Jag hade gjort annorlunda. Om TV4 och länsstyrelsen i Skåne

Att verksamheten inte fungerar på djurskydds- och veterinärenheten på länsstyrelsen i Skåne är knappast någon hemlighet. Länsstyrelsen har själva företagit ett antal utredningar av enheten, och konstaterat att verksamheten inte fungerar. Arbetsmiljöverket har utrett enheteten, och inte heller de var imponerade. Margareta Pålsson deklarerade när hon satt i länsstyrelsens insynsråd att djurskyddet i Skåne är en katastrof. En uppfattning hon utåt inte är lika frikostig med sedan hon blev landshövding. Länsstyrelsen i Skåne ska nu företa ytterligare en utredning av det ickefungerande djurskyddet. Enligt uppgift kommer utredaren sätta sig ner och intervjua samtlig personal på enheten en och en. Det blir alltså ytterligare en massiv utredning av enhet som inte fungerat sedan starten 2009

 

Illa omtyckta - Av alla
Att verksamheten vid djurskydds- och veterinärenheten inte fungerar är tydligt. Det är ingen hemlighet att personalen vid enheten är djupt illa omtyckt av länets djurägare, av sina egna kollegor på andra enheter samt av sin egen ledning. Personal vid djurskydds- och veterinärenheten i Skåne har medgett för mig att de lägger mer jobb på att förklara sig och marknadsföra sig inom länsstyrelsen än externt.

 

Egen reklamkampanj i TV4
Med tanke på att djurskydds- och veterinärenheten nyss fått en helt egen reklamkampanj i TV, torde arbetet med att vinna kollegornas acceptans vara sisyfosartat. Nu tillhör jag dock skaran som tror att man vinner acceptans genom att sluta göra en massa fel framför reklamkampanjer. Att TV4 ska visa serien ”Djurskyddsinspektörerna” kommer knappast höja djurskyddsinspektörernas status inom länsstyrelsen. Det är en inte helt orimlig chansning att det kommer bli tvärtom.

 

TV följer personal ledningen velat sparka
Med tanke på att verksamheten inte fungerar kan man ju finna det anmärkningsvärt att TV4 som sagt valt att följa djurskyddsinspektörerna i just Skåne. Sedan länsstyrelserna tog över djurskyddet från kommunerna har mig veterligen fem djurskyddsinspektörer i hela Sverige varit belagda med utegångsförbud. Fyra av dessa arbetar på länsstyrelsen i Skåne. Minst två av dessa har jag sett i den trailer som rullat för att promota serien. Frågan varför TV4 väljer att följa den djurskydds- och veterinärenhet som fått mest kritik, mestadels intern, i hela Sverige är berättigad. Varför inte välja ett län där verksamheten faktiskt fungerar? Varför välja att följa och lyfta fram inspektörer vars ledning har velat sparka? Kanske har det något att göra med att VD:n i produktionsbolaget är dotter till en gammal landshövding i Skåne?  Kanske har det att göra med att en av djurskyddsinspektörerna på länsstyrelsen i Skåne, ska bo ihop med en som är delaktig i filmproduktionen?

 

Filmandet ger ledningen magont?
Produktionsbolaget har alltså åkt runt med några av djurskyddsinspektörerna, och filmat. Hade jag tillhört länsledningen hade jag haft ont i magen inför varje avsnitt. Det är nämligen så att kunskapen om vad länsstyrelsen får och inte får göra är större utanför länsstyrelsen än på den. Djurskyddet i Skåne har skaffat sig fiender som med all sannolikhet kommer sitta med kollegieblock och anteckna precis alla fel inspektörerna gör på TV. Och sedan anmäla dem. Djurskyddsinspektörerna har tidigare klarat sig relativt helskinnade tack vare att de råkar jobba på en myndighet, och att ord stått mot ord. Dock urholkar droppen stenen, och om det kommer in en massa anmälningar om övertramp, som dessutom dokumenterats i TV, är chansen mycket större att någon av inspektörerna åker dit.

 

TV4 plockade bort film
Den här trailern, ja. Jag såg som sagt en trailer för serien. Bara under de två minuter den varade såg jag flera övertramp från länsstyrelsens sida. Med anledning av detta tänkte jag anordna någon form av övertrampsbingo de kvällar programmet går. Efter att TV4 fått frågan om mannen (en enstöring som med största sannolikhet inte vet om att han hängs ut) gett sitt medgivande till att filmas, togs trailern bort. TV4 hänvisade till att klippet låg på vad de kallade kundsight. Underförstått hade TV4 då inget ansvar. Jag slogs dels av att TV4 kan beordra en av sina kunder att ta bort en film från nätet. Jag har inte dem makten över mina kunder… Dels av att det gick så lätt. De bara tog bort den. Det gick för lätt! Hade TV4 varit hundra på att allt stod rätt till i deras produktion, hade det rimligtvis inte gått så lätt.

 

Ingen film om det inte ser illa ut
TV4 påstår att alla djurägare som visas i programmet har gett sitt medgivande. Jag frågar då vem man ska kontakta om man har kontakt med ett flertal djurägare som blivit filmade utan sitt medgivande. Inget svar från TV4. Jag berättade även att det finns djurägare som ska ha fått till besked att det inte var tillräckligt illa hos dem, så de kom inte med i TV. Samt bad om en kommentar till detta. Någon kommentar gav inte TV4. TV4 svarar inte heller på frågan om mannen som visas i trailern lämnat sitt medgivande. Till slut erbjuder jag TV4 mailkonversationen mellan produktionsbolaget och biträdet till en dam som blivit filmad. Korrespondens som ska visa att TV4 antingen ljuger eller har blivit förda bakom ljuset. Jag ber dem höra av sig. Inget svar.

 

Erkänner att man klipper till djurägarens nackdel
Igår fick jag höra talas om ytterligare en djurägare som blivit filmad utan sitt medgivande. Samtidigt som det började ryktas om att det skulle bli tv-serie lyckades han få tag i produktionsbolaget. Han frågade om de skulle visa honom i TV. Det skulle de. Detta utan att han lämnat något medgivande. Han frågade om de skulle klippa materialet så att det var till hans nackdel. Vilket produktionsbolaget erkände att de gjorde. Han har nu anlitat advokat som skrivit till produktionsbolaget och förklarat att fan ska ta bofinken om han överhuvudtaget syns i tv.

 

Jag hade stämt TV4
Det är alltså uppenbart att man filmat djurägare utan att de lämnat sitt medgivande. Produktionsbolaget har dessutom erkänt det många trott men ingen tidigare kunnat belägga – att de klipper till djurägarnas nackdel. Sett från min horisont finns det goda chanser till framgång vid en grupptalan mot TV4 och produktionsbolaget. Sådana här processer tenderar att kosta en hel del pengar. Förlorar man kan det bli riktigt dyrt. Därför drar människor sig oftast för det. I och med att det kan bli rätt många som blivit uthängda i TV4 är det ju möjligt att starta en förening, överlåta sitt krav mot TV4 till föreningen, alla pytsar in stålar för att hålla igång en advokat och sen knallar man till tinget. Förlorar man är det föreningen som får ta kostnaderna för TV4:s advokat. Eftersom den är tom sätts den i konkurrs, och ingen av medlemmarna har tagit någon risk att behöva betala TV4:s rättegångskostnader. Det kan således bli en spännande vår och sommar för både TV4 och länsstyrelsen i Skåne.

 

 

Fotnot 1: Jag tänkte faktiskt lägga in en länk till den här bloggen på TV4:s facebooksida. Jag underrättar de jag hänger ut. Något man knappast kan anklaga TV4 för…

 

Fotnot 2: Om jag har någon journalistkollega som vill ha en bra story har jag mailkonversationer, opublicerat material, beslut att hemligstämpla vad som liknar hämndaktioner mot kritiker, och så vidare. Det är ju jul, och man ska dela med sig.


#djurgate Sopor

Nu när jag inte har några djur är det lite svårare för mina vänner på länsstyrelsen att jävlas med mig. Okej för att de häromdagen skickade en kommunicering om att de funderade på att dra pengar från mitt gårdsstöd för 2012. Det fanns nämligen ett antal sena rapporteringar till CDB. (Det register där alla nöt är registrerade). Det var dock oklart om de sena rapporteringarna var mitt fel eller om det var polisen i Skåne som klantat sig när de skulle rapportera mina djur som de snodde av mig i januari i fjol. En liten hint kan vi dock få av alla de rapporteringspåminnelser jag fått från CDB. Det är nämligen så att när ett djur säljs/slaktas/vad som nu händer så ska både säljare och köpare rapportera händelsen till CDB. De som hade köpt mina djur av snuten hade skött sig och rapporterat. Snuten hade inte rapporterat, och jag fick listorna. Jag hänvisade till polisen i Skåne, som ju är de som har koll, jag hade ju ingen koll, och skickade dem åter till CDB.
 
Nu har de dock kommit på ett sätt till att jävlas med mig. I fjol somras fick jag en betalningspåminnelse från länsstyrelsen. Jag hade inte fått någon faktura innan. Jag mailade länsstyrelsen och skrev:
 
”Erhöll i veckan en påminnelse att betala faktura nr 32201955. Då jag inte fått någon faktura har jag inte haft någon chans att reglera skulden. Då jag inte haft kännedom om fakturan har jag likaledes inte haft möjlighet att protestera mot den. Vilket jag gör nu. Jag tänker inte betala förrän jag fått fakturan. Och när jag väl fått fakturan tar jag ställning till hur jag ska ställa mig till kravet. Det lutar dock åt att jag protesterar mot fakturan.”
 
Länsstyrelsen skickar inte någon faktura. De skickar ytterligare en påminnelse. Med ränta påslagen… Jag mailar länsstyrelsen igen:
 
”Begärde den 30:e augusti, se nedan, faktura nr 32201955 då jag inte fått denna. Dock en påminnelse att reglera nämnda faktura. Post kan ju försvinna och jag vill ju gärna se vad jag blivit fakturerad för. Fakturan uteblev. Dock erhöll jag istället en påminnelse. Med ränta påslagen. Jag anser mig ha gjort vad jag kan för att få klarhet i vad skulden gäller. Jag protesterar mot kravet i sin helhet och avser inte betala den skuld länsstyrelsen låter göra gällande.”
 
Länsstyrelsen svarar mig:
 
”Ni skriver att ni inte har fått någon faktura. Avgiften fakturerades och faktura skickades till dig den 31 maj 2012. Ni skrev sedan till Länsstyrelsen den 30 augusti 2012 att ni ville ha en kopia på fakturan för ni hade inte fått någon. Min kollega har gjort en anteckning att hon samma dag skickade en kopia på fakturan till er. Jag skickar även med en kopia på fakturan i detta mail. Jag kommer även att lämna över mailet till djurskyddsenheten så får de behandla det där.”
 
Jag svarade ”Kanon. Jag tänker inte betala”
 
Jag gick sedan och såg fram emot en tingsrättsförhandling. Eftersom jag protesterat mot fakturan så får de ju stämma mig för att vi ska kunna bringa klarhet i vad som gäller. Men de stämde mig aldrig… Istället skickade de mitt mail till förvaltningsrätten. Detta trots att min skrivelse inte var någon överklagan. Den var inte ens i närheten av att uppfylla de krav som lagen ställer på en överklagan. Länsstyrelsen ska när en överklagan kommer in granska den och bara skicka den vidare om de finner att den lever upp till lagens krav. I det här fallet hade jag bland annat inte skrivit under, inte gjort några yrkanden, inte ställt texten till rätt myndighet osv.
 
Därför blev jag ganska förvånad när jag en dag fick besked från förvaltningsrätten att jag överklagat ett länsstyrelsebeslut. Jag gick igenom alla mina papper och kunde konstatera att jag inte alls skickat in någon överklagan. Vilket jag också förklarade för rätten.
 
Något som slutade med att då förvaltningsrätten avskrev ärendet. När jag fick beslutet från förvaltningsrätten så kunde jag läsa om ett beslut som länsstyrelsen fattat och som jag inte kände igen. Jag ringer förvaltningsrätten och frågar, de berättar att länsstyrelsen fattat beslut att fakturera mig och sedan skickat faktura och hela det där som ni nyss läst om. Jag förklarar att jag inte fått det beslutet. Jag blir då uppmanad av förvaltningsrätten att begära ut beslutet att fakturera mig. Eftersom jag inte fått det innan har jag rätt att överklaga det när jag väl fått det. Normalt tre veckor efter att jag skrivit under delgivningskvittot. Personalen på förvaltningsrätten berättade också att om länsstyrelsen vägrade lämna ut beslutet så fick jag överklaga beslutet att inte lämna ut faktureringsbeslutet så hamnade först det ärendet hos förvaltningsrätten. Sen när jag fått rätt där och jag fått beslutet att fakturera mig kunde jag överklaga detta till förvaltningsrätten.
 
Jag begärde ut beslutet från länsstyrelsen. Chefen för djurskyddet svarar via mail att de inte tänker gå min begäran till mötes. Istället får jag en tid senare ett brev från kronofogden om att reglera den påstådda skulden och att de varit så hyggliga att de gett mig en betalningsanmärkning. Jag protesterade givetvis.
 
Faktorer som rör till det hela:
- Eftersom chefen för djurskyddet inte gett mig ett överklagansbart beslut, utan bara sagt nej i ett mail kan jag inte överklaga och få ut beslutet att fakturera mig.
- Eftersom jag inte blivit delgiven beslutet att fakturera mig gäller det inte. Såvida länsstyrelsen inte kan hävda att det skulle utgöra ett hot mot nationens säkerhet eller något annat.
- Eftersom beslutet inte gäller är det fel av länsstyrelsen att gå till fogden. Och fogden borde rimligtvis se att eftersom jag inte är delgiven beslutet kan de inte verkställa det.
- Eftersom länsstyrelsen vägrar delge mig beslutet kan det aldrig börja gälla och kan aldrig verkställas.
 
Hade de gett mig beslutet hade vi kunnat pröva och se vem av oss som har rätt. Hade jag haft fel hade jag ju fått betala och saken varit ur världen. Jag tror dock inte att jag skulle betala 9 000 till länsstyrelsen som var det primära. Det primära måste rimligtvis ha varit att ge mig en betalningsanmärkning. Det är nämligen helt omöjligt att, till och med för de på djurskyddet i Skåne, att göra så extremt många fel.
 
Revisorn som på regeringens uppdrag granskar länsstyrelsens verksamhet har blivit meddelad om ärendet, och när jag skrivit detta kommer jag begära en sittning med landshövdingen Margareta Pålsson. Innan hon blev landshövding ska hon ha sagt att djurskyddet i Skåne är en katastrof, men sedan hon tillträdde och faktiskt fick makt att göra något åt det verkar hon ha blivit sinnesbild av en landshövding – En trött föredetting utan såväl muskler som ambitioner. Vi får väl se om vill ha en sittning med mig. Länsstyrelsens punktmarkering av mig är löjlig och Pålsson har mycket att bevisa. Hon kan ju börja med att dra tillbaka min påstådda skuld hos fogden.
 
EDIT: Det verkar vara lite ordning med damen ändå.

#djurgate Ocker

Sådär ja. Nu kom då äntligen besked från polisen vad kalaset att hämta mina djur kostade. Det kostade 343864,50 inklusive moms. Polisen granskar alla fakturor och ser till att de är skäliga. Ett arbete de lagt ut på Bengt Fridh. Sammanställningen jag fått från Marie-Louise Törnblad och Liselotte Grant på polisen i Ystad är en riktigt jävla röra, och om jag haft sådan ordning på mina papper när skattemyndigheten hälsat på hade jag hamnat i fängelse. Här kommer i alla fall några höjdpunkter bland fakturorna.

 

Hörby Djurtransporter AB
Liljegatan 27 HÖRBY
0415-137 20
Organisationsnummer 556369-7456

 

Har fakturerat en i sammanhanget relativt anständig summa på 20187,50 för transporten av djuren.

 

 


Håkan Svensson
Pärup 7245
242 91 HÖRBY
0415-137 18
Organisationsnummer 19720512-4139

 

Det är Håkan som äger Hörby djurtransporter. Har fakturerat för två kor, två kalvar och två tjurar i några dagar. Stallhyran var väl ok men han fakturerade mig 500 kronor per ensilagebal och halmen kostade 550 kronor per bal. Normalt brukar ensilaget kosta 300-350 per bal och halmen max 100 kronor.

 

 


Bengt Fridh
Bjärröds byaväg 10
272 95 SJÖBO
0415-420 23
Organisationsnummer 401223-3914

 

Fridh är den som polisen anlitar för att administrera det här med omhändertagande av djur. Fridh har för att rodda ihop det här varit tvungen att arbeta knappt 55 timmar á 575 kronor och dessutom köra drygt 60 mil á 30 kronor. Hur han kommit upp i så många mil förstår jag inte eftersom han satt de flesta djuren hos sina grannar och sin ena son.

 

Bengt Fridh fakturerar mig dessutom för 300 kraftfoder á 2,50 utan att det finns en faktura. Han fakturerar för ivomec, som är ett avmaskningspreparat, trots att det inte finns journalfört vilka djur han behandlat, det finns inget recept i sammanställningen, och de flesta djuren verkar ha blivit slaktade inom karenstiden. Dessutom finns det en not som heter ”Kristoffer Fridh” på dryga 3000. Utan att det finns någon faktura som visar vad det handlar om.

 


Bengt Fridh har förutom att anlita Kristoffer Fridh även sett sig nödgad att anlita  Richard Fridh
Djupadal, Hörbyvägen 1152
272 95 SJÖBO
Organisationsnummer: 651011-4033

 

Bland annat för att sälja halm för 1,80 per kilo. Vilket torde falla in under begreppet ocker. Han har även hyst några av mina djur till det ytterst facila priset av 90,25 kronor per djur och dag. (Det där om att priset var facilt är alltså ironi…)

 


Södergården handel
Bjärrödsbyaväg 17-14
275 95 SJÖBO
0415-410 86
Organisationsnummer 555497-0925
http://www.sodergarden.se

 

Drivs av Bengt Fridhs granne Gert-Allan Persson. Han sysslar även med Södergårdens reklam i Malmö. Om man vill ringa honom och fråga om fakturan så kan man ringa på  0708 99 19 61. Det behövs frågor. Han refererar till bilagor som inte finns. Det står inte hur många djur han haft och under vilken tidsperiod. Han debiterar mig till exempel för kraftfoder om 23441, arbete om 28 688 och stallhyra om 19155.

 


Håkan Andersson
Bjärnhultsvägen 18
298 94 LINDERÖD
070-3222257
Organisationsnummer 680304-9351

 

Har fakturerat mig en anständig stallhyra och anständig timpeng. Enligt fakturan har han dock varken strött eller gett djuren vidare med mat. Detta är intressant då de som åkte till honom var de som var lite tunna. Hela vitsen med att omhänderta djuren var ju att jag påstods inte ge dem mat och torra liggytor, och att de skulle skyddas från detta. Men så sätter polisen dem på ett ställe där de varken får mat eller torra liggytor. De som sett djuren innan de åkte vet att de var kliniskt rena, och jag undrar lite hur de såg ut när de lämnade Håkan…

 


Per-Åke Henriksson
Björkhaga gård, S Vollsjövägen 142-75.
275 67 VOLLSJÖ
0416-350 53
Organisationsnummer 581025-3970

 

Ytterligare en snubbe som inte skickat med några bilagor. Han har i alla fall debiterat mig stallhyra om 4580, arbete om 12600, kornkross för 1060, kraftfoder för 1325, hö för 3500, halm för 1500 och mineraler för 500.

 

 

 

 


Det finns fortfarande många frågetecken att räta ut, men hittills står det klart att de slaktat högdräktiga kvigor, de har slaktat digivande kor och sålt kalvarna oavsett ålder på stackarna, de har flyttat djuren frekvent, de har inte gett de djuren som var tunna någon mat medan jag har fått betala knappt 30 000 för kraftfoder till djur som var feta, tittar man på när djuren har försvunnit från polisens vård så har jag fått betala stallhyra för 2312 dagar för mycket und so weiter. Vi kan räkna med att det blir mer när jag fått gå igenom materialet bättre…

 

Det står även grundat i slakteriavräkningarna att djuren klassat sig bra. De var inte underhull vilket länsstyrelsen påstod. De var också helt utan skador. Trots att länsstyrelsen påstod att de gick i en riskfylld miljö. Nu tar jag med mig slaktresultaten och går till rätten. Det går inte med reslutaten från de slaktade djuren påstå att de inte fått mat.

 

Visst ja, jag fick reda på att mina kelgrisar, några så tidigt som veckan efter att de lämnat mig, var slaktade när jag fick posten igår. Det känns sådär att de är döda men det är ändå bättre att de är slaktade än att jag inte vetat till vilken fåne Fridh hade sålt dem.

 

FOTNOT:
För de som nyss börjat läsa min blogg. Min far blev genom sitt uppdrag i LRF, lantbrukarnas riksförbund, ovän med några miljö- och djurskyddsinspektörer som inte riktigt skötte sig. De fick även ett horn i sidan till mig och har varit väldigt envisa med att ha ihjäl mig. Nu senast genom att påstå att jag inte skötte mina djur och forcera fram ett omhändertagande av mina djur. Jag har haft vad jag förstår är sverigeeliten vad gäller bedömning av djur ute, och de har inte hittat några fel alls på mina djur. Tvärtom har de funnit dem ovanligt välmående och tillgivna. Detta hindrade dock inte ett omhändertagande, vilket enligt de veterinärer som var ute efter omhändertagandet innebar att djuren fick det sämre hos polisen än hos mig.
Det känns givetvis skit att inte ha kelgrisarna kvar men jag har i alla fall skapat uppmärksamhet kring ett fenomen som gör många djurägare rädda. Utan att de för den sakens skull har misskött sina djur.


#djurgate Rätten

Jaha. Då har jag varit i rätten för att pröva om beslutet att omhänderta mina djur var legitimit eller inte. Jag menade ju inte helt oförvånande att beslutet var felaktigt medan länsstyrelsen menade det motsatta. Jag kan kan tycka att länsstyrelsen fick mer på pälsen än vad jag fick idag. Om det räcker är jag dock inte helt säker på. Jag har varit i rätten nu ett antal gånger och jag måste säga att det inte var så påfrestande som det brukar vara. Några som dock bullat upp med supportergruppen var länsstyrelsen. Förutom en, i mitt tycke ganska mesig jurist, Juha Toropainen och Peter Stenberg som satt i rätten s a s, så fanns Sverker Olsson, någon nyanställd brud som hette Jenny, Mattias Gårdlund och Ola Svensson på åhörarbänken. De påstod att de hade semester och var där för att lära sig. Jag ringde länsstyrelsen som berättade att de inte alls hade semester. De var på "djurskyddsmöte i Malmö". Där kan vi snacka om att prioritera bland de knappa resuserna. Bra grej dock är att ingen normalbegåvad människa kan påstå annat än att det gått prestige i det för länsstyrelsens sida när halva enheten lägger dagen på att åka till förhandlingen kring mitt omhändertagande.

Jag bjuder på min slutplädering. Varsågoda:



Vi har idag bortom all säkerhet kunnat konstatera att den här dyngan länsstyrelsen presenterat inte har någon som helst förankring i varken verklighet eller lagstiftning. Det här omhändertagandet har inte på något vis handlat om djuren. Det har handlat om husse och att bringa husse skada. Vi har några inspektörer som jag bett att få byta ut och en länsveterinär som på precis alla plan brustit i sin utredning. Juha Toropainen hade inte ens sett de djur han påstod var så vanvårdade att de var tvungna att omhändertas. Han har inte ens vågat träffa mig. Istället för att faktiskt gå igenom mina synpunkter på materialet och de uppenbara felaktigheterna har han istället lagt all tid på i media bedriva politik mot mig. Enda gången han sett de djur vi pratar om idag var efter omhändertagandet. Och det mest intressanta är att när han väl sett djuren så tog hans kampanj mot mig slut. Det blev helt tyst. När Toropainen väl sett djuren slutade han påstå att de var vanvårdade. Att han sitter här idag handlar mer om att han är tvungen att försvara sina förhastade uttalanden om att ärendet skulle vara synnerligen välgrundat och utrett än att rädda några djur från lidande. Ordförande. Hade det handlat om djuren så hade det inte stått mig fritt att redan samma kväll när djuren vi nu avhandlat åkt iväg med polisen fylla mina stallar med nya djur och ge dem precis samma mat och precis samma omvårdnad som de som nyss blivit omhändertagna. Utan att det hänt något alls. De här stackars djuren har blivit använda som ett slagträ i ett angrepp på mig som person.

 

 

Både länsveterinären, inspektörerna och de veterinärer vars utlåtande länsstyrelsen anfört har anmälningsplikt. OM mina djur mått så dåligt att de var tvungna att omhändertas så MÅSTE jag ha brutit mot djurskyddslagen. I stort sett alla paragrafer i djurskyddslagen lyder under straffansvar och länsstyrelsen har skyldighet att åtalsanmäla överträdelser. Det har de inte gjort. För de VET att på andra sidan gatan i tingsrätten är det en helt annan värdering av bevis. De VET om att de hade förlorat. De VET om att om de inte hade haft lika lätt att forcera fram ett omhändertagande om det de anklagar mig för varit och vänt hos en åklagare som hånskrattat åt dem och deras urusla material. Det hade inte gått att påstå att jag brustit och därför omhänderta mina djur om skuldfrågan varit utredd och jag friad. Ordförande, de ENDA i den här soppan som är polisanmälda är inspektörerna. Inte jag. Jag avser därför när jag samlat mig efter den här förhandlingen ta det material som länsstyrelsen anfört i det här ärendet och med det som grund polisanmäla mig själv. På så vis kommer det visa sig om jag verkligen har misskött några djur eller på något vis brutit mot djurskyddslagen.

 

 

Jag har som sagt visat att mina djur inte varit något annat än välskötta och att länsstyrelsen gått över precis alla gränser. Vad gäller föreläggandena så grundar sig det ena på brister som inte funnit i min besättning. Jag hade aldrig ens blivit inspekterad av länsstyrelsen när jag för första gången blev förelagd att rätta till brister i en besättning som inte var min. Det andra orkade jag helt enkelt inte överklaga. Rätten hade slagit ihop prövningen med några betydligt mer konsekvensfylla ingrepp i vilka jag fick rätt, och en överklaga hade inneburit stora merkostnader för mig. Gällande det tredje så har det inte vunnit laga kraft och min yttrandetid till kammarrätten är inte ens utgången.

 

 

Även om nu rätten skulle finna att de här tre föreläggandena på något vis kan vara tillämpliga så är det inte på något vis styrkt att jag skulle ha brutit mot dem. Snarare tvärtom. Rätten har själva avslagit länsstyrelsens begäran att utdöma vite grundat i bottenlösa påståenden att jag inte skulle ha levt upp till föreläggandena.

 

 

Och även OM rätten nu på något lustigt vis skulle finna att jag har brutit mot föreläggandena så spelar det ingen roll. Jag har visat att mina djur inte var annat än välmående. Både med bilder, filmer och utlåtanden. Det faktum att djuren var välmående gör att även om jag brutit mot alla föreläggandena så har djuren inte lidit. Har djuren inte lidit trots att jag brutit mot föreläggandena så kan föreläggandena omöjligen varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt. Något lagen kräver. Det står uttryckt i lagen att jag ska ha brutit mot förelägganden som är VÄSENTLIGA ur djurskyddssynpunkt för några djur ska kunna omhänderas. Har djuren inte lidit har föreläggandena inte varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt och beslutet finner inte stöd i lagen.

 

 

Av de fem veterinärer som varit inblandade i ärendet har endast EN yppat ordet lidande. Lidande låter spontant illa. Men vi ska minnas att lidande är tillåtet enligt djurskyddslagen. Djuren ska skyddas mot OTILLBÖRLIGT lidande. Och INGEN, inte ens veterinären som skrev ordet lidande, har på något vis styrkt att det var otillbörligt.

 

Faktum är att både de veterinärer länsstyrelsen anfört som sakkunniga och de sakkunniga jag anfört i stort sett är överens. De beskriver alla en fullständigt normal besättning med en normal fördelning över hullskalan. Jag är också överens med dem om att det är en helt vanlig besättning. De ENDA som inte sällar sig till vår uppfattning är länsstyrelsen som tolkar veterinärernas utlåtande på ett helt annat vis än de skrivit sina utlåtanden.

 

Jag vill även trycka på att Per Michaneck i sitt vittnesmål var väldigt tydlig med att han skulle göra en BEDÖMNING hos mig. Jag hade inte kallat ut honom för att fria mig. Hade Per, Kerstin eller någon annan sagt att det inte funkar, och att jag inte sköter mig så hade jag lagt ner och slutat med djur.

 

Länsstyrelsen har även idag försökt påstå att de eftersträvar dialog och att det är jag som är besvärlig. En bild jag inte känner alls ingen mig i. Vi kan ta som exempel att jag höjt och sänkt nackbommen helt efter Peter Stenbergs kritik. Rätten kan även se att veterinärerna tar upp att några djur hade päls avskavd på nacken. Jag frågade Stenberg om hur han tyckte att jag skulle göra. Jag menade att han såg fler stallar än vad jag gör i och med hans yrke. Hans svar till mig när jag frågade var att ”Vi är ingen jävla rådgivningsfirma”.

 

 

Och även OM nu rätten skulle anse att jag brutit mot förelägganden, att dessa var väsentliga ur djurskyddssynpunkt, att rätten kunnat skriva upp eventuellt lidande till otillbörligt lidande, lyckas hitta en skrivning som gör att beslutet lever upp till proportionalitetsprincipen, lyckas kringgå det faktum att lejonparten av materialet länsstyrelsen anför härrör från besättningar som inte är min och handlar om djur jag varken ägt eller förfogat över, lyckas bortse från uppenbara övertramp i länsstyrelsens ärendehantering, övertramp som påverkat omhändertagandebeslutet, och dessutom lyckas få till en skrivning som gör att alla som sett djuren, både på film och i verkligheten, har haft fel, de har trots kunskap, utbildning, erfarenhet och sunt förnuft haft fel, och jag skulle ha vanskött mina djur enligt rätten så spelar det fortfarande ingen roll.

 

 

Förarbetena till lagen kräver nämligen att ett omhändertagande ska utgöra en väsentlig skillnad till det bättre för djuren för att vara legitimt. De veterinärutlåtanden som länsstyrelsen anför visar på att djuren fått det sämre. Veterinären Merin tar till exempel upp skador som inte fanns innan djuren blev hämtade av polisen och jämför vi Merins och Johanssons utlåtanden så visar de på avsevärda försämringar i skick efter några veckor i polisens vård. Det spelar alltså ingen roll alls hur djuren mådde hos mig. De fick det sämre hos polisen vilket gör att omhändertagandet inte finner stöd i varken lag eller förarbete. Och även OM rätten inte skulle finna att djuren fått det sämre i polisens vård så är det inte heller styrkt att djuren fått det bättre. Vilket ju är ett krav för att omhändertagandet ska vara legitimt.

 

Toropainen har idag inte kunnat bestämma sig för om hur många veterinärer det är som är inblandade. Han började med fem för att sen höja till sex och menade att även Stenfeldt-Thuressons utlåtande skulle ligga till grund för beslutet. Och sen höjde han ytterligare till sju när han menade att någon Jernbergs bedömning också låg till grund för ärendet. Ingen av dem har någonsin besökt mig och min besättning och deras utlåtanden finns inte i det material som jag fått lov att yttra mig över. Det gör att jag får begära att få ta del av dessa så att jag kan yttra mig över dem i och med att Toropainen refererat till dem och menat att de ligger till grund för beslutet.

 

 

Det enda rätten har att pröva är om djuren varit utsatta för otillbörligt lidande OCH om jag brutit mot förelägganden som varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt. Inte eller. Det är inte 31 § punkten ett ELLER två. Det är 31§ punkt ett OCH två. Det räcker alltså inte med att jag skulle ha brutit mot förlägganden som varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt ELLER att jag djuren skulle ha varit utsatta för otillbörligt lidande. Rätten MÅSTE finna att jag BÅDE har utsatt djuren för otillbörligt lidande OCH ha brutit mot förelägganden som varit väsentliga ur djurskyddsynpunkt. Något som länsstyrelsen inte ens varit i närheten av att styrka. Istället har länsstyrelsen skyfflat in en hel massa material som inte ens rört min besättning.

 

 

Och även OM det rört min besättning så härrör det mesta från tiden innan jag fick mitt första föreläggande och kan således inte ligga till grund för att påstå att jag skulle ha brutit mot några förelägganden. Vi kan även ta det faktum att länsstyrelsens vana att skicka ut protokoll och föreläggande samtidigt gör att det omöjligen går att påstå att jag inte skulle rätta till saker efter tillsägelse. Det faktum att de skickat in material från andra besättningar än min, skickat in förvanskade bilder, skickat in förljugna påståenden om mig som person och en hel massa annat gör att de bryter mot en av de mest grundläggande bestämmelserna vi har i vårt land. Nämligen regeringsformens första kapitel 9§. När det enda som ska prövas är om jag utsatt djuren för otillbörligt lidande och detta inte rättats till OCH om jag SAMTIDIGT har brutit mot förelägganden som varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt, så skickar länsstyrelsen i syfte att dupera rätten in en störtflod av irrelevant material och brister således allvarligt i sin saklighet.

 


#djurgate Pressmeddelande

Boka in 25e april klockan 13.00 då Sveriges snyggaste bonde möter länsstyrelsens skrivbordsveterinär i Förvaltningsrätten i Malmö.


Jag har ända sedan innan jag själv skaffade djur påpekat att några enskilda på djurskydds- och veterinärenheten vid länsstyrelsen i Skåne inte riktigt sköter sig. En bild som länsstyrelsen själva delat men ändå försvarat. Redan 2009 konstaterade länsstyrelsen att några av inspektörerna när det faktiskt var tal om vanvård medvetet lät bli att agera i syfte att djuren skulle fara ännu sämre bara enbart för att inspektörerna skulle kunna ta i med hårdhandskarna mot djurägaren. Samma utredning av enheten tog också upp det ämnet att inspektörerna toppred och hotade djurägare samt omhändertog deras fullt friska djur och sände dem till sämre förhållanden enbart för att jävlas med djurägare de inte gillade.


Jag är en av de djurägare de inte gillar. Under den korta tid jag varit djurägare har jag ett flertal gånger varit tvungen att polisanmäla några av länsstyrelsens medarbetare för hot, trakasserier, tjänstefel osv. Med anledning av länsstyrelsens övergrepp på mig spelar filmaren Peter Gerdehag sedan mer än ett år tillbaka in en dokumentärfilm om mig och min djurhållning. Det har dessutom rått full transparens i ärendet från min sida. Alla som haft frågor har fått se mina stallar och mina djur. Inte en enda har hittat något annat än ovanligt välskötta och tillgivna djur. Jag har även fått lägga mycket tid på att överklaga deras felaktiga beslut och har i allt väsentligt vunnit. Visst har jag fått känna på att rätten inte alltid vågar skriva bort myndigheten men faktum kvartstår. Jag har i alla stora ärenden vunnit.


Dagen efter min senaste framgång i rätten stod de vanliga inspektörerna på gården och skeendena slutade i att länsstyrelsen fattade beslut om att omhänderta mina 49 kor och kalvar. Några av djuren skadades under lastning och vi kan i veterinärrapporter från efter omhändertagandet läsa om fler skador samt att tjuren hoppat in till för små kvigor som varit tvungna att aborteras. Något man anser är mitt fel. Trots att jag inte ens vet var de är. Det enda jag vet är att polisens entreprenör kommer ta hutlöst betalt för omhändertagandet.


Den 25e april klockan 13.00 möts vi så i Förvaltningsrätten i Malmös lokaler för att pröva omhändertagandebeslutet. Jag har kallat välmeriterade bedömare och veterinärer för att uttala sig om mina djurs skick, jag har tillsänt rätten mer än 100 bilder och filmer på mina välmående djur innan omhändertagandet och jag har hittills smulat sönder länsstyrelsens bristfälliga utredning.


Jag har ifrågasatt mycket av länsstyrelsens material i, till exempel det faktum att de lägger in bilder på djur jag aldrig ens ägt i ärendet. Hade målet avgjorts i tingsrätten på andra sidan gatan hade bevisvärderingen varit helt annorlunda och länsstyrelsen hade garanterat förlorat. Det enda länsstyrelsen har är att de är myndighet. Tråkigt nog kan det räcka.


För de som vill se djuren innan de blev hämtade.
http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/2012/january/djurgate-jag-klipper-mig-sjalv.html



Arkivlandet Sverige

Häromdagen var jag i Småland och föreläste under rubriken ”Bonde i sociala medier”. Jag tror att de som lyssnade tyckte att jag skötte mig. Det är inte bara bönder och kulturvänstern som anammat de sociala medierna. Det finns även en och annan politiker. Bland annat Eskil Erlandsson som har en egen ”gilla”-sida på Facebook.

 

Igår lade Eskils tjänstemän upp en bild på Eskil när han klappar en kalv i ett lösdriftsstall. Även om jag inte ”gillat” Eskils sida så var ändå tvungen att kommentera hans bild. Min kommentar löd:

 ”Jag undrar vad ministern har gjort/tänker göra åt den bristfälliga inredningen i stallet på bilden. Att djur kan smita igenom inredningen på det sätt som visas på bilden klassas i Matlandet Sverige som uppenbara och allvarliga skaderisker och kan resultera i föreläggande och eller omhändertagande. Eftersom ministern tidigare varit väldigt rädd för allt som kan anses som ministerstyre och för att engagera sig och uttala sig kring enskilda fall, vill jag även veta varför inredning som inte accepteras i andra besättningar verkar vara helt i enlighet med lagen i besättningar som besöks av ministern. Jag vill även veta vilket d-nr mitt inlägg får.”

 

En kille som heter Göran kommenterade då följande:

”Det måste vara en speciell skånsk regel om att inte kalvarna skall kunna ta sig in i kalvgömman, i Värmland däremot begriper man inte alltid att ett sådant utrymme ÄR en kalvgömma, så då får man anmärkning på att kalvgömma saknas..... tror kanske att vi skall fråga vad Eskil tänker göra för att höja djurskyddskontrollanternas​ kompetens...... många svenska producenter riskerar annars att bli "ihjälkontrollerade"

 

Jag var tvungen att fortsätta diskutera och skrev då följande:

”Nu har vi alltså en skånsk regel om att kalvarna inte får ta sig igenom inredningen och en värmländsk som inte godtar utrymmet som kalvgömma. Det är uppenbart att det finns godtycke i tillämpningen av djurskyddslagen. I ena länet är det vi kan se på bilden så illa att man kan bli förbjuden att ha djur i stallet eller riskerar att få dem omhändertagna. I andra län är det så fint att man kan släppa in både jordbruksministern och en flock journalister i stallet.”

 

Jag trodde faktiskt inte att Eskil skulle svara, ett tag trodde jag faktiskt att mina kommentarer skulle tas bort. Dock fick jag faktiskt svar. Eskil svar löd:

”Ssb, om du vill att din fråga diarieförs som ett brev får du skicka ett mail med frågan till [email protected]​.se”

 

Jag var tvungen att svara följande på hans kommentar:

”Alltså. Det står i beskrvningen av den här sidan att "Inläggen betraktas som allmän handling". En allmän handling ska i enlighet med arkivlagen registreras utan dröjsmål. Det ska tydligt framgå datum då handlingen inkom, diareinummer, i förekommande fall vem handlingen har inokmmit från och eller vem den expediterats till. Det ska också i korthet framgå vad handlingen rör.

 

Det är inte jag som skrivit arkivlagen och det är inte jag som bestämt att inläggen här ska betraktas som allmänna handlingar.

 

Vill ministern svara på mina frågor eller ska jag erbjuda en livlina genom att fråga hur länge ni måste förvara alla fb-inläggen innan ni kan fatta beslut om gallring?”

 

Under tiden som jag med stor spänning väntar på Eskils svar så har jag fått en vision. Nämligen Arkivlandet Sverige. Jag har ju sett att hel del länsstyrelser annonserar efter människor som ”är besjälade av myndighetsutövning” så jag tror att jag verkligen kan få stort genomslag för min nya vision. Inte kan väl alla de tjänstemän som är besjälade av myndighetsutövning tycka annat än gott om min vision?

Visst måste de väl uppskatta att liksom landets djurägare ha någon som förföljer dem och in i minsta detalj analyserar inte bara vad de gör, utan även vad de säger?

 

För inte är det väl fel att vi implementerar samma system som gäller landets djurägare i min vision om Arkivlandet Sverige? Det är väl inget fel i att när en djurägare berättar vilka tider hon brukar utfodra djuren så kommer länsstyrelsen en halvtimme innan de vet att djuren utfodras, konstaterar att foderbordet är tomt och sen omhändertar djuren? Det är väl inget fel i att när länsstyrelsen råkar få nys om att en djurägare ska ha semester, hör av sig och propsar på kontroll och att djurägaren får åka de 40 milen hem igen? Det är väl inget fel i att folk får passa sig för att yppa minsta lilla stavelse?

 

För att förankra min vision om Arkivlandet Sverige tänker jag åka runt och hälsa på landets myndigheter och dricka kaffe samtidigt som jag kollar att de sköter sig. Jag tänkte börja min resa hos jordbruksministern och kontrollera att staben som han ytterst ansvarar för verkligen gör som de påstår och hanterar alla facebookinlägg som allmänna handlingar.

 

Har de inget att dölja har de väl inget emot att jag bara dyker upp? Eller?


#djurgate Index

Personalen på veterinär- och djurskyddsenheten har själva fått gradera hur rättsäkra och likvärdiga deras bedömningar är. De graderar själva sitt arbete till 2,3 på en femgradig skala där fem är bäst. Att det inte är fem är en katastrof. Det är inte så konstigt att länsstyrelsen är så styvnackade med att jag inte skulle få nya inspektörer. De vet ju att de gjort fel. Det här innebär att för varje beslut korrekt beslut länsstyrelsen fattat så har de fattat 1,2 felaktiga. Det är en bedömning de själva gör.

 

Eftersom de verkar hysa uppfattningen att det de utsatt mig för är ”synnerligen välgrundat” så är en rimlig uppskattning nog att de korrekta besluten på länsstyrelsen är synnerligen lätträknade. Jag vet att de ändå ansträngt sig för att hålla en ”bra” nivå i min ärendehantering, så man kan ju undra hur det gått till hos andra.

 

Sätter man då de djur Ola menar är undernärda på samma indexskala som länsstyrelsens bedömning av det egna arbetet så ligger länsstyrelsen på index 46 medan mina ”undernärda” djur mellan 60 och 100. Länsstyrelsen behöver alltså förbättra sitt arbete med 30 procent för att rättsäkerheten ska bli på samma indexerade nivå som mina sämsta djur som de var tvungna att omhänderta.

 

När det gäller djuren som varit sjuka. När det började bli hett nu i vinter så tyckte vissa att jag skulle skjuta de som inte såg helt hundra ut. Jag ville inte det. Jag tyckte inte det var rätt mot djuren. Hade vi lyckats överleva den pärs de hade när de var små med diarré, lunginflammation, koppar-, e-vitamin och selenbrist så var det inte rätt mot djuret att bara ha ihjäl det. Man tar inte livet av ett djur av kosmetiska skäl. Några av kvigorna hade kanske inte blivit några toppenmjölkkor men jag hade i alla fall kunnat föda upp dem till slakt.Man stoppar inte fullt friska djur i en container. Jag var ute var alla möjliga tider på dygnet och tog hand om dem när de var små. Någon i gruppen dog men jag lyckades hålla liv i de andra. Till och med en tvilling som hade verkligt taskigt utgångsläge. Hon var liten, och kom baklänges och fick vätska i lungorna. Vi kan nog räkna med att djuren som var sjuka led då. De mådde i alla fall inte bra. Länsstyrelsen har sett dem hela tiden de vuxit upp och hämtat sig men inte förrän nu när de mår bra omhändertar de dem.

Eftersom det är alla hjärtans dag bjuder jag på en låt. Narcissist och stålman som jag är:


#djurgate Länsstyrelsen blåser media

Nu vet jag varför länsstyrelsen var så noggranna med att se till att jag under inga som helst omständigheter skulle få ta del av veterinärutlåtandet de refererar till när de springer till media och påstår att flera av mina djur var undernärda.

 Dagens artikel i Ystads Allehanda


Det finns nämligen ingen grund för deras påstående i veterinärutlåtandet
. Jag har nu på omvägar kommit över nämnda veterinärutlåtande. Enligt veterinären finns ett djur i hullklass fyra. Två djur i klass tre till fyra. Fjorton djur i klass tre. Fyra djur i klass två till tre. Sju djur i klass två. Ett djur i klass ett till två. Det nämns inget om att några skulle vara i för dåligt skick för att fortsätta sina dräktigheter. Veterinären har alltså trots att både Juha Toropainen, Sverker Olsson och Emma Hansson var på plats och förmodligen utövade ett väldigt stort tryck på henne, stått emot deras önskemål om en totalsågning av mig ganska bra. 


En fullständigt normal hullfördelning i en besättning får alltså Ola till:
”Flera djur var eftersatta. De var undernärda och lågt klassade, säger Ola Svensson, chef för djurskyddet. På en femgradig skala bedömdes de mellan 1 och 2. Vilket är väldigt lågt.”

Hullskalan är graderad ett till fem där tre är snitt. Klass ett är magra och klass fem är överfeta. Klass ett är inte något bra hull, men klass fem är direkt skadligt för djuren. Ändå använder Ola medvetet hullskalan på helt felaktigt sätt och försöker låta påskina att fem är bäst och ett är sämst.

Det faktum att dräktigheterna inte överhuvudtaget nämns i veterinärutlåtandet får Ola till:
”Veterinären gjorde bedömningen att de inte skulle klara av dräktigheten och kalvningen, eftersom de var små och eftersatta i tillväxt.”

 

Det här är länsstyrelsen i ett nötskal. De ljuger i sina protokoll, de tar arrangerade bilder eller lägger in bilder på djur jag aldrig ens ägt i min akt och som argument för att omhänderta mina djur, och nu har Ola blåst både SVT och Ystads Allehanda i syfte att skita ner mig.

Undrar om Ola ska förklara bort det här likadant som när han var ute och lekte polis när två av hans undersåtar var ute på inspektion med ”polishandräckning”? Hans svar när han blivit påkommen var ”Jag såg det som en kul grej”


Jag kommer polisanmäla Ola för förtal och tjänstefel i eftermiddag, och länsstyrelsen för det att de avbrutit dräktigheter när jag vet vilka kvigor det rör sig om.


#Djurgate Undernärd



Jag hann inte se om de skrev identiteterna på alla djuren som bedömdes som undernärda efter omhändertagandet. Minns dock att den här kon var en av de som var just undernärd. Bilden är tagen tre dagar innan djuren blev hämtade och finns i min akt på länsstyrelsen.

För de djurmänniskor som undrar. Ja, båda kalvarna på bilden är hennes.

#djurgate Faktiskt riktigt smakfullt av SVT

Igår ringde SVT Sydnytt till mig. De undrade om jag hade en kommentar till veterinärutlåtandet av mina djur. Jag hängde inte alls med. Det var nämligen så att länsstyrelsen hade ringt SVT och berättat om att de undersökt djuren efter omhändertagandet. När länsstyrelsen ringer Sydnytt, Sydnytt kör från Malmö till Kristianstad för att intervjua Ola Svensson, och dessutom då jag var i Jönköping skickar Smålandsnytt för att få en kommentar av mig så förväntade jag mig en generalsågning. En riktigt jävla slakt av mig. Därför hukade jag bara i intervjun. Jag hade kunnat förklara att en ko som ligger i hullklass 2-3 (hull bedöms 1-5, där 3 är medel) inte är undernärd, men att se folk stå och veckla in sig i sina egna resonemang är kul tv. Det avstod jag gärna. Både chefen för djurskyddet i Skåne Ola Svensson och länsveterinären Juha Toropainen har ju den senaste tiden pendlat fram och tillbaka och till och med påstått att det inte var något fel på mina djur.

 

Det skulle i så fall ha gjort mig till Sveriges enda vanvårdsfall där inte ens länsstyrelsen menade att det var något fel på mina djur. Sådant pendlade brukar vara tecken på panik, och jag förväntade mig som sagt en riktigt jävla bredsida från länsstyrelsen. Något måste de ju göra!

 

Jag tror inte att det var slumpen att länsstyrelsen kallade till presskonferens med en deltagare just igår morse. Djuren åkte för snart en månad sedan. Varför vänta till nu? När de kom till jobbet igår och öppnade ATL och kunde läsa sågningen av dem där, så var de tvungna att agera. Att länsstyrelsen ringer SVT och viftar med stoooora nyheter innan de skickat materialet till mig visar ju bara med all tydlighet att de ägnar sig åt opinionsbildning mot mig. Reportern på Smålandsnytt hade med sig utlåtandet och jag ägnade det en halv minut innan jag kommenterade det. Av det jag kunde läsa så hade alla småkalvar utom den som redan gick på penicillin fått hosta av flytten till nytt stall. Den första kon man ser i Sydnytts inslag hade fått någon skada i ögat hos polisen och lite annat kul. Jag kunde ingenstans i veterinärutlåtandet läsa att någon av kvigorna var för lätt eller i för dåligt skick för att vara dräktig. Det är alltså något länsstyrelsen själva måste ha hittat på.

 

Reportaget blev såhär.


Jag skulle inte vilja säga att jag blev besviken. Dock känns det som ett västgötaklimax. Länsstyrelsen kallar på SVT för att säga något de sagt hela tiden, att jag inte kan sköta mina djur, och verkar hoppas att det ska förändra något.

 

Ja, jag får blommor, stöttande brev och telefonsamtal från hela Sverige. Men de som är allra mest stöttande och engagerade är de som sett mina djur på riktigt. De som på allvar vet hur mina djur och stallar sett ut. Att länsstyrelsen omhändertar mina djur, fördärvar dem och sen vill låta mig bära skulden för det förändrar inte ett dugg.


#djurgate Beställningsjobb går väl att göra liiiiiiiite mindre uppenbara?

Jag har hört att det är poppis med bloggbråk, och det här är kanske det första jag dras in i på de snart fyra år som jag bloggat.

Först och främst måste jag nog tacka Johan Beck-Friis för att han kallar mig skicklig bloggare. Dock hade jag hellre sett att han kallade mig vid namn. I övrigt är han ute och cyklar i sin debattartikel på ATL. Uppenbarligen ser han antingen spöken när han påstår att jag, ledarskribenter och LRFare dömt ut hela systemet när vi krävt rättssäkerhet eller så vet han mer än vad jag gör och medger att hela systemet är korrupt.

Alfabetet har bara 28 bokstäver, och varför då slösa med dem? Varför skriver Beck-Fiis en debattartikel utan stuns? Varför skriver han en debattartikel i vilken han i princip inte framför någon åsikt. Beck-Friis skriver "I verkligheten bygger de allra flesta myndighetsingripanden i dag på en stabilare grund(..)". Hade Beck-Friis som förr inte skrätt med orden varit säker på sin sak så hade han lättvinnligt skrivit att ALLA myndighetsbeslut vilar på sakliga grunder. Nu gjorde han inte det, och trots att han har fel i övrigt antar jag att Beck-Friis är begåvad nog för att man ska kunna skylla på slumpen.

Att Beck-Friis anser debatten om rättssäkerhet och godtycke som animerad tyder väl mest på att han inte särskilt ofta besöker den verklighet han refererar till eller så känner han väl att det börjar bränna under fötterna?

Veterinärförbundet har ju precis bytt ordförande, så vi kanske inte ska anklaga den gode Torsten Jacobsson för att kommit med beställningen till Beck-Fiis. Vem ska då en stackars informationschef på Sveriges veterinärförbund ty sig till? Kanske sin vice ordförande?

Samma viceordförande som delar säng med veterinären som skrev ett utlåtande om att de här djuren hade gödselpansar, var i underhull, sjuka, skadade och vistades i en fruktansvärt skadebemängd miljö?


Bilden tagen två timmar innan Emma Hansson och Peter Stenberg tillsammans med polis och veterinär dundrar in och omhändertar djuren på bilden. Djuren lider enligt veterinären av dålig miljö, kan skada sig och har inte fått mat och vatten på minst fyra veckor.

Fler bilder kan ses HÄR.

Samma veterinär ljög även ihop en rolig liten historia och mailade till länsstyrelsen i slutet av 2010 i syfte att de skulle omhänderta mina djur. På något märkligt vis mailade länsstyrelsen förarbetena till den här veterinären och hon ändrade då sin historia så att den uppfyllde de krav förarbetena kräver för att ett omhändertagande skulle bli aktuellt. Hon blev fullständigt bortskriven i rätten och jag vann.

För de som undrar, den här veterinären har aldrig behandlat några djur hos mig. Inte heller varit hos mig tillsammans med länsstyrelsen. Hon har aldrig varit i närheten av mina djur. Enda gången hon hälsat på mig var en gång när hon körde hem från jobbet en kväll.
Hon heter Anna Forslid.

#djurgate skitiga fingrar

”Hej Per-Ola!

Jag blev väldigt förvånad över att du inte förstått att du måste avgå nu p.g.a. allt som hänt kring dig som person.

Att du inte kommit med hela sanningen och undanhållit oss information ser vi som mycket allvarligt.

Det är inte bara mot oss i valberedningen som du har missbrukat ditt förtroende. Det finns flera som inte har ditt förtroende längre. Den tråkiga attityd som du använder när vi pratas vid och andra pratar med  dig stärker inte din position. Du tar inte problemen på allvar. I detta fall handlar det nu om ETIK och MORAL i ditt agerande.

I detta läge kommer vi nu att gå ut med att du avgår på egen begäran och att vi inte entledigar dig från uppdraget. Vi har pressläpp den 11 jan. Vi vill hjälpa dig att komma ur detta med så mycket heder som möjligt. Måste vi entlediga dig så är du bränd för lång tid fram över”.

Det finns en underskrift som inte citeras.

Vad är nu detta då.

 Jo, det är ett mail som jag fick den 10 januari 2006 från en ledamot i valberedningen för LRF ungdomens riksförbundsstyrelse.  Bakom detta låg, om jag fått rätt förklarat för mig, en beställning från en enskild förtroendevald i LRF att genomföra en djurskyddskontroll hos min far. Rapporten från kontrollen fanns hos min valberedning en timme efter avslutad kontroll. Alla inblandade var väldigt måna om att jag INTE skulle få se den här rapporten, och jag har än idag inte fått se den. Jag förstod dock att det som stod inte var vackert. Och ja, inspektören ”slutade” kort tid efter den incidenten, men ni skulle sett den task force gamlingarna skickat till ungdomens stämma för att verkligen säkerställa att jag INTE fortsatte. Det är klart att en del inom LRF tyckt detta var pinsamt, men de som haft fingrar i spelet har givetvis med alla medel sett till att den bild som då målades upp, ska fortsätta att gälla.

Jag vet om vad som sagts om mig i LRF. Jag vet om att tjänstemän med förflutet i Skåne gör anspråk på rätten att idag såga mig. Eftersom de möjligtvis kan ha hälsat på min far en gång för snart tio år sedan vet de ”hur det egentligen står till”. Jag vet att ”proffstwittrarna” som LRF engagerat inte gillar mig för att jag påpekar att lantbrukarna behöver tjäna pengar. Jag vet att förtroendevalda kallat mig både kriminell och allt möjligt kul.

Jag har inget intresse att svärta ner LRF som organisation. Däremot är att det är hög tid att städa och ta bort de individer som i organisationens namn inte har som syfte att mer än att företräda sig själv. Något som självklart leder till interna konflikter och en handlingsförlamad organisation. Jag vet att många är sura på Helena Jonsson för att hon dels var svårtstartad och dels inte är så på hugget. Jag tycker också att hon gott kunde gott kunde varit lite mer på. Dock har jag förståelse för henne. Med de hiskeliga historier hon fått serverade av människor hon litat på i kombination med ett väldigt duktigt hopplockat material från länsstyrelsen måste varje ord från henne framkallat diarré.

Dock både tror och hoppas jag att Jonsson är begåvad nog att nu ha sett igenom skitsnacket och dimridåerna, och nu vågar ta tag i frågan på ett sätt som gagnar lantbruket. Och LRF:s trovärdighet.

Jag har förstått att det finns många som vill hänga LRF men jag är inte blodtörstig. Min uppfattning är att det är dags att sluta leden och ta tag i frågan som nu har uppmärksammats och ställts på sin spets - Ett för djur och människor rättsäkert kontrollsystem.


Jag vill även påminna de som inte skrivit på namninsamlingen "Ge djurägarna de mänskliga rättigheterna åter!" För att komma till namninsamningen, klicka ->HÄR<-


#djurgate anmälan

Jag har enligt länsstyrelsen skött mina djur så fruktansvärt dåligt att de var tvungna att omhändertas och "räddas" (ja, ni såg ju hur det gick). Jag måste ju då rimligtivis ha brutit mot djurskyddslagen i en hiskelig omfattning.

Detta till trots är mig veterligen länsstyrelsen de enda i den här soppan som är polisanmälda...


"Anmälan

Mot: Peter Stenberg, Emma Hansson samt Juha Toropainen. Samtliga verksamma vid länsstyrelsen i Skånes kontor i Kristianstad.

Hansson och Stenberg har som led i de trakasserier de utsatt mig för i förmodat syfte att förmå Toropainen att fatta beslut att omhänderta mina nötkreatur sammanställt ett beslutsunderlag som i huvudsakliga delar inte härrör från min besättning. Det material som de facto härrör från min besättning är i avgörande stycken grovt förvanskat.

Hansson och Stenberg kan omöjligen varit annat än medvetna om vilken enorm skada deras agerande skulle bringa mig, och det kan inte anses som annat än troligt att deras avsikt var att bringa mig en enorm skada genom sitt agerande.

Beslutet verkställdes 2012-01-17 genom polismyndighets försorg. Beträffande skicket på mina djur, och därigenom om lagen gav rätt att omhänderta mina djur, torde polisens egen entreprenör Bengt Fridh kunna uttala sig om saken.

Stenberg och Hansson har även använt polisens våldsmandat för att 2011-12-08 ta sig tillträde till lokaler djurskyddslagen inte ger dem tillträde till.

Toropainen har i sin tur brustit i sin utredning i en sådan omfattning att den inte kan anses som varken ringa eller utan uppsåt. Han började i strid med de lagar han är satt att följa skriva på yrkande om avslag för min begäran om inhibition innan jag lämnat in den till myndigheten. Toropainen har vidare beslutat att mina djur ska säljas utan att ha kommunicerat beslutet i sin helhet med mig.

Jag vill även uppmärksamma polismyndigheten på att det redan finns ett antal felaktiga beslut som bland annat Hansson och Stenberg ligger bakom, som blivit undanröjda vid överprövning och renderat i skadestånd mot staten om drygt 3 200 000 kronor. Ambitionen bör vara att denna summa inte ska öka alldeles för mycket.

Jag begär därför att polisen omedelbart fattar beslut om att inte genomföra verkställandeuppdraget om försäljning som länsstyrelsen tillstänt/kommer att tillsända polismyndigheten.

Då materialet jag ovan hänvisar till är synnerligen rörigt torde det vara enklast att jag och utredande polis träffas för att gå igenom materialet, och jag då kan svara på både frågor och följdfrågor."


#djurgate När djuren åkte.


#djurgate Det finns olika sorters konstnärer

Häromdagen fick jag på skoj frågan ”Varför envisas du med att inte ge dina djur mat och vatten?” Jag svarade att jag har så dyra transporter när polisen ska köra djuren fram och tillbaka att jag inte har råd med mat och vatten.

 

Jag vet att det alltid har florerat hiskeliga rykten om mig. Framförallt inom LRF. Eftersom jag hemskt gärna spelar på folks fördomar så har allt skitsnacket om mig varit en aldrig sinande källa till förnöjelse och nya upptåg för mig. Jag minns även när jag var yngre och min mor och far umgicks med ett par där mannen var psykolog. Jag såg att han ”jobbade” även på fritiden, och lyckades nog få honom att ställa en ny diagnos på mig varje gång han träffade mig. Med flit. Ibland måste jag bita mig själv i tungan för att inte när jag träffar inbitna stadsbor stolt berätta att i min by, där jagar vi kvinnor, och inte grisar.

 

Jag vet även om att det finns folk som tror att jag ställt till det här för enbart att jag vill ha uppmärksamhet. Men ärligt talat, ser det verkligen ut som att jag behöver mer uppmärksamhet?

 

Okej, det är klantigt att springa runt och påstå att jag är rättshaverist, kriminell och jag vet inte allt. Dock tar nog länsveterinär Juha Toropainen priset igen. Han har beslutat att mina djur ska säljas utan att kommunicera detta i sin helhet med mig.

 

Det innebär att oavsett vad förvaltningsrätten finner om själva omhändertagandet så kan länsstyrelsen inte göra något annat med djuren än att ge dem tillbaka till mig. Okej, det vet vi alla att de inte kommer göra. Men de leker med statskontorets/skattebetalarnas pengar. Länsstyrelsen har alltså genom att schabbla ställt polisen i en sits där de står med en massa djur på halsen, utan att kunna göra något med dem om de vill göra allting rätt.

 

Vi kan ta det en gång till. Länsstyrelsen har dabbat sig och fattat ett beslut om försäljning av mina djur utan att det skett i laga ordning. Ett beslut som inte är fattat i laga ordning faller (eller ska i alla fall falla) när det kommer till överprövning. Har då länsstyrelsen redan sålt mina djur grundat i ett felaktigt beslut så är det inte bara killen i McDonaldsreklamen som försatt sig i en prekär situation.

 

Frågan som då reser dig är om det verkligen bara är mitt ärende de skött så kapitalt värdelöst?


#djurgate Tomt

Jaha. Då var alla djuren lastade. Polisens entreprenör var stressad som fan när de kom. Det var ganska tydligt att ambitionen var en snabb in-utinsats. Jag skulle kunna tänka mig att de ville ha iväg djuren innan media kom. Kombon stressade transportörer och djur som inte känner transportörerna är inget vidare. Men de fick lugna ner sig. Tidningen undrade varför jag lastade djuren, men djuren ska fan inte fara illa. Då är det bättre att jag som känner djuren lastar dem.

För att ytterligare belysa det faktum att djuren blev hämtade för att jävlas med mig, och inte för att "räddas" undan min vanvård, vill jag bara påpeka att jag är fri att köpa nya imorgon. Det är dessutom helt okej att stoppa in dem i samma stallar, ge dem samma mat och ge dem samma skötsel som de som nyss åkt iväg fått.

Lite bilder från dagen.

Med tanke på polisstyrkan måste jag anses som jävligt farlig.


Som mest var vi femton pers på gården. Minst


Lats och sen lasta om med nya stressade människor är inget framgångskoncept.


Klipp från Gerdehags filmande


Gerdehag filmar sydnyttreportern som snackar skit med farsan. Fotografen
tittar på Sydnyttfilmaren som filmar mig när jag äter banan.


Gerdehag filmar sydnytt som filmar mig när jag pratar med en journalist


Gerdehag filmar medan jag förklarar för Bengt Fridh och snubben från
Färs farmartjänst att Bengt börjar bli gammal.


Gerdehag filmar medan vi lastar sista kon.

#djurgate Osjälvisk

Kammarrätten har fortfarande inte meddelat beslut om inhibition. Jag hoppas för alla inblandade att de meddelar inhibition. (inhibition betyder alltså att rätten förbjuder länsstyrelsen att verkställa beslutet innan det vunnit laga kraft)

 

Först och främst för mina djurs skull. Det kommer att bli stress för djuren, och de kommer få en dippa om de flyttas. Helt i onödan. Mina djur har det ju för jävla bra här.

 

Och tro det eller ej, jag bryr mig faktiskt om polisen som ska verkställa omhändertagandet. Jag vet hur många kameror som kommer vara på gården. Och att som polis på plats verkställa och försvara ett omhändertagande man själv rimligtvis inte förstår kan inte vara kul. Släpar man ut döda och halvdöda djur ur en jordkällare kan det ju kännas motiverat, men att lasta mina riktigt granna djur för att de påstås vara vanvårdade måste kännas knepigt. Man behöver inte vara konörd för att se att länsstyrelsens påstående helt saknar verklighetsanknytning. Dessutom finns det ingen mer än jag som kan lasta min ena tjur utan våld och lyftkran.

 

Det polisen kommer behöva göra mot tjuren för att få honom att gå upp i transporten är inget någon vill se på tv. Och inget någon vill förklara eller stå till svars för.

 

Nästa problem för polisen är att det här kommer vara tidernas mest uppmärksammade och granskade omhändertagande. Det finns oändligt mycket film på mina djur som de ser ut här. Kan ni då tänka er vilket liv det skulle bli om djuren skulle bli det minsta lilla sämre i polisens vård? För de som har djur och vet hur djuren kommer reagera på flytten så framstår ett omhändertagande som ett kamikazeuppdrag rent förtroende- och opinionsmässigt. Skulle något av djuren skada sig eller bli sjukt så vet jag inte vad vi ska kalla det. Länsstyrelsen som är de som ställt till det lär klara sig bra, men stackarna på polisen kommer ju få råskäll. Nu har i och för sig Malin Wildt-Persson på länsstyrelsen varit väldigt tydlig med att det är polisen som bestämmer när djuren ska omhändertas, och att länsstyrelsen inte kan påverka detta. Det ger ju polisen möjlighet att skjuta på omhändertagandet om det nu ska verkställas.

 

Verkställigheten av beslutet ligger just nu hos kammarrätten, och polisen inväntar deras beslut. Jag kan inte göra så mycket mer nu. Inte mer än att hoppas att kammarrätten meddelar inhibition. Själva beslutet är överklagat och ska avgöras av förvaltningsrätten. Det lär bli en intressant förhandling. Den vittnesskaran jag kommer kalla lär inte bli nådig. Jag funderar förutom på att kalla folk som kan uttala sig om djurens status, även skicka allt material till Björn Dahlén på jordbruksverket. Sen kallar jag honom som vittne, och låter honom uttala sig om länsstyrelsen följt de direktiv som jordbruksverket lämnat.

 

Dahlén lär knappast njuta av att hamna i vittnesbåset, men det är mina djur det handlar om. Jag försvarar dem som en tiger. Jag vill ha dem kvar, och det är knappast så att jordbruksverket helt saknat tillfällen att hala in länsstyrelser som varit ute i det blå.


#djurgate Jag klipper mig själv.



#djurgate Besviken

Jag är besviken. Jag visste att det är ett jävla lotteri när det gäller inhibition eller inte, men jag trodde mer om förvaltningsrätten i Malmö än såhär. Rätten har nämligen avslagit min begäran om inhibition. Jag har inte sett beslutet än, men jag läste det på lantbruk.com. Det innebär att djuren med allra största sannolikhet kommer att åka härifrån. Vill ni se hur de kan se ut efter att ha varit i polisens vård så kan ni bläddra en bra bit neråt.

 

Jag kommer att överklaga förvaltningsrättens beslut till kammarrätten. Dock måste jag först få domen, så att jag sett domskälen. Egentligen får polisen inte hämta djuren förrän kammarrätten sagt nej och jag blivit delgiven, men vi ska minnas att länsstyrelsen tar väldigt lätt på lagen och de har redan blåst snuten i syfte att de olovligen skulle omhänderta mina djur en gång i den här soppan. Det finns inga garantier för att de inte försöker igen. Hade det varit en unge som skulle flyttas från en knarkarkvart så hade man inväntat kammarrättens dom. I mitt fall gäller inga lagar.

 

Jag förstår inte hur rätten inte kan tycka att material från andra besättningar, bland annat min fars, härrörande från 2009 skulle utgöra grund för att kunna påstå att jag i december 2011 bryter mot ett föreläggande från 2010. Jag förstår inte hur rätten kan låta sig duperas så till den milda grad att de anser att det faktum att jag polisanmält inspektörerna för trakasserier ska utgöra grund för att omhänderta mina djur.

 

Vad gör det att jag sköter mina djur och att de är ovanligt välskötta och välmående, och att ingen normalbegåvad människa kan ha något negativt att säga om dem? Vad gör det att jag låter alla mina djur gå igenom ett av de hårdaste bedömningsprogram som jag känner till? Med utmärkt resultat dessutom. Vad gör det att jag anlitar erfarna och kompetenta bedömare för att ge en objektiv bild av min djurhållning? Vad gör det att jag följer lagen? Vad gör det att jag påpekar för rätten att 95% av materialet som ligger till grund för beslutet inte ens kommer från min besättning?

 
Jag brädar SDs årsmöte idag. Fler kameror och mer liv...

Jag kan inte göra mer! Mina djur mår bra!

Men det gör inte jag. Jag är inte knäckt. Dock känner jag mig jävligt maktlös. Vad kan man göra mer än att se till att ens djur mår riktigt jävla skitbra och påpeka uppenbara galenskaper i länsstyrelsens material? Är det inte meningen att mina uppgifter ska tas på allvar? Är det inte meningen att ett omhändertagande ska göra skillnad för djuren? Skillnad lär det i och för sig bli. Dock är jag knappast säker på att det blir till det bättre.

 

Eller är det bara så att jag och mina djur inte räknas? Vi är inte värda något? Vi är brickor i ett spel? Brickor som kan flyttas och offras hur som helst, bara för att några som inte ska förvalta makt råkat få anställning på länsstyrelsen ska få sitt lystmäte? Eller är det så att det är själva offrandet som ger dem tillfredställelse, och mina djurs liv och välmående används som slagträ i ett angrepp på mig som person? Beslutet ska verkställas. Trots att oklarheterna är så stora att man från riksdagshåll JO-anmält djurskyddet i Skåne för deras hantering av mig.

 

Fan alltså. Det lär kännas absolut för jävligt att se mina bebisar lastas och köras iväg. Och ännu sämre att deras öde bestäms av en länsveterinär som inte ens vågar träffa mig och se mig i ögonen. Samma länsveterinär som började skriva sitt yrkande om avslag för min begäran om inhibition innan han ens fått in den.

 

Det här suger.

 

Jag är arg. Maktlös. Men imorgon kan ni se mig på Sydnytt.

 

Dessutom, det har försvunnit en 82årig man från grannbyn. Gissa var poliserna kommer vara. De kommer inte leta efter Gunnar i alla fall…


#djurgate komplettering

Mer i tidningarna.

Ystads Allehanda har skrivit i Staffan Danielssons JO-anmälan.
Jag är även föremål för Svenska dagbladets ledarsida.

Har även hört något om att SR sagt något i morse.

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Real Time Web Analytics Real Time Web Analytics