skulle få för mig att tro att folk vill betala för att se hur jag har det. Framför allt tror jag inte att det skulle höja folks respekt för min profession
Det finns en distinkt skillnad mellan branscher som tjänar pengar och lantbruket. Två av de mest utmärkande sakerna är (förutom pengarna) att de som tjänar pengar inte verkar känna samma extrema behov att förklara allting de gör för allmänheten. De gör sitt jobb, de kan det, de blir respekterade för det och passar det inte får du leta upp någon annan. Lantbruket å sin sida tenderar att vilja förklara hela sin verksamhet in absurdum. Det må vara tragiskt att folk inte vet om att det är små söta djur i korv men det är inte lantbrukets uppgift att berätta det. Lantbrukets uppgift är att sälja så mycket korv som möjligt till de dumma jävlarna som inte fattat.
Dessutom verkar många i branschen se det som sitt kall att förse Sveriges befolkning med livsmedel. Jag skulle nog vilja påstå att det största problemet för Sveriges mjölkbönder är att det inte byggts en rötningsanläggning för mjölk.
Nästa skillnad är att de som tjänar pengar inte hyser samma barnsliga faschination inför sitt eget väsen som lantbruket verkar göra.
Sveriges bönder måste inse att den här självförhärligande inställningen man har, både inåt och utåt, det räcker med att se McDonaldsreklamen med värmlänningen som är stolt över att ha pajat knäna på att mjölka eller lejonparten av de diskussioner som dykt upp i spåren av mjölkrisen, inte fungerar. Hade folk köpt produkter för att producenten tyckte det var kul att producera dem hade Facit inte gått i konkurs.
