ice age...

http://www.youtube.com/watch?v=n0ykM1ALggE

En annan dag

Egentligen tänkte jag skriva blogg om varför män helst dejtar galna kvinnor och om kvinnor som tar med sig en morot på första dejten. Anledningen är att jag läste en lista på saker man kan göra för att skrämma bort sin dejt. Jag hittade några små fel i listan för kvinnor. Till exempel påstods det att kvinnor kunde skrämma bort en dejt de inte ville ha genom att berätta att de en gång rakat skallen. Det är ju precis tvärtom. Säg något sådant, och vi släpper er aldrig.  Dock kom jag helt av mig när jag läste det här. Det får finnas gränser... Det blir blogg om män och galna kvinnor en annan dag.


Jag tycker att Björn Fries är ett pubeshår

Den senaste tiden har jag arbetat så mycket att en resa till Jönköping skulle få mig att känna mig som Jason Bourne. Idag har jag dock haft en helt ledig dag och hunnit titta igenom nyhetsflödet lite bättre än vad man gör när man lyssnar på nyheterna i tröskan. Björn Fries fördärvade min dag. Min fria dag. Min fria dag i det underbara solskenet. Min fria dag när det inte kliade någonstans. Min fria dag när jag skulle vara glad och ren och snygg.

 

Jag tycker inte om broilers. Jag tycker inte om betonghäckar heller. Om Annie Lööf har jag egentligen ingen uppfattning och när det gäller Björn Fries har han slutligen på allvar lyckats övertyga mig om att världen vore ett bättre ställe utan honom. Inte bara för att försöker bekämpa yttrandefrihet för människor som inte delar hans uppfattning á la Nordkorea, vill sno mopeder och pass (!) från ungdomar som åker dit för narkotikabrott och verkar ha svår förföljelsemani, utan för det här.

 

Även om Björn Fries ser ut som urtypen för den farbror jag kommer varna mina eventuella framtida barn för, så är det för hans åsikter och hans arbetssätt jag tycker illa om honom. Han som ser ”rasister” i varenda buske och sen använder statliga medel i sin kamp för att få dessa sparkade eller eljest borde väl veta bättre än att förminska människor på grund av att de råkar vara kvinnor? Unga kvinnor.

 

Jag vet att jag skrivit en hel del om kvinnor på min blogg och jag erkänner att det finns få saker som kan få mig att bli så vansinnig som kvinnor. Det här är inget försvar för kvinnan. Vi behöver inte se kvinnor som små väna varelser som inte tål något – de tål mycket. Det här är ett försvar för mina jämlikar.

 

Jag har en del vänner som är bönder, egna och kvinnor. Faktum är att de är både egna och egna. Dels lite egna och dels egna företagare. Jag kan inte se något speciellt med att de äger och driver gårdar men det finns det andra som gör. Både i riktningen ”Wow. En kvinna som är bonde” och ”Klarar verkligen du av det där, lilla stumpan?” Hade jag varit kvinna och något gett mig komplimangen ”Vad duktig du är. En man hade inte kunnat göra det bättre” så hade jag slitit av den jäveln armarna och stoppat upp dem i arslet på honom. Den som hade kallat mig lilla stumpan hade jag, förutsatt jag hade de vanliga kvinnliga kvalitéerna och egenskaperna, lindat runt mitt finger och sen låtit honom självdö en lång kvalfylld död.

 

Jag fattar inte det här med att de ens blir ifrågasatta för sitt kön. De är normala människor med både för- och nackdelar, bra dagar och dåliga dagar. Många av mina kvinnliga bondevänner är dessutom mycket bättre än vad jag är och den duktigaste bonden jag känner är en kvinna. Dessutom är hon snygg. Hur ska människor som Björn Fries och andra ålders- och könsrasister få ihop den ekvationen? Ska man säga något illa om några av mina vänner så är det att de tangerar gränsen till, och i vissa fall är, folkilskna. Jag kan inte tänka mig att det är annat än människor som Björn Fries fel att de inte kan se skillnad på välvilja och ”ta hand om”. Många av dem hugger med detsamma, och jag förstår dem. Det hade jag också gjort.

 

Jag pallar inte med röviga människor, även om de som Björn Fries påstår att de är ödmjuka, och med tanke på hur pass locco jag blir när idioter petar och ifrågasätter mig så ska vi nog inte spekulera i hur det varit om de ifrågasatte mig på grund av mitt kön.

 

Björn Fries och ni andra, även de kärringar som tycker det är så jävla imponerande med en kille som lagar mat – gå och dö.


Rymdfärjor och trehjulingar

En liten sammanfattning/uppföljning av kommentarerna jag fått om trösk och stressinlägget.

 

Jag har tänkt vidare. Dels behöver vi män gå in i vår grotta ibland. Det verkar vara vid trösket som det behovet är störst. Dels så förväntar sig ofta kvinnor att de ska vara blodet i våra ådror. Vår enda glädje. Den enda anledningen att gå upp på morgonen. Och rent logiskt, om de nu förväntar sig att all vår glädje ska bero på dem så innebär det även att all vår sorg beror på dem. Då finns det ju logik i att de tror att det har med dem att göra när vi är stressade.

 

När det gäller telefonerande så har nog fler än jag erfarenheten att samtal ett som kvinnan ringer inte nödvändigtvis måste innebära att hon vill något specifikt, kanske bara höra hur läget är, snacka lite skit what ever. Ganska trevligt med andra ord. Samtal två till fjorton vill hon något specifikt – nämligen skälla på dig för att du missade samtal ett. Det vet vi, och att bli utskälld samtidigt som man kör tröska klarar vi inte av med vår manliga simultankapacitet. Jag vet om att den kvinnliga påstås vara bättre. Även om jag till männens försvar vill påpeka att vi faktiskt både kan runka och titta på Blocket samtidigt.

 

Jag har även fått kommentarer från kvinnor som också jobbar mycket om att män är likadana. Och det tror jag. Dock tror jag att det finns skillnader. I er kvinnor väcks nog amazonen och ni ifrågasätter och tar strid. Vi män blir nog mer osäkra plåster som inte vet riktigt vad vi ska göra. Som små små barn ungefär.

 

Vad gäller Johannas kommentar så är det säkert en jävigt bra idé att skaffa en egen bonde. Men det är inte bara att skaffa en. Problemet är att bonde betyder bofast. De flesta bönder har redan gård och är låsta. Hittar man en bonde som är flyttbar så kan det säkert vara bra affär att slå till. Inte bara för att den rimligaste anledningen till att han eller hon är flyttbar är att det skitit sig med henne/hans gård, och att man då aldrig behöver känna att man skulle vara sämre än den andre, (Det här må låta jävligt konstigt för de som inte är i branschen men gården är en väldigt stor del av vår identitet och att få kritik för gården av någon man innerligt tycker om och respekterar gör ont.) de är dessutom bra inridna vad gäller att gå upp mitt i natten och jaga in djur på rymmen, de kan hjälpa till när det är mycket samtidigt som de inte daltar med en, just den där ”klara själv”genen är ju ganska stark i vår bransch, de vet verligen vad man pratar om och man kan dela både intresse och liv och dessutom kan man ju sno deras maskiner… Gällande Tjorvens kommentar så har du givetvis rätt. Man kan ringa de man bryr sig om. Man ska ringa de man bryr sig om. Men som jag skrev innan om att man får skäll för att man inte svarat så kan man vara rädd för att höra av sig. Det behöver inte vara en rationell rädsla men ibland behöver vi en liten hint om att det är lugnt att höra av sig. Vi må framstå som trehjulingar och ni som rymdfärjor när det gäller att vara komplicerade, men just när det gäller att höra av sig utan att veta vad som väntar en i andra ändan av luren kan det skrämma så mycket att vi avstår. Hur gärna vi egentligen vill ringa.

 

Ja, det är en mycket riktigt iakttagelse att vi bara blir tio, elva år. Sedan växer vi bara.


Ibland undrar jag vad som är värst - att vara kvinna eller behöva hantera dem varje dag

Jag har en vän som börjat dejta en bonde. Jag vet att hon läser det här och förmodligen kommer bli sur men det är smällar man får ta. Hon är i vanliga fall en ganska sansad människa men nu visar hon verkligen sina kvinnliga sidor. Därför tänker jag skriva om kvinnliga och manliga anledningar att vara på dåligt humör.

 

Kvinnor har ett permanent carte blanche när det gäller att vara på dåligt humör. Kan man inte skylla på mens så finns det en uppsjö av anledningar att ta till. Allt från att de sett Lassie på tv till hormonell obalans, lågt blodsocker och att chefen eller kollegorna inte varit henne tillfreds. Kvinnor kan få riva en hel Ica-affär och komma undan med det bara genom att skylla på att de har mens och klara sig undan fortkörningar genom att snyfta lite. Män däremot ska alltid vara tillgängliga och på bra humör. Oavsett vad. Och betala sina jävla fortkörningsböter.


Det lät ungefär såhär när vi pratade häromdagen:
Hon: Han har inte hört av sig på flera dagar.
Jag: Jaha? Det är ju tröske.
Hon: Han har ju inte hört av sig på flera dagar.
Jag: Jaha? Det är ju tröske.
Hon: Men hur ska jag tolka det då?
Jag: Tolka?
Hon: Ja, han har ju inte hört av sig.
Jag: Det är väl inget som man kan tolka. Det är ju tröske.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Och?
Hon. Ja, hur ska jag tolka det.
(Märkbart irriterad)
Jag: Det är inget du ska tolka. Det är tröske. Ende!
Hon: Man kan faktiskt skicka sms.
Jag: Det är för fan tröske.
Hon: Det tar faktiskt inte så lång tid att skicka ett sms bara man vill.
Jag: Det är för helvete tröske.
Hon:
(Förnärmad) Jag tar det som att han inte tänker på mig.
Jag:
(Tänker du är fan dum i huvudet men säger det inte) Det är för helvete tröske. Det finns inget att tolka.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Har du ringt till hans andra vänner och kollat om han hört av sig till dem då? Ringer han hela världen förutom dig så finns det kanske anledning att oroa sig men rimligtvis har han inte hört av sig till någon. Det är ju för helvete tröske.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Du tar det alltså personligt att han inte har hört av sig till någon?
Hon: Men han har ju inte hört av sig.


Ungefär där insåg jag att det inte var lönt att resonera med henne längre. Hon är ju kvinna. Skillnaden mellan oss män och er kvinnor är bland annat att ni överanalyserar i princip allt. Dessutom godtar ni inte förklarningar som ni inte är kvinnliga. Därför tror jag det är lättare att ljuga när kvinnor frågar ”vad är det” istället för att komma med den manliga och sanningsenliga förklaringen. Jag tänker lite på hur det varit för mig genom åren.


Flickvän: Vad är det?
Jag
:  (Med munnen full med mat)Va?
Flickvän: Ja, vad är det?
Jag
: (Fortfarande med munnen full med mat) Va?
Flickvän: Ja, vad är det med dig?
Jag: Det är väl inget med mig. Vadå?
(Börjar se mig omkring)
Flickvän: Ja, men vad är det med dig?!
Jag: Öööhhhh.
(Lätt panik i blicken. Fattar noll)
Flickvän
: (Artikulerar och beter sig som om jag vore efterbliven) Vaaad äääääär deeet?
Jag: Va?
Flickvän: Ja, du bryr dig inte om mig.
Jag: Va?
Flickvän: Ja, du är på så dåligt humör.
Jag: Det är inget. Det är bara tröske.
Flickvän: Det är faktiskt ingen anledning att bortse från mina behov.
Jag: Öööhhh.
Flickvän: Ja, du hör ju inte av dig och är sur hela tiden.
Jag: Men det är ju tröske. Det är lite mycket nu.
Flickvän: Det är ingen anledning. Vad är det med dig.
Jag: Det är tröske. Jag är stressad. Ta det inte personligt.
Flickvän: Men vad är det med dig.
Jag:
(Nu är det jag som artikulerar och funderar på om damen ifråga verkligen inte efterbliven) Deeeeet ääääääär tröööööööske.
Flickvän: Det gälls faktiskt inte. Man kan faktiskt höra av sig ändå. Du bryr dig inte om mig.
Jag: Men snälla lilla jävla du.
(Har nu börjat förklara även med teckenspråk) Det är tröske. Det har inte ett jävla dugg med dig att göra.
Flickvän: Men vad är det med dig? Varför blir du så arg?
Jag:
(Börjar få markerade blodådror i tinningarna) Det är tröske och du nöjer dig inte.
Flickvän: Men vad är det med dig? Varför blir du så arg. Jag frågar ju bara vad det är med dig.
Jag:
(Funderar på att om domaren är man så blir jag nog frisläppt om jag berättar varför jag ströp damen) Det är ju tröske. Jag är stressad. Det är inget med mig.
Flickvän: Jag tar det som att du inte bryr dig om mig.
Jag.
(Skriker) DET ÄR FÖR HELVETE TRÖSKE!
Flickvän: Det är ingen anledning att inte bry sig om mina behov. Vad är det med dig?
Jag:
(vrålar) DET ÄR FÖR HELA HELVETE TRÖSKE!
Flickvän: Du bryr dig inte om mig. Och varför blir du så arg. Vad är det med dig.
Jag: Det är tröske. Det har överhuvudtaget inget som helst med dig att göra. NÖJ DIG!
Flickvän: Det räcker inte med att det är tröske. Man kan faktiskt höra av sig och inte vara så sur ändå.
Jag: Vadå räcker inte?
Flickvän: Ja, du måste han någon anledning till att du är så sur.
Jag:
(Håller på att explodera) Det är för helvete tröske! Det räcker väl för fan?!?
Flickvän: Vad är det med dig? Varför är du så arg hela tiden?

 

Grundat i de erfarenheter där jag faktiskt försökt förklara att det är tröske kombinerat med andra erfarenheter av kvinnor så kommer jag nästa gång någon frågar mig vad det är med mig ljuga och dra till med en förklaring som låter kvinnlig. Jag föreställer mig att det låter ungefär såhär:
Flickvän: Vad är det med dig?
Jag:
Alt 1.) Jag är lite sur för att en av mina kollegor hade en tröja som var likadan som min.
Alt 2.) Jag är lite sur för att skorna jag tänkte köpa och som var nersatta med 50% inte fanns i min storlek.
Alt 3.) Jag har mens.
Flickvän:
(glad och nöjd eftersom hon fått en förklaring hon förstår.) Jaha, men då så.

Örongodis:

 

Godnatt


Kvinnor är då och då ett underbart substitut till onani

Jag har ofta tagit det jag velat ha. Jag är snygg både med och utan kläder och jag har en viss förmåga att kunna uttrycka mig. Vill jag inte ha tösen i fråga så kan jag charma henne så att hon rodnar ända in i tandköttet. Det är just det där ”om jag inte vill ha henne” som gör att man kan bete sig så. Skulle hon säga nej till en åktur på bäverdräparen, och missat det faktum att jag kan slicka mig själv på ögonbrynen är det hennes problem och det finns två och en halv miljard kvinnor kvar att stöta på.

 

Skulle jag däremot vilja ha henne så har jag stora problem. Jag tycker inte om att hyckla och jag vill ha lugn och ro i det långa loppet. Då får jag leta efter någon som tycker om cyniska skitstövlar som jag. Det hade säkert varit lättare att hitta någon om man förställt sig men jag hade ju skapat en flickvän som varje dag skrikit mig i öronen om att jag inte var sån när vi träffades. Jag tycker om min hörsel och försöker ta tillvara på de stunder då jag faktiskt tycker om omvärlden. Dessa stunder hade blivit ännu färre med en skrikig flickvän i närheten. Kvar är då de självständiga kvinnor som vill ha någon självständig jävel som jag. Det jävliga är att jag blir nervös och lika charmig som en falukorv när jag ska försöka umgås första gången med en tös som jag verkligen vill ha. Känsliga kvinnor reagerar på detta och tycker att det är charmig att man blir som en svettig och stammande fågelholk eftersom de då får något att prata om för sina vänner. Många kvinnor älskar att prata med sina vänner om sin karl, ”Kan ni tänka er, när jag träffade NN första gången var han så nervös att han inte fick fram en enda vettig stavelse?” Ett litet tips till mina bröder är att om servitören spiller över hela dig på första dejten så släpper tösen dig aldrig. Minns även att man kan muta servitörer.

 

Så långt hade det väl varit frid och fröjd om det inte var så att jag fastnar för självständiga töser. De pratar inte om sina män och ser inte nervositeten på samma sätt. Man har varit en stålman hela tiden och de förväntar sig att man ska vara det även när man träffar dem första gången. Jag är inte jävlig, jag diskar och lagar mat också, men jag tycker om att bestämma. Om damen i fråga är för jobbig en kväll så bär jag ut henne på trappan där hon kan stå tills hon lugnat ner sig, har jag gjort något dumt ber jag om ursäkt, är hon ledsen tröstar jag henne men jag pallar inte med när de skriker om tre år gamla oförrätter, och jag håller henne mer än gärna i håret när jag sätter på henne. (Jag ägnar mig åt annan sex också. Inte minst för att jag gärna vill slippa att varje gång jag ser mina framtida barn tänka att de blev tillverkade en kväll när jag satte på deras mor hårt bakifrån och kallade henne fula saker) det vet både hon och jag, men när man träffas första gången så blir jag en nervös liten pojke. Det gör de självständiga töserna besvikna. Så besvikna att de inte låter en repa modet till nästa gång man träffas. De stänger dörren. Jag kan inte klandra dem. Man har ju hela tiden gett uttryck av att ha ett känsloliv som ett bombplan och att vara en stabil jävel. De har trott att man var en modig man- Någon som inte drar sig för att låtsas vara ena halvan av ett homosexuellt par alla hjärtans dag och som skulle slå en polis på käften om så behövdes, men som när man träffas är nervös och spänd.  Klart de blir besvikna. Jag blir fan besviken.

 

Dock inträffar då det mest sjuka i hela alltet. Eftersom man verkligen, verkligen vill ha henne, hon har ju fått en cyniker som är jämställd med gud att smälta så det måste vara något speciellt med henne, så tar hon så fullständigt död på ens självkänsla när hon stänger dörren och man blir den livsform som varje självständig cyniker föraktar mest – ett plåster. Man går från killen som inget kan komma åt till en fullständig och meningslös fjolla som bara spär på det egna självföraktet genom att först ha gjort kvinnan i ens drömmar så besviken att hon stängde dörren och sen definitivt skrämt bort henne genom att vara ett plåster. När man egentligen är den hon trodde man var. Man var ju bara nervös, och man skulle plocka ner månen med ett litet blått snöre runtom bara man fick en chans till.

 

Tänk vad bra alla fula mesar med glasögon, utåtstående tänder och som kompenserar det de fattas i storlek med snabbhet, som inte förväntas ha något att erbjuda och på det viset alltid överträffar förväntningarna har. Jag ska köpa ett par manchesterbyxor och en kortärmad skjorta.


Strömlinjeformade åsikter skadar

Jag har ju tidigare i bloggen, bla här, härhär, här och här och här försökt slå hål på lögnen att det är männen som bestämmer här i världen. Eftersom folk tydligen fortfarande tror att det är kvinnorna som är hunsade så måste jag tydligen fortsätta mitt jobb…

Tänk er att ni är på fest. Mannen vill åka hem och frågar kvinnan om de inte kan åka. Något som aldrig sker, utan han får vackert vänta tills kvinnan vill åka. I det omvända fallet, kvinnan vill åka men mannen vill stanna, så sitter mannen påklädd i bilen efter två minuter.

Jämställdhet idag handlar om att premiera kvinnor på ett otäckt sätt och sparka på män och pojkar istället för att se oss alla som individer. Ja, det finns män som slår kvinnor. Det finns kvinnor som slår män. Felet med feminister är att de är extremt vita. För vita människor handlar hudfärg inte om just hudfärg, utan om hur man blir behandlad som grupp. Om en vit gör fel så straffas just den individen. Om en färgad gör fel så straffas hela gruppen. Om inte annat så med misstänksamhet och fördomar. För feminister är det likadant med våld, förtryck, ohälsa och allt annat. Man har uppenbarligen slutat se varandra som individer. Feminism handlar inte om att en individ slår en annan, utan om att en grupp slår en annan grupp. Feminism är i det hänseendet kontraproduktivt eftersom man inte kommer tillrätta med några som helst problem så länge man gör enskilda till företrädare för någon form av hemmabyggd grupp. Att en människa gör en annan illa löser man inte genom att prata i termer som att män slår kvinnor och att svartingar eldar soptunnor och kastar sten på polisen.

Män och pojkar räknas inte i samhället idag. Allt handlar om flickor och kvinnor. Ja, förutom när man ska skriva om vems fel det är. Då skriver man om männen. Vi har i Sverige idag ett system som betygsdiskriminerar pojkarna, både i OECDs studier och i de nationella proven presterar pojkarna lika bra och i vissa ämnen bättre än flickorna men när betygen delas ut så ges flickorna högre betyg, vi läser aldrig i tidningarna om killar som utsätts för hedersvåld, inte om att fler killar än tjejer sålt sex, i princip alla artiklar om unga som tagit sitt liv handlar om flickor, trots att det går mer än fyra pojkar på varje flicka som avslutat sitt liv. (22,2 pojkar och unga män per 100000 invånare jämfört med 4,8 flickor och unga kvinnor) Hur många sjukhus har rutiner för att ta emot våldtagna män? Tror ni det finns skillnader i hur polisen bemöter män som blivit kränkta eller fått stryk av sin kvinnliga partner jämfört med kvinnor som blivit kränkta eller fått stryk av sin manliga dito? Den första utbildningen att ta om hand män som blivit utsatta för relationsvåld har i princip ingen polis tid att gå eftersom Sverige är ordförandeland i EU.

Vid tjänstetillsättningar har det blivit så PK att välja kvinnor att männen väljs bort pga deras kön. Se bara på Mona Sahlin… Man får kvotera in kvinnor i mansdominerade områden men kvoterar man in män på kvinnoområden blir det jävla liv. Kvinnor som väljer typiskt manliga yrken brukar med stort gillande bli omskrivna i respektive branschs tidningar. Män som väljer traditionellt kvinnliga yrken är pedofiler. Det finns ingen politiker, ingen debattör, ingen som kallar relationsvåld för något annat än mäns våld mot kvinnor. Vi har till och med en kvinnofridslag men ingen mansfridslag. Hela debatten går ut på att osynliggöra det ena könet  – Männen.

Jag återvänder till pojkars och unga mäns utsatthet och ohälsa. Hur kan det komma sig att när pojkarna står för nästan 80 procent av självmordsfallen så går 80 procent av slutenvården för självmordsförsök till flickor? Varför ses det inte som ett problem att pojkar inte får den vård de behöver? Jag har försökt läsa på lite och försökt hitta om någon vettig människa har en förklaring till att pojkar i så pass stor utsträckning far illa men inte får hjälp och att deras problem får stå tillbaka för att flickorna får all uppmärksamhet. Svaren jag har hittat är rakt igenom dynga. Den förhärskande förklaringen är att män har en annan kultur och att män kräver av varandra att sluta lipa och hålla käften. Det är den mest pompösa dynga jag läst på länge. Det har ju länge ansetts att det är männens fel att kvinnor mår dåligt, och nu är det även männens fel att männen mår dåligt.


Blås i trumpeten, bitte.

Vi lever i ett ojämnställt land. Vi lever i ett land i vilket det är PK att hävda att i den perfekta av världar finns inte det som intresserar, och ibland karaktäriserar, det ena könet. När folk blir tillfrågade om vad de allra helst önskar så brukar det politiskt korrekta och aningen präktiga svaret bli "Fred på jorden". Vilken liten grabb har inte lekt med knallpulverpistoler och sådana där små krigsplastgubbar som stod i samma ställning hela tiden? I en värld utan krig, vad skulle då alla gossebarn leka med? Barbie och sådan skit hade finnits kvar men knallpulverpistolerna hade försvunnit. En värld utan droger är också PK att svara. Vilken man gillade inte chokladcigaretter och lakritspipor som liten? Allt rosafluffigt My little ponyskit hade funnits kvar men det vi killar gillade hade fått stryka på foten. En värld utan död kan folk också ge sig på att svara men i ärlighetens namn, hur många bra actionfilmer hade det blivit utan att någon dör? Alla kärlekskomedier med rosa skimmer och Hugh Grant hade funnits kvar men vi hade fått klara oss utan filmer som slutar med att den gode och den onde slåss på ett hustak. Vi lever i ett land i vilket det ena könets intressen inte ska få näring och utrymme.


Kvinnor kan starta ett parti vars företrädare deklarerar att män - Det är ett satans påfund. Dessutom får de göra det oemotsagda. Trots att de flesta män har muskler nog för att spöa en kvinna av normalstorlek och trots att de flesta har ett intellekt som möjliggör både dialog och argumentering med andra personer, även av kvinnligt kön, så känner de inte igen sig i den pådyvlade förtryckarrollen. De män som ivrigt hejar på vansinnigheterna är små, späda vänsterorienterade fjantar i stuprörsjeans, fett hår och palestinasjal som springer runt och påstår sig känna del i den kollektiva skulden. Detta trots att de skulle få duktigt med stryk av en tolvårig skolflicka och diskussionsmässigt blivit nerbrottade av vilken medlem som helst i familjen Castor. Skulle män göra samma sak - Starta ett parti för att säga sanningen om kvinnor hade de fått löpa gatlopp.


I takt med att vi ser vilka det är som egentligen står för förtryckandet och vilka det är som är förtryckta blir kvinnornas argument allt mer desperata och verklighetsfrämmande. Det måste ju vara att greppa efter halmstrån att påstå att män förtrycker kvinnor med trumpetmusik. I alla fall har statens kulturråd gett en halv miljon till någon som till alternativ till att gå arbetslös tänker bevisa just det faktum att män förtrycker kvinnor med just trumpetmusik. Nollan skriver i sin ansökan bl a

Den övergripande frågeställningen är att undersöka vilka mekanismer och sociala och kulturella sammanhang i tid och rum som gestaltas, skapas och återskapas genom trumpeten som genussymbol.

För att kunna utkristallisera dessa blir det nödvändigt att problematisera begreppen manligt och kvinnligt och undersöka närmare de föreställningar som är verksamma och skapar trumpeten som markör för manlighet.

Vilka normer ligger bakom detta? Hur kommer dessa till uttryck och hur tvingande tycks de vara?

Frågor som leder mig är: Vilken klang i trumpetens breda klangspektrum blir till norm och vilken klang uppfattas som avvikande och kallas för kvinnlig respektive manlig? Vad händer med klangen, när trumpetaren spelar med en 'kvinnlig klang'?

För att komma åt konstruktionen av trumpetbilden ska jag även analysera trumpetdiskurser både i akademisk tradition och i populära sammanhang.

Någon liknande studie har inte tidigare gjorts. Genusperspektiv har länge inte tagits i beaktning inom trumpetforskningen. På det viset innebär det planerade projektet ett viktigt kunskapstillskott inom forskningsfältet.


Om vi bortser från de uppenbara galenskaperna är själva ansökan och hela tanken bakom projektet nonsens och dynga. Värt intet och noll. Man har ju redan i förväg bestämt att trumpeten ÄR en manlig symbol, att kvinnliga trumpettoner klassas som avvikande och att män sålunda förtrycker kvinnor genom att bara spela manliga toner. De manliga tonerna utgör ju dessutom norm. De akademiskt skolade människorna som läser min blogg kan väl berätta den vetenskapliga nivån på ett arbete i vilket man redan i förväg har bestämt resultatet. Inte ens värt en C-uppsats.


Både driftkuckot som ville ha pengarna och riksnollan som beviljade dem skulle hängas ut till allmänhetens spott och spe. Om det nu skulle vara så att manliga toner är norm och kvinnor förtrycks med speciell musik, hade inte 500 000 gjort bättre nytta i musikskolan så att fler töser började spela trumpet?


Det här med toaletterna bekymrar mig.

Jag skrev ju innan om att när Sverige tappade i rankingen när det gällde jämställdhet så anklagade Mona Sahlin regeringen för det medan alla som kan läsa eller hänger med någorlunda i nyheterna visste att det var den regering Mona själv satt med i som blivit bedömd. Jag skrev ju då att jag var övertygad om att Sverige fortfarande var världens mest jämställda land eftersom man har tid och ork att syssla med uppenbart trams som "Fru Gårman"


I arbetet att få bort könsdiskrimineringen i samhället är tydligen Fru Gårman ett angeläget sätt att skapa könsmässig balans bland vägmärkena. Fru Gårman kommer av Herr Gårman - ett för de flesta känt vägmärke vars namn är en liten ordvits i Här går man. Visst för att man kan döpa skylten med en kvinna till Fru Gårman men dels tappar man ordvitsen och dels innehåller namnet fortfarande ordet man. Man skjuter således över målet och låter även i fortsättningen, trots att man fått in "fru", man vara synonymt med människor av båda könen.


Nästa problem är att "Fru" är en titel reserverad för gifta kvinnor, och man behöver inte lyssna särskilt länge på rödstrumpor och de som anser att det är motiverat att lägga skattepengar på Fru Gårman för att inse att de anser att äktenskapet är en patriarkal styggelse som vi ska hålla oss borta från.


Detta om namnet, över till formgivningen. Hur ska man i vårt jämställda och pretentiöst nonekivoka samhälle kunna illustrera att det verkligen är en kvinna på skylten? Svaret är att det kan vi inte. Så fort vi sätter henne på skylten förvandlar vi henne till ett objekt, och objekt på en skylt blir klichéartade. För att vi ska kunna se att det även finns kvinnor på skyltarna måste det var uppenbart att de är just kvinnor. Män kan ha kjol, kvinnor kan ha kavaj, slips och byxor, män kan ha långt hår medan kvinnor kan ha kort dito. Vi måste således visa att kvinnan är kvinna med rent fysiska attribut. Hon måste ha slankare former än herrarna på skyltarna och dessutom innehavare av ett par bröst. Detta leder i sin tur till en ökad sexualisering av det offentliga rummet. Även detta är en styggelse.


Till sist, när man väl kommit runt alla hinder som finns i namnet, diskussionen bakom, formgivningen och allmänhetens reaktioner så kvarligger fortfarande faktum att man helt plötsligt gjort kvinnan till symbol för det jämställda samhället. Hur jämställt är det?

Och hur fan ska vi lösa problematiken med symbolerna på dörrarna till offentliga toaletter?


RSS 2.0
Real Time Web Analytics Real Time Web Analytics