Legalize it

Sahlin, som f ö fryst ut all kompetens som förr fanns hos (S), tog uppenbarligen efter Barack Obama under partiets framtidsdagar i Västerås. Förutom att hon tvingat upp en fyrtiotalet stor, politiskt korrekt sammansatt, frusen skara anhängare att applådera hennes nonsenstal bakom henne drog hon till med "S we can".

Röker Mona på?
Swecan är tydligen en samlingsplats för svenska cannabisentusiaster...


Vad säger ni, ska vi dem en liten peng att köpa el för?

Med tanke på förra inlägget skulle jag vilja påstå att det är den galopperande klimathysterin drabbar hela världen.

Marknad i Iriba, östra Chad.
Regeringen i Chad, världens femte fattigaste land, har förbjudit användningen av träkol i huvudstaden N'djamena. Detta samtidigt som nästan 99 % av befolkningen är beroende av just träkol för matlagning och uppvärmning av vatten. Av de elva miljoner som bor i Chad har 1,5 procent tillgång till elektricitet och två procent har tillgång till sanitära faciliteter, så något överskott på energi fanns ju inte innan förbudet och jag misstänker att det absolut inte blir bättre nu.


Vi har väl klimat hela tiden?


Av någon anledning kommer jag att tänka på undersökningen i vilken man frågade folk om de ville äta mat med gener, och lejonparten av de tillfrågade snabbt svarade nej samt mitt inlägg här i vilket folk skrev på en protestlista mot diväteoxid.


På ena sidan sundet kommer ingen bry sig om förändringen medan det kommer hållas fram som ett exempel att ta efter på den andra sidan.

Och så har danskarna gett oss en ofta innehållslös debatt med människor som oftast aldrig sett en gris och oftast skjuter vid sidan om målet. Det finns nog ingen som blir gladare om man skulle slippa kastrera grisarna än grisbönderna men ett förbud måste funka både praktiskt och ekonomiskt, och så länge folk inte betalar för de ökade kostnaderna kommer grisarna inte bedövas när de kastreras. Speciellt inte de danska grisarna. Vi ska minnas att danskar är bland världens mest pragmatiska människor och trots att det precis som i Sverige är förbjudet att kupera svansarna på grisarna, och att man inte helt sällan påpekar sitt förbud mot svanskupering i sin reklam, så är det bara 1,5 % av de danska grisarna som har svansen i behåll när de slaktas.


Jag vill också få pengar

Det går inte en dag utan att man hör folk som efterlyser mer statliga pengar till bankerna. Alla man ser på TV och hör på radio verkar frapperande överens om att volymen pengar i banksystemet måste öka. Nu gillar jag inte mentala foppatofflor och tror inte heller på att stoppa in mer statliga pengar till bankerna, vilka i sin tur kan låna ut dessa pengar till företag och privatkunder. Tvärtom tror jag att en sådan åtgärd är kontraproduktiv. Jag har bestämt för mig att det finns pengar i bankerna, och att då stoppa in mer pengar samtidigt som utlåningen inte ökar eller rent av minskar minskar ju andelen kapital i arbete. Samtidigt har man förvaltningen av en större volym pengar som ska administreras. Som sagt, utan att intäkterna ökar. Sådant brukar de flesta företag ta ut på sina kunder och räntan höjs.


Ubbe, mer arbete.

När jag läser min blogg ser jag ibland en viss fäbless för udda djur. Inte helt sällan handlar det om påtända apor i damunderkläder men nu har jag hamnat i hamsterträsket.


Om vi tittar på den europeiska hamstern så är den mellan 18 och 32 cm lång, väger mellan 150 och 500 gram och en jävel på att bygga bon under mark.


Jag tycker att vi, främst då landstingspolitiker som gnäller på staten och vill ha mer pengar, borde ta efter hamstrarna. Inte såtillvida att honor och hanar enbart träffas under parningssäsong utan deras förmåga att i sina bon lagra nästan 65 kg mat till svårare tider.


Med tanke på läget i branschen just nu är följande egentligen en pseudodiskussion eftersom det inte finns några stora medel att fondera men eftersom jag tror att vi får se stora svängningar i framtiden är det ändå angeläget att vi bönder när vi har en bra period inte rusar iväg och shoppar loss hos maskinhandlaren, utan lagrar i ladorna så vi kan övervintra de tider när vi har negativt kassaflöde. Vi har ju möjligheter att stoppa in max 30 % av årets resultat i en periodiseringsfond där pengarna får ligga oskattade i max fem, i praktiken sex, år. Det finns även möjlighet att skjuta lite på skatten med en expansionsfond och sänka den lite med räntefördelning. Frågan när det gäller periodiseringsfonderna är om det räcker med 30 % av ett enskilt års resultat och max sex år. Lantbruken idag hanterar stora volymer pengar och svängningarna kommer förmodligen blir väldigt stora i framtiden. Jag skulle vilja se att de rena lantbruken fick samma möjligheter som skogsbrukarna har med sitt skogskonto.


På skogskontot kan företagaren stoppa in mellan 40 % och 60 % av intäkterna från skogen där pengarna och en del av räntan får ligga skattefritt i max tio år. Vid storm, insektsangrepp eller något annat som innebär att minst två års tillväxt avverkas i förtid får företagaren stoppa in mellan 50 % och 80 % på skogskontot.


Jag tror inte att något inte håller med mig om att det inte är angeläget att lantbrukarna får större möjligheter att jämna ut skatt och resultat över åren.
(ja, jag har själv ritat apan)


Run Forest. Run.


Som sagt, många bönder arbetar mer och mer och trimmar sina företag mer och mer. Något jag vill kommentera med ett kinesiskt gammalt ordspråk: Även om du är den som springer fortast i hamsterhjulet är du lik förbannat fortfarande bara en hamster.


De som säger att pengar inte är allt ljuger

Hade det inte varit adekvat att våra föreningar förlängde sina krediter till medlemmarna? De flesta lantbruksföretag som går i konkurs har ju faktiskt en någorlunda schysst balans men ett ojämnt kassaflöde och är inte likvida hela året. Med prisökningen som varit på bl a kväve är det svårt att, även om man kan plocka hem pengarna i höst efter skörd, skaka fram stålar att handla för nu.

Helt seriöst. Vad fan är det vi sysslar med?

Har någon sett filmen Wag the dog? I filmen är det snart dags för presidentval och för att rikta fokus från en sexskandal presidenten just försatt sig i anlitar han Hollywoodfolk för att smälla i undersåtarna att man blivit indraget i ett påhittat krig i ett påhittat land. Den hade premiär precis när Bill Clinton blev påkommen med att inte ha sex med den där kvinnan, så det var ett tag sedan. Dock verkar tekniken fortfarande funka.


Milkos ordförande vädjar om en krona högre butikspris på mjölk och att hela kronan ska gå till bönderna. Han konstaterar enligt TT att smärtgränsen för mjölkbönderna är nådd och att konsumenterna nog är villiga att betala för mjölken. Ingen i branschen har väl missat att mejeriföreningarna i Sverige menar att Arla pressar priset. Eller att de har problem i sina förhandlingar med handeln. Allt fler pratar om att mjölkkriget måste få ett slut.


När man läser den statistik Lars Jakobsson, Lillkyrka, presenterar på debattsidan i ATL den 23 december 2008 (se även ATL från i fredags) får man känslan av att man lever i en film. Det påhittade kriget i det påhittade landet är här ett mjölkkrig och sexskandalen har ersatts av att styrelserna i mejeriföreningarna inte sköter sitt jobb. Med underlag i mejeriernas årsredovisningar och Jordbruksverkets månatliga statisk över vad bonden får betalt av mejeriet, vad mejeriet får betalt av butikerna och vad butikerna får betalt av konsumenterna, avräkningspris, mejeripris och konsumentpris helt enkelt, visar Lars Jakobsson att mjölkkriget inte finns.

Mejerierna tar MER betalt för mjölken samtidigt som man ger sina leverantörer och ägare MINDRE. Under 2007 slarvade Milko, Norrmejerier och Skånemejerier bort i snitt 47 öre per liter invägd mjölk från sina ägare och sen 2001 har man tappat en krona per liter. Betalningen till mejerierna ökade från hösten 2007 till mars 2008 med 18%, motsvarande minst 1,25 kr per liter. Han pekar även på en utredning nyss kommen från SLI (Livsmedelsekonomiska institutet) som visar att produktiviteten inom livsmedelsindustrin minskat. De har förvisso fått ökad konkurrens i sin försäljning men eftersom det inte finns någon konkurrens om råvaran har de svarat med att sänka priserna till bonde istället för att effektivisera.


När man betänker vilka som faktiskt äger de här företagen vi pratar om, vilka som tar alla de ekonomiska riskerna, trimmar, effektiviserar, arbetar mer och mer och drar in på mer och mer av sin livskvalitet är det ett systemfel av rang som Lars Jakobsson presenterar. Frågan är om inte de 250 miljoner jag skrivit om innan och som LRF satsar på framtidssamtal med företagsrådgivare hade gjort sig bättre om det var samtalsterapeuter eller kuratorer medlemmarna fick prata med istället. Jag är, om jag får säga det själv, både självmedveten och har inte det svagaste psyket men den senaste tidens lönsamhetsutveckling i lantbruket äter min själ på mig.


PK?

Lönsamheten i mjölkbranschen faller dramatiskt, vi kan i lantbrukspressen läsa om bönder som uppger att de klarar ungefär ett halvår innan kistorna är tomma och EU inför exportstöd på mjölkpulver. Det är tufft att leverera mjölk nu.


Dock tror jag att vi kommer lösa helt fel problem. De mindre besättningarna kommer stoppa in pengar från fruns lön eller Bed & Breakfast i mjölkproduktionen medan de större lär hoppas på utspädningseffekten och slarva med karenstider efter behandling av sjuka kor och ha långt fler kor än vad stallet är byggt för. Vad som egentligen behövts är en ökad insikt om vem som äger mejeriföretagen. Påfallande ofta pratar mina bondekollegor om kooperationen som "de". Det är någon annan, något opåverkbart och ibland lite ont. Det är var och ens skyldighet att skapa lönsamhet i sitt företag, det är ingen annan som kan fixa det, och det är ägarnas ansvar att få kooperationen att funka. Det är vårt ansvar att skaka fram de allra bästa förtroendevalda man kan hitta, sätta upp tydliga mål och ramar, våga lita på att de gör sitt yttersta och på det viset våga lyssna på dem och dessutom att ge de som inte lever upp till ägarnas förväntningar snöret. Det allra största ansvaret för att ägare och ledning är osynkade faller på just ägarna. Hade publikt ägda aktiebolag haft en lika dålig ägarstyrning som lantbrukskooperationen hade de antingen gått omkull eller tvångssocialiserats.


Samtidigt har nog kooperationen ett problem. Med en svag ledning, frånvaro av strategi och det faktum att konsensus alltid ska nås blir det inget gjort. Jämför mejerierna, slakten osv med Södra... Dessutom får man aldrig tag på de riktigt, riktigt skarpa hjärnorna. Korkade människor tar gärna uppdrag, de ganska skarpa tackar ibland ja men påfallande många åker ut eftersom de är resultatinriktade, ifrågasättande och vill något, de riktigt begåvade ser redan på förhand att det kommer sluta under förnedrande former med en blombukett och en spark i arslet och hoppar inte på uppdragen.



Fotnot: Jag är fullt medveten om att jag uppvisar missbrukarbeteende i min blogg. Det kan gå långa perioder utan att skriva några nya inlägg medan jag helt plötsligt skriver två långa inlägg på en dag. Jag skyller helt och hållet på tiden.

Inlägget Åke...del två var i alla fall det hundrade i ordningen. Jag tänkte först döpa det till "F-ordet". För er som läser min blogg och inte kommer från lantbruket så kan jag berätta att F-ordet i branschen inte är fitta eller engelskans fuck - Ordet ingen vågar ta i sin mun är fusion.


Kärlek är inte den största drivkraften. Dumhet och missriktad välvilja delar förstaplatsen.

Jag tittade på TV knappt trekvart på hela gårdagen. Det var fullt tillräckligt för att jag skulle bli trött. Trött på människor.

Om vi börjar med det som gjorde mig arg på kvällen. Jag tittade en halvtimme på Uppdrag Granskning som handlade om lättlurade svenskar som köper vad för några hundar som helst från Spanien. För en massa pengar dessutom. Om vi bortser från att jag anser att de som tar in hundar från utlandet och det visar sig att hunden bär på smitta ska bli bekanta med domstolsväsendet så fastnade jag för ett par som köpt en hund från Spanien. Det var inte bara två vuxna och en hund, utan familjekonstellationen bestod även av ett styck väldigt litet barn. De har alltså en liten unge och köper en hund de inte vet något om! Det är så oansvarigt att de skulle ha stryk.


I programmet berättade man bl a om en svensk som skickat sextusen spänn till en människa han, eller hon, inte kände för att denne skulle ta en hund, som svensken förmodligen aldrig klappat, till tandläkaren. (Alla som tror att den här hunden fått tandvård räcker upp en hand) Jag hoppas folk börjar förstå varför jag anser att Skånemejerier ska fusionera med Arla, som trots allt styrs av danskar, eller Campina istället för någon av de svenska föreningarna. I Europa finns det ju ett businesstänk medan det i Sverige finns en otrolig förmåga att göra genomkorkade saker. Jag fattar inte varför bedragare lägger tid på skimming och att komma över folks bankkoder när folk uppenbarligen skiljs från sina pengar frivilligt.


Vi fortsätter med de genomkorkade och varför jag blev arg igår morse. Jag sov lite länge och tittade på Nyhetsmorgon på fyran medan jag åt gröt och drack kaffe. Jag kan i alla fall konstatera att det finns slående likheter mellan skitungarna på Stureplan och sossar.


Båda två går ut i syfte att fördärva pengar. När en annan stackars jävel gör av med pengar är det för att köpa något man behöver eller investera i något som ger utväxling på insatt kapital. Skitungar och sossar gör av, eller vill göra av, med pengar bara för själva spenderandets skull. Bratsen kammar sig med fläskkotletter och gör av med pappas pengar medan sossar påfallande ofta ser ut som en biljardboll och vill göra av med mina pengar. Senast i raden att vilja sno mina pengar är kommunalrådet i Umeå. Jag hörde ju honom på TV i morse. Han var förgrymmad för att det råder bättre förhållanden att plocka ihop en lastbil i Gent än i Umeå. Det är väl som Mona och jämställdhetsrapporten jag skrev om här men han verkade inte vilja tillstå att det är hans skitpartis fel att det är sämre att driva företag i Sverige. Han ville att staten (du, jag och alla andra) skulle stoppa häcken på Volvo full med pengar så att de kunde ha allt folket kvar. Han motiverade detta med att det är de bästa medarbetarna som försvinner först och då är de borta när högkonjunkturen kommer igen. Återigen verkar han ha missat att det är han och hans skitparti som åstadkommit detta. Han pratade även om att höja utgiftstaket så att vi kan konsumera oss ur krisen. Han borde vara gammal nog att veta om att det aldrig har funkat. Det funkade inte i Sverige förra gången och om vi tittar på Japan så är deras stadsskuld 180 procent av BNP. Om räntan är fyra procent går sju procent av BNP till att betala just räntan. Sju procent av Sveriges BNP är hela kostnaden för all sjukvård.


Tänk om alla som ropar efter större stimulanspaket hela tiden kunde knipa igen och inse att det inte funkar. Jag väljer att citera en av mina gamla gymnasielärare "Det är som att pissa ner sig, det värmer för stunden". Japan ägnade stora delar av nittiotalet åt att spendera sig ur krisen och det är jävligt, jävligt korkat att försöka gå samma väg själv. Faktiskt alla sätt att använda pengarna är bättre än sossarnas förslag. Eldar man upp dem har man ju både fått värme och sparat lite energi.


Borg må ha utseendet emot sig men han är skärpt som fan.

Att Sverige har den mest expansiva stadsbudgeten i Europa och att alla åtgärder är överfinansierade är ett faktum, och trots ökade varsel är fler i arbete nu än för ett år sedan. De senaste tolv månaderna har förvisso arbetslösheten ökat med 25 000 personer. Samtidigt är 58 000 färre sjukskrivna eller förtidspensionerade. Det finns alltså fler på arbetsmarknaden idag och utanförskapet har minskat med 33 000 personer. Tom i en lågkonjunktur som den vi ser idag är det tveksamt om vi får se en ökning av antalet människor som står utanför arbetsmarknaden.


Regeringens politik för att få fler i arbete funkar alltså. Tom med i en kris som journalister kallar både värre än depressionen och Kreugerkraschen.


Åke, min dörr är alltid öppen. Del två

Jag är i grunden för konkurrens. Jag är också för en sund marknad. En sund marknad karaktäriseras av en god tillgång på köpare och säljare, och konkurrensen spelar en oerhört stor roll när det gäller branschens dynamik, tillväxt och utveckling. Det vi idag ser på handelssidan är att tre företag (ICA, Coop och Axfood) har sisådär 90 % av marknaden. Eftersom en sund marknad kräver transparens är det lätt för något av de tre företagen att kräva lägre pris än det en given leverantör gett något av de andra handelsföretagen. Med i princip bara tre aktörer som mejerierna kan sälja sina produkter till är det lätt att hamna i underläge. Till och med Arla som är Europas största mejeri har problem att ta hem det pris de behöver när det förhandlar med Ica, Coop och Axfood. Det knorras ordentligt i de andra mejeriföretagen i Sverige som menar att Arla med flit och i syfte att ta över de andra mejerierna håller priserna nere för att välta de mindre mejerierna. Jag är av uppfattningen att man först och främst ska anstränga sig för sitt eget företag först innan man skyller sina tillkortakommanden på andra. Man menar ofta att Arla är så ruskigt stora. Jag håller inte med. Jag är av uppfattningen att Arla behöver växa med minst 40% av den svenska marknaden innan vi har uppnått jämvikt och en sund marknad. Jag har gjort en branschstrukturanalys enligt Michael Porter (han är en av världens mest erkända forskare inom ämnet)


Vi börjar med mejerierna:

Leverantörsgruppen är STARK om:

•·         Den är mer koncentrerad än gruppen den säljer till. Med tre handelsföretag som har 90% mot sju mejeriföretag varav Arla är störst med 50 % kan man knappast påstå att så är fallet.

•·         Produkterna saknar hot från substitut. Här håller hela lantbrukssverige på och tjafsar om det är för att det är inhemskt eller det är den svenska modellen som gör att svenskar vill köpa svenskt. Jag är av uppfattningen att det är för att det är inhemskt. I hela världen ser siffrorna ungefär likadana ut. 80-85% av ett lands befolkning har förtroende för det inhemska lantbruket.

•·         Branschen utgör inte en viktig kundgrupp för leverantören. Det är svårt att lura på de sista tio procenten av handeln all mjölk i Sverige.

•·         Produkterna är viktiga komponenter för branschen. Handlarna behöver sälja mjölk men det finns substitut.

•·         Produkterna är differentierade eller det är förknippat med höga kostnader vid byte av leverantör. Det är ju inga unika produkter och omställningskostnaderna är i princip noll och inga.

•·         Man utgör ett hot vid integration framåt. Är det någon som tror på idén att Sveriges bönder skulle köpa en handelskedja?


Slutsats. Handeln har lekstuga med mejerierna

  

Nu till handeln:

Handelsgruppen är STARK om:

•·         Den är koncentrerad eller köper stora volymer i förhållande till branschens storlek. Med tre företag och ICA som dominerande är handeln mycket stark.

•·         De produkter man köper är standardiserade. Mjölk som mjölk...

•·         Det finns få omställningskostnader vid byte av leverantör. Som jag skrev innan. Dessutom har handeln tagit över mer av distributionen själva.

•·         Man utgör ett hot vid integration bakåt. Man packar redan kött och mejeriprodukter under eget märke. Ett fenomen som inneburit ökad press på leverantörerna.

•·         Branschens produkt är mindre viktig för produktkvalitén på handelns slutprodukter. Mjölken är viktig för handeln men de andra faktorerna är tyngre. Man integrerar bakåt, köper stora volymer osv.

•·         Man har full information om förhållandena i branschen. I och med den ställning handeln har missbrukar man den fulla insyn som råder.


Slutsats: Handeln har lekstuga med mejerierna


När man sitter och tittar på mejeriernas hemsidor märker man en viss klasskillnad. Arla har en strategi att växa tio procent om året. Fem genom organisk tillväxt och fem genom uppköp och fusioner. De andra presnterar sig själva med plattityder som "det lokala framåtsyftande alternativet" "lyhördhet" "Egen FOU" "Starka varumärken" osv. Man märker hos alla mejerierna en förvånande frånvaro av tydliga strategier. Ofta förväxlar styrelserna mål med strategi och man verkar ha missat att det bara finns tre strategier att välja mellan. De enda strategierna som man har att välja mellan är BILLIG, PROFILERAD samt STOR OCH MÄKTIG. Det finns inga andra. Man kan ha olika strategier för olika marknader men grundstrategin för ett företag kan bara vara en enda. Att påstå att man har flera strategier är bara skitsnack som betyder att man fastnat mellan två, eller tre. Det är i grunden ett problem som kräver starka förtroendevalda och välinformerade ägare när kooperationen måste passa alla och alltid nå konsensus. I och med den svenska modellen har vi uteslutit strategin billig. Det som karaktäriserar profilerade företag är att de tack vare hög kundnärhet, hög utvecklingsintensitet, specialkompetens och starka varumärken är marknadsoberoende. Är Milko, Skånemejerier och Norrmejerier detta? Klarar de att hålla ett avräknings- och produktpris som är skiljt från världsmarknadspris? När tre företag har 90 % av marknaden måste det till stora företag för att vi inte ska tvingas gå billigvägen. När tre företag har 90 % av marknaden fattas det fortfarande 40 % för att Arla ska kunna ta matchen.


Jag har själv suttit i styrelser, och stor och mäktigtanken gör alla styrelsemedlemmar lite fuktiga i blicken. Man vill vara stor. Man vill vara mäktig. På den slutna marknaden vi hade förr var alla kooperationer stora och mäktiga där de höll till. Nu ser världen annorlunda ut och många verkar ha blivit tagna påsängen av att de inte längre är så stora och mäktiga. Det är bara att inse fakta.


Det är alltid hemmamarknaden som betalar bäst men för att skydda den måste man växa i takt med omvärlden.


Det är lite som sossar som blir arbetslösa - De blir handläggare på arbetsförmedlingen.

LRF satsar 250 miljoner på att driva lantbruket framåt. Detta ska ske genom att erbjuda medlemmarna framtidssamtal till ett reducerat pris. Under dessa framtidssamtal kommer man gå igenom gårdens ekonomi, förutsättningar och bondes intresse och mål. Rimligtvis kommer 80 % av de som går de här framtidssamtalen få rådet att lägga ner. Även om balansen inte ser överjävlig ut är kassaflödet oftast ojämnt och resultatet dåligt.

För två år sedan satsade LRF 250 miljoner på dessa framtidssamtal och från min horisont hade det varit ett bättre utnyttjande av resurserna att, även om jag inte gillar strejker, använda stålarna som strejkkassa och klippa leveransen av mjölk till handeln. Nationellt, alltså. Jag har ju fått höra av de förtroendevalda inom kooperationen att det är stora stygga handeln som sätter villkoren men då får vi väl se vad de säger utan mjölk och mjölkprodukter.


Den ende jag vet som gått på ett sådant framtidssamtal har ju uppenbarligen slutat passa grisar och reser istället runt och promotar just framtidssamtalen.


Tävlingsdags

Det är tydligen poppis bland bloggare att ha tävlingar och lotta ut saker. Initialt tänkte jag lotta ut en platta öl men insåg nyss att jag druckit upp alltihopa under julen. Det kan vara därför byxorna spänner lite i midjan nu.

Jag kommer således välja vinst efter person när jag ser vem som vinner. Tävlingen går ut på att gissa vad som blir Skånemejeriers avräkningspris under januari 2009. Jag tror 2,43/ per liter.


Åke, min dörr är alltid öppen.

Det finns just nu två delar av mejerisverige. Arla och de som skyller sina tillkortakommanden på Arla. Jag blir så inihelvete trött på folk som inte kan ta det ansvar de är valda att ta och skyller på någon annan. Det spelar väl ingen roll hur och vad de andra gör? Det primära är väl att sköta sitt eget jävla företag? Hela mejerisverige vilar just nu på dogmen att Arla i syfte att ta över de andra mejeriföreningarna håller priserna nere, och på det viset pressar bönderna och deras mejerier. Om man frågar de som äger mejerierna om kooperationens uppgift kommer 99% svara "Stärka lönsamheten på gårdsnivå" Om då styrelserna i bl a Milko och Skånemejerier ska följa sitt uppdrag är det deras förbannade skyldighet att sälja företaget till Arla så fort helgerna är över. Det blir i övermorgon, alltså. Man kan inte tolka deras resonemang på annat vis. När Arla inte behöver sätta press på de andra föreningarna kan de tydligen höja priserna hur mycket som helst och lönsamheten på gårdsnivå formligen flyger i taket.


Jag lär få skit för det här men vem har sagt att livet ska vara lätt. Skånemejerier skickade i veckan ut ett infoblad till sina medlemmar i vilket man inte kunde vara tydligare med att styrelsen har fel fokus, fel ingång, beter sig som småbarn och fullständigt missar målet.


Först visar de, förmodligen i syfte att skita ner Arla, en jämförelse mellan butikspriser på mjölkprodukter i Danmark resp Sverige. Rubriken är "Katastrofal prisskillnad mellan svensk och dansk mjölk". Den danska mjölken kostar mer. För oss som bor i östdanmark är det ingen nyhet att det mesta är dyrare i Danmark. Även lönerna är högre på andra sidan sundet. Annars hade folk inte bott i Skåne och jobbat i Köpenhamn. Jag tror inte att de reella konsumentpriserna på mjölk är högre i Danmark. Med tanke på kostnadsläget är det rimligtvis dyrare att processa mjölken där än i Sverige och då kostar den rimligtvis mer om man bara jämför antalet kronor. Det intressanta är att fruktyoghurt är billigare i Danmark än i Sverige. Inget företag kan ha en produkt som måste subventioneras av de andra i sortimentet. Råvaran är ju då rimligtvis förhållandevis billig i Danmark också men det kostar mindre att processa fruktyoghurt än konsumtionsmjölk i Danmark och priserna blir som de blir.


Det finns en liten text som är undertecknad av VD och styrelseordförande också. Jag ska återge den här. Mina kommentarer är de i kursiv stil.

Rubriken är "Styrelsebeslut om avräkningspriset i januari"

"Styrelsen i Skånemejerier har beslutat att avvakta med eventuell avräkningsprisändring till efter ett extrainsatt styrelsemöte en bit in i januari. Det kan alltså bli en höjning av mjölkpriset. Man kan ju inte ha ett möte bara för att diskutera frågan ur ett perspektiv. Det kan bli tal om att retroaktivt sänka avräkningspriset från 1:a januari 2009. Det skrev faktiskt ändring, inte at de skulle prata om hur mycket de skulle sänka. Orsakerna är följande:

•·         Marknadsledaren Arla Foods Here we go.. har infört retroaktiva avräkningsjusteringar. D v s de tar beslut en bit in I månaden innan de aviserar sitt avräkningspris för den pågående månaden. När man hör styrelsen för Skånemejerier så betonar de alltid sitt fristående från Arla. Varför då införa en modell som Arla tillämpar och som då som allt annat med Arla borde vara förkastligt?

•·         Arla Foods har en tvist med ICA där ICA kräver att Arla sänker priserna i relation till vad de gjort hos andra aktörer. Och det påverkar Skånemejerier hur? Det står att det är Arla och inte Skånemejerier som tvistar med ICA. Dessutom så räcker det med att titta fem centimeter till vänster på pappret så ser man att Skånemejerier menar att Arla tar hutlöst betalt för sina produkter när man handlar med andra aktörer. Det var väl prisnivån Arla höll gentemot ICA jämfört mot andra aktörer som ICA var missnöjda med? Denna tvist kommer att få enormt stor betydelse för prisnivån på den svenska marknaden. Sagt av några som hela tiden betonar sitt oberoende gentemot Arla.

•·         Vi förhandlar avtal med följande handelsaktörer: Axfood (Willys och Hemköp), Coop och även Ica centralt just dessa dagar.


Det är oerhört svårt att sätta avräkningspriset förrän dessa förhandlingar är avslutade." Det finns alltså 700 skånska och sydsvenska mjölkproducenter vars företrädare går in i en förhandling med sikte att förlora. Går man inte in i en förhandling med målet att plocka hem så mycket som möjligt, att vinna och gå ur förhandlingen som en segrare kan man lika gärna skita i att åka dit. Det är ju ändå motparten som sätter villkoren och då kan man lika gärna umgås med familjen istället för att förhandla. Dessutom är det helt fel att visa den dansk-svenska jämförelsen för oss lantbrukare. Ta med den till ICA istället och visa att de kan ta ut mer för mjölken istället för att plåga de svenska bönderna. Till sist, om nu utgången av Arlas förhandling med ICA är så ödesmättad för hela landets mjölkleverantörer, vad gör då Svensk Mjölk, LRF och de andra mejeriföreningarna för att stödja Arla?


Kan man kalla Skåne för the local wine?

Det är sällan, faktiskt aldrig, som jag skriver om familj, vänner, flickvänner, grannar, släkt och husdjur i bloggen. Det är ett medvetet val och grundar sig i att det inte finns något som säger att de delar min uppfattning i allting och ska således inte behöva försvara mig och mina ståndpunkter. Det finns dock stunder när jag ångrar mig lite. Bland annat när jag tittar på en bild från i höstas. Det är en bild på mig och en väldigt god vän till mig. Vi är båda under påverkan av alkohol och jag ser ut som en som mycket väl skulle kunna knacka en tant på stan för trehundra kronor medan min vän har precis hela tungan utanför munnen. Fyllebilder finns det många och är i sig ingen sensation. Det roliga är folks reaktion. De av manligt kön som sett den har alla skrattat och sagt något i stil med att vi ser bra fulla ut, att vi ser för jävliga ut eller att det måste varit en bra fest. Det finns liksom ingen tydlig tråd i svaren. Dock har alla kvinnor som sett bilden sagt precis samma sak. Ordagrant dessutom. -Vilken lång tunga han har...


Nog för att Mogadishu är världens farligaste ställe men Österlen kommer inte långt efter

Detta är skåpmat för några av er men för alla er andra så vill jag ändå berätta att jag sedan i våras äter med andakt eftersom jag riskerat livet för maten... Jag behövde få lite hydraulslang pressad och passade på att handla lite mat samtidigt. Jag ser att bilen till höger om min inte står riktigt exakt mitt i sin ruta, utan lite närmre min. Men jag stod mitt i min ruta och sket i den andre bilen. Det var ju inga problem att komma in och ur den. När jag står och kollar om det kommit några nya tidningar kommer det in ett fullständigt skogstokigt fruntimmer. Jag har nog aldrig sett någon så arg.
Hon skriker "Vem är det som kör en grön Peugeot" Jag kopplar inte med detsamma utan fortsätter glatt botanisera bland lösgodiset. Hon skriker en gång till. Jag inser då att det nog är mig hon menar och svarar att det är jag varpå damen skriker att jag är dum i huvudet. Jag var fortfarande förbluffad över hennes extrema humör och frågade "va?" Hon var inte sämre än att hon skrek att jag var dum i huvudet en gång till. Jag frågade henne vad hon grundade det på. Folk från hela affären (det är på landet, affärer är inte större än att man hör tvärs över om man bara skriker högt nog) har börjat samlas vid kassorna för att titta på henne, hon skriker att hon fick klättra in i bilen från höger sida. Jag kunde ju inte annat än le och säga att det kunde inte varit lätt med den röven. Ett uttalande som väckte stor munterhet hos alla utom hos damen med det dåliga humöret. Jag funderade lite på att fråga henne varför hon gick ur bilen igen när det nu var så jävligt att klättra men sket i det, hon skämde ut sig själv så bra på egen hand där hon stod och skrek. Det sista hon skriker innan hon med bestämda små steg går iväg är att jag ska få stryk. Kassörskan skrattade så att hon grät och folk stod i fönstret och tittade och skrattade när hon körde. Jag höll inne med mitt svar på hennes påstående att jag skulle få stryk. Hon hade säkert inte blivit gladare om jag frågat vad hon skulle göra, sätta sig på mig eller? Personalen berättade att de aldrig varit med att någon betett sig på det viset, visst hade folk kommit in och varit lite gnälliga och bett folk flytta bilen men aldrig lovat folk stryk och deklarerat att de var dumma i huvudet. Jag sade att hon säkert inte fått i värplådan på länge. Jag vet, jag är så otroligt förlåtande. På vägen ut mötte jag en som frågade mig vad hon skrek om, jag stod ju mitt i min ruta, han hade varit tvungen och springa bort och se efter... Hon kändes något obalanserad och egentligen stärkte hon bara mig i min uppfattning att generation efter generation av Tomelillabor ägnat sig åt en långtgående form av syskonkärlek och att vi nu börjar se konsekvenserna därav. Dock kostar jag på mig att tycka synd om hennes familj.


RSS 2.0
Real Time Web Analytics