Sveriges snyggaste bonde

Okej. Det gick visst inte… Det är till stora delar vårt eget fel att det blev sånt liv efter DRAs lilla inbrottskampanj. LRF och våra gemensamma företag har konsekvent inte gjort något annat än att målat upp en bild av verkligheten som inte stämmer med verkligheten fullt ut. Det ska vara gulligt och lulligt och fan vet allt. Vi har själva skapat den bild av bullerbysidyllen och gjort folk besvikna när det visade sig att grisarna inte alls går lösa bland husen och äter jästa bär.

En gång för ganska längesedan, jag var inte alls så stor, så knackade det en fotograf på dörren. Han hade kört över i stort sett hela Skåne för att hitta bilder på kor som man kunde visa i beten som man kunde visa till en reklamkampanj för ett visst mejeri här nere, och inte hittat några förrän han kom till vår gård. Här hade korna hornen kvar, jag tycker faktiskt att kor ser bättre ut med horn men eftersom kor är pennalister(Hörde ni det alla som tror att naturen är ett vackert och harmoniskt ställe där alla älskar varandra? Kor är pennalister), så funkar det inte i lösdrift, och trallade runt i fina naturbeten med stenar, havsutsikt och lite träd sådär. Dessa beten går att besiktiga i bakfullt tillstånd för de som vill…

Far min undrade varför han prompt skulle plåta våra kor när det fanns kor på mycket närmre håll. Svaret var att det inte gick att visa avhornade kor i motionsbeten. Hans uppdragsgivare ville prompt visa sörgårdsidyllen och inte verkligheten. Farsan pratade ganska mycket med fotografen om huruvida det inte var bättre att visa verkligheten än något som då var ganska ovanligt och nu är i stort sett försvunnet.

Det är vi själva som skapat inacceptans för verkligheten. Vi har försökt kränga våra produkter med argumentet att vi är sååååå gulliga och inte stått för hur det egentligen ser ut.

Nåväl

Förr. När jag hade kor så hade man inte riktigt tid att vara social. Man kom för sent till fester, var sällan ledig och hade alltid fullt upp. Man ville gärna hinna vara mer social och så men man hann inte.
Nu. Nu har jag inga kor och är inte alls lika bunden. Nu borde mitt liv kunna vara en veritabel tsunami av sociala aktiviteter. Det är precis tvärtom. Nu när jag faktiskt KAN välja att vara social så avstår jag gärna. Jag träffar jättegärna folk men jag väljer i långt mycket större omfattning vem jag ska umgås med. Herregud, jag är ju 31 år och ska snart dö. Jag har inte tid att umgås med folk bara för att de inte är kor.

Min nyvunna misantropi i kombination med mina storhelgseremitfasoner, midsommarafton firades bland annat genom att ta in en av grannens kalvar på rymmen och att ligga naken i sängen och se hur mycket godis jag kunde få in i munnen, har gjort att jag funderat lite på hur jag kommer bli i framtiden. När jag blir gubbe så att säga.

Om jag fortsätter utvecklas mot en introvert, inskränkt besserwissergubbe med dåligt tålamod så kommer jag förmodligen:

När jag ser något jag inte gillar, ss tonåringar, barn, gamla, nya bilar, gamla bilar, hånglande par, folk med hundar osv dra upp mina byxor och ställa mig med händerna i sidorna och skaka på huvudet och sen medan jag går vidare ha blicken fäst mot objektet jag inte tycker om så länge jag kan och gå och skaka på huvudet.

När jag står i en affär kommer följande dialog utspelas:
Expediten: Kort eller kontant?
Jag: Ha! (Tittar på expediten precis som ”Kontant? Tror du jag är zigenare eller?”) Kort.
Expediten: (Nickar vänligt och ler.) Då går det bra att dra kortet nu.
Jag: Det funkar inte.
Expediten: Gör det inte?
Jag: Nej. Det är fel på din maskin.
Expediten: Nej, (Ler vänligt) det har varit en massa människor som använt den hela dagen.
Jag: Mycket möjligt. Men nu är den trasig.
Expediten: (Ler vänligt) Givetvis. Men det kan inte vara så att det är fel på ditt kort?
Jag: Nej. En sak ska du ha jävligt klart för dig. Det är inget fel på mitt kort.
Expediten: (Ler vänligt) Du ska kanske testa att rengöra chippet. Det brukar hjälpa.
Jag: Det är inget fel på mitt kort säger jag.
Expediten: (Ler vänligt) Givetvis.
Jag: (Sätter mina loafers brett isär på golvet, drar upp mina byxor så att min randiga pikétröja nästan försvinner och man kan tydligt se hur kulorna hamnar på ena sidan grensömmen och hatthängaren på andrasidan, sätter knogarna i bänken och lutar mig fram.) Jaha. Hur. Hade. Du. Tänkt. Lösa. Det. Här. Då?
Expediten: Det kan jag inte.
Jag: Då får du väl dra det manuellt för fan.
Expediten: Det kan jag inte.
Jag: Det kan de ju för fan på Ica.
Expediten: Men det här är ingen Icabutik.
Expediten: Men då har det kanske hänt förr?
Jag: Va?
Expediten: Ja, att kortet inte funkar. Eftersom du vet att de kan dra det manuellt på Ica.
Jag. (skogstokig) Det sade jag väl för fan inte! Jag sade att de KAN dra det manuellt på Ica. Det är en jävla skillnad.
Expediten: Du kanske kan gå och ta ut pengar i en bankomat?
Jag: (Lutar mig ännu längre fram över disken.) Va?
Expediten: Du kanske kan gå och ta ut pengar i en bankomat?
Jag: JA-HA! Och var finns det en jävla BANKOMAT då!?
Expediten: Det finns en längre ner på gatan.
Jag: Och hur långt är det till den?
Ung man längre bak i kön, förmodligen likadan som den jag är idag: Hörrödu. Nu tar du och coolar ner lite innan du får åka ambulans härifrån.
Jag: JAHA!? (Går med bestämda kliv mot dörren efter att min fru placerat sin klack två cm in i min fot och försöker slå igen den på vägen ut. Tyvärr är det en sån dörr som är dämpad och oavsett hur hårt man försöker slå igen den så går det inte.)

Och följande dialog kommer utspelas på biblioteket:
Jag: Ursäkta. Men har nig några böcker av Goette?
Bibliotekarie: Jajeman. Göteböckerna har vi i gång 3C.
Jag: Va?
Bibliotekarie: Göteböckerna har vi i gång 3C.
Jag: Va?
Bibliotekarie: 3C.
Jag: Han heter Goette.
Bibliotekarie: Det uttalas Göte.
Jag: (Blåser upp mig och hämtar andan för att…)
Min fru: P-O. Släpp det.
Jag: (Blir bortbogserad av min fru och blänger så långt jag kan på bibliotekarien.)

När jag är ute och kör och hamnar i en bilkö kommer jag först svära som om inte det bara är bilen precis framför min som är skuld till den sex km långa bilkön. Jag kommer även bete mig som om föraren framför hörde mig när jag idiotförklarade honom. Jag kryper sen så nära framförvarande bil att man inte kan få in en tidning mellan bilarna.

Sen tutar jag.

Efter två minuter så börjar jag skrika ännu mer och slår i ratten med nävarna. Börjar skuldbelägga sossar, miljöpartister och vägverket. Detta fortgår under tio minuter. Sedan börjar jag bli varse att sossar, miljöpartister och vägverket inte hör mig och jag går då lös på de andra i min bil. Jag söker aktivt ögonkontakt med min passagerare, och när jag väl fått det så tittar jag på honom/henne precis som om bilkön är dennes fel och att h*n ska skämmas riktigt jävla mycket. Efter ungefär fem minuter. Suckar jag uppgivet, slår ifrån motorn, drar handbromsen, öppnar dörren ställer mina loafers brett isär på astalten, drar upp mina byxor så att, ja ni vet, och ställer mig med öppen dörr en meter från bilen, med händerna i sidorna och glor på hela bilkön precis som att de nyss våldtagit mig. Efter ytterligare fem minuter så slår jag igen bildörren, låser bilen och ställer mig lutad mot bilen, fortfarande med byxorna vid armhålorna, och tittar på kön som att de gjort bort sig riktigt jävla mycket.

Jag sågar utan vidare ner mina grannars träd om de stör min utsikt och skrämmer gladeligen grannens barn och stjäl deras hund om den kommer nära min gräsmatta. Faktum är att jag lägger ut korv på gräsmattan bara för att ge mig själv en anledning att ta hunden och kunna klaga på mina vårdslösa grannar. Min fru kommer förmodligen vara desillusionerad men kommer varken kunna eller vilja ta sig ur äktenskapet med mig. Mest för att riktigt folk inte skiljer sig. Hon minns inte att det var Veronica Maggio som sjöng Havanna mama men hon gnolar i alla fall på den medan hon diskar och jag sitter och svär över världsnyheterna. Jag är nämligen expert på allt. Jag kan inte bara fatta klokare beslut än riksbanken, jag kan även uppskatta renoveringsbehovet i ett hus bara genom att sparka lite på listerna. När jag sparkat på listerna vet jag BÅDE vad det kommer att kosta, vad kåken är värd och om det är fukt i betongen eller inte. Jag kan allt om global uppvärming, barnuppfostran och kan namnge precis alla sorters fåglar i hela världen. Åter till min fru. Hon kommer försöka balansera det tråkga och instängda livet med mig genom att vara med i bokklubb och på gå kurser. Hon skänker pengar till välgörenhet. Hon håller för munnen när hon nyser. Talar extra gärna stolt om sina sjukdomar hon tror att hon har och håller igen när hon behöver nysa. Hon är även den som sköter kontakterna med omvärlden. Inte de med myndigheter, bank, försäkringsbolag osv, vilka jag skriver långa och förolämpande pamfletter i vilka jag förklarar mottagarens fullständiga inkompetens till, men dock med grannar, våra barn och min släkt. Hon är enda anledningen till att jag får några julkort överhuvudtaget.

Hmm. Jag borde kanske ut och träffa folk lite mer…


Den här dansade vi till när det var klassdico i mellanstadiet:

Det här ska bli det sista inlägget om gristramserierna på ett tag. Hoppas jag.

Till att börja med så kan vi nog komma överens om att djurrättsalliansens kampanj dels är ohederlig och del taktisk. Det här är inget jag säger bara för att jag råkar vara bonde. Det ÄR så. Ingen av de 92 anmälda grisgårdarna har råkat ut för någon form av straffprövning, ansvarsprövning osv. Det innebär att det inte begåtts några brott mot djurskyddslagen. Ett faktum som polis och åklagare kommit fram till i ett väldigt besvärligt läge. Det har varit väldigt mycket uppmärksamhet, mycket stor press från alla håll, inklusive de som påstår att de företräder bönderna, om att hitta syndabockar och att det man såg på bilderna var fel. De 92 ärendena, inte minst Lars Hultströms, som polisen fick in var politiskt väldigt infekterade och ingen hade blivit förvånad om man hellre fällt än friat i det här fallen. Oavsett vad så väger ju en skitig bonjävel lätt mot den allmänna bilden av hur det SKA vara och det krävs mod att ge emot den uppfattning som tycks vara så förhärskande.

DRA har ju lyckats skapa en verklighetsuppfattning som är så total att inge, oavsett partitillhörighet, kan göra något annat än att anamma den. Till och med lantbrukarnas egen överguru LGP var ju en av de första i kön att vilja lyncha de som haft besök av DRA. De som manar till sans, oavsett skuldfrågan, försvarar ju DJURPLÅGARE och ett politiskt inkorrekt uppfödningssystem.

En någorlunda sund analys av det hela visar ju att DRA tar väldigt lätt på det här med om den bild de förmedlar stämmer överens med verkligheten. Man påstår sig vilja värna grisarna men har noll respekt för andra människor. De människor som inte bara lever av sina djur, utan även med och för sina djur, människor som alltid kommer för sent till fester för att de tagit hand som sina djur, människor som någon gång i sitt liv jobbat sönder ett förhållande, människor som lägger ner själ och hjärta på sina djur, människor vars identitet till stor del ligger i gården, har blivit degraderade till schackpjäser som kan flyttas, och till och med offras, för att DRA, Jens Holm, Gudrun Schyman, Mian Lodalen, Stefan Sundström, Per Moberg, Unni Drougge och en massa andra pajasar vill plocka billiga poäng. Skäms!

Mer och mycket läsvärt om veganmaffian.


UPPDATERING 20110814. Länken borttagen. Att jag får flabben ikläm är självvalt men jag bjuder inte in obalanserade människor till andras gårdar. Även om inlägget förtjänar att läsas mer än en gång. Både av de som äter kött och inte äter kött.
Bloggaren är en av de mest kompetenta människor jag känner och är fullt kapabel att ta hand om sig själv men som sagt, jag tänker inte medverka till eventuella besök hon honom/henne.

Jag har ju alltid hävdat att skåningar är de enda i det här landet som har sinne för om indianerna anfaller.

Här i Skåne har vi kringbyggda gårdar medan man i resten av Sverige har som tradition att sprida ut husen och kan därmed inte försvara alla hus om indianerna eller illasinnade eskimåer skulle anfalla. I helgen nåddes jag dock av en insikt som nog varje ung man i sina bästa år, boende på en skånegård och med diverse husdjur förr eller senare nås av – Det går inte att elda upp kåken istället för att städa.

Jag lämnar med konstaterandet att mitt hem hade sett likadant även efter ett kärnvapenkrig dagens dos av narcissism och går vidare till varför jag är bloggandets Evil Kneivel genom att redovisa saker jag inte tycker om: Tjockisar, blöjor, socialfall, alkisar, miljöpartister, kommunister osv.

Och efter de senaste dagarna så har jag förstått det som så att mitt subjektiva tyckande utgör legitim grund för att bryta mot lagen. Det är helt okej att bryta sig in hos tjockisar och smygfilma deras förmodligen groteskt välfyllda kylskåp. Det är ännu mer okej att smyga sig in hos småbarnsföräldrar och filma ungarnas äckliga blöjor i jakten på bevis att föräldrarna vansköter barnen. Ändamålet helgar medlen och oavsett hur jävla lagligt ett fenomen är, hur många som än tycker om det, så är det MITT subjektiva tyckande som avgör hur långt över gränsen jag får gå för att bekämpa det. Bekämpa dem. Bekämpa människorna.

Uppenbarligen spelar det ingen roll att vi har lagar om vad som är tillåtet och inte. Medborgarna har numera en suverän rätt att bestämma vilka av de andra medborgarna som är brottslingar och ska straffas och vilka som inte är brottslingar trots lagens motsatta uppfattning. Helt utan siffror, vetenskap och kunskap som grund är det numera fritt fram att med argument som ”det säger sig själv” påstå att folk begår uppenbara och grova brott.

Vad ännu värre är att ju längre man kommer från lagen desto mer stöd får man från populistiska företrädare för etablissemanget. Människor och partier som varit med och skapat de lagar som tillåter exakt den formen av grisuppfödning de nu kritiserar. Människor som uppmanar till anarki. Nu senast är det SSU som förnedrar sig själv och bland annat påstår att brott mot djurskyddslagen på Blaxtaby både bekräftats av länsstyrelsen och veterinärförbundet. Något som gått mig fullständigt förbi för övrigt. SSU har uppenbarligen även kompetens som fattas i stort sett, få se här….. ÖVERALLT. SSU skriver nämligen” SSU vill visa sitt stöd för de åtalade vittnena, som gjort stora insatser för att uppmärksamma det fruktansvärda lidande som svenska grisar utsätts för under uppfödningen. Ett lidande som dessutom bryter mot djurskyddslagen” Min kursivering.

Ytterligare en inteckning för att SSU fått i stort sett hela världen om bakfoten och inte bara borde läsa på, utan tvångsutbildas, är deras ” Att de som gör vinst på djurs lidande än en gång går fria samtidigt som de som vågar vittna om detta lidande ställs till svars visar att världen är upp och ner”. Efter 50 år med sossestyre och en regering som gav bort en hel bransch i födelsedagspresent, och som nu inte ens verkar vilja kännas vid sina egna lagar, så finns det ingen som gör vinst på att föda upp grisar i det här skitlandet.

För att komma undan galenskapen…

Jag förstår fortfarande inte att folk kan vara så extremt vårdslösa med sitt eget namn. I SVD brännpunkt så kan vi läsa att ett gäng pseudokändisar och föredettingar skrivit sitt namn under en pompös debattartikel uppenbarligen skriven av en efterbliven bitter vegan på syra. Ingen normalt begåvad människa skulle sätta sitt namn under den skiten såvida det inte var under pistolhot eller för att medieintresset för den egna personen var på väg att ta slut och inte ens Se&Hör vill ha en längre. Vad kan då passa bättre än att ställa sig upp på barrikaderna för två stackars offer?

Jag kan ju tycka att när man faktiskt har möjligheten att själv välja vad man ska engagera sig i så måste man ju inte välja de företeelser där det följer med clownnäsa. När människor vars profession går ut på att hålla sig så långt bort från kunskap och vanligt folk som möjligt vill ge intryck av att de känner grisarna bättre än de som går hos grisarna varje dag, de som lever av och med grisarna, så blir jag spyfärdig. Det här är alltså människor som på fullt allvar menar att det är helt okej att pissa på golvet i en biosalong men inte att det finns piss i en grisbox.

Människor som aldrig varit i ett grisstall ställer sig upp och inte bara förkastar andra människors gedigna kompetens och djurskötsel, de försvarar även två pajasar som om det nu varit så illa som de vill låta påskina har låtit grisar plågas ihjäl under hur lång tid som helst bara för att få bra bilder och mycket material. Hade det handlat om djuren så hade man regerat, inte fortsatt filma. Gör de som stod inför skranket idag likadant om någon håller på att förblöda? Först filmar man det, sen twittrar man om det, sen lägger man ut det på facebook, sen försöket man få folk att gilla det, sen kanske man möjligtvis kan tänka sig att hjälpa till?

*Ja, jag har snott låttipset*


Knäppa klubben är även sur för att polisen inte ska ha validerat våra vänner veganernas ”bevisning” tillräckligt
högt. Dels så ska vi minnas att ingen hade tagit SD på allvar om de filmat utlänningar som eldar soptunnor och tagit det som ett incitament för stängda gränser, och dels så ska vi minnas, vilket knäppa klubben så fullllllständigt verkar ha ”missat” att ta upp i sin artikel, att polisen låtit två av Sveriges absolut främsta experter på grisar och deras skötsel gått igenom allt materialet som lämnats in om Blaxtaby.

Hur kan man stå upp för den egna kognitiva dissonansen i en sån omfattning? Hur kan man vara så jävla mediakåt att man inte ser att stordriften kommer av att de som skrivit under artikeln gör dåliga tv-program i vilket man slätar ut alla ansiktsrynkorna genom att spänna hästsvansen i nacken riktigt jävla hårt och ränna runt med två dvärgar och ännu större föredettingar, eller göra ännu sämre program om hur man själv reser runt i världen och dödar djur eller lagar mat, eller står och säger glad påsk i en pretto-ölreklam för den delen, leker politiker och skickar sina väskor med taxi på skattebetalarnas bekostnad, skriver böcker ingen läser och är öppet arbetsskygg und so weiter und so weiter istället för att producera sin egen jävla mat?

Det här är PRECIS det uppfödningssätt ni velat ha.



Om grisskandalen
Om knäppa klubbens påstående om att Eskil E krupit för grisbönderna.
Om efterspelet
Mer verklighetstroget än knäppa klubbens debattartikel

Jag hade en social upplevelse igår. Jag åkte till stan. Jag skulle nämligen på fest mot förmynderi och lyssna på Mattias Svensson om hans bok Glädjedödarna. Jag har inte hunnit läsa så långt men spontant kan jag tycka att de regler och hinder  ”normalt” folk tycker vara i vägen är en smekning om man jämför med de regler som man lever med i min bransch.

Jag har nu smält intrycken och tänkte lite snabbt redovisa dem. Jag kände absolut noll människor när jag kom dit men de jag pratade med var jävligt trevliga. Dessutom så gav det mig en helt ny syn på min nördighet. Jag har ju alltid trott att det var i den övre kvartilen av nördighet att bli lite fuktig i blicken när man pratar om traktorer och storleken på rapsfrö men efter igår så känner jag att mitt lantbruksintresse är på en högst balanserad nivå. Mycket av min nya syn på mig själv beror på en dam som satt mitt emot mig och pratade om dagens partiledardebatt som om det vore ett samlag men mest på en, förmodligen bitvis okysst(min anm), ung herre med en lätt ohälsosam fixering vid en annan mans penis och som pratade om storlekskorrelationen mellan slak och erigerad. Jag är inte säker på om det var det som han försökte lägga in på Wikipedia från sin mobil och döpa kurvan efter sig själv.

 Jag pratade även med en SFI-lärare vars sölvesborgsdialekt gjorde att alla hans elever aldrig lärt sig bokstaven ”R” och en trevlig ung dam som hade en fikus som hette Johnny 2, uppkallad efter en homosexuell kompis, och som visste att Lamborghini gör traktorer samt med en herre med ryggsäck som lekt ninja i en och en halv månad. Inte ryggsäcken –herrn.

En liten sak som jag dock fastnade för bland alla dessa frihetsälskande människor var att många var glada för att sätta etikett på sig själv. Man var liberal, libertarian, objektivist osv. Jag är mer för ”ät kött, drick sprit och var som folk”

Tack pojkar och flickor. Det var riktigt trevligt igår och jag hoppas vi springer på varandra snart igen.

Det är söndag, jag har sovit länge, solen skiner, jag är snygg, jag är glad och jag ligger enbart iförd boxershorts i soffan med datorn och en tallrik gröt på magen och en kopp kaffe i näven. Det ser ut att bli en underbar dag. Jag slipper ut och slåss med turister på vägarna, dels har jag inget gräs att hugga idag och dels har jag mat hemma, jag hinner städa mitt hus som hade sett likadant ut även efter ett kärnvapenanfall och gå en runda med vovve. En bra dag med andra ord. Med låg magsyra hela dagen.

Men…

Så blev jag arg. Det finns vissa människor jag vill döda rakt upp och ner. Bland dessa kan nämnas små barn som kastar sten på fåglar, lite större barn som eldar igelkottar, folk som bara kör vidare när de kört på ett djur och de som jagar kvigor med pilbåge. Seriöst, hur får man bara idén att ta sin jävla pilbåge och knalla ut i naturen och skjuta en kviga med två pilar?! Vilken del av kroppen tänker man egentligen med då? Vilket jävla kukhuvud! En sån jävel skulle man ju hänga upp i genitalierna och använda som piñata på ett barnkalas. Man packar INTE ner sin pilbåge i bilen, kör till ett naturreservat och leker indianer och cowboys med en kviga. Det hade varit lite mer legitimt om man först gett kvigan en hagelbössa att försvara sig med, men nu hade man inte det. DÖ! DÖ! DÖÖÖ!

Nästa dimension är att kvigan gått i fem dagar med två pilar i kroppen. Jag förväntar mig inte att folk ska bo hos sina djur, jag förväntar mig inte att man ska titta till sina betesdjur exakt varenda jävla dag när det är tröske och vallskörd. Olyckor händer, djur dör, skadar sig och what ever, och man får lov att missa. MEN. Inte fem hela dagar utan tillsyn. Speciellt inte när man vet att det ränner folk i betena. Folk är ju som bekant idioter. Vilket inte minst bevisats eftersom de ränner runt med pilbågar i naturen. Och OM man nu tittat till kvigan de fem dagarna som man antar att hon gått med pilar i kroppen så är det helt jävla omöjligt att hon gått från fullt frisk till död från dag till annan. Om man följt lagen och tittat till djuren varje dag så fattas man ju grundläggande kokunskap om man missar att en kviga blir gradvis sämre och till slut dör.

Sade jag att kvigan gick i ett blivande naturreservat? Sade jag att det var länsstyrelsen som hittade kvigan och rimligtvis har tillsynsansvaret? De skördar inte ens vall och har inte tid att titta till sina djur en gång om dagen alternativt har djur som de inte har kunskap nog att sköta. Ena enheten på länsstyrelsen kör alltså runt och hackar på folk som faktiskt sköter sina djur medan en annan enhet på samma myndighet låter sina kvigor plågas ihjäl…


EDIT 20110614: Man kan missa jävligt mycket när det gäller betesdjur men när en dräktig kviga börjar gå för sig själv så lämnar man det inte utan åtgärd. Hade det varit en bonde som ansvarade för kvigan hade länsstyrelsen åtalsanmält honom innan kvigan hunnit kallna och inspektörerna hade kallat åklagaren för ynklig och okunnig om han lagt ner åtalet. Nu är det länsstyrelsen själva som gjort fel och inget händer.
Hade länsstyrelsen inte trakasserat Skånes djurägare med hot, lögner och jag vet inte allt så hade det kunnat passera men inte nu. Folk i Skåne är livrädda för att få inspektion, som en inspektör uttryckt det "jag kan hitta fel som inte ens finns", inspektörerna låter djur svälta ihjäl för att få sätta dit folk, folk får djurförbud utan att deras djur mått dåligt och nu när länsstyrelsen själv begått en sådan här jättemiss så händer inget alls.

När jag var 27 hade jag världens ålderkris. En väldigt prematur ålderkris eftersom det var ångest inför att fylla 40 som jagade mig. Det hela grundade sig i att jag vid jul hade önskat mig en tioårsdagbok. Mest för att jag var så trött på alla som kom med påståenden som ”i fjol vid denna tiden så var det fortfarande snö” och ville ha något att få tyst på dem med. Jag satt där med min tioårsdagbok och tänkte på allt som kommer hända under de kommande tio åren. Eftersom jag var 27 bast, tjänade för lite pengar, hade gammal bil och långkalsonger med hål i grenen så räknade jag med att allt stort i livet skulle hända under de kommande tio åren. Jag skulle skaffa mig en någorlunda sansad dam, barn och hund och få ordning på mitt liv. Tio år, satt jag och tänkte, det är jättelång tid. Jag är 37 bast när boken är slut. Det är nästan 40. Jag mindes när mina egna föräldrar fyllde 40. Om tio år är jag gammal. Vilken tur att tio år är en lång tid.

Sen… Sen tänkte jag på de tio åren som gått och hur extremt fort de gått. Det var då jag fick panik. Om de kommande tio åren skulle gå lika fort som de tio som nyss passerat skulle jag bli 40 i ett nafs. Det kändes verkligen sådär. När jag sen hade gäster och de gav mig en Paradisask som jag ställde i skåpet och tänkte ”bjuda på när någon hälsar på” så var den mentala katastrofen i det närmsta total. Jag insåg nämligen några dagar senare det övermogna i att spara Paradisaskar tills någon hälsade på och försökte bota min vuxenhet med att göra det mest omogna jag kunde komma på just då – jag åt upp hela chokladasken på en gång. Det var ett brett spektra av känslor som infann sig. Jag var både blasé och toppad på samma gång. Euroforiskt skitnödig är nog det närmsta vi kan komma.

Trettio var för mig någon sorts gräns. Det var då man skulle ha ett stabilt liv, sansad fru, om inte barn så i alla fall på gång, man skulle äta broccoli, vara vuxen och ha en hästenssäng. Jag kan meddela att fylla 31 är en befrielse. 30årståget har gått. Det är helkört och stressar inte mig längre. Nu är jag 31 bast, tjänar fortfarande för lite pengar, har fortfarande en gammal bil, fortfarande långkalsonger med hål i grenen och pratar med min hund som om hon vore en människa. Dock har jag en viss fäbless för gröna ärtor numera. Jag är mycket barnsligare nu än jag var när jag var 27. Då var jag på gränsen till pretentiöst vuxen. Det skulle vara på vissa vis. Man skulle umgås på vissa vis. Nu springer jag naken i huset och sjunger, byter ut kvällsmaten mot öl om jag vill, jag städar när andan faller på, säger pilutta dig till trafikpoliser, kan ha ”Är och skiter. Tillbaka om en kvart.” som autosvar på mailen och kan mycket väl bjuda in till grillkväll runt lucia.

Det är  inte bara det inre i mig som skiljer sig lite från bilden av det framtida jag man hade för några år sedan. Det gör även omgivningen. När jag tittade in i framtiden så var det här jag var. Sysslandes med mjölkproduktion. Nu finns det några köttisar kvar på gården, får se om de ska bo kvar, det går fan inte att ha djur i Skåne, min första artikel layoutas och min far ska på anställningsintervju. Det skiljer sig mycket från hur jag tänkte mig framtiden men att säga att jag vantrivs är fel. Jag vet fortfarande inte hur jag ska bekämpa fattigdomen helt ut men vad fan. Jag trivs ju.

Visst för att jag kan sakna kor och kolivet ibland men aldrig att dra dem i spenarna morgon och kväll. Jag trivs. Jag är barnslig, ekivok, ansvarstagande, fokuserad, disträ, noggrann, slarvig. Det är tveksamt om jag är mannen jag för tre, fyra år sedan trodde jag skulle vara. Jag sysslar i alla fall inte med det jag trodde jag skulle göra. Men skit samma. Jag kan göra vad jag vill. Hela världen ligger framför mina fötter. Jag skiter i alla normer och jag trivs. Bara man trivs så spelar det ingen roll vad man gör, hur man gör det eller var man är.

Eftersom det rör sig i mejerisverige så återpublicerar jag några gamla inlägg. Håll till godo.

http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/2009/january/helt-seriost-vad-fan-ar-det-vi-sysslar-med.html

http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/2009/january/ake-min-dorr-ar-alltid-oppen-del-tva.html

http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/2009/january/ake-min-dorr-ar-alltid-oppen.html