Sveriges snyggaste bonde

Det höjs både här och där röster i mejerisverige för ett högre avräkningspris på mjölk. De flesta som hörs i debatten refererar till mejerierna som ”de”. Som om mejerierna styrdes av några helt andra människor än just de som levererar mjölken. Det är fel, och här ska medges att LRF Ungdomarna har en poäng med sin travesti på Grotescogängets ”Det är bögarnas fel” när de sjunger att det är böndernas fel. Dock har ironin de nog sökte när de sjöng så totalt försvunnit. Det är bönderna som styr mejerierna, och det är således bönderas fel att det blivit såhär. Det går att skylla på marknaden, på att man inte har tid att fokusera på mer än gården, att man inte har kunskap nog att skapa sig en uppfattning eller att man helt sonika inte haft en aning om hur det stått till i företaget man äger tillsammans med andra, och som i mjölkföretagens fall ofta är ens i särklass största kund. En kund som man såvida man inte bor i gränslandet mellan två mejeriföreningar inte utan svårigheter kan byta ut mot en annan.

 

Lyteskomik
Jag kan acceptera att man inte har kunskap nog att nagelfara varenda siffra i ett bokslut men en miljard borde man kunna hitta, och när det finns personer i ledning och styrelse som börjar kasta pennor och skrika när de blir ifrågasatta borde varningsklockorna sedan länge ha ringt. Jag har dessutom svårt att inte se viss lyteskomik i den extremt okritiska hållning vissa förtroendevalda har till sin egen förening. Om vi lämnar Cirkus Skånemejerier ett tag och istället tittar på vad man kan höra från Arlaförtroendevalda om deras expansionsiver så är ”Vi kommer också få tillbaka en del pengar på efterlikviden när vi kan sänka konsolideringsgraden” en av höjdarna. Dock slås det av det faktum att Skånemejeriers ordförande inte kunde tala om varför VD:n fått höjd lön under senaste året, och påstod att det måste vara en periodisering. Jag är inte rik men vågar ändå sätta en ganska stor slant på att Skånemejeriers ordförande inte kan förklara vad en periodisering är. Det påstås från Skånemejeriers stämma att styrelsen inte kunde svara på frågor om årsredovisningen. Jag är inte förvånad men om det stämmer så är det en fullständig katastrof.

 

Varit katastrof länge
Nu har det ju varit katastrof i Skånemejerier ganska länge. Ägarna har i stort sett helt oreflekterat låtit en styrelse som efter vad jag förstår består av pajasar sitta kvar, medan styrelsen ska ha låtit VD:n slarva bort en väldig massa av ägarnas pengar och anställa gamla kompisar till styrande positioner. Elaka tungor påstår att det inte är en hemlighet kommunikationsansvarig har gått sängvägen till sitt jobb men det är inget jag har något som helst belägg för, och som jag helst inte fördjupar mig i. Dock har hon ju gjort några mindre väl genomtänka åtgärder såsom att förklara för ägarna att de öppet inte får ha negativa synpunkter på Skånemejerier.

 

Härskartekniker
På kretsmötena har VD:n och ordförande dragit siffror som inte gått ihop och som i jämförelse fått kejsaren att klara vilken polarfärd som helst i sina nya kläder. Jag minns till exempel en gång när VD:n lade fram en fin bild om var pengarna till avräkningspriset kom ifrån. Om man drog ifrån vad juicen gav, det här gick att göra med huvudräkning, så hamnade avräkningspris under pulverpris. Det innebar att Skånemejerier i princip var världsunikt eftersom de lyckades sänka värdet på råvaran genom att förädla den. Vill någon gissa hur många ägarna på mötet som reagerade på just detta? En... Han fick svaret ”Så kan man inte räkna” surt levererat av VD. Jag minns även en incident när samma åhörare påpekade det orimliga i vad det kostade att skära osten i bitar, och erbjöd sig att göra det aningen billigare. Då blev VD:n arg…

 

Ägarfrågor?
Visst har vissa haft synpunkter när siffror och strategier presenterats men de har varit i klar minoritet. Dessutom har de ibland klassats som ”jobbiga” och folk har tittat lite snett på dem. Min bild av ett klassiskt kretsmöte är att VD och ordförande drar några siffror och blåser ägarna så in i helvete. Utan att i princip någon reagerar. När det så blir övriga frågor så vänder någon kärr… förlåt… dam upp och ner på hela mötet över skruvkorken på tvåliters juicepaketen. Är det verkligen en ägarfråga?

 

 

Precis vad ni bett om
Jag vet att taket i Skånemejerier har varit så lågt att inte ens ordföranden kunnat gå raklång, jag vet att både ordförande och VD har avfärdat de som vågat vara kritiska som ”knäppa”, ofta med den mest osmakliga och oärliga förklaring man bara kan komma på, jag vet att båda två har påstått att jag som haft frågor är kriminell, jag vet att Milkos fusion med Arla svider hos vissa, jag vet att cirkusen i Skånemejerier tär på både humör och kassa, jag vet att Arlas framfart i Europa och deras sänkta avräkningspris kostar på. Att vara mjölkbonde i Sverige idag innebär nog mycket grubblande. Men har ni låtit ägardebatten handla om hyrtankar och juicekorkar snarare än var pengarna tar vägen och att styrelserna skiftat strategier halvårsvis, har ni sett mejeriet dräneras på pengar samtidigt som VD pratat om betalningsambitioner på fyra kronor litern, utan att ifrågasätta och bara låtit taket för ägardebatt sänkas så är det här precis vad ni bett om.

Sådär ja. Nu kom då äntligen besked från polisen vad kalaset att hämta mina djur kostade. Det kostade 343864,50 inklusive moms. Polisen granskar alla fakturor och ser till att de är skäliga. Ett arbete de lagt ut på Bengt Fridh. Sammanställningen jag fått från Marie-Louise Törnblad och Liselotte Grant på polisen i Ystad är en riktigt jävla röra, och om jag haft sådan ordning på mina papper när skattemyndigheten hälsat på hade jag hamnat i fängelse. Här kommer i alla fall några höjdpunkter bland fakturorna.

 

Hörby Djurtransporter AB
Liljegatan 27 HÖRBY
0415-137 20
Organisationsnummer 556369-7456

 

Har fakturerat en i sammanhanget relativt anständig summa på 20187,50 för transporten av djuren.

 

 

Håkan Svensson
Pärup 7245
242 91 HÖRBY
0415-137 18
Organisationsnummer 19720512-4139

 

Det är Håkan som äger Hörby djurtransporter. Har fakturerat för två kor, två kalvar och två tjurar i några dagar. Stallhyran var väl ok men han fakturerade mig 500 kronor per ensilagebal och halmen kostade 550 kronor per bal. Normalt brukar ensilaget kosta 300-350 per bal och halmen max 100 kronor.

 

 

Bengt Fridh
Bjärröds byaväg 10
272 95 SJÖBO
0415-420 23
Organisationsnummer 401223-3914

 

Fridh är den som polisen anlitar för att administrera det här med omhändertagande av djur. Fridh har för att rodda ihop det här varit tvungen att arbeta knappt 55 timmar á 575 kronor och dessutom köra drygt 60 mil á 30 kronor. Hur han kommit upp i så många mil förstår jag inte eftersom han satt de flesta djuren hos sina grannar och sin ena son.

 

Bengt Fridh fakturerar mig dessutom för 300 kraftfoder á 2,50 utan att det finns en faktura. Han fakturerar för ivomec, som är ett avmaskningspreparat, trots att det inte finns journalfört vilka djur han behandlat, det finns inget recept i sammanställningen, och de flesta djuren verkar ha blivit slaktade inom karenstiden. Dessutom finns det en not som heter ”Kristoffer Fridh” på dryga 3000. Utan att det finns någon faktura som visar vad det handlar om.

 

Bengt Fridh har förutom att anlita Kristoffer Fridh även sett sig nödgad att anlita  Richard Fridh
Djupadal, Hörbyvägen 1152
272 95 SJÖBO
Organisationsnummer: 651011-4033

 

Bland annat för att sälja halm för 1,80 per kilo. Vilket torde falla in under begreppet ocker. Han har även hyst några av mina djur till det ytterst facila priset av 90,25 kronor per djur och dag. (Det där om att priset var facilt är alltså ironi…)

 

Södergården handel
Bjärrödsbyaväg 17-14
275 95 SJÖBO
0415-410 86
Organisationsnummer 555497-0925
http://www.sodergarden.se

 

Drivs av Bengt Fridhs granne Gert-Allan Persson. Han sysslar även med Södergårdens reklam i Malmö. Om man vill ringa honom och fråga om fakturan så kan man ringa på  0708 99 19 61. Det behövs frågor. Han refererar till bilagor som inte finns. Det står inte hur många djur han haft och under vilken tidsperiod. Han debiterar mig till exempel för kraftfoder om 23441, arbete om 28 688 och stallhyra om 19155.

 

Håkan Andersson
Bjärnhultsvägen 18
298 94 LINDERÖD
070-3222257
Organisationsnummer 680304-9351

 

Har fakturerat mig en anständig stallhyra och anständig timpeng. Enligt fakturan har han dock varken strött eller gett djuren vidare med mat. Detta är intressant då de som åkte till honom var de som var lite tunna. Hela vitsen med att omhänderta djuren var ju att jag påstods inte ge dem mat och torra liggytor, och att de skulle skyddas från detta. Men så sätter polisen dem på ett ställe där de varken får mat eller torra liggytor. De som sett djuren innan de åkte vet att de var kliniskt rena, och jag undrar lite hur de såg ut när de lämnade Håkan…

 

Per-Åke Henriksson
Björkhaga gård, S Vollsjövägen 142-75.
275 67 VOLLSJÖ
0416-350 53
Organisationsnummer 581025-3970

 

Ytterligare en snubbe som inte skickat med några bilagor. Han har i alla fall debiterat mig stallhyra om 4580, arbete om 12600, kornkross för 1060, kraftfoder för 1325, hö för 3500, halm för 1500 och mineraler för 500.

 

 

 

 

Det finns fortfarande många frågetecken att räta ut, men hittills står det klart att de slaktat högdräktiga kvigor, de har slaktat digivande kor och sålt kalvarna oavsett ålder på stackarna, de har flyttat djuren frekvent, de har inte gett de djuren som var tunna någon mat medan jag har fått betala knappt 30 000 för kraftfoder till djur som var feta, tittar man på när djuren har försvunnit från polisens vård så har jag fått betala stallhyra för 2312 dagar för mycket und so weiter. Vi kan räkna med att det blir mer när jag fått gå igenom materialet bättre…

 

Det står även grundat i slakteriavräkningarna att djuren klassat sig bra. De var inte underhull vilket länsstyrelsen påstod. De var också helt utan skador. Trots att länsstyrelsen påstod att de gick i en riskfylld miljö. Nu tar jag med mig slaktresultaten och går till rätten. Det går inte med reslutaten från de slaktade djuren påstå att de inte fått mat.

 

Visst ja, jag fick reda på att mina kelgrisar, några så tidigt som veckan efter att de lämnat mig, var slaktade när jag fick posten igår. Det känns sådär att de är döda men det är ändå bättre att de är slaktade än att jag inte vetat till vilken fåne Fridh hade sålt dem.

 

FOTNOT:
För de som nyss börjat läsa min blogg. Min far blev genom sitt uppdrag i LRF, lantbrukarnas riksförbund, ovän med några miljö- och djurskyddsinspektörer som inte riktigt skötte sig. De fick även ett horn i sidan till mig och har varit väldigt envisa med att ha ihjäl mig. Nu senast genom att påstå att jag inte skötte mina djur och forcera fram ett omhändertagande av mina djur. Jag har haft vad jag förstår är sverigeeliten vad gäller bedömning av djur ute, och de har inte hittat några fel alls på mina djur. Tvärtom har de funnit dem ovanligt välmående och tillgivna. Detta hindrade dock inte ett omhändertagande, vilket enligt de veterinärer som var ute efter omhändertagandet innebar att djuren fick det sämre hos polisen än hos mig.
Det känns givetvis skit att inte ha kelgrisarna kvar men jag har i alla fall skapat uppmärksamhet kring ett fenomen som gör många djurägare rädda. Utan att de för den sakens skull har misskött sina djur.

Förr när jag tjänade pengar på att producera saker som mjölk så funkade det att vara stressad, disträ och en fara för både sig själv och andra. Då var företaget värt något även när jag gått in för dagen. Nu är det i större utsträckning jag som är värdet. Okej för att jag fortfarande sitter på en rätt schysst balansräkning, och värdeökningen på fastigheterna ska vi inte prata om men kompetensen går hem när jag går och lägger mig. Därför är det helt plötsligt viktigt att vårda varumärket. Men eftersom det i mitt varumärke tydligen ingår att vara stressad, disträ och en fara för både mig själv och andra så tänkte jag berätta om min dag.

 

Egentligen skulle jag vara i andra ändan av Skåne klockan nio idag och göra reportage. Igår kväll ringde dock offret och frågade om vi kunde skjuta på det till på lördag. Inga problem för mig. Jag lade in annat jobb idag och när jag var ute sålde mig själv så ringer offret och meddelar att han nyss kommit på att han ju ska på bröllop på lördag och undrar om jag kan komma typ nu. Jag älgar hem med lastaren, in i duschen och iväg. Kommer ut ur en rondell i vänsterfil på två hjul och ser en jävel i båtmössa och gul väst. De gör två tämligen omedelbara konstateranden: 1. Jag är nykter. 2. Jag har missat att betala skatten på bilen. De hade några synpunkter till men de är inte relevanta för historien. Jag hoppar in i snutbussen och håller en liten monolog om att det inte är något att käfta om – jag har gjort fel och det är deras jobb att sätta dit mig. Det är ju inte ens en bedömningsfråga. Det är faktum. Herrarna konstaplar blir glada och tycker att fler borde vara som jag. Jag svarar med att jag ju dessutom sparar dem en massa jobb. Antingen skriver jag på och så är det klart, eller så nekar jag och då måste de köra hem och skriva rapport och sen syns vi i tinget. ”Du kan det här”, svarar de men jag väljer att prata om annat. När jag fått boten och ser vad det landar på så förklarar jag för polisen det är mindre än jag tjänar på skrivjobbet, och att jag således går med plus. Jag berättar för polisen om det olämpliga i att min bil ska stå där på vägen i flera dagar och undrar om jag kan köra bort till macken 200 meter längre fram och parkera bilen där. Sen får den stå där tills skatten är betald. Jag berättade att jag tänkte ringa farsan så fick han komma och hämta mig. Konstapeln drog lite på det och jag började gå mot bilen. Jag vänder och hoppar in i bussen igen och frågar herr konstapeln hur han tänkt lösa det faktum att jag inte skrivit på boten. Han svär och berättar att de helt enkelt fått köra hem till mig med boten och be mig skriva under. Jag skrattar och berättar att jag inte öppnat dörren för honom. Nu är han på så gott humör att han låter mig flytta bilen till macken. Jag tar i hand och tackar, sätter mig i bilen, startar och rullar därifrån, jag börjar blinka höger i god tid och svänger in mot macken, kör några hundra meter på en parallellgata till den jag körde på från början och som polisen stannade mig på, kör ut på densamma igen, trampar på gasen och kör till intervjun.

 

På väg från offret bestämmer jag mig för att jag är hungrig. Jag snurrar rundor omkring ett köpcentrum i hopp om att hitta en hamburgare. Det gör jag. När jag ska betala för burgaren medges det ej. Jag har inte bara glömt betala skatten vid månadskiftet, utan även betala lön till mig själv. Det är faktiskt inte någon större skillnad på att lämna plånboken hemma och ha alla sina pengar på företagskontot och ha visa-kortet kopplat till privatkontot. Som tydligen var tomt. Jag betalade med en hundralapp istället. Jag har nu en bestämt känsla av att var vilse. Det var jag. Dessutom satt jag och höll utkik efter poliser hela tiden. Dock noterade jag att det vid nästa avfart, och faktiskt den avfart jag skulle ta, fanns hamburgare att köpa. Den där stunden jag lagt på att leta en två km därifrån var således tämligen onödig. Nu var jag vilse igen.

 

Dock lyckades jag ta mig till stället som jag skulle fotografera på, och sen var jag vilse igen. Eftersom min planering vid det här laget var körd åt helvete så bestämde jag mig för att göra telefonintervjun jag behövde göra medan jag körde. Det kan vara värt att i sammanhanget påpeka att jag fortfarande var vilse, körde på vägar som fick sådana där vägar man kan se gå längs med bergssidor som autobahn, var så extremt borta i skallen att jag förmodligen kunnat gå vilse i mitt eget kök och att om jag krockat eller kört av vägen fått betala kalaset själv eftersom jag hade nyttjandeförbud på bilen.

 

Jag gör intervjun och hittar till trakter jag känner igen. Istället för att köra raka vägen hem för att undvika polisen kör jag till förlaget och snackar skit och landar efter en lite väl snurrig dag. Jag trivs som fan med de människorna. Nu börjar jag till slut rulla mot hemmet igen. Inte ens nu kör jag raka spåret, utan gör en avstickare och köper lösgodis för växeln jag fick tillbaka när jag köpte hamburgare. Kör hem. Får ryggskott. God natt