Vem granskar granskarna?

För många år sedan var jag på en middag med ett litet överskott på män, vilket gjorde att min bordsdam var en man. Mannen skulle en tid efter middagen komma ut som homosexuell, men nästan alla på i sällskapet antingen visste eller hade på känn att han var det.

 

Nu är det dock inte han som gör att jag minns den här middagen, utan killen som satt mitt emot mig. Han hade nämligen svårartad bögnoja. Kombinationen att han dessutom inte kunde sluta prata om just homosexuella gjorde att jag av hänsyn till min manliga bordsdam slet som fan för att prata om annat, medan herrn mittemot hela tiden återvände till att delge oss sina uppfattningar om homosexuella. Det lät ungefär: ”På tal om gurkor, de här jävla bögarna…”, eller ”Apropå Greklands ekonomi, de här jävla bögarna…”

 

Ungefär samma syndrom verkar Sveriges radio lida av när det handlar om grisar. De kan ingenting om ämnet men återvänder hela tiden till det. Nu förfasas man i SR Kaliber över Grisproducenternas djuromsorgsprogram, och jag blir bara beklämd av den erbarmligt dåliga kvalitén på radions arbete. Det är inte en berättelse, det är inte en granskning, det är inte gripande, inte resonerande eller lärorikt. Det är bara dåligt.

 

Vi kan väl gå igenom huvuddragen av djuromsorgsprogrammet.

 

·        Möjlighet att fixera suggor efter behov i samband med grisning. Man begränsar suggans rörlighet under den period då hon är som allra minst aktiv, och räddar livet på fler smågrisar. Sverige är urusla på att hålla liv i smågrisarna. Att dö kvävningsdöden under en sugga är ingen skön död, men i Kaliber ser man det ändå som mer djurvänligt än att begränsa suggans rörlighet under några dagar. Jag har ibland hört argumentet att om boxen var större skulle suggan inte ligga ihjäl några grisar. Vilket är skitsnack. Mer plats löser inget alls. All den forskning jag tagit del av visar att de grisar som legats ihjäl försökt dia när suggan stått, och dött när hon lagt sig ner. Ett problem som man inte på något vis löser med större boxar.

·        Möjlighet att fixera sinsuggor för tiden vid seminering. Den åtgärd jag kan se minst vits med, men som ändå håller räddar djurvälfärd. Släpper man samman stora suggor med små förstagångsgrisare, kommer de stora ge sig på de små. Med dåliga kalkreserver i kroppen efter ditiden bäddar detta för skador och att suggor dör.

·        Kortare ditid. De långa ditiderna i Sverige är avgjort ett djurskyddsproblem. Lagens fem veckor blir i praktiken sex veckor eftersom det är de yngsta grisarna i en omgång som bestämmer när avvänjning ska ske. Vilket gör att grisarna biter sönder suggan. Sverige har 53 procents utslagning av suggorna. Holland har 41 procent. De svenska reglerna har gjort suggorna till en slit och slängvara.

·        Fler djur i avdelningarna. Ett naturligt steg att ta om man lyckas få fler grisar att överleva. Jag vet att det tar emot att inse i vissa läger, men grisar är utstuderade pennalister. Det går inte att blanda grisar från olika kullar i samma box. Då dödar de varandra. För att dels kunna hålla liv i grisarna, dels behålla djurvälfärden är det tvunget att kunna hålla kullarna intakta.

 

En någorlunda nykter analys av åtgärderna visar att Grisföretagarna i syfte att göra något bra för grisarna, tar lite från suggorna och lite från smågrisarna. Något som enligt Kaliber är förkastligt. Kaliber är alltså för att smågrisars välfärd ökas på suggans bekostnad samtidigt som de är emot att öka smågrisarnas välfärd på bekostnad av suggans. De är alltså både för och emot saker som innebär samma saker. Samtidigt. Den enda röda tråden verkar vara att så länge de som faktiskt jobbar med grisar vill något – är Kaliber emot det.

 

I sann Sveriges Rödio-andra menar man att allting går att lösa med lagar. Innan i vintras förfärade sig en av reportrarna bakom dagens inslag över att få svenska grisar bedövas vid kastrering. I Storbritannien bedövas 90 procent av grisarna med bedövning. Stora delar av de resterande grisarna slaktas innan de blivit stora nog att utveckla grislukt. Kräver lagen det? Nej. Det gör handeln. Och de betalar mer för det. Sveriges höga ambitioner när det gäller lagar skadar både djur och de som försöker leva på att föda upp djuren.

 

Kaliber visar dessutom en väldigt unken inställning till både framtid och samtid när man menar att alla förändringar är av ondo. Vi är tydligen redan så långt komna som vi kan. Vi har gjort allt. Från och med nu kan allt bara bli sämre!

 

Det är tragiskt när de som gör anspråk på att ha en granskares roll hemfaller åt taffliga försökt till osaklig opinionsbildning grundat i okunskap och eller egen agenda. Hade grisuppfödarna skött sitt jobb lika dåligt som Kaliberredaktionen gör sitt, hade de hamnat i fängelse. Det väcker frågan hur många andra gånger jag blivit lurad i ämnen jag inte kan. Klart är att om jag gjort ett lika dåligt reportage som det Kaliber nyss sänt, hade jag fått sparken från de tidningar jag idag jobbar för.


Snabb kommentar till valet: Man får ta vara på ljusglimtarna.

Jag har tagit del av diskussionerna om ny lantbruks/landsbygdsminister.  Måtte det bara bli min favvososse Johan Löfstrand. Nu hyser jag förvisso inget större hopp om det. Risken är väl att det blir miljöpartisten Kew Nordkvist. Inte riktigt mitt förstahandsval. Inte alls faktiskt.

 

Ska man leta efter det positiva i eländet att få Kew Nordkvist om lantbruksminister så kan det faktiskt stärka lantbruket på sikt. I alla fall de enstaka spillror av lantbruket som finns kvar efter fyra år med sosseregering och en miljöpartist som är totalt immun mot allt vad fakta heter som lantbruksminister. Det finns bland många av mina kollegor ett näst intill tvångsmässigt beteende att ränna till politikerna och be att de ska lösa alla våra problem. Från dålig kalvhälsa till finansiering och äktenskapsproblem. Att ideligen ropa på politikerna , och ta för givet att de ska lösa våra problem har skadat vår bransch. Rejält! Politikers uppgift är att skapa utrymme för männsikor att lyckas med sina ambitioner. I övrigt ska de hålla sig borta. Jag är tämligen säker på att det råder omvänd korrelation mellan en branschs lönsamhet och branschens förmåga att ränna till politikerna.

 

Nu tror jag dock att med fyra år med Kew och rödgrön röra lär mina kollegor i alla fall ha vant sig av med att tro att politiken ska vara till någon hjälp. Alltid något.


Metadebatten går vidare. Nu om LRF och SD.

Det är med viss förundran jag har följt cirkusen kring Fredrik Davidssons debattartikel på SVT Opinion.

 

Bakgrunden till Davidssons debattartikel är att LRF riks inte bjuder samtliga riksdagspartier till sina politiska aktiviteter. De säger nämligen nej till SD. Något Davidsson ifrågasätter. Han skriver bland annat:

 

”Jag är mjölkbonde samt LRF-medlem. Och jag och antagligen flera med mig börjar tycka att LRF:s utestängande av SD är besynnerligt.  En så stor och påstått opolitisk intresseorganisation ska kunna prata med alla demokratiskt valda partier i Sveriges riksdag.”

 

Jag är böjd att hålla med Davidsson i hans text. Vissa saker tvingas man bara förhålla sig till. Till exempel sammansättningen i Sveriges riksdag. Det spelar ingen roll var man tycker om Sverigedemokraternas politik. De är där de är och Sveriges bönder blir påverkade av dem. Vill man då göra anspråk på att vara lantbrukarnas riksförbund är det också ens skyldighet att prata med dem, och styra dem i den riktning man anser som bäst för de man företräder.

 

Riksdagen är inte LRF:s party och det är inte LRF som sätter reglerna. Att då som lobbyorganisation tjura över hur läget ser ut, och efter eget gottfinnande helt sonika skita i att bjuda in vissa folkvalda är som att spela piano utan att använda alla tangenter. Jag trodde i min enfald att det i LRF:s uppdrag ingick att ta alla chanser att förbättra för lantbruket, men jag hade tydligen fel. Jag trodde även att det ingick i lobbyistrollen att både svälja sin stolthet och att ibland böja sig framåt, men även där hade jag visst fel.

 

Jag skäms inte för att jag har koll på alla partiers politik. Både mitt intresse och min ena karriär kräver att jag har koll. Det betyder inte att jag håller med någon av dem. Tvärtom - Ju mer jag läser desto tröttare blir jag. Det betyder enbart att jag har koll. Det parti jag pratat mest med den senaste tiden är faktiskt Miljöpartiet. Trots att jag har extremt svårt för deras politik. Anledningen till att jag pratat med dem är enkel. Jag har rätt och de har fel, och deras fel riskerar att påverka lantbruket negativt. Då är det väl klart att jag måste prata med dem? Även om det kändes smutsigt att stå och prata med dem och när människor jag känner stod och skrattade åt mig.

 

Känner man för lantbruket pratar man med de som påverkar det. Vare sig det är Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna.

 

Davidsson skriver vidare:

”Av respekt inför sina medlemmar bör LRF:

 

- Redovisa de delar av SD:s partiprogram som motiverar ett utestängande.

 

- Redovisa de hot som LRF påstås ha fått på Avpixlat som anges som ett skäl för att stänga ute SD. Avpixlat är som de flesta vet en invandringskritisk sajt som enligt SD själva ligger útanför deras  kontroll.

 

De som LRF påstår hotar anonymt på Avpixlat är vanliga människor och kan mycket väl vara LRF-medlemmar som släpper ut frustration över sitt förbunds agerande. Att vara arg rättfärdigar dock aldrig att hota någon.

 

Man kan jämföra SD:s anknytning till Avpixlat med den som Mp och V har till den högljudda djurrättsrörelsen som smygfilmar och hotar djurhållare. LRF har också fått ta emot dödshot för sin ändrade hållning i GMO-frågan, en fråga där SD är svagt positiv.

 

Vore LRF konsekventa borde de därför utestänga V och Mp som också har extrema människor i sina "svansar". Hoten och hatet kommer inte bara ifrån högra sidan.

 

Omvärdera SD-bojkotten och börja behandla dem likadant som de andra partierna! Det påstått opolitiska LRF:s högsta prioritet borde vara största möjliga medlemsnytta, inte att driva politiska partiers agenda.”

 

De frågor han ställer är intressanta och om LRF svarat på dem hade de kunnat ge stor legitimitet åt LRF riks ställningstagande. Det blev dock inga svar från LRF. Vice ordförande Thomas Magnusson plockade istället fram gammal skåpmat från andra gånger när beslutet ifrågasatts öppet. Jag har svårt för att bestämma mig om det beror på ren skär nonchalans eller på rädsla som gör att man enbart använder formuleringar som testats förr.

 

Magnusson skriver bland annat:

 

”LRFs beslut att inte bjuda in SD fattades av en enig riksförbundsstyrelse inför valet 2010. Vi har sedan dess pratat om frågan vid flera tillfällen men alltjämt står hela förbundsstyrelsen och samtliga regionordförande, som alla är medlemsvalda, bakom beslutet.”

 

Dels slirar Magnusson rejält när han påstår att samtliga regionsordföranden står bakom beslutet. Både han och jag vet att det finns de som inte alls står bakom honom. Dels tar han med sitt påstående samtliga regionordföranden som gisslan. Han har precis sett till att ingen av dem kan kritisera LRF riks ställningstagande.

 

Magnusson skriver även:

 

"SD:s politik speglar en människosyn som står i direkt motsats till LRFs grundläggande värderingar och gör att LRF varken vill eller kan bjuda in partiet”.

 

En mening som onekligen gör att man undrar vad Magnusson menar att de LRF:are som faktiskt haft kontakter med SD, och som inte står bakom LRF riks har för människosyn.

 

Jag har full förståelse för att man avbryter dialoger, lämnar möten och slutar prata med varandra. Kommer man ingenstans är det ju inte lönt att diskutera vidare. Kravet för detta är dock att man först försökt prata och att man på det viset kört relationen i botten. Inte att som LRF i förväg deklarera vilka man pratar med och inte. Nu har förvisso LRF:s ordförande och Sverigedemokraterna haft möte med varandra. Tydligen är att bjuda in SD när man ändå bjuder in andra partier och att gå på slutna möten som initierats av SD två helt olika saker. En skillnad man tydligen måste vara ordförande i LRF för att
förstå.

 

Davidsson skrev även en slutreplik varpå LRF lämnade walk over. Att stoppa huvudet i sanden och hoppas på att tiga ihjäl kritiska röster är symptomatisk.

 

Det sägs att det finns två saker folk inte vill se hur de görs – korvar och lagar. Är man inte villig att göra även det skitjobb lobbyistarbetet innebär, och är man inte villig att inse att skillnaden mellan en tiggare och en lobbyist är slipsen, är det tveksamt om man är rätt människa för uppdraget. Att som nu se LRF primärt som en resebyrå för en klick förtroendevalda och tjänstemän är definitivt inget som gynnar lantbruket.


Det är för lite rajtan tajtan i djursexdiskussionen. - Eller tvätta händerna när du hälsat på någon.

Jag hade varit helt värdelös som dagstidningsjournalist. Hade jag blivit skickad på en trafikolycka hade de andra reportrarna både hunnit hem igen och ha skrivit artikeln, medan jag fortfarande suttit kvar på asfalten och undersökt bilvraken. Det är förmodligen den här smått autistiska sidan av mig som fått mig att gräva ner mig i regeringens propp om förbud mot djursex.

 

Tro nu inte att jag förordar att man ska sätta på grisen. Dylikt beteende är rakt igenom sjukt. Det jag fastnat för är dels våra kära styrandes extrema intresse för det här med djursex. I sin utredning kring en ny djurskyddslag grottade värmlands landshövding Eva Eriksson ner sig i groteska detaljer i ett fall med en norrman som haft sex med en galt och fått tarmen sönderriven av galtens korskruvsformade pitt. Eskil pratar om att smörja på godsaker på könet för att sedan låta en hund slicka av det. En KD-dam i Alingsås verkar inte ha några större problem med tidelag. Jens Orbacks mormors syster (tror jag det var) bodde med en häst.

 

Nu har i vilket fall som helst regeringen trotsad lagrådet och drivit fram en propp för ändringar i djurskyddslagen. Till grund för det nya lagförslaget ligger en i lagstiftarsammanhang otroligt tafflig, men likväl intressant utredning från den numera nedlagda Djurskyddsmyndigheten. I de här utredningen påstås det att bland annat ”(…)att minst 40-50 procent av de pojkar som växt upp på lantgårdar hade haft någon sexuell kontakt med djur” samt att omkring 8 procent av männen i USA och 5 procent av kvinnorna hade någon sexuell erfarenhet av djur(…)”

 

I rapporten utredningen hänvisar till konstateras även att det främst handlar om kalvar, åsnor och kor. Då med hänvisning till att de var mest lämpade i storlek.

 

Utredaren vid Djurskyddsmyndigheten, Yvette Glanz, har förvisso medgett att rapporten börjar bli till åren men menar att ”många forskare menar att siffrorna fortfarande stämmer”. Jordbruksverket har dock inte kunnat redovisa vilka de här ”många forskarna” är.

 

Bortsett från en liten redovisning kring hur det ser ut med djursexlagar i våra grannländer och ett stycke om mörkertal, är det vad som ligger till grund för proppen om förbud mot djursex.

 

 

Det här reser tre frågor.

1.     Går regeringen alltid till beslut med såhär dåligt beslutsunderlag?

2.     Vet folk om vad myndigheterna anklagar dem för?

3.     Vad är det för sjuka fantasier våra styrande egentligen går och bär på?


Skånes Florida

För er som inte vet om det bor jag på Österlen. Något jag har en aningen ambivalent hållning inför. Det bra är att här är jävligt fint. Det dåliga är att vi av tradition är totalt nerlusade med turister. Det kan säkert låta som att jag ogillar turister, men det är fel. Jag hatar stora delar av dem. Folk blir uppenbart dumma i huvudet när de har semester, och jag förstår att skilsmässostatistiken slår i taket efter semestrarna.

 

Ehuru emedan har jag noterat att det inte är lika mycket folk och ränner här i år. Och jag gillar det! Inte enbart för att frekvensen turister sjunker, utan för att en trend med sjunkande intresse för att turista på Österlen till slut kommer tvinga kommunen att bry sig om någorlunda om de branscher som inte stavas turism. Simrishamns kommun har nämligen behandlat allt som inte tillhört besöksnäringen extremt styvmoderligt. Det enda som har spelat roll har varit att locka hit några turister på sommaren. Sedan har alla problem ansetts som lösta…

 

Politiken har varit så paniskt rädd för att stöta sig med någon av de inflyttade pensionärerna som menar att ”vi måste vara rädda om miljön i fiskelägena” att de lagt en död hand över hela kommunen. Begreppet spökstad är inte långt borta när man har sett Simrishamn en fredagkväll i november.

 

Man har varit så hysteriskt rädd om turismen att allt annat inte bara fått stå tillbaka, utan aktivt motarbetats. Simrishamns kommun ligger på 256:e plats när det gäller företagsklimat. Då kommunen dels helt och hållet fokuserat på att få pensionärer att flytta hit och dels i motsvarande mängd skitit i att värna sina företag finns det i stort sett ingen i arbetsför ålder som flyttar till kommunen. Snarare från. Dels finns det väldigt få jobb eftersom det i kommunen förs en politik som går ut på att driva företagen från kommunen. Dels är utbudet av affärer och fritidsaktiviteter på gränsen till patetiskt. Vilket beror på att ingen vill driva företag i den här kommunen. Ingen vettig människa vill gå den match det innebär att försöka göra något positivt i Simrishamns kommun. Härförleden fick jag höra att man kräver bygglov för trottoarpratare, och med tanke på att vi har en myndighetsnämnd som på fullaste allvar menar att en nedgrävd vattenledning har strandskydd skulle jag inte alls bli förvånad om det stämmer.

Det här har medverkat till att Simrishamn har den äldsta befolkningen i hela Skåne – 48.9 år. Sju och ett halvt år över Skånes snittålder. Nummer två på listan är Båstad. Sedan har vi ett rejält hopp ner till de andra kommunerna.

 

Att det här är fel linje har i stort sett alla utom ett gäng tjänstemän, politiker och några inflyttade gnällspikar förstått för länge sedan. Det är inte hållbart att använda politiken för att skapa en stad som alternerar mellan att sommartid vara ett Sveriges Florida och vintertid en spökstad. Att turismen minskar och att styret då tvingas inse att alla företag inte är vandrarhem och mäklare torde vara en ynnest att stilla bedja om.

 

Fotnot: ”Vi måste vara rädda om miljön på fiskelägena” är bara en vacker omskrivning för att när den som uttalar floskeln väl köpt sitt hus på valfritt fiskeläge ska ingen annan få bygga så att dennes havsutsikt störs.


Bromsklossar

Jag tänkte hålla stilen och inte låta det faktum att det är året sista dag förhindra min kverulans. Jag är inte nämligen inte nöjd. Jag ser nämligen väldigt, väldigt få idéer. Jag ser väldigt, väldigt få människor som vill något. Jag ser väldigt, väldigt få ambitioner. Jag ser väldigt, väldigt lite förändringsvilja. Det spelar ingen roll om det är politiken, LRF eller någon annan. Till och med facken som varit ett konstant irritationsämne har tröttnat. Ingenstans ser jag visionerna. (Möjligtvis bortsett från Centerpartiet vars idégrupp är jävligt visionära. Dock ska det medges att jag har svårt att se hur fri invandring och månggifte ska sätta fart på något annat än efterfrågan på nöttrea. Dock rimligtvis slaktad utomlands.) Visst finns det enskilda här och där som fortfarande vill något men de drunknar i den stora massans eviga snömos, vilket enbart visar på en frapperande beröringsskräck när det gäller verkligheten, och en extrem vilja att hämma och detaljstyra ens medmänniskor.

Utvecklingen har alltid drivits av de som velat något, de som haft ambitioner och tankar. Den har aldrig drivits av de som ser som sin uppgift att inskränka och begränsa sina medmänniskor. Den har aldrig drivits av de som säger nej. Ska vi fortsätta låta en massa världsfrånvända pappersvändare och politiker begränsa oss in absurdum och ta död på all lust, all ambition och all vilja att göra något av sitt liv med fjantiga regler eller halt vansinniga tolkningar av desamma kommer det inte vara våra barnbarn som kommer sy fotbollar åt kineserna - Det kommer bli våra barn. Trots detta fortsätter vi mönstret att så fort någon fått uppdrag så börjar vederbörande försvara. Inte utveckla, inte presentera idéer, bara försvara. Konservera.
Ett bra exempel är Eskil Erlandssons debattartikel om att han minsann visst utvecklar lantbruket som vi kunde läsa i Land lantbruk härförleden. Hans svar på kritiken mot honom var att det minsann varit ännu värre om de rödgröna regerat. Något absolut håller med honom om men det är inte ett argument. Det är ungefär som att ens främsta argument mot skiljsmässa är att man i alla fall inte slår sin fru. När man som minister är så tom för idéer och utvecklingsvilja är det dags att lämna över till någon annan. Det finns många fler, både i politiken och i LRF, som också är färdiga för pension. Jag hoppas, om än jag är extremt tveksam, att ni har den goda smaken att inse att ni är trötta föredettingar. Jag hoppas, om än jag är extremt tveksam, att jag slipper se er kvar på era platser när 2013 är slut.

Gör det bättre själv, kanske ni opponerar er. Och det gör jag. Jag för debatt. Jag håller koll efter och försöker ge de tankar och visioner som rimligtvis aldrig fått utrymme i LRF-media syre och plats. Jag tänker. Jag har idéer. Jag för fram andras idéer. Oavsett om jag håller med dem eller inte. Min vision finns inte välformulerad på ett papper.

Visst för att LRF har sin livsmedelsstrategi. Visst för att de politiska partierna har sina visioner och rådslag. Visst för att Eskil babblar på om regelförenklingar.(Som i dynamiken verkar bli regelförsvårningar) Men det spelar ingen roll. Det kan klubbas nya vackra visioner varje dag. Det spelar fortfarande ingen roll. Det är nämligen inte de som formulerar visionerna som ska se till att de uppfylls. Det är andra som ska göra det. Och de kommer aldrig uppfylla visionerna om tillväxt, lönsamhet och ett hållbart samhälle om de inte får utrymme att göra det på sitt sätt. Genom att förverkliga sina egna visioner och idéer. Jag har väldigt svårt att tro att det i Sverige idag finns så väldigt många ambitiösa människor med visioner och idéer om hur de ska framåt som tycker det är särskilt kul. Som tycker att de får utrymme att testa sina idéer.

Det spelar ingen roll från vilken bransch jag träffar människor. Alla klagar på växande krav på administration som kväver den egentliga verksamheten och på fjantiga regler. Till detta ska läggas en helt sinnessjuk kontroll från det allmänna. Den allmänna uppfattningen hos de jag pratar med är att de är tvungna att bryta mot regler för att verksamheten överhuvudtaget ska fungera. När regelverk och verklighet inte går ner i samma fack är det inte verkligheten som måste ändras - Det är regelverket. När det finns maxmått för hur grov en gren får vara för att du som privatperson ska få elda den, när lantbrukare räddar gårdsstöd genom att mannen står för djuren och frun för växtodlingen eller vice versa, när fiskare får böta för att de på grund av att båten håller på att sjunka går in tjugo minuter tidigare än planerat i hamn och när en enda kommunal tjänsteman kan lägga en död hand över halv kommun med skydd som inte ens finns i lagen utan att mer än enstaka säger stopp är vi som land fan i mig fel på det.

Visst för att vi har alla storslagna visioner. Visst för att de låter underbart. Men kan någon påstå annat än att de utan människorna med idéer, entreprenörerna, är de inte ens värda pappret de är skrivna på. För är det inte med visioner som med kärleksbrev? Ett alltför välskrivet tyder bara på att avsändaren hyser större kärlek till att skriva kärleksbrev än till mottagaren.

Jag vill se ett 2013 där politikens, intresseorganisationernas och de stora, vedertagna visionerna går ut på att den enskilde ska kunna förverkliga sina egna visioner och idéer. Jag vill inte se en fortsättning på den linjen vi håller nu.

Hedersmord innebär i förlängningen att bara de tråkiga överlever.

Jag vet att det finns folk som menar att jag delar ut kängor. Jag vill snarare kalla det intellektuell u-hjälp. Ett av de grundläggande syftena med den här bloggen är att sparka på folk, och jag måste medge att jag gillar det. Jag har sedan 2008 kränkt de flesta fenomen, institutioner och grupper i min blogg. Jag har varit hård, raljant, kränkande, oförskämd och ibland har det varit precis på gränsen till vad som är lagligt att skriva om andra människor. Och det har aldrig varit någon stor grej för mig. Jag har varit medveten om ordets betydelse och jag har alltid vägt dem men jag har aldrig varit rädd. Det har aldrig varit någon stor grej för mig att göra mig lustig över andra människor, givetvis såvida de förtjänat det, oavsett hur obalanserade de än varit. Okej för att tanken att få fasaden målad med slagord efter incidenterna med ”Min mat kissar på din mat” och ”Varför skriker inte veganer när de får orgasm? De vill inte erkänna att ett stycke kött kan skapa sådan glädje” hastigt funnits, men jag har alltid tyckt det varit lugnt. Till och med efter min sång om Djurrättsalliansen.

 

De enda gångerna det kittlat när jag tryckt på publiceraknappen är när jag hackat på muslimer. Jag minns när jag skrev om halal-tv.( Länk och länk ) Jag vet inte om ni ens kommer ihåg dyngan. Det var i vilket fall som helst några program som SVT gjort och som leddes av några kolleriska brudar. Bland det bästa var bruden som vägrade ta i andra människor med hänvisning till sin religion, och sen kallade det strukturell rasism när hon inte kunde bli läkare… De här programmen var rakt igenom dåliga. De var så undermåliga att det var sorgligt. Jag kritiserade dem, och jag berättade för en kompis medan jag samlade material att jag skulle totalsåga dem. ”Får man det”, undrade han.

 

Ja, det får man. Man får ifrågasätta muslimer. Man får ifrågasätta alla. Såvida de är livet och kan försvara sig. Och skulle det nu vara så att en flock jihadister skulle för sig att spränga sig själva till döds utanför ditt hus för att du ifrågasatt hederkulturen visar det bara att de har större problem än bara religionen.

 

Jag vet att det finns hederskultur inom fler grupper än islam men det är just runt det hedersrelaterade våldet hos som det råder sådant hysch hysch runt. Och jag förstår inte varför. Vad gör det om man i den allmänna debatten skulle trampa någon som är sjukligt besatt av den egna familjens påhittade heder på tårna? De har nämligen fel. Jag lovar, jag har inga problem med en religion som tex säger att män ska ha si eller så långt skägg. Det som stör mig är när religionen blir lag och det blir polisens uppgift att mäta folks skägg, och de som inte följer religionen straffas. Jag utgår från att de flesta svenskar delar min uppfattning. Ingen normalt funtad människa anser det som okej att flickskolor bränns ner med eleverna kvar i skolan i swatdalen. Men. När vi sen ser tvång på mycket närmre håll så säger vi inget. Vi har 70 000 ungdomar i Sverige idag som lever under hederstvång. Rimligtvis kommer inte någon ta livet av alla de här 70 000 ungdomarna, men livet kommer tas ifrån dem.

 

Det är inget liv om du blir inskränkt i ditt val av partner, om dina föräldrar har ditt skolschema uppsatt på kylen i syfte att hålla koll på dig och om du inte får utvecklas och leva som du vill. När de regler dina föräldrar försöker få dig att följa inte handlar om att du ska ta dig någorlunda helskinnad in i vuxenlivet, utan om att skydda släktens egendefinierade heder så har något gått in i helvete fel. Framförallt om man anser att någon av de kvinnliga kusinernas val av partner eller sätt att leva skulle skita ner släktens heder så mycket att man kan fördärva en manlig kusins framtid genom att få honom att ha ihjäl sin kusin. Att inte säga att det är helt oacceptabelt är pretentiöst och helkorkat. Det är fullt möjligt att sätta ner foten mot hedersvåld utan att för den sakens skull bli stämplad som rasist.

 

Vilket i sin tur innebär att de som pretentiöst försöker leka ”förstående” inte är ett dugg bättre än de som har ihjäl sina släktingar för att de kränkt familjens heder. De värderar nämligen sitt eget namn högre än att andra människor faktiskt far illa och dör. Och jag förstår inte varför vi ska lyfta ut en grupp människor ur vår gemenskap och mena att de inte får ifrågasättas eller kritiseras. Det är inga porslinsvaser vi pratar om. Har man lyckats tjäna ihop tillräckligt med stålar för att dra i ett samhälle som i TV får representeras av arga skäggiga män som iförda någon sorts särk eldar flaggor på en parkeringsplats, och vars domstolar verkar bestå av ännu skäggigare män med automatvapen och en magic eight ball, så är man garanterat förmögen att både ta till sig och förstå kritik och att vara begåvad nog att inse det absurda i att ha livet av sina egna.

Det är inte bara av rent filantropiska skäl jag skriver det här. Det beror även på en ganska klar insikt att om hedersmord förekommit i min släkt hade jag legat risigt till. Jag är den i särklass grymmaste av alla mina kusiner men samtidigt den som ger min farmor mest huvudbry. Är det verkligen rätt att jag ska behöva dö på grund av min svårslagna och helt fantastiska personlighet?


Det är för lite rajtan tajtan i djursexpolitiken

För drygt två år sedan gav jordbruksministern landshövdingen i Värmland  Eva Eriksson uppdraget att utreda djurskyddslagen. Två år är lång tid, men sätter man en förskolelärare att reda ut något så komplext som djurskyddslagen blir resultatet uppenbarligen därefter. En bra sammanfattning av Eva Erikssons utredning är att om hon och Eskil Erlandsson var värdpar för en insamlingsgala till förmån för ett jordbävningsdrabbat Haiti, så hade det slutat med att haitierna blev skyldiga pengar.

 

Erikssons arbete har blivit totalsågat. Jag har inte sett läst eller hört någon som inte ansett Erikssons arbete som annat än en ett gigantiskt slöseri med skattepengar. Dock ska medges att hon hållit massapriset uppe. De mest timida, till exempel LRF, har varit ganska milda i sin kritik medan ganska många samhällsdebattörer har totalsågat utredningen. De som varit mest elaka är de samhällsdebattörer som nog inte ens reflekterat över att det fanns djur och än mindre en djurskyddslag innan Eriksson presenterade sin utredning. Det måste anses som en ganska tydlig indikator på utredningens kvalitet när människor som inte kan djurhållning ändå ser att utredningen suger. Och vågar stå för sin uppfattning. Även om kapitlet med norrmannen som haft sex med en gris och fått tarmarna sönderslitna var ett lågvattenmärke av rang, och inte ens skrivet ur grisens perspektiv, så tycker jag ändå att utredningen har förtjänster.

 

I och med att det arbete Eriksson presenterat är så undermåligt är det nu fullt möjligt att ifrågasätta detaljer i djurskyddslagen utan att bli stämplad som djurplågare. Det är skitbra. Tidigare har det varit helt omöjligt att diskutera djurskydd. Något som knappast gynnat djurskyddet. Fenomen som inte får ifrågasättas tenderar att inte utvecklas för att sedan långsamt dö ut i folks medvetande.

 

Trots att det alltså finns förtjänster med Erikssons arbete så måste jag ändå fundera lite på vad hon gjort de senaste två åren. Tydligen vill damen införa anmälningsplikt för djurskyddsinspektörerna. Hur lång tid behöver hon egentligen på sig att utreda djurskyddslagen för att veta att det redan föreligger sådan plikt. Det ingår i länsstyrelsens arbete att beivra brott och nästan alla paragrafer i djurskyddslagen ligger under straffansvar. Inspektörerna har alltså redan skyldighet att lämna överträdelser till åklagare. Något som också borde vara brottsligt är att använda två år av skattefinansierad tid för att uppfinna hjulet.

 

Jag vet att de flesta som hört talas om Erikssons krav om anmälningsplikt tycker att det är barockt men jag tycker att det är helt strålande. Jag tycker verkligen att länsstyrelserna ska lämna varenda sketen överträdelse till åklagare. Jag vet om att många får diarré av tanken att bli polisanmälda men jag kan se flera fördelar.

 

·        Det tvingar inspektörerna att höja kvalitén på sitt arbete. Kommer de till en åklagare med den dyngan de skriver ihop nu så kastar åklagaren det i soporna.

·        Det ökar rättssäkerheten. Det tar nämligen makt från inspektörerna om de måste lämna fallen till åklagare. Det blir väldigt svårt att motivera ett omhänderagande, föreläggande, djurförbud eller ett tvärvillkorsavdrag om lantbrukaren varit föremål för utredning och inte blivit fälld.

·        Du får fri rättshjälp.

·        Det är mycket lättare att bli frikänd i en brottmålsförhandling än i en förvaltningsrättsprocess.

 

På det hela taget ökar det insynen i länsstyrelsens arbete och ger ytterligare en granskning. Med en aningen bättre bevisvärdering. Det går inte längre att referera till sig själv och sen agera.

 

Och till sist, även om man skulle bli fälld i tingsrätten så är det ju en smekning jämfört med vad det kostar nu. Ponera att någon skulle åka dit och få dagsböter på tio, femtontusen kronor. Det är en skrattretande summa jämfört med vad ett tappat öronmärke, ett omhändertagande, ett föreläggande om att dränera sandmarker eller ett felplacerat kryss kostar.


Lökale ellel inte lökale?

Nu när Fazer tvingats ta bort kinesen på Kinapuffspåsarna är det dags att vi går vidare. Det måste nu till en nationell samling mot citrusfrukten mandarin. Jag förstår inte hur man till den milda grad trampa på alla kineser som talar mandarin genom att ha en frukt som heter likadant. Vi måste kärnvapenbomba mandarinodlingarna! Vi måste även sluta kalla svartjobb för svartjobb eftersom våra färgade vänner kan ta illa upp. Vi måste sluta förkorta ”Med andra ord” ”mao” eftersom det kan väcka anstöt hos alla de som dog och for illa under Maos styre. Alla ni som köper smink kanske har konstaterat att Schwarzkopf måste byta namn efter som det betyder ”svartskalle”? För att inte prata om begreppet polsk riksdag. Och Gammeldansk. Fyy...

 

Jag tror säkert att låtsaskinesen och journalisten Patrik Lundberg verkligen blir kränkt av kinapuffarna. Vad jag däremot inte uppskattar är att samhället och privata företag ska ta hänsyn till, vad jag förstår, en enda människas subjektiva bedömning. Sen när blev det norm att låta en kollerisk individ utgöra representant för en hel grupp? Vi har i samhället subjektiva bedömningar som att hastighetsgränserna är för snålt satta och att alla män är potentiella våldtäktsmän, och objektiva bedömningar som alla ska rätta sig efter. Det handlar till exempel om att hastighetsbegränsningarna är helt riktigt satta och att ….alla män är potentiella våldtäktsmän. Hela den här masspsykosen av välvilja står mig upp i halsen. Varför envisas man med att uppmuntra folks hjärnspöken och martyrvilja bara för att de råkar se liiite annorlunda ut? Och gör deras skenande tankar till norm för alla som ser råkar se likadana ut.



Borde de inte ringa någon form av varningsklocka när debatten om rasism handlar om GODIS och KAKOR? Borde ingen förklara för Patrik Lundberg att hans utspel är kontraproduktivt? Under ”normala förhållanden” hade ingen brytt sig om om kinesen försvann från påsen. Nu är jag snarare förbannad på alla kineser för att de är på och tafsar på mitt godis. Den stora massan är mer kränkt än vad kineserna är nöjda. Borde ingen bara ha bett Patrik Lundberg att ta sin medicin och låta tanterna och farbröderna ägna sig åt att ta hand om riktig rasism?

 

En intressant fråga dock. Såhär när alla är lika mycket värda. Hade Patrik Lundberg haft samma möjlighet att driva en fråga om han inte journalist. Har en kurdkärring i Rosengård samma möjligheter?


Det finns alltså folk som läser sagor i debattartikelform

Häromdagen läste jag på Lantbruk.com att en debil pajas som några andra debila pajasar faktiskt röstat på i valet ansåg att Matlandet Sverige gynnade köttindustrin. Nyfiken som jag är så googlade jag pajasen och hamnade på hans blogg. Jag vet att det är olagligt att påstå att någon annan inte är klok, men det är fullt lagligt att påstå det är min fasta övertygelse att påstå att Jonas Paulsson inte är klok.

 

Jag tycker om bröst
Jag finner dem till och med väldigt intressanta. Så länge de sitter på individer av kvinnligt kön och inte på mig. Eftersom jag är helt övertygad om att jag inte varit särskilt snygg med bröst så ämnar jag fortsätta äta kött och dricka mjölk. Det är nämligen såhär att även om Paulsson maler på med en femårings naivitet och en treårings envishet om sin köttfria måndag, köttätandets miljöfarlighet och hur bra människor klarar sig utan mjölk och kött så behöver vi människor proteinet. Paulsson må mala på om hur förträffligt vi klarar oss utan och hur farligt det egentligen är att äta kött och dricka mjölk men han låter sin sketna ideologi stå i vägen för fakta och har inget emot att låta folk som faktiskt tror på honom fara illa.

 

Soja är inte mat
Såhär är det nämligen. De flesta vegetarianer ersätter det animaliska proteinet med sojaprotein. Jag läste häromdagen i en bok jag fick med posten att ”Soja är inte mat.” För det första innehåller sojabönor lektiner, eller Phytohaemagglutinin. Lektin hindrar de enzymer som behövs för att bryta ner proteinet i sojabönan. Man kan på Wikipedia läsa att bönor, i stort sett oavsett sort, i naturligt tillstånd är toxiska. Alltså giftiga. Lektinet  i sojabönor kan ge kraftiga mag- och tarmbesvär och brist på tillgängliga aminosyror. Lektin har även orsakat cancer på försöksdjur. Soja innehåller även fytoöstrogen. Det har på senare tid i vissa kretsar börjat pratas om att kvinnor med klimakteriebesvär kan äta mer sojaprodukter för att dämpa problemen, men för män och alla kvinnor som inte har klimakteriebesvär, för att inte tala om alla barn som är extra känsliga, kan det här rubba kroppens hormonsystem. Det är alltså här bröst på män kommer in…

 

Syratvätt
Soja innehåller dessutom fytinsyra som hämmar kroppens upptag av bland annat kalcium, magnesium, koppar, järn och zink. Den här syran får man inte bukt på genom långa koktider eller lång blötläggning. Bland annat UNICEF menar att de fytinbaserade dieterna i tredje världen är en bidragande orsak till den allvarliga mineralbrist en tredjedel av världens befolkning lider av. Faktum är att sojabönor har en av de högsta fytinsyrenivåerna av de växter vi använder. Man försöker från branschen komma tillrätta med det här. Bland annat genom sojapreoteinsolat. Man tvättar helt sonika sojan i kemikalier, bleker den i syra och sen torkar man den i hög värme.

 

Dämpar sexdriften
Asiater som käkar 30 gånger mer soja än vad vi i väst gör har också betydligt fler fall av cancer i magen, lever, bukspottskörteln och matstrupen än vad vi har. Asiater världen ver har dessutom högre andel fall av cancer i sköldkörteln. Detta trots att asiaterna inte konsumerar soja som ett substitut för animaliskt protein. Eller ja, de asketiska munkarna som lever i kloster har förvisso valt bort kött till förmån för sojaprotein, men de har sin alldeles egna anledning – för att sojan dämpar deras sexdrift.

 

Där för
kan konklusionen  inte bli någon annan än att jag kommer äta kött, dricka både mjölk och sprit och vara som folk. ( I alla fall inom en ganska vid felmarginal) Jag kommer inte heller se mitt köttätande som varken ett statement eller något jag gör helt oreflekterat. Jag äter kött för att må bra och för att jag tycker det är gott. Punkt.

 

Bonus
Bjuder på två bilder från ett regnigt Skåne. Och ja, min hund har bland annat ett rosa koppel. Hon har även ett rosa gå-borthalsband. Vattnet på plattan är sisådär 20 cm djupt. K*KVÄDER!


Swedbank baltikum placerade alla sina pensionssparares lågriskpengar i räntebärande stadsobligationer. I Grekland...

Finanskris bla bla bla. Såvida man inte ska köpa/sälja hus eller har något annat känsligt för sig så kan man ju fortsätta leva sitt liv precis som vanligt. Jag förstår fortfarande inte mig på folk som placerar sina stålar i aktier och känner sig såååååå förmögna samtidigt som de saknar en strategi för sitt ägande. Eller ja, det är ju inte bara vanligt folk som saknar strategi. Ingen på finansmarknaden verkar ha någon som helst aning om vad de sysslar med. Wallenberg och de andra familjerna må ha varit konservativa men de såg sig i alla fall som samhällsbyggare. Nu har man datorer som köper och säljer fortare än vad människor hinner med, och den som har mest när dagen är slut vinner.

Det som får mig att fundera lite extra är att det inte bara är finsansmarknaden som saknar strategi. Det saknas strategi inför framtiden i hela samhället. Bortsett från LRFs (urvattnade) livsmedelsstrategi så finns det inte ens en plan för hur vi ska slippa gå och lägga oss hungriga. Det räcker ju med att titta på våra usla vägar, och järnvägar för den delen, för att se att samhället håller på att krackelera. Det saknas plan. Och när man vet att de människor som är aktiva i handeln med aktier, derivat och valutor börjar kika mer och mer på att handla med livsmedel ju skakigare aktiemarknaden blir undrar man när livsmedelsmarknaden ska krascha.

Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tror att det är afrikanerna eller vi producenter som får ta smällen. Jag hoppas dock att det blir alla svenssons. Det kommer i alla fall inte bli de som skapat kraschen. De flyger bara vidare till nästa grönbete...


Demokrati är ett system där politikerna tvingas tuta innan de kör över medborgarna.

Kära Åsa Romson, Matilda Ernkrans, Anita Brodén, Irene Oskarsson, Per Åsling, Bengt Anders Johansson, Jens Holm och Josef Fransson. Ni har säkert många bra kvalitéer, många bra egenskaper och det finns säkert människor som tycker om er, men när det gäller jordbrukspolitik, och det här vill jag verkligen, verkligen framhålla, så har jag betydligt mer respekt för någon som ifrågasätter min förmåga att överhuvudtaget få erektion än många av er.

 

För att ingen av de som jag nämnde inledningsvis ska känna sig sidesteppad och för att ingen ska tro att jag bara har hög magsyra i största allmänhet, utan att det verkligen finns svenska politiker som frivilligt och högljutt själva placerar sig själva i facket ”folk ingen vettig människa ens skulle anförtro rätt sätt att använda en toalett”, så tar går jag igenom land lantbruks frågor en och en.

 

Bör gårdsstöden minskas till storbönderna 2014?
Här har Åsling och Johansson någorlunda sunda uppfattningar även om Åsling kunde svara att förslaget är ren idioti och Johansson kanske inte behövde sikta på pallplats i grenen svammel. Dock kan jag trösta Johansson med att Franssons svar var ännu värre goja. Till er andra, främst då Holm, Romson, Ernkrans och Oskarsson så vill jag bara påpeka några saker. Det jag allra helst vill skriva utelämnar jag och ger er istället en liten mattekurs. Och Brodén, känn dig inte speciell bara för att du klarade dig. Du hade inte känt igen en kollektiv nyttighet om man så slagit den i ansiktet på dig.

 

Mattekurs
Uppgift A.
Politikerna i ett land inför ett system som sänker lantbrukarnas inkomster med 50 %.
Lisa bor i skogen och har köpt mark ganska billigt. Hon har 50 hektar mark med en avkastningspotential på 5000 kronor per hektar.

Pelle har lite mer mark som var lite dyrare än Lisas. Han har 50 hektar mark med en avkastningspotential på 7000 kronor per hektar.

Otto däremot. Han har köpt dyr mark. Mycket dessutom. Han har 100 hektar mark med en avkastningspotential på 10000 kronor per hektar.`

Nu vill jag att ni politiker via mail svarar hur mycket var och en av Pelle, Lisa och Otto förlorar på politisk klåfingrighet.

 

Uppgift B.
Nu inför politikerna ett system som ska ”kompensera”  Lisa, Pelle och Otto och bestämmer att de ska få 22% av det de förlorar i stöd. Eller bidrag som det så fint kallas.
Nu vill jag att ni svarar hur mycket var och en av Pelle, Lisa och Otto får av vad de egentligen kunde tjänat.

 

Uppgift C.
Politikerna inför nu ett tak på hur mycket man ska få i stöd. Trots att Otto är den som förlorar avgjort mest så bestämmer politiker i en kollektiv släng av kognitiv och smittande dissonans att Otto ska tåla det. Otto är en sämre människa.
Nu vill jag att ni samtliga svarar på när ni från riksdagen ska bestämma maxpris på saker man kan hitta på blocket.se och varför man ska betala lika mycket för en nerkörd bubbla från 73 som mer lite god vilja rymmer två personer som man ska betala för en ny Audi A6 som ledigt rymmer fem pers.

 

Bör fler miljöåtgärder leda till högre gårdsstöd?
Här märks också en skillnad mellan trots allt ganska sansade människor som Åsling och Johansson och de som är så totalt av banan att de borde överväga om de har rätt jobb. Romson till exempel menar att vi inte ska få ersättning för att politiken fördärvar för oss om vi inte gör som Romson säger. Vad blir nästa steg? Är det bara lantbrukare som ska behöva offra sig för samhället eller ska resten av befolkningen också göra det? Tänk vad kvinnliga hormonstörningar kostar samhället? Tänk på alla raseriutbrott allmänheten får stå ut med. Tänk vilken bra miljö det blivit på landets arbetsplatser om alla kvinnor stannar hemma när de har pms. När ska det skapas en lag som säger att kvinnor inte får gå utanför dörren när det är den tiden på månaden. Givetvis utan ersättning. Även Ernkrans svar är så korkat att jag får diarré.

 

Borde utbetalningarna av jordbruksstöd begränsas till aktiva bönder? I så fall, hur skulle du definiera aktiv bonde?
Finns det någon som läst svaren som fattar vad Oskarsson menar? Jag gör det inte. Jag fattar inte Holms svar heller. Å andra sidan är jag tveksam till hans mentala status överhuvudtaget. Såhär är det, pojkar och flickor. Pengarna som ni håller på och diskuterar är från början en ersättning för att ni med kvoter och andra regleringar fullständigt sabbar vår lönsamhet. Hade ni inte börjat peta i vår produktion från början så hade vi inte haft några problem med att definiera ”aktiva brukare” idag. Ju mer ni petar i det desto omöjligare blir det. Det är de som förlorar på politiken som ska ersättas. Ende! Ni kan aldrig skapa en definition av en ”aktiv brukare” som är rättvis.

 

Bör jordbrukspolitiken hjälpa bönderna att hantera prissvängningarna?
Här måste jag säga att både Fransson, Johansson och Åsling, men även Oskarsson, har bra svar. Mest gillar jag Franssons och Johanssons. Oskarssons är nog bättre än Åslings faktiskt. I övrigt är det en ren jävla katastrof. Dessutom ljuger Holm eftersom vi tydligt kan se att när politikens styrmedel inte hinner med verkligheten och priserna globalt stiger så gynnar detta fattiga länder.

Är det rätt att jämna ut gårdsstöden och inte ge mer till vissa sektorer?
Istället för att prata om ett system som kompenserar folk för politisk klåfingrighet och det faktum att EUs jordbrukspolitik inte är till för bönderna, utan för en högljudd urban medelklass, så pratar våra kära politiker nu om att begränsa vissas produktion och ta deras kompensation och ge till de som utför den för dagen mest politiskt korrekta handlingen. Grundat i politikernas högst personliga värderingar. Det här med värderingar vet alla som inte sysslar med politik på heltid ändrar sig över tid, och det är inte så länge sedan det var PK och etiskt ut i fingerspetsarna att skicka judar in i gaskammare. Ni kan ha vilka jävla värderingar ni vill men ni kan inte låta det stå i vägen för verkligheten.

 

Jag tycker ändå att det mitt i alla idioti är fascinerande att våra politiker tar sig själva på så in i helvete stort allvar samtidigt som de har en så urkass syn på sitt eget skrå. Det finns en bred och massiv politisk okunnighet om jordbrukspolitik i hela Europa, och i stort sett de enda som fattar är ett gäng svenska politiker med Åsa Romson, Matilda Ernkrans, Anita Brodén, Irene Oskarsson, Per Åsling, Bengt Anders Johansson, Jens Holm och Josef Fransson i spetsen. Deras föregångare har formligen vräkt ut pengar över en och en halv procent av befolkningen och missgynnat de resterande 98,5 procenten i mer än 60 år! Fatta alltså. Politiker och opinionsbildare har under mer än 60 år låtit ett system som missgynnar miljön, ekonomin och andra i hela världen bara för att en marginaliserad grupp som kallas bönder ska leva gott på statliga medel! Vilken jävla tur att med Åsa Romson, Matilda Ernkrans, Anita Brodén, Irene Oskarsson, Per Åsling, Bengt Anders Johansson, Jens Holm och Josef Fransson ser något som INGEN annan i hela världen, varken nu eller genom tiderna, har sett och ska göra något bra av det här...

 

Jag vet att jag kanske uppfattas som hård mot er. Jag kanske har sårat era små känslor. Men ska jag vara ärlig så skiter jag fullständigt i det. Det är MINA pengar och MIN egendom och MITT liv och MINA planer ni sitter och pratar om som om det vore peanuts. Precis som att jag går att offra för att ni ska vinna nästa val. Det är JAG som jobbar med det här, det är JAG som tar alla risker och det är JAG som står kvar med skiten när NI misslyckats. Ni bara flyger vidare till nästa grönbete.

 


Bla bla bla

Det här ska bli det sista inlägget om gristramserierna på ett tag. Hoppas jag.

 

Till att börja med så kan vi nog komma överens om att djurrättsalliansens kampanj dels är ohederlig och del taktisk. Det här är inget jag säger bara för att jag råkar vara bonde. Det ÄR så. Ingen av de 92 anmälda grisgårdarna har råkat ut för någon form av straffprövning, ansvarsprövning osv. Det innebär att det inte begåtts några brott mot djurskyddslagen. Ett faktum som polis och åklagare kommit fram till i ett väldigt besvärligt läge. Det har varit väldigt mycket uppmärksamhet, mycket stor press från alla håll, inklusive de som påstår att de företräder bönderna, om att hitta syndabockar och att det man såg på bilderna var fel. De 92 ärendena, inte minst Lars Hultströms, som polisen fick in var politiskt väldigt infekterade och ingen hade blivit förvånad om man hellre fällt än friat i det här fallen. Oavsett vad så väger ju en skitig bonjävel lätt mot den allmänna bilden av hur det SKA vara och det krävs mod att ge emot den uppfattning som tycks vara så förhärskande.

 

DRA har ju lyckats skapa en verklighetsuppfattning som är så total att inge, oavsett partitillhörighet, kan göra något annat än att anamma den. Till och med lantbrukarnas egen överguru LGP var ju en av de första i kön att vilja lyncha de som haft besök av DRA. De som manar till sans, oavsett skuldfrågan, försvarar ju DJURPLÅGARE och ett politiskt inkorrekt uppfödningssystem.

 

En någorlunda sund analys av det hela visar ju att DRA tar väldigt lätt på det här med om den bild de förmedlar stämmer överens med verkligheten. Man påstår sig vilja värna grisarna men har noll respekt för andra människor. De människor som inte bara lever av sina djur, utan även med och för sina djur, människor som alltid kommer för sent till fester för att de tagit hand som sina djur, människor som någon gång i sitt liv jobbat sönder ett förhållande, människor som lägger ner själ och hjärta på sina djur, människor vars identitet till stor del ligger i gården, har blivit degraderade till schackpjäser som kan flyttas, och till och med offras, för att DRA, Jens Holm, Gudrun Schyman, Mian Lodalen, Stefan Sundström, Per Moberg, Unni Drougge och en massa andra pajasar vill plocka billiga poäng. Skäms!


Allemansrättens cops.

Jag har ju alltid hävdat att skåningar är de enda i det här landet som har sinne för om indianerna anfaller.

 

Här i Skåne har vi kringbyggda gårdar medan man i resten av Sverige har som tradition att sprida ut husen och kan därmed inte försvara alla hus om indianerna eller illasinnade eskimåer skulle anfalla. I helgen nåddes jag dock av en insikt som nog varje ung man i sina bästa år, boende på en skånegård och med diverse husdjur förr eller senare nås av – Det går inte att elda upp kåken istället för att städa.

 

Jag lämnar med konstaterandet att mitt hem hade sett likadant även efter ett kärnvapenkrig dagens dos av narcissism och går vidare till varför jag är bloggandets Evil Kneivel genom att redovisa saker jag inte tycker om: Tjockisar, blöjor, socialfall, alkisar, miljöpartister, kommunister osv.

 

Och efter de senaste dagarna så har jag förstått det som så att mitt subjektiva tyckande utgör legitim grund för att bryta mot lagen. Det är helt okej att bryta sig in hos tjockisar och smygfilma deras förmodligen groteskt välfyllda kylskåp. Det är ännu mer okej att smyga sig in hos småbarnsföräldrar och filma ungarnas äckliga blöjor i jakten på bevis att föräldrarna vansköter barnen. Ändamålet helgar medlen och oavsett hur jävla lagligt ett fenomen är, hur många som än tycker om det, så är det MITT subjektiva tyckande som avgör hur långt över gränsen jag får gå för att bekämpa det. Bekämpa dem. Bekämpa människorna.

 

Uppenbarligen spelar det ingen roll att vi har lagar om vad som är tillåtet och inte. Medborgarna har numera en suverän rätt att bestämma vilka av de andra medborgarna som är brottslingar och ska straffas och vilka som inte är brottslingar trots lagens motsatta uppfattning. Helt utan siffror, vetenskap och kunskap som grund är det numera fritt fram att med argument som ”det säger sig själv” påstå att folk begår uppenbara och grova brott.

 

Vad ännu värre är att ju längre man kommer från lagen desto mer stöd får man från populistiska företrädare för etablissemanget. Människor och partier som varit med och skapat de lagar som tillåter exakt den formen av grisuppfödning de nu kritiserar. Människor som uppmanar till anarki. Nu senast är det SSU som förnedrar sig själv och bland annat påstår att brott mot djurskyddslagen på Blaxtaby både bekräftats av länsstyrelsen och veterinärförbundet. Något som gått mig fullständigt förbi för övrigt. SSU har uppenbarligen även kompetens som fattas i stort sett, få se här….. ÖVERALLT. SSU skriver nämligen” SSU vill visa sitt stöd för de åtalade vittnena, som gjort stora insatser för att uppmärksamma det fruktansvärda lidande som svenska grisar utsätts för under uppfödningen. Ett lidande som dessutom bryter mot djurskyddslagen” Min kursivering.

 

Ytterligare en inteckning för att SSU fått i stort sett hela världen om bakfoten och inte bara borde läsa på, utan tvångsutbildas, är deras ” Att de som gör vinst på djurs lidande än en gång går fria samtidigt som de som vågar vittna om detta lidande ställs till svars visar att världen är upp och ner”. Efter 50 år med sossestyre och en regering som gav bort en hel bransch i födelsedagspresent, och som nu inte ens verkar vilja kännas vid sina egna lagar, så finns det ingen som gör vinst på att föda upp grisar i det här skitlandet.


Skåpmat. Om än så aktuell.


http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/2008/december/utkast-nu-javlar.html

Jag försöker i alla fall låta bli att skriva när jag har skrivkramp

Jag gillar Newsmill. Dels för att det finns mycket läsvärt, det finns enormt kompetenta människor runtomkring i landet och ledarsidorna runtom i landet framstår ofta som disktrasor, och dels för att man alltid hittar något fullständigt uppåt väggarna när man har tråkigt. Innan jul råkade jag twittra ”Camilla Björkbom, Djurens rätt, snackar dynga på Newsmill” och länk till artikeln. Djurens rätt undrade vad som var dynga, och istället för att svara ”allt” är här mitt svar. Artikeln jag länkade till var skriven i kölvattnet av den av Djurrättsalliansen initierade ”Grisskandalen”. Jag vet inte om någon ens minns jippot. Några vilsekomna individer hade hur som helst valt ut grisuppfödare, bland annat Karl-Petter Bergwall från Bonde söker fru, smugit in i stallarna nattetid och tagit lite bilder i syfte att få folk att sluta äta griskött. Sett i backspegeln så kan vi konstatera att alla inblandade parter, såväl LRF som DRA, misslyckades. Lantbrukarna lämnades ensamma med okänd smittstatus, fulla stallar och fick bara mer pappersgöra medan konsumenterna fortsatte äta griskött. Visst för att några valde kravjulskinka men faktum kvarstår. Vi låter fortfarande små söta oskyldiga grisbebisar födas för att födas upp och bli uppätna.


Ehuru emedan så fortsätter Björkbom vältra sig i det faktum att DRA hittade nyss avliden gris i ett stall på Blackstaby för ett år sedan och sågar nu Svenska Djurhälsovårdens vd Sten Olof Dimanders artikel på Svd Brännpunkt och är definitivt bubblare på listan ”Sveriges sämsta förlorare”.


Nu är det så här, Björkbom, ingen gillar en fålig förlorare. Speciellt inte en som inte har annat än sitt egna tyckande och lögner att komma med. Att åklagaren fattat ett så politiskt inkorrekt beslut som att lägga ner förundersökningen mot Lars Hultström tyder på att det är väl genomtänkt. Fegisalternativet hade varit att låta det gå till tinget. De två veterinärer från SLU som granskat bilder och filmer åt åklagaren sitter var och en på mer kompetens kring grisar än vad som finns samlat i hela Djurens rätt. Att som Björkbom gör och klankar nerpå Svenska djurhälsovården och inte bara insinuera, utan frankt påstå, att Svenska djurhälsovårdens veterinärer är köpta av branschen är ett praktexempel på ynkedom. Dessutom är retoriken att bönderna betalar för kontrollen och därför är kontrollanterna i beroendeställning och gör inget åt de brister som finns gör att jag funderar på hur vi ska lösa det här med bilprovningen i fortsättningen. Betalar vi inte för kontroll där också? Har vi genom att köra till bilprovningen köpt vårt besiktningsreslutat?


Björkboms artikel innehåller inte en enda siffra, inte en enda faktahänvisning, inte ett enda exempel på kompetens eller kunnande. Bara en jävla massa tyckande. Tyckande som är präglad av en enorm disrespekt för kunnande, utbildning och alla de människor som till skillnad från salladstallibanerna i Djurens rätt bara sett grisar på bild. Tyckande som man dessutom försöker pådyvla alla andra människor med argument som att det skulle vara den enda rätta läran. Björkbom och alla ni andra, tyck vad ni vill, ät vad ni vill och respektera oss precis som vi respekterar er. Den dagen jag ser militanta karnivorer kedja fast sig i grönsaksavdelningen på ICA, maskerade militanta karnivorer bryter sig in i växthus om nätterna i syfte att dokumentera missförhållanden i gurkodlingen eller militanta karnivorer dödshota grönsakshandlare eller släppa ut tomater i friheten så ska jag ompröva min hållning, men inte förr.
Ni tangerar redan gränsen till sekterism.


Svält då för fan

När vi körde hem halm för tio år sedan hängde vi av sidolämmarna på spannmålskärrorna när vi var färdigtröskade. Det gick att lasta 16 balar och man lastade en åt gången med lastmaskinen. Nu kör man halm när det inte går att tröska, typ nätter, med ett lastbilsekipage som tar 34 balar och ett traktorekipage som tar 36 balar. Lastar minst två, gärna tre, balar åt gången, och det är fortfarande stressigt och det räcker inte till. Jag har åkt ambulans med infarktsymptom två gånger, legat på sjukhus för stress tre gånger, min halvåret yngre gode vän som också är egen har åkt ambulans för stress en gång, den late fan. Jag vet folk som sovit i traktorn eftersom de varit för trötta för att gå av och folk som ambulansen hämtat i traktorn ute på fältet för att de kollapsat. Jag har kollegor som betecknar ”semester” som en eftermiddag på Skånes djurpark. Sen stressar man hem och tar hand om djuren. Ja, bortsett från att man stressat som en dåre innan man åkt iväg för att arbeta in ”semestern” Det finns en kort period när man byggt nytt stall och allting är tipptopp och man har ännu inte börjat växa ur husen som man faktiskt kan åka bort, men allteftersom anläggningen blir sliten och antalet djur ligger på gränsen för vad anläggningen tål så blir det fler och fler patentare som bara man själv kan. Det finns inte pengar och tid till något annat än att runka ihop en tillfällig lösning, som blir permanent, när något går sönder. Det kan nämnas att det inte bara är semester som är omöjlig när det är såhär. Sjukdom är också svårt att få in i schemat.

 

Det är inte bara det att man arbetar sju dagar i veckan, man ska även acceptera att det helt plötsligt står en jävel på gården och vill fördärva ens planering genom att inventera antalet hasselmöss i ens betesmarker eller se till så att man klappar djuren. Är man inte hemma eller är upptagen och inte kan medverka vid kontroll är det så spexigt anordnat att man blir av med hela gårdsstödet. Dvs lite mer än vinsten för hela året. Man är livegen.

 

När man när det är intensivt jobbat fyrtio timmar onsdagförmiddag kan vi alla fall konstatera att det finns väldigt få i andra yrken som har nerver nog för ett liv som bonde. De kompenserar dock bristen på nerver med att tjäna mer pengar. Folk betalar mer för en sketen plastpåse i affären än vad som är lantbrukarens del av en chipspåse. En femtioöring  är vad lantbrukaren får samtidigt som en femtioöring inte är mer värd i affären att man kan avrunda bort den. Det har varit liv om att man i prisförhandlingarna med handeln vill höja priset med sex procent på bland annat mjölk. Mjölk vill tydligen alla ha men ingen betala för. Höjningen skulle innebära en merkostnad på femtio spänn per skalle i snitt. Per år! Hur mycket av det här som skulle hamna hos bonden är oklart. Med tanke på att konsumentpriset på mjölk ökade med tio procent mellan 2002 och 2008 och priset till bonde ökade med två procent så är noll ett rimligt antagande.

 

Det funkar inte att en hel produktionsgren, nästan tio procent av BNP, äter upp de som arbetar i den för att ”vanligt folk” inte vill betala vad det kostar att producera deras mat.

 


Det är ju bara trams från alla inblandade

Jag tycker intensivt illa om svenskar. Dels för att man tror att frasen ”Jag är svensk” är ungefär som att vara stålmannen. Man kan obehindrat knalla runt precis som om man var frälse. Som en skottsäker väst ungefär. Man kan hur lätt som helst sätta sig på en båt med sikte på mellanöstern och Gaza, trotsa Israelisk militärs varningar och tro att man kan göra det utan konsekvenser eftersom man är svensk. Dels för att vi är så jävla kändiskåta i det här landet att vi tillåter att kändisar som har tråkigt och behöver bättra på imagen åka till Gaza på en båtjävel för att för att visa sitt stoooora patos för andra människor. Till och med hoppa i säng med Turkiet som ju verklgien är distriktsmästare när det gäller mänskliga rättigheter. För det bor ju bara människor i Palestina. Konflikter och förtryck i Västsahara, Pakistan, Iran, Turiket (som F Ö tycker att mänskliga rättigheter på Gaza är eftersträvansvärt men som fan ta mig snart utrotat varenda folkslag som inte är rasrena turkar inom sina egna gränser) osv förkommer ju inte. Och om de nu mot all förmodan skulle förekomma är det inget att bry sig om.

 

Hela Ship to Gaza var en cynisk parodi på vad det egentligen skulle vara. Det fanns 700 pers med på båtarna. På väg till en stad som har 400 000 invånare…  Jag är helt säker på att det gått att genomföra transporten utan så inihelvete mycket folk och på det viset fått med ännu mer förnödenheter till folket på Gaza. Eller är det så att ungarna utan rullstol hasat sig runt hela livet och verkligen drömt att få ett dedikerat exemplar av Sagan om Isidor?

 

Man har liksom förvandlat Gazabornas utsatthet till något som man kan exploatera om man är kändis från väst. Alternativt rasist från Turiket. Israel meddelade ju att båtarna fick anlöpa Israelisk hamn för att lossas och att Israel sedan skulle transportera lasten till Gaza. Trots att något sådant hade förmodligen hade sparat människoliv så valde man att konfrontera militären istället.

 

OM man nu vill företa något som man blivit varnad för av killar och tjejer med automatvapen så ska man nog fundera på strategin hur man ska lösa det när man väl träffas. Hårda fakta:

En flytväst skyddar inte mot kulor.

Även om du lyckas krossa skallen på den första som kommer över relingen så kommer det inte hindra nästa.

Det är dumt att gå lös på killar med automatvapen om man själv har en stol eller ett järnrör. De kommer försvara sig. Hela visten med vapen är ju att så länge du har vapen som är häftigare än din antagonists så har du övertaget. Det är ingen företeelse som är unik för Israel. Det är likadant överallt. Möter man svensk polis med knytnävar så får man smaka batong. Har du kniv drar de pistol. Man möts alltid av mer våld än man själv kan bjuda på.

 

Kunde man inte bara satt sig ner när militären kom istället för att börja vifta med inredningen? Okej för att man inte litar på att Israel ska vidarebefordra varorna men å andra sidan - Spelar det någon roll för Gazaborna om det är Hamas eller Israel som snor sakerna?

 

Alla inblandade hycklar. Palestina blir inte fritt för att någon vildhjärna försöker smuggla in en pistol med en hjälpsändning. Hamas kommer inte sluta skjuta granater på Israel för att man hindrar att några skickar in några säckar cement och en brödkniv till Gaza, och Israel kommer inte sluta bomba skolor för att några kändisar från väst gör snyftare om hur de blev utkastade från Israel efter att ha trotsat deras militär.
Gaza blir än mer isolerat.
Israel blir än mer isolerat.

 

Var fan är de konstruktiva lösningarna?


Vansinnet sprider sig

Läs här om Peter Spencer som nu hungerstrejkar efter att han, och flera andra bönder, i princip fått sina gårdar konfiskerade för att Australien ska kunna klara Kyotoprotokollet.


(s)pritfest i riksdagen

Per Svedberg, riksdagsledamot för sossarna, är killen hela dagen. Jag har blivit full en del gånger. Jag har blivit för full en del gånger. Jag har dansat på borden, jag har ramlat på dansgolvet, jag har tappat Lasse Åbergglas i stengolv, jag har haft sönder mina kläder, jag har kräkt, jag har suttit i två timmar fullt påklädd i ett tomt badkar och sjungit Kalle är en fågel, jag har gått vilse, jag har nästan satt fyr på ett vandrarhem i Danmark, jag har sparkat in min egen dörr, jag har somnat under groggbordet, jag har somnat i stort sett överallt, jag har generat mig själv, jag har försatt mig i prekära situationer, jag har envist och bestämt framhärdat att jag ska "äta här" i macdrive, jag har trott jag var ett flygplan, jag har headbangat till Gina G, jag har bestämt mig för att gå på bögklubb endast iförd chaps, plommonstop och fjäderboa. Däremot har jag aldrig som Per Svedberg gjorde häromdagen – klätt av mig allt utom skjorta och kalsonger och medan jag bankat på en kvinnas dörr skrikit ”knulla! Knulla för fan!”

 

Är det så att sossarna faktiskt insett att deras politik inte fungerar och att de bara är med i partiet på grund av de roliga julfesterna?

Länk



Fotnot.
Jag kräver inte oförvitlighet av våra folkvalda. Tvärtom. Mig stör det inte att folk någon gång blivit lite väl fulla, någon gång fått betalningsanmärkning, någon gång kört för fort eller någon gång fuskat med tv-licensen. Däremot tycker jag inte att man visar respekt för folket och ens arbete om man blir drängfull i riksdagen. Riksdagen är ett till för folket, inte för partiernas julfester. Och oavsett yrke och ställning propsar man inte på att knulla med någon annan än sin fru.


Tidigare inlägg
RSS 2.0
Real Time Web Analytics Real Time Web Analytics