Skånes Florida
För er som inte vet om det bor jag på Österlen. Något jag har en aningen ambivalent hållning inför. Det bra är att här är jävligt fint. Det dåliga är att vi av tradition är totalt nerlusade med turister. Det kan säkert låta som att jag ogillar turister, men det är fel. Jag hatar stora delar av dem. Folk blir uppenbart dumma i huvudet när de har semester, och jag förstår att skilsmässostatistiken slår i taket efter semestrarna.
Ehuru emedan har jag noterat att det inte är lika mycket folk och ränner här i år. Och jag gillar det! Inte enbart för att frekvensen turister sjunker, utan för att en trend med sjunkande intresse för att turista på Österlen till slut kommer tvinga kommunen att bry sig om någorlunda om de branscher som inte stavas turism. Simrishamns kommun har nämligen behandlat allt som inte tillhört besöksnäringen extremt styvmoderligt. Det enda som har spelat roll har varit att locka hit några turister på sommaren. Sedan har alla problem ansetts som lösta…
Politiken har varit så paniskt rädd för att stöta sig med någon av de inflyttade pensionärerna som menar att ”vi måste vara rädda om miljön i fiskelägena” att de lagt en död hand över hela kommunen. Begreppet spökstad är inte långt borta när man har sett Simrishamn en fredagkväll i november.
Man har varit så hysteriskt rädd om turismen att allt annat inte bara fått stå tillbaka, utan aktivt motarbetats. Simrishamns kommun ligger på 256:e plats när det gäller företagsklimat. Då kommunen dels helt och hållet fokuserat på att få pensionärer att flytta hit och dels i motsvarande mängd skitit i att värna sina företag finns det i stort sett ingen i arbetsför ålder som flyttar till kommunen. Snarare från. Dels finns det väldigt få jobb eftersom det i kommunen förs en politik som går ut på att driva företagen från kommunen. Dels är utbudet av affärer och fritidsaktiviteter på gränsen till patetiskt. Vilket beror på att ingen vill driva företag i den här kommunen. Ingen vettig människa vill gå den match det innebär att försöka göra något positivt i Simrishamns kommun. Härförleden fick jag höra att man kräver bygglov för trottoarpratare, och med tanke på att vi har en myndighetsnämnd som på fullaste allvar menar att en nedgrävd vattenledning har strandskydd skulle jag inte alls bli förvånad om det stämmer.
Det här har medverkat till att Simrishamn har den äldsta befolkningen i hela Skåne – 48.9 år. Sju och ett halvt år över Skånes snittålder. Nummer två på listan är Båstad. Sedan har vi ett rejält hopp ner till de andra kommunerna.
Att det här är fel linje har i stort sett alla utom ett gäng tjänstemän, politiker och några inflyttade gnällspikar förstått för länge sedan. Det är inte hållbart att använda politiken för att skapa en stad som alternerar mellan att sommartid vara ett Sveriges Florida och vintertid en spökstad. Att turismen minskar och att styret då tvingas inse att alla företag inte är vandrarhem och mäklare torde vara en ynnest att stilla bedja om.
Fotnot: ”Vi måste vara rädda om miljön på fiskelägena” är bara en vacker omskrivning för att när den som uttalar floskeln väl köpt sitt hus på valfritt fiskeläge ska ingen annan få bygga så att dennes havsutsikt störs.
