Sveriges snyggaste bonde

Risken att framstå som en hatisk konspirationsteoretiker är uppenbar men något man får leva med.

De flesta av oss har nog läst och sett på tv om de 50 får som låg döda bland sina 15 levande artfränder och det knappa hundratal som avlivats på grund av det dåliga skick de var i. Riktigt så ska det inte se ut och tråkigt nog kan jag konstatera att det inte hade behövt se ut så heller.

Förutsättningarna är en klassiker och vi har sett det förr och kommer se det igen. Djurägaren jobbar inte heltid med djuren och det har varit rörigt några år. Det är ingen hemlighet att han haft problem med både djurhälsa och med djurskyddsinspektörer tidigare. Jag har för mig att han fick dra ner djurantalet för några år sedan. Det är en tragedi och jag behöver inte klanka ner med på bonden. Fåren är döda och familjen behöver stöd.

Jag skrev innan att det inte behövt hända. Det hade det inte. Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer har gjort en flock stackars får och en familj till slagträ i ett missnöjesangrepp på sin egen myndighet. Ända sedan inspektörerna blev flyttade från kommunerna till länsstyrelsen har de klagat, bland annat på bristande resurser. Nyligen äskade man om ett extraanslag på ofantliga 32 miljoner. Något som man blev nekad. Lägligt nog så har det nu dykt upp en flock döda får och man får stå i Sydnytt och berätta att man behöver mer pengar. För de som känner inspektörerna så är bara inslaget i Sydnytt (SVTs lokalstation i Skåne och Blekinge) sjukt roligt. Det är inte sådär jävla ofta det dyker upp en flock döda får på det här viset och när det väl gör det är det julafton för varje mediakåt inspektör. Att då chefen snor hela showen i både radio och TV och inspektören får hålla tillgoda med att bli citerad i någon ynka tidningsartikel är och förblir skitkul.

På något lustigt vis har inspektörernas favoriter sedan kommuntiden allihop blivit anonymt anmälda och därefter kontrollerade. Många ett flertal gånger. Inspektörerna har förvisso fått lova att inte hitta på att de fått in några anonyma anmälningar och sen åka ut till djurägare sedan ett biträde till en som blivit frekvent anonymt anmäld och kontrollerad begärt ut akten och funnit att det inte fanns en enda anteckning eller handling som rörde några anonyma anmälningar. Det var bara något inspektörerna ljugit ihop för att få göra inspektion. Att inspektörerna skulle ha hälsat på alla andra men glömt bort vår käre fårbonde ter sig snudd på omöjligt. Det påstås i alla fall att man under måndagsmorgonen fick in en anonym anmälan om att allt inte stod rätt till bland fåren. Två inspektörer åkte ut för att kontrollera. Det lustiga är att de hade lokaltidningen med sig. Hur ofta har de egentligen tidningen med sig på en inspektion efter en anonym anmälan? Nästa roliga grej är att även om den anonyme anmälaren ringt exakt när arbetsdagen börjar för inspektörerna så hinner de inte prata med anmälaren, klä på sig, gå till bilen, köra till fåren, göra en inspektion, upptäcka misären och sedan beställa ut polis och veterinär på den tiden de uppgett. Det stämmer inte. Med den rysliga effektivitet de uppvisat på måndagsförmiddagen så hinner man ledigt med sina åtaganden utan att behöva 32 miljoner till.

Måndag är en bra dag att göra sånt här på. Dels hinner djurägaren inte fiffla under helgen och dels får man gotta sig i media flera dagar i rad utan att helgen stör. Historien att de fått en anonym anmälan på måndagsmorgonen kan inte vara annat än lögn, och historien är påhittad och planerad. Inspektörerna visste hur det såg ut och lät medvetet fåren svälta ihjäl och lät medvetet en familj bli jagad av kvällstidningsreportrar för att få glänsa i media och för att medan tv filmar kadaverhämtningen som skyfflar får som om det inte fanns någon morgondag berätta hur fel cheferna har och vilken ooootroligt viktig samhällsfunktion de besitter.

Komplettering av anmälan mot länsstyrelsen i Skåne. Grundlagsbrott.

Jag har i en skrivelse daterad 2010-01-28 beskrivit ett förlopp jag önskar få granskat och anmält länsstyrelsen i Skåne till Riksdagens justitieombudsmän. Jag önskar med nedan anförda komplettera min tidigare skrivelse.

Emma Hansson och Peter Stenberg har som jag redogjorde i min tidigare skrivelse utan min tillåtelse, utan min vetskap och utan att ha begärt tillträde till mina djur tagit sig tillträde till just dessa. 2kap 6§ regeringsformen skyddar mig mot kroppsligt ingrepp och husrannsakan. Skyddet gäller inte bara i mitt hem, utan även hus, rum och slutet förvaringsställe. Enligt 2 kap 12§ regeringsformen så får detta skydd inskränkas av bland annat polislagen och djurskyddslagen.

1988:534 27§ säger att den myndighet som har ansvar för kontroll enligt djurskyddslagen har rätt att på begäran få upplysningar och handlingar för kontrollen och få tilltärde till områden, anläggningar, byggnader eller andra utrymmen i vilka djur hålls eller som berör djurhållningen och att där besiktiga djuren göra undersökningar och ta prover.

Lagen är alltså väldigt tydlig med hur offentlig kontroll ska gå till, kontrollmyndighets befogenhet och kontrollobjektets skyldighet. Inte någonstans står det att kontrollmyndigheten har rätt att ta sig tillträde till kontrollobjektets djur eller att på annat vis än att granska myndighetens eget material inhämta handlingar eller uppgifter om kontrollobjektet eller dennes djur. Ett korrekt och lagenligt förfarande är att kontrollmyndigheten hos kontrollobjektet inkommer med en begäran att få ta del av för kontrollen relevant material och en begäran att få tillträde till kontrollobjektets djur för att kunna besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover. Kontrollobjektet har då skyldighet att låta kontrollmyndigheten få ta del av begärda handlingar och uppgifter samt att ge kontrollmyndigheten tillträde till sina djur. Trots denna skyldighet är lagen väldigt tydlig med att myndigheten först måste begära att få tillträde. Ingen annan, varken grannar, släktingar eller goda vänner, har förutom kontrollobjektet eller av kontrollobjektet befullmäktigat ombud mandat att ge tillträde till kontrollobjektets djur. Myndigheten kan inte heller hos någon annan än hos kontrollobjektet eller hos av kontrollobjektet befullmäktigat ombud begära ut handlingar, information eller material som rör kontrollobjektet, kontrollobjektets djur eller djurhållning. Jag kan inte på Statoilmacken på väg till Kristianstad som länsstyrelsen utgår från begära ut handlingar som länsstyrelsen förfogar över och länsstyrelsen kan inte stanna på just nämnda Statoilmack och hos dem begära tillträde till mina djur eller att få ta del av material som jag förfogar över. Kontrollmyndigheten SKALL hos kontrollobjektet begära att få tillträde.

Vi kan inte heller någonstans i 1988.534 27§ läsa att kontrollmyndigheten har rätt att omedelbart efter begäran ges tillträde till kontrollobjektets djur och för djurhållningen relevanta utrymmen. Lagen ger kontrollobjektet möjlighet att inom rimliga gränser och för att det ska fungera med de åtaganden och skyldigheter kontrollobjektet har i övrigt bestämma tidpunkt för kontrollmyndighetens tillträde.

I och med det stora antalet fel och allvarligheten i länsstyrelsens bristande ärendehantering och inspektionsförfarande vill jag även att JO granskar huruvida länsstyrelsen i Skåne uppfyller de krav DFS 2007:2 3 kap 2§ ställer bland annat gällande kompetens kring olika kontrollmetoder, djurskyddslagstiftning och relevanta delar av förvaltningslagen.

Jag vill med ovan anförda komplettera min skrivelse daterad 2010-01-28

Anmälan till granskning

Igår, 2010-01-27, var jag medborgarvittne under sammanfattningen av ett av länsstyrelsen i Skåne gjort kontrollbesök enligt djurskyddslagen hos NN. Jag försöker nedan återge konversationen.

Peter Stenberg, länsstyrelsen: Vill du något?
Jag: Jag är bara medborgarvittne, jag finns inte.
Emma Hansson, länsstyrelsen: Vi har tittat på dina djur också.
Jag: Har jag blivit inspekterad?
Emma Hansson: Inte du, men dina djur har blivit inspekterade.
Jag: Jaha.
Konversationen, inte relevant för denna anmälan, mellan Emma Hansson och NN fortsätter.
Peter Stenberg:  Vad fotograferar du?
Jag. Jag plåtade kon, bara.
Peter Stenberg tittar ner på sina gödsliga skor och saknade fotskydd.
Peter Stenberg: Jag tappade fotskyddet där borta.
Konversationen, inte relevant för denna anmälan, mellan Emma Hansson och NN fortsätter.
Jag: Så mina djur har blivit inspekterade?
Emma Hansson: Vi har gått igenom alla dina djur.
Jag: Då vill jag ha ditt kollegieblock.
Emma Hansson: Nej.
Jag: Med stöd av sextonde paragrafen förvaltningslagen begär jag att få se vad du skrivit om mig och mina djur i ditt kollegieblock.
Emma Hansson: Nej. Du kommer också stå med som djurägare (Trots att inspektionen varit riktad mot NN och hans djur, inte mot mig. Jag kommer alltså stå som djurägare för mer än 100 djur som jag inte äger och bli inblandad i en djurhållning som jag inte ansvarar för Min anm.)
Jag: Glöm det. Jag har inte blivit inspekterad i dag och vill veta vad du skrivit om mina djur nu.
Emma Hansson: Nej. Du får det inte. Du har blivit inspekterad idag med det är NN som varit med under inspektionen.
NN: Vi måste bryta nu, för min tid börjar ta slut.
Emma Hansson: Jag kan skicka ett protokoll till dig också.
Jag: Då tar du kopior på kollegieblocket och skickar med.
Emma Hansson: Det här är arbetsmaterial.
Jag: Det spelar ingen roll.
Emma Hansson: Jag kan skicka ett protokoll till dig och ett till NN.
Jag. Jag vill veta vad du skrivit.
Emma Hansson: Då får du vända dig till kontoret och komma in med en begäran.
Jag: Jag har ju nyss begärt det av dig.
Emma Hansson: Det är en förfrågan vi får ta med till kontoret då. Arbetsmaterial har du inte rätt att ta del av.
Jag. Jag har rätt att ta del av allt myndighetens material som rör mig.
Emma Hansson: Då får du kontakta kontoret och begära det.
Jag: Jag har ju nyss begärt det av dig.
Emma Hansson. Ja. Då får vi ta ställning till begäran.
Jag: Det har du nyss gjort och du sade nej.
Emma Hansson: Ja.
NN: Nu måste vi bryta. Jag måste fortsätta.

Sällskapet går på varsitt håll och Peter Stenberg sätter sig med gödsliga skor i tjänstebilen.

Jag inkom fyra gånger med en begäran, en av gångerna med korrekt paragrafhänvisning, om att enligt 1986:223 §16 ta del av det material Emma Hansson hade kring mig och mina djur i sitt kollegieblock. Emma Hansson avslog min begäran med ett enkelt nej, utan att berätta varför hon nekade mig. 1986:223 §20 kräver att ett beslut, såvida de inte bland annat utgör hot mot rikets säkerhet, ska innehålla de skäl som avgjort utgången. Jag fick när jag blev nekad inte någon information kring hur jag överklagar hennes beslut att neka mig material som jag enligt 1986:223 16§ begärt ut. 1986:223 §21 kräver att om myndighetens beslut går mig emot och beslutet går att överklaga så ska det med beslutet följa information om hur man överklagar beslutet i fråga.

DFS 2007:2 5kap §1 kräver att den som utför offentlig kontroll ska minimera risken för smittspridning. Peter Stenberg och Emma Hansson har utan att byta kläder och skoskydd och utan, vad jag förstår, informerat sig om rutinerna för att minska risken för smitta glatt promenerat mellan två besättningar. Peter Stenberg har dessutom gjort det med gödselbemängda skor på NNs foderbord.

DFS 2007:2 5kap §5 säger att utöver de kontroller som anges i DFS 2007:2 5kap §4 så ska kontroll utföras om det finns anledning att anta att djurskyddslagen eller beslut fattade i enlighet med djurskyddslagen inte följs. Då jag aldrig tidigare blivit inspekterad, då det överhuvudtaget inte finns något att anmärka varken på mina djur eller miljön de lever i och då det inte kommit in någon anmälan mot mig så finns det överhuvudtaget inte skäl att enligt DFS 2007:2 5kap §5 kontrollera mig och mina djur. Det hade räckt att göra detta enligt DFS 2007:2 5kap §4.

DFS 2007:2 5kap §6 kräver att innan ett kontrollbesök är slut så ska kontrollobjektet bli informerat om myndighetens bedömning omedelbart efter att kontrollen avslutats. Jag har överhuvudtaget inte blivit informerad om vad Emma Hansson och Peter Stenberg ansåg om mina djur eller deras miljö. Det var slumpen att jag ens fick reda på att jag blivit inspekterad. När jag begärde att få veta blev jag nekad. JO har tidigare i JO:s dnr 4643-07 kritiserat just förfarandet att inte informera kontrollobjektet . JO skriver bland annat ” Att djurägaren underrättas om att en kontroll har genomförts och får del av kontrollrapporten har stor betydelse för rättssäkerheten i djurskyddsärenden. Det har också central betydelse för djurskyddet då djurägaren härigenom ges möjlighet att vidta rättelse vid konstaterade brister. Det finns därför anledning att se allvarligt på de här konstaterade bristerna.”

1988:534 §24 kräver att myndigheten som utövar offentlig kontroll ska genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna. Jag förvisso helt övertygad om att det inte går att rikta någon form av anmärkningar mot något i min djurhållning, men om Peter Stenberg och Emma Hansson inte delar min uppfattning har de i och med fullständigt utebliven information till mig inte följt just nämnda paragraf.

1988:534 §27 säger att kontrollmyndighet på begäran har rätt att få ta del av handlingar och få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller som berör djurhållningen och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover. Det var som slumpen att jag ens blev informerad om att man inspekterat mina djur. Man har alltså utan min vetskap, utan min tillåtelse och utan att ha begärt hos mig tagit sig tillträde till mina djur och där inspekterat dem. Utan att ha inhämtat mina uppgifter om ålder, utfodring, skötsel, eventuella sjukdomar osv.

När jag ändå skriver vill jag även att JO prövar ett fall jag kunde läsa om i lokaltidningen. Se bilaga. Emma Hansson har som vi kan läsa fått in en anonym anmälan gällande en hästs hovar. Emma Hansson har utan ägarens vetskap och tillåtelse och utan att ha begärt tillträde tagit sig tillträde till hästen, inspekterat denna och sedan åkt sin väg utan att hästägaren haft någon kunskap om inspektionen. Hästägaren skulle enligt Emma Hansson bli kontaktad. Allt enligt tidningen. Händelserna som beskrivs i artikeln är som jag ser det solklara brott mot DFS 2007:2 5kap §1 då Emma Hansson inte informerat sig om sjukdomsstatusen hos ägaren tagit sig tilltärde till hästen och sedan bara gått därifrån, mot DFS 2007:2 5kap §6 då Emma Hansson inte informerat hästägaren om sin bedömning eller att denne blivit inspekterad, mot 1988:534 §24 av just nämnda anledning och mot 1988:534 §27 då Emma Hansson utan att begära det och utan hästägarens vetskap tagit sig tillträde till hästen.

 

Jag vill med ovan anförda anmäla Länsstyrelsen i Skåne, veterinär och djurskyddsenheten till Riksdagens justitieombudsman.

 Länk till artikeln som jag i slutet refererar till.