#djurgate Rätten

Jaha. Då har jag varit i rätten för att pröva om beslutet att omhänderta mina djur var legitimit eller inte. Jag menade ju inte helt oförvånande att beslutet var felaktigt medan länsstyrelsen menade det motsatta. Jag kan kan tycka att länsstyrelsen fick mer på pälsen än vad jag fick idag. Om det räcker är jag dock inte helt säker på. Jag har varit i rätten nu ett antal gånger och jag måste säga att det inte var så påfrestande som det brukar vara. Några som dock bullat upp med supportergruppen var länsstyrelsen. Förutom en, i mitt tycke ganska mesig jurist, Juha Toropainen och Peter Stenberg som satt i rätten s a s, så fanns Sverker Olsson, någon nyanställd brud som hette Jenny, Mattias Gårdlund och Ola Svensson på åhörarbänken. De påstod att de hade semester och var där för att lära sig. Jag ringde länsstyrelsen som berättade att de inte alls hade semester. De var på "djurskyddsmöte i Malmö". Där kan vi snacka om att prioritera bland de knappa resuserna. Bra grej dock är att ingen normalbegåvad människa kan påstå annat än att det gått prestige i det för länsstyrelsens sida när halva enheten lägger dagen på att åka till förhandlingen kring mitt omhändertagande.

Jag bjuder på min slutplädering. Varsågoda:



Vi har idag bortom all säkerhet kunnat konstatera att den här dyngan länsstyrelsen presenterat inte har någon som helst förankring i varken verklighet eller lagstiftning. Det här omhändertagandet har inte på något vis handlat om djuren. Det har handlat om husse och att bringa husse skada. Vi har några inspektörer som jag bett att få byta ut och en länsveterinär som på precis alla plan brustit i sin utredning. Juha Toropainen hade inte ens sett de djur han påstod var så vanvårdade att de var tvungna att omhändertas. Han har inte ens vågat träffa mig. Istället för att faktiskt gå igenom mina synpunkter på materialet och de uppenbara felaktigheterna har han istället lagt all tid på i media bedriva politik mot mig. Enda gången han sett de djur vi pratar om idag var efter omhändertagandet. Och det mest intressanta är att när han väl sett djuren så tog hans kampanj mot mig slut. Det blev helt tyst. När Toropainen väl sett djuren slutade han påstå att de var vanvårdade. Att han sitter här idag handlar mer om att han är tvungen att försvara sina förhastade uttalanden om att ärendet skulle vara synnerligen välgrundat och utrett än att rädda några djur från lidande. Ordförande. Hade det handlat om djuren så hade det inte stått mig fritt att redan samma kväll när djuren vi nu avhandlat åkt iväg med polisen fylla mina stallar med nya djur och ge dem precis samma mat och precis samma omvårdnad som de som nyss blivit omhändertagna. Utan att det hänt något alls. De här stackars djuren har blivit använda som ett slagträ i ett angrepp på mig som person.

 

 

Både länsveterinären, inspektörerna och de veterinärer vars utlåtande länsstyrelsen anfört har anmälningsplikt. OM mina djur mått så dåligt att de var tvungna att omhändertas så MÅSTE jag ha brutit mot djurskyddslagen. I stort sett alla paragrafer i djurskyddslagen lyder under straffansvar och länsstyrelsen har skyldighet att åtalsanmäla överträdelser. Det har de inte gjort. För de VET att på andra sidan gatan i tingsrätten är det en helt annan värdering av bevis. De VET om att de hade förlorat. De VET om att om de inte hade haft lika lätt att forcera fram ett omhändertagande om det de anklagar mig för varit och vänt hos en åklagare som hånskrattat åt dem och deras urusla material. Det hade inte gått att påstå att jag brustit och därför omhänderta mina djur om skuldfrågan varit utredd och jag friad. Ordförande, de ENDA i den här soppan som är polisanmälda är inspektörerna. Inte jag. Jag avser därför när jag samlat mig efter den här förhandlingen ta det material som länsstyrelsen anfört i det här ärendet och med det som grund polisanmäla mig själv. På så vis kommer det visa sig om jag verkligen har misskött några djur eller på något vis brutit mot djurskyddslagen.

 

 

Jag har som sagt visat att mina djur inte varit något annat än välskötta och att länsstyrelsen gått över precis alla gränser. Vad gäller föreläggandena så grundar sig det ena på brister som inte funnit i min besättning. Jag hade aldrig ens blivit inspekterad av länsstyrelsen när jag för första gången blev förelagd att rätta till brister i en besättning som inte var min. Det andra orkade jag helt enkelt inte överklaga. Rätten hade slagit ihop prövningen med några betydligt mer konsekvensfylla ingrepp i vilka jag fick rätt, och en överklaga hade inneburit stora merkostnader för mig. Gällande det tredje så har det inte vunnit laga kraft och min yttrandetid till kammarrätten är inte ens utgången.

 

 

Även om nu rätten skulle finna att de här tre föreläggandena på något vis kan vara tillämpliga så är det inte på något vis styrkt att jag skulle ha brutit mot dem. Snarare tvärtom. Rätten har själva avslagit länsstyrelsens begäran att utdöma vite grundat i bottenlösa påståenden att jag inte skulle ha levt upp till föreläggandena.

 

 

Och även OM rätten nu på något lustigt vis skulle finna att jag har brutit mot föreläggandena så spelar det ingen roll. Jag har visat att mina djur inte var annat än välmående. Både med bilder, filmer och utlåtanden. Det faktum att djuren var välmående gör att även om jag brutit mot alla föreläggandena så har djuren inte lidit. Har djuren inte lidit trots att jag brutit mot föreläggandena så kan föreläggandena omöjligen varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt. Något lagen kräver. Det står uttryckt i lagen att jag ska ha brutit mot förelägganden som är VÄSENTLIGA ur djurskyddssynpunkt för några djur ska kunna omhänderas. Har djuren inte lidit har föreläggandena inte varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt och beslutet finner inte stöd i lagen.

 

 

Av de fem veterinärer som varit inblandade i ärendet har endast EN yppat ordet lidande. Lidande låter spontant illa. Men vi ska minnas att lidande är tillåtet enligt djurskyddslagen. Djuren ska skyddas mot OTILLBÖRLIGT lidande. Och INGEN, inte ens veterinären som skrev ordet lidande, har på något vis styrkt att det var otillbörligt.

 

Faktum är att både de veterinärer länsstyrelsen anfört som sakkunniga och de sakkunniga jag anfört i stort sett är överens. De beskriver alla en fullständigt normal besättning med en normal fördelning över hullskalan. Jag är också överens med dem om att det är en helt vanlig besättning. De ENDA som inte sällar sig till vår uppfattning är länsstyrelsen som tolkar veterinärernas utlåtande på ett helt annat vis än de skrivit sina utlåtanden.

 

Jag vill även trycka på att Per Michaneck i sitt vittnesmål var väldigt tydlig med att han skulle göra en BEDÖMNING hos mig. Jag hade inte kallat ut honom för att fria mig. Hade Per, Kerstin eller någon annan sagt att det inte funkar, och att jag inte sköter mig så hade jag lagt ner och slutat med djur.

 

Länsstyrelsen har även idag försökt påstå att de eftersträvar dialog och att det är jag som är besvärlig. En bild jag inte känner alls ingen mig i. Vi kan ta som exempel att jag höjt och sänkt nackbommen helt efter Peter Stenbergs kritik. Rätten kan även se att veterinärerna tar upp att några djur hade päls avskavd på nacken. Jag frågade Stenberg om hur han tyckte att jag skulle göra. Jag menade att han såg fler stallar än vad jag gör i och med hans yrke. Hans svar till mig när jag frågade var att ”Vi är ingen jävla rådgivningsfirma”.

 

 

Och även OM nu rätten skulle anse att jag brutit mot förelägganden, att dessa var väsentliga ur djurskyddssynpunkt, att rätten kunnat skriva upp eventuellt lidande till otillbörligt lidande, lyckas hitta en skrivning som gör att beslutet lever upp till proportionalitetsprincipen, lyckas kringgå det faktum att lejonparten av materialet länsstyrelsen anför härrör från besättningar som inte är min och handlar om djur jag varken ägt eller förfogat över, lyckas bortse från uppenbara övertramp i länsstyrelsens ärendehantering, övertramp som påverkat omhändertagandebeslutet, och dessutom lyckas få till en skrivning som gör att alla som sett djuren, både på film och i verkligheten, har haft fel, de har trots kunskap, utbildning, erfarenhet och sunt förnuft haft fel, och jag skulle ha vanskött mina djur enligt rätten så spelar det fortfarande ingen roll.

 

 

Förarbetena till lagen kräver nämligen att ett omhändertagande ska utgöra en väsentlig skillnad till det bättre för djuren för att vara legitimt. De veterinärutlåtanden som länsstyrelsen anför visar på att djuren fått det sämre. Veterinären Merin tar till exempel upp skador som inte fanns innan djuren blev hämtade av polisen och jämför vi Merins och Johanssons utlåtanden så visar de på avsevärda försämringar i skick efter några veckor i polisens vård. Det spelar alltså ingen roll alls hur djuren mådde hos mig. De fick det sämre hos polisen vilket gör att omhändertagandet inte finner stöd i varken lag eller förarbete. Och även OM rätten inte skulle finna att djuren fått det sämre i polisens vård så är det inte heller styrkt att djuren fått det bättre. Vilket ju är ett krav för att omhändertagandet ska vara legitimt.

 

Toropainen har idag inte kunnat bestämma sig för om hur många veterinärer det är som är inblandade. Han började med fem för att sen höja till sex och menade att även Stenfeldt-Thuressons utlåtande skulle ligga till grund för beslutet. Och sen höjde han ytterligare till sju när han menade att någon Jernbergs bedömning också låg till grund för ärendet. Ingen av dem har någonsin besökt mig och min besättning och deras utlåtanden finns inte i det material som jag fått lov att yttra mig över. Det gör att jag får begära att få ta del av dessa så att jag kan yttra mig över dem i och med att Toropainen refererat till dem och menat att de ligger till grund för beslutet.

 

 

Det enda rätten har att pröva är om djuren varit utsatta för otillbörligt lidande OCH om jag brutit mot förelägganden som varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt. Inte eller. Det är inte 31 § punkten ett ELLER två. Det är 31§ punkt ett OCH två. Det räcker alltså inte med att jag skulle ha brutit mot förlägganden som varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt ELLER att jag djuren skulle ha varit utsatta för otillbörligt lidande. Rätten MÅSTE finna att jag BÅDE har utsatt djuren för otillbörligt lidande OCH ha brutit mot förelägganden som varit väsentliga ur djurskyddsynpunkt. Något som länsstyrelsen inte ens varit i närheten av att styrka. Istället har länsstyrelsen skyfflat in en hel massa material som inte ens rört min besättning.

 

 

Och även OM det rört min besättning så härrör det mesta från tiden innan jag fick mitt första föreläggande och kan således inte ligga till grund för att påstå att jag skulle ha brutit mot några förelägganden. Vi kan även ta det faktum att länsstyrelsens vana att skicka ut protokoll och föreläggande samtidigt gör att det omöjligen går att påstå att jag inte skulle rätta till saker efter tillsägelse. Det faktum att de skickat in material från andra besättningar än min, skickat in förvanskade bilder, skickat in förljugna påståenden om mig som person och en hel massa annat gör att de bryter mot en av de mest grundläggande bestämmelserna vi har i vårt land. Nämligen regeringsformens första kapitel 9§. När det enda som ska prövas är om jag utsatt djuren för otillbörligt lidande och detta inte rättats till OCH om jag SAMTIDIGT har brutit mot förelägganden som varit väsentliga ur djurskyddssynpunkt, så skickar länsstyrelsen i syfte att dupera rätten in en störtflod av irrelevant material och brister således allvarligt i sin saklighet.

 


Kommentarer
Postat av: Göran

Du uppvisar en mycket god retorisk förmåga, hoppas den räcker för att du skall vinna, hade det handlat om ett brottmål med kanske ett bötesstraff på 5000 kr hade det varit solklart att du vunnit, nu är det ett förvaltningsmål och handlar om hur mycket pengar som helst, då är beviskraven mycket mindre!? hoppas det ordnar sig iallafall

2012-04-25 @ 21:09:53
Postat av: Berndt Eriksson

VOFF! Vilken plädering!!! Suveränt bra! Försöker förvaltningsrätten att skriva sig ur de fakta du presenterat skjuter de sig själva i foten med hagelgevär! Håller tummarna! Berndt

2012-04-26 @ 09:26:51
Postat av: Susanne B

Det var verkligen en slutplädering som heter duga!Hur länge dröjer det innan du vet hur det går?

2012-04-26 @ 22:29:21
Postat av: Bengt Carlsson Wester

Försvarar du dig själv utan ombud? När får du besked av rätten om utgången?

2012-04-26 @ 23:52:23
Postat av: Anonym

Nu jagar de ko bönderna i sörmland

2012-04-27 @ 01:14:28
Postat av: Carina

Du har talets gåva och det har ingen betvivlat MEEEN förvaltningsdomstolarna är inte behöriga att ta avgöranden i brottmål och de är inte behöriga att ta avgöranden i huruvida djuren varit utsatta för lidande eller/och otillbörligt lidande. Det är enbart de allmänna domstolarna Tingsrätten, Hovrätten och Högsta Domstolen som har behörigheten till detta eftersom de tar avgöranden efter rättegångsbalken och brottsbalken medan förvaltningsdomstolarna tar avgöranden efter förvaltningsprocesslagen som enbart berör om myndigheten har handlagt ärendet korrekt. Det är liksom myndigheten som står i centrum, inte du och dina djur när det kommer till förvaltning. För att din sak ska bli prövad på rätt sätt måste du åtalsanmälas av länsstyrelsen i annat fsll har du gapat dig trött i onödan men visst fasen var det bra, synd bara att det skedde på den förvaltningsrättsliga sidan av rättsväsendet där det inte gör någon nytta!

2012-04-27 @ 05:54:56
Postat av: tg

Läs noga vad Carina skriver!

Domstolen fungerar som en sovjetisk skenrättegång.

2012-05-01 @ 08:44:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Real Time Web Analytics