Sveriges snyggaste bonde

Förr när jag tjänade pengar på att producera saker som mjölk så funkade det att vara stressad, disträ och en fara för både sig själv och andra. Då var företaget värt något även när jag gått in för dagen. Nu är det i större utsträckning jag som är värdet. Okej för att jag fortfarande sitter på en rätt schysst balansräkning, och värdeökningen på fastigheterna ska vi inte prata om men kompetensen går hem när jag går och lägger mig. Därför är det helt plötsligt viktigt att vårda varumärket. Men eftersom det i mitt varumärke tydligen ingår att vara stressad, disträ och en fara för både mig själv och andra så tänkte jag berätta om min dag.

Egentligen skulle jag vara i andra ändan av Skåne klockan nio idag och göra reportage. Igår kväll ringde dock offret och frågade om vi kunde skjuta på det till på lördag. Inga problem för mig. Jag lade in annat jobb idag och när jag var ute sålde mig själv så ringer offret och meddelar att han nyss kommit på att han ju ska på bröllop på lördag och undrar om jag kan komma typ nu. Jag älgar hem med lastaren, in i duschen och iväg. Kommer ut ur en rondell i vänsterfil på två hjul och ser en jävel i båtmössa och gul väst. De gör två tämligen omedelbara konstateranden: 1. Jag är nykter. 2. Jag har missat att betala skatten på bilen. De hade några synpunkter till men de är inte relevanta för historien. Jag hoppar in i snutbussen och håller en liten monolog om att det inte är något att käfta om – jag har gjort fel och det är deras jobb att sätta dit mig. Det är ju inte ens en bedömningsfråga. Det är faktum. Herrarna konstaplar blir glada och tycker att fler borde vara som jag. Jag svarar med att jag ju dessutom sparar dem en massa jobb. Antingen skriver jag på och så är det klart, eller så nekar jag och då måste de köra hem och skriva rapport och sen syns vi i tinget. ”Du kan det här”, svarar de men jag väljer att prata om annat. När jag fått boten och ser vad det landar på så förklarar jag för polisen det är mindre än jag tjänar på skrivjobbet, och att jag således går med plus. Jag berättar för polisen om det olämpliga i att min bil ska stå där på vägen i flera dagar och undrar om jag kan köra bort till macken 200 meter längre fram och parkera bilen där. Sen får den stå där tills skatten är betald. Jag berättade att jag tänkte ringa farsan så fick han komma och hämta mig. Konstapeln drog lite på det och jag började gå mot bilen. Jag vänder och hoppar in i bussen igen och frågar herr konstapeln hur han tänkt lösa det faktum att jag inte skrivit på boten. Han svär och berättar att de helt enkelt fått köra hem till mig med boten och be mig skriva under. Jag skrattar och berättar att jag inte öppnat dörren för honom. Nu är han på så gott humör att han låter mig flytta bilen till macken. Jag tar i hand och tackar, sätter mig i bilen, startar och rullar därifrån, jag börjar blinka höger i god tid och svänger in mot macken, kör några hundra meter på en parallellgata till den jag körde på från början och som polisen stannade mig på, kör ut på densamma igen, trampar på gasen och kör till intervjun.

På väg från offret bestämmer jag mig för att jag är hungrig. Jag snurrar rundor omkring ett köpcentrum i hopp om att hitta en hamburgare. Det gör jag. När jag ska betala för burgaren medges det ej. Jag har inte bara glömt betala skatten vid månadskiftet, utan även betala lön till mig själv. Det är faktiskt inte någon större skillnad på att lämna plånboken hemma och ha alla sina pengar på företagskontot och ha visa-kortet kopplat till privatkontot. Som tydligen var tomt. Jag betalade med en hundralapp istället. Jag har nu en bestämt känsla av att var vilse. Det var jag. Dessutom satt jag och höll utkik efter poliser hela tiden. Dock noterade jag att det vid nästa avfart, och faktiskt den avfart jag skulle ta, fanns hamburgare att köpa. Den där stunden jag lagt på att leta en två km därifrån var således tämligen onödig. Nu var jag vilse igen.

Dock lyckades jag ta mig till stället som jag skulle fotografera på, och sen var jag vilse igen. Eftersom min planering vid det här laget var körd åt helvete så bestämde jag mig för att göra telefonintervjun jag behövde göra medan jag körde. Det kan vara värt att i sammanhanget påpeka att jag fortfarande var vilse, körde på vägar som fick sådana där vägar man kan se gå längs med bergssidor som autobahn, var så extremt borta i skallen att jag förmodligen kunnat gå vilse i mitt eget kök och att om jag krockat eller kört av vägen fått betala kalaset själv eftersom jag hade nyttjandeförbud på bilen.

Jag gör intervjun och hittar till trakter jag känner igen. Istället för att köra raka vägen hem för att undvika polisen kör jag till förlaget och snackar skit och landar efter en lite väl snurrig dag. Jag trivs som fan med de människorna. Nu börjar jag till slut rulla mot hemmet igen. Inte ens nu kör jag raka spåret, utan gör en avstickare och köper lösgodis för växeln jag fick tillbaka när jag köpte hamburgare. Kör hem. Får ryggskott. God natt