Sveriges snyggaste bonde

I måndags lämnade jag in polisanmälan för grovt tjänstefel mot Björn Risinger, länsöverdirektör, och Christina Håhus, chef för landsbygdsenheten och Eva Fjelkner, chef för förvaltningsjuridiska enheten, för grovt tjänstefel, djurskyddsinspektörerna Sverker Olsson och Emma Hansson för grovt tjänstefel, grovt övergrepp i rättssak samt anstiftan till grovt övergrepp i rättssak samt länsassessorn Eva Johansson för grovt tjänstefel och grovt övergrepp i rättssak. Med bilagor var anmälan nästan 70 sidor och innehöll även en DVD med 157 bilder på mina djur. Istället för att göra ett orimligt långt blogginlägg sammanfattar jag polisanmälan till er. Det är inte bara jag och min familj som farit illa av inspektörernas framfart men jag tar bara upp det jag kan vidimera med det material jag själv har.


” Risinger och Håhus har varit fullt insatta i situationen på djurskydds- och veterinärenheten. De har bevisligen mottagit alla skrivelser både jag och min far, samt även andra illa behandlade djurägare, tillsänt olika delar av länsstyrelsen, JO, förvaltningsrätten i Malmö, regeringsrätten osv samt tankar och konkreta förslag på hur myndigheten och medborgarna ska kunna fortsätta leva tillsammans och börja om från början. Trots att Risinger och Håhus förstått situationens allvar, de övergrepp deras underlydande begått samt de ofattbara konsekvenser detta får för såväl mig som mina djur har de ingalunda agerat. Tvärtom har jag fått uppfattningen att de ivrigt hejat på dessa övergrepp på mig, mina djur och mina nära. Vi har nu en situation i Skåne i vilken ledningen är fullt medveten om att människor och djur far illa, att inspektörer godtyckligt och lättvinnligt omhändertar full friska djur, att människor har snaran färdigknuten och står i begrepp att ända sina liv, att människor får sina djur omhändertagna för att de varit och handlat, att inspektörerna och minst en länsassessor ljuger och falsifierar, samtidigt som antalet kontroller sjunker så ökar antalet omhändertaganden, vilket är det yttersta myndigheten har att ta till om inget annat hjälper, lavinartat.”

Jag har spaltat upp datum för datum vad och på vilket sätt som Risinger och Håhus har fått ta del av material som visar på missförhållandena inom enheten. Jag har läskvitto på varje mail. Det enda som saknas, och som jag nu polisanmält dem för ät deras totala avsaknad av agerande för att rätta till missförhållandena.

” Håhus, Risinger samt Fjelkner har trots fullständig vetskap om inspektörernas övergrepp i tjänsten, de polisanmälningar, JO-anmälningar, skrivelser och annat som följt efter inspektörernas agerande avstått från att agera och således skadat såväl mig, mina djur, mina nära samt förvaltningen. Omfattningen på det material som de fått ta del av i vilket det med såväl den egna myndighetens som andras material bevisas att inspektörernas beteende är långt utanför vad lagen tillåter samt de konsekvenser detta får för den enskilde är så omfattande att man inte kan skylla deras beteende på oaktsamhet. Risinger och Håhus, men även Fjelkner, har med uppsåt grovt åsidosatt vad som gäller för tjänsten. Beaktande den av Håhus och Risinger subventionerade pogromen jag och mina är utsatt för förstår jag mycket väl hur judarna kände sig i nazityskland. Det är förvisso starka ord men jag befinner mig i en situation i vilken människor jag polisanmält för trakasserier och övergrepp i rättssak kan beordra polisen att med våld bringa mig skada.”

”20100130 anmäler jag Emma Hansson och Peter Stenberg till JO. Emma Hansson får kritik för brott mot 16§ förvaltningslagen. Ingen synlig åtgärd från ledningens sida.

20100312 uppmärksammade jag via telefonsamtal Christina Håhus och Björn Risinger via hans sekreterare att jag på grund av de problem jag hade med Sverker Olsson och Emma Hansson avsåg polisanmäla Hansson och Olsson. Bortsett från att jag och Håhus bestämmer att vi ska ha ett möte under vilket några djurägare som också blivit trakasserade ska få berätta om övergreppen ingen synlig åtgärd från ledningens sida.

20100316 försöker Hansson och Olsson skrämma mig till tystnad genom att hota att omhänderta min fars djur. Min far kontaktar Håhus och berättar om de trakasserier och övergrepp som skett i länsstyrelsens regi samt att han nu avser polisanmäla de inspektörer som trakasserat honom. Ingen synlig åtgärd från ledningens sida.

20100316 mailar min far Risinger, Håhus samt länsveterinären Eva Stenfelt-Thuresson och meddelar att han avser polisanmäla länsstyrelsemedarbetare. Han bland annat hänvisar till tidigare insända skrivelser vilka visar att inspektörerna ljuger och meddelar att han har såväl ljud- som videoupptagningar från inspektörernas besök och att Håhus och Risinger är välkomna att tillsammans med min far gå igenom materialet samt då gärna också titta på hans djur. Ingen åtgärd från ledningen.

20100317 begär min far förlängd yttrandetid eftersom jag som hjälper honom skriva en del av hans skrivelser har hamnat på sjukhus. Begäran avslås på grund av att djuren riskerar lida om de förlänger yttrandetiden. Det har snart gått fem veckor sedan hans yttrandetid gick ut och han har fortfarande inte fått något beslut, så förfarandet att med djurskyddsskäl som grund ange en oanständigt kort yttrandetid och sedan inte besluta måste prövas. Han bifogar även min polisanmälan till Håhus, Risinger och Stensfelt-Thuresson samt meddelar att hans polisanmälan kommer in under dagen. Ingen åtgärd från ledningen.

20100317 mailar min far sin polisanmälan mot länsstyrelsemedarbetare till Risinger, Håhus, Göran Tunhammar, Stensfelt-Thuresson samt Eskil Erlandsson, jordbruksminister. Ingen åtgärd eller svar.

20100318 mailar min far Håhus, Risinger, Stensfelt-Thuresson, Tunhammar sam Erlandsson att han veterinär ute och gått igenom hans djurhållning och att denna inte funnit något negativt samt bifogar sin kompletterande polisanmälan. Ingen åtgärd eller svar.

20100320 mailar min far Håhus, Risinger, Tunhammar, Erlandsson samt Stenfelt-Thuresson kopia på ny polisanmälan mot länsstyrelseanställda samt ett litet brev i vilket han uttrycker sin besvikelse över att Håhus inte nappat på hans förslag om konstruktiva lösningar. Ingen åtgärd eller svar.

20103020 mailar min far även Stenfelt-Thuresson om inspektörernas lögner och länsstyrelsens dåliga ärendehantering. Stensfelt-Thuresson prövar och finner att Emma Hansson förfalskat Ylva Lannges bedömning. Ingen vidare åtgärd.

20100321 mailar min far sitt yttrande med bilder på före och omhändertagandet av några av hans djur 2009, utskrift ur miljöförbundet Österlens register vilket klart och tydlig visar att Emma Hansson ljuger och att det inte går att hänvisa till ett avslutat ärende när man vill omhänderta hans djur. Trots att materialet som gått till både Tunhammar, Risinger, Håhus, Elandsson samt Stenfelt-Thuresson visar flagranta övergrepp från länsstyrelseanställda och tydlig visar att dessa använder djurs välfärd och välmående i ett angrepp på min far sker ingen åtgärd från ledningens sida. Håhus, Tunhammar, Erlandsson och Stensfelt-Thuresson är alltså fullt medvetna om att bevisligen ljuger och att lögnerna är till för att skada min far och mig. Detta till trots sker ingen åtgärd.

20100322 mailar min far kopia på sin begäran om inhibition till Håhus, Risinger, Tunhammar och Erlandsson. Trots att materialet visar grava missförhållanden på länsstyrelsen samt att djur allvarligt riskerar att fara illa om länsstyrelsen skulle besluta att omhänderta hans djur syns ingen åtgärd från ledningen.

20100322 vidarebefordrar min far utlåtande från Per Michanek veterinärmedicinsk doktor i husdjurens närmiljö efter fullståndig genomgång av djurhållningen till Håhus, Risinger, Erlandsson, Tunhammar och Stendfelt-Thuresson. Trots att en av Sveriges främsta veterinärer, dessutom med spetskunskap i husdjurens närmiljö, inte håller med den förljugna bild vissa länsstyrelseanställda tecknar syns ingen åtgärd från ledningen.

20100324 mailar min far Håhus och pekar på uppenbara och bevisade lögner och övertramp från länsstyrelsens sida. Ingen åtgärd från Håhus.

20100325 mailar min far de senaste skrivelserna vilka alla pekar på flagranta övertramp och lögner från länsstyrelsen till Håhus, Risinger, Tunhammar och Erlandsson. Inge åtgärd från ledningen.

20100325 mottar jag ett övervägande från undertecknat länsassessor Eva Johansson i vilket man kan läsa att man överväger att omhänderta mina djur på grund  av att det 2005 riktats förelägganden mot min far. Turerna kring både föreläggande, min relation till min fars djur och så vidare beskrivs ingående i bilagorna. Jag ber via mail chefjuristen Per Almström rätta till felet. Eva Fjelkner svarar. Kopia går bland annat till Håhus, Risinger samt Emma Hansson och Sverker Olsson. Fjelkner håller alltså de två inspektörer som jag polisanmält och som utåt är satta i, som media uttrycker det, husarrest underrättade i ett fall som de omöjligen kan vara delaktiga i på grund av min polisanmälan mot dem. Det stör således inte Fjelkner att Hansson och Olsson kan fortsätta sina övergrepp mot mig och mina familj. Trots att man i praktiken gett mig en arbetsdag att lämna in ett yttrande i ett ärende i vilket jag inte fått yttra mig över allt material, ljuger kring skälen att omhänderta mina djur, falsifierar dokument, och allvarligt kränker mig lämnar jag in ett första yttrande och en begäran om förlängd yttrandetid. Jag har fortfarande inte fått svar på min begäran om förlängd yttrandetid. Detta förfarande är även JO-anmält.

20100328 mailar jag Håhus om mötet vi ska ha. Jag uppmärksammar henne i mitt mail på att hennes underställda ljuger för henne. Inget svar. Ingen åtgärd.

20100329 mailar jag Malin Engdahl kontrollchef på jordbruksverket om att jordbruksdepartementet vill att hon ska vara med på träffen mellan djurägare och Håhus. Bifogar även ett omfattande material som tydligt visar på missförhållandena inom länsstyrelsen i Skåne. Inget svar.

20100329 Jag kontaktar Per Almström och efter hens inrådan har jag ett långt samtal med internrevisorn Håkan Malmer. Efter telefonkontakt tillsänder jag Malmer samma dokument som jag tillsänt Engdahl. Sänder även samma dokument till Bo Strömgren. Ingen åtgärd från lednigen.

20100330 mailar jag Håhus om vår träff. Jag betonar att ingen av djurägarna jag samlat till träffen är intresserade av att punkt för punkt gå igenom länsstyrelsens fel och trycka detta i ansiktet på henne eller motsätter sig kontroll. De vill med nya människor från länsstyrelsen ta nya tag och börja om. Inget svar från Håhus.

20100406 mailar jag mer material som visar grava missförhållanden på länsstyrelsen till Håkan Malmer. Materialet är skrivet av en dam utanför Skurup och innehåller bland annat polisanmälan mot länsstyrelsemedarbetare och ett öppet brev om missförhållandena inom myndigheten.

20100408 mailar jag Malin Engdahl, Håkan Malmer och Christina Håhus och ber dem återkomma med dagar de kan så att vi kan få till stånd träffen djurägare – länsstyrelse. Trots att det var Håhus som föreslog träffen svarar ingen på mitt mail.

20100412 mailar jag Håhus, Malmer, Risinger och Göran Tunhammar min senaste JO-anmälan mot länsstyrelsen. Inget åtgärd från ledningen.”

”Johanssons övervägande är bara ett led i Hanssons och Olssons trakasserier av mig, skälen Johansson anger är uppgifter som dels är tagna rakt ur luften och dels grunden till min polisanmälan mot Olsson och Hansson. Hansson och Olsson har alltså förmått Johansson att grovt åsidosätta vad som gäller för tjänsten när hon hotar att omhänderta mina djur med grund i rena falsarier. Hon ändrar i ordalydelsen i redan utsända dokument, från att man överväger att omhänderta de djur min far äger till att man överväger att omhänderta de djur han håller, för att komma åt mig. Detta förfarande är noggrant beskrivet i mitt yttrande daterat 20100328 och det är med myndighetens eget material bevisat att hon ljuger. Det är uppenbart och bevisat att de nu polisanmälda har ett uppenbart intresse att beslut rörande mig och mina nära går en viss väg och jag har även anmält dessa för jäv.

Jag har även meddelat Mats Odell som är ansvarigt stadsråd att länsöverdirektören vid länsstyrelsen i Skåne kommer bli polisanmäld för grovt tjänstefel.

Bifogat finns material rörande ärendet samt en DVD med bilder på, med viss reservation för att jag missat någon, bilder på samtliga mina djur vilka visar att mina djur måra bra och att länsstyrelsen använder mina djur och deras välfärd och hälsa som slagträ i ett generalangrepp mot mig och min familj.”

Jag har även hos åklagaren i Malmö begärt att de jag nu polisanmält ska beläggas med djurförbud då det, som jag ser det, är ställt bortom rimligt tvivel att de kommer begå nya brott i sina kontakter med mig. Får jag igenom min begäran blir jag nog fan världsunik.

Kan även meddela att min far fått djurförbud. Jag har viktigare saker för mig och har bara skummat igenom det men om vi bortser från att man kört runt bland traktens betesdjur och påstått att han äger dem, falsifierar och ljuger hej vilt, så kan man läsa att det inte är något fel på djuren. Han får djurförbud för att han inte tagit till sig inspektörernas kritik. En handling som han står till. Kruxet för lst är att om man ska belägga någon med djurförbud så ska det vara för att denne inte tagit till sig kritik enligt djurskyddslagen. Eftersom jag i beslutet kunde läsa att djuren är extremt fina och att det är väldigt sällan man ser så fina djur, att djurskyddslagen handlar om att djur ska ha det bra och att om han tagit till sig den kritik han fått (bland annat att kalvar kan skada sig när de dricker vatten) så skulle djuren fått det sämre. Kritiken har således inte varit enligt djurskyddslagen  och min far har således inte haft skyldighet att ta den till sig. Nu har förvisso kritik mot djuren varit det lilla, inte ens inkompetenta inspektörer med ett horn i sidan till honom har kunnat anmärka på djuren, utan den mesta kritiken har handlat om att farsan är dum i huvudet och att jag ser konstig ut. Att han inte tar till sig sådan kritik är alltså skäl att belägga honom med djurförbud.

När det gäller kritiken mot mitt utseende så ska vi minnas att min far aldrig blivit tillskriven samma defekter och att det då rimligtvis är min mors fel.

Han kommer lämna in överklagan och begäran om verkställighetsförbud, och jag vet redan vilka som kommer biträda honom. Spännande…

Kan någon av er som läser det här sätta er in i sitsen att maktfullkomliga människor som ställer sig utanför lagen kan beordra polisen att bringa er skada och ingen gör någonting.?

Jag JO-anmälde ju länsstyrelsen i Skåne för att inte ha fattat beslut i så enkla frågor som min begäran om förlängd yttrandetid, ni minns kanske att de gav mig i praktiken en arbetsdag att yttra mig över deras övervägande att omhänderta mina djur, och inte heller ha beslutat i själva omhändertagandefrågan. Nu kan de i och för sig inte besluta annat än att inte omhänderta mina djur eftersom deras skäl saknar stöd i lagen och eftersom de inte gett mig tillfälle att yttra mig över allt material i ärendet. Dessutom är ju inspektörerna polisanmälda bland annat för att ha presenterat de lögner som assessorn anger som skäl för att eventuellt omhänderta mina djur. Polis och åklagare har ännu inte tagit ställning till hur de ska göra med min polisanmälan och så länge den inte är nerlagd så är det övergrepp i rättssak och anstiftan till detsamma om någon från myndigheten skulle besluta om repressiva åtgärder mot mig. Jag siktar givetvis på att de ska bli fällda.

De kan som sagt inte besluta att omhänderta mina djur men jag litar inte riktigt på pajasarna. De har ju inte följt lagen innan.

Mer intressant läsning.


Kan för övrigt meddela att jag är nedstämd idag. Jag trodde att ledningen inte var jättemedveten om enskilda inspektörers övergrepp men i takt med att allt fler vågar berätta om sina upplevelser så står det bara än mer klart att cheferna inte kan ha missat missförhållandena och sina undersåtars övergrepp på medborgarna och deras djur. De har vetat men inte brytt sig. Inte brytt sig om att människor farit och far extremt illa.

Så sent som idag pratade jag med damen vars polisanmälan jag lade upp på bloggen igår. Hon hade pratat med Risinger, länsöverdirektör på lst i Skåne, om alla de fel och lögner som hans undersåtar gjort sig skyldiga till och vilka konsekvenser det fått för hennes liv. Han brydde sig inte. Han var ovillig att med nya människor från myndigeten ta nya tag tillsammans med damen och se till att ingen, varken djur eller människor for illa. Jag vet inte ens om han svarade när damen berättade att hon inte orkade gå igenom ett eventuellt omhändertagande fler gånger, utan skulle i så fall ta livet av sig. 

I normalfallet så brukar jag inte tro människor som hotar att ta livet av sig verkligen kommer genomföra det om något skulle gå dem emot men i det här fallet tvivlar jag inte. Det finns fler som blivit utsatta för samma sak från enskilda inspektörer som förmedlat samma känsla som damen gjorde idag, beskrivit inspektörernas övergrepp på samma vis och haft samma tankar om sitt eget liv.

Det är kusligt att höra en människa berätta att hon tar livet av sig om inspektörerna kommer fler gånger och veta att hon talar sanning. Jag kan känna viss vanmakt bestörtan medan de som kan göra något åt saken verkar vara likgiltiga. De blir hellre lurade och låter människor och djur fara illa än att ta avstånd från lögnerna och övergreppen.

Malin Engdal, som jag för övrigt pratat med och som vet att inspektörer i Skåne omhändertar fullt friska djur och ställer krav som inte finns i lagen, kontrollchef på SJV, berättar idag i Land lantbruk att om lantbrukaren inte deltar i djurskyddskontrollen så blir han av med 100% av gårdsstödet. Om vi bortser från att det här ekonomiska tvånget bara går att lägga på lantbrukare, inte de som äger hundar eller nymfparakiter, och således gör skillnad på skillnad på medborgarna (SJV kan hävda hur mycket de vill att lantbrukarna gått med på att delta vid kontroll eftersom de söker gårdsstöd men de lagar som skyddar medborgarna från sånt här trams är inte dispositiva och kan inte avtalas bort)

Om bonden är hos läkaren, bortrest, på utflykt med barnen, plöjer ner gödsel, tar hand om en sjuk ko osv, och inte kan eller vill släppa in inspektörerna just då så blir han/hon av med hela sin förtjänst det året. Minst. Detta trots att man i djurskyddslagens 27§ kan läsa att kontrollmyndighet har på begäran rätt att ges tillträde till för djurhållningen relevanta handlingar och lokaler. Vi tar det en gång till: På begäran rätt att GES tillträde. Det får alltså INTE TA SIG TILLTÄRDE. Lagen är skittydlig. Inspektörerna ska inkomma med en begäran hos bonden att få gå in, lantbrukare får inte säga nej eftersom han/hon är skyldig att ge dem tillträde. Dock står det inte att tillträde ska ges förbehållslöst och inte att det ska ske omedelbart. Jag har läst proppen också. Det finns ingenting som motsäger min uppfattning.

Det är således upp till bonden att bestämma när kontroll ska ske. Säger han nej är det nej och djurskyddslagen säger också att inspektörerna INTE FÅR FÖRETA INSPEKTION I LÅSTA UTRYMMEN ELLER OM DJURÄGAREN SÄGER NEJ. Vidare säger Malin Engdal att inspektörerna kan ringa polisen för att de ska bistå med handräckning om lantbrukaren säger nej. Djurskyddslagen säger att de SKA ringa polisen om de vill gå in i stängda stallar, titta in genom fönster i boningshus eller för att flytta på en trilskande djurägare.

Jag har skrivit om detta tidigare. Och jag förstår fortfarande inte hur man i en rättstat som Sverige låter påskina sig vara kan tillåta att en pogrom av rang bara får fortsätta och att människor aldrig får åka hemifrån eftersom samhället kräver att de ständigt ska vara hemma så att de kan ge myndigheten fullt tillträde till sina hem trots att det inte ens finns minsta lilla misstanke om missförhållanden.

Eftersom Malin Engdahl på departementets order ska vara med på den träff jag ordnat med några djurägare som blivit utsatta för inspektörernas lögner och övergrepp och ledningen för LST i Skåne så kan jag ju diskutera detta med henne då.

En dams polisanmälan mot några, för de som löser min blogg välkända, inspektörer:



Skickat för kännedom till följande:

Statsminister Fredrik Reinfeldt

Jordbruksdepartementet

Jordbruksminister Eskil Erlandsson

Landshövding Göran Tunhammar

Länsdirektör Björn Risinger

Länsstyrelsens Djurskydds och Veterinärenhet i Skåne

Justitieombudsmannen (även sänd som anmälan)

Landshövding Eva Eriksson

Tidningar: Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Ystads Allehanda, Kvällsposten, Aftonbladet.

TV: Sydnytt, Tv 4, Tv 3, Sveriges Television Aktuellt, Rapport. Uppdrag Granskning m.fl.

Lokala Politiker och andra politiker som engagerar sig i djurskydd.

Varmlösa 20100331

POLISANMÄLAN

Jag vill härmed polisanmäla Länsstyrelsens Djurskydds och veterinärenhet i Skåne och deras inspektörer Emma Hansson och Sverker Olssonför brott mot nedanstående lagar.

Djurskyddslagen. (1988:534) följande paragrafer:

§2 Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande

§3 Djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Foder och vatten skall vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras

Stall och andra förvaringsutrymmen skall hållas rena

§4 Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

§5 djur får inte överansträngas. Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret.

§9 Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär eller andra åtgärder vidtas om inte djuret måste avlivas.

Djurskyddsmyndighetens författningssamling DFS 2007:5 Saknr L100

Kap 1

§5 Djur skall normalt ses till minst en gång dagligen. Nyfödda, sjuka eller skadade djur som beter sig onormalt oftare. Detsamma gäller för högdräktiga djur, särskilt vid tiden kring förlossning

§7 Djur skall hållas tillfredsställande rena

§13 Liggytor ska hållas rena och torra samt vara anpassade efter djurslag och stallklimat

§28 Djur skall dagligen ges foder av lämplig struktur. Fodergivan ska garantera en tillräcklig allsidig och välbalanserad näringstillförsel.

§29 Djur skall få dricksvatten minst två gånger per dygn om inte annat anges i denna författning

§30 Stallutrymmen skall rengöras minst en gång dagligen

§31 Strömedel ska vara av lämplig typ och ha god hygienisk kvalitet.

§37 Vid drivning ska djuren hanteras lugnt. Djuren ska ha tillräckligt med utrymme för att kunna förflytta sig. Djuren ska tydligt kunna uppfatta drivvägen

Kap 2

§6 Nyfödda kalvar ska få råmjölk snarast möjligt, dock senast sex timmar efter födsel.

§7 vid mycket varm väderlek samt vid sjukdom skall kalvar ha ständig tillgång till dricksvatten.

§8 Kalvar skall utfodras minst två gånger dagligen.

§9 Kalvar skall senast från och med två veckors ålder ha fri tillgång till grovfoder

§10 Kalvar som hålls inomhus ska ses till minst två gångerr om dagen.

Kap 3

§5 Grisar skall ha fri tillgång till vatten

DFS2007:6 L 101 Hästar

Kap 4

§1 punkt 4 utfodring med lämpligt foder så att djuren inte blir över eller underviktiga i förhållande till sitt användningsområde.

§3 Hästar skall ha fri tillgång till vatten eller ges möjlighet att dricka sig otörstiga minst två gånger per dag jämnt fördelat.

Kap 5

§1 Hästar skall dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter

§2 Rastning av hästar skall ske utomhus i rast eller beteshagar.

DFS 2007:2 Kap 5

§1 Den som utför offentlig kontroll skall minimera risken för smittspridning

I Jordbruksverkets kontrollvägledning för djurskydd:

Anges att man bör använda skyddskläder tex. Ren overall och överdrag på skor.

SJV FS 2008:67 saknr L44

§12 Kontrollobjektet skall få del av kontrollrapporten så snart som möjligt efter kontrollen

§10 Den personal som utför offentlig kontroll skall ha behövlig kompetens inom följande områden 1 Djurskyddslagstiftningen 2 Bedömning av bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen

Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) Nr 882/2004 avdelning 2 kapitel 2 artikel 4

Punkt 2b tillse att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal som utför den offentliga kontrollen.

Punkt 4 De behöriga myndigheterna skall säkerställa den offentliga kontrollens opartiskhet, kvalitet och enhetlighet på alla nivåer. De kriterier som är förtecknade i punkt 2 måste fullt ut respekteras av varje myndighet som tilldelats befogenhet att genomföra offentliga kontroller.

Punkt 6 De behöriga myndigheterna skall utföra interna revisioner eller låta utföra externa revisioner och skall med beaktande av resultaten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller målen i denna förordning. Dessa revisioner skall bli föremål för oberoende granskning och genomföras på ett sätt som tillåter insyn.

Artikel 5

Punkt 2 b iii) Den behöriga myndigheten får delegera vissa uppgifter till ett särskilt kontrollorgan endast om detta är opartiskt och fritt från intressekonflikter när det gäller utövandet av de uppgifter som har delegerats.

Artikel 54 punkt 1

Om den behöriga myndigheten konstaterar bristande efterlevnad skall den vidta åtgärder för att se till att företagaren avhjälper situationen. När den behöriga myndigheten beslutar vilken åtgärd som skall vidtas skall den ta hänsyn till den bristande efterlevnadens art och om företagaren tidigare visat prov på bristande efterlevnad

Förvaltningslag (1986:223)

§11 JÄV punkt 5 Den som skall handlägga ett ärende är jävig om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

§12 den som är jävig får inte handlägga ärendet. Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, skall självmant ge det tillkänna.

Djurskyddslagen(1988:534)

§27 En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som det behövs för kontrollen rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller som berör djurhållningen och där besiktiga djuren.

2 kap. grundläggande fri- och rättigheter

§6 Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot husrannsakan och liknande intrång.

§18 Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna

Ovanstående lagar har Länsstyrelsen och dess djurskyddsinspektörer brutet emot då de omhändertog mina djur den 28 maj 2009. Samt avseende besöken den 24 februari och den 26 februari 2009. Och besöket den 5 februari 2010.

Det övergripande ansvaret för djurens välbefinnande åligger Länsstyrelsen och den tillsyns skyldighet de har.

Då Länsstyrelsen omhändertog mina djur under förevändning att de var i akut behov av veterinärvård och att de utsattes för lidande, borde de tillsätt att det gjordes åtgärder för att förbättra de brister som de angav, och inte lämna djuren utan åtgärd i nästan tre veckor, och överlåta till polisen att i sin tur anlita Farmartjänst för en undermålig skötsel som har lett till en vanvård där samtliga ovan angivna djurskyddslagar lagar inte efterlevts.

Jag fick slå larm om vanvården redan från första dagen och därefter dagligen försökt få någon på både Länsstyrelsen och polisen att tillse att djuren sköttes. Då jag igen den 10 juni på morgonen vände mig till Länsstyrelsen i samband med att en nyfödd kalv, som föddes på förmiddagen den 9 juni, inte fick vård enligt djurskyddslagen 1988:534 §9, §2,§3. Denna kalv dog under plågsamma former, då den ej kunnat resa sig och därmed ej fått mjölk. Den låg i gödsel på sidan utan att kunna röra sig och hade ingen ren och torr liggyta, då det inte ströddes halm i boxen eller gödslades, vilket bryter mot DFS 2007:5 Saknr L 100 Kap 1 §5, §13, §30, §31 samt Kap 2 §6.

Vad beträffar övriga djur så fick de varken tillsyn, rent vatten, foder och gödsling och strö som ovanstående lagar föreskriver. Jag finner det anmärkningsvärt att Länsstyrelsen trots denna vanvård inte tillsåg att det skedde förbättring. Jag anmälde till den person som var chef för djurskyddet Rune Brandt att denna vanvård pågick redan från dag ett. Det utlovades förbättring ett flertal gånger även till media, dock skedde ingenting. Vanvården fortsatte .

Djuren stod utan vatten i 25-30 graders värme. Tillsynen skedde ca en timme per dag, och var mycket bristfällig. De minigrisar och hängbukssvin som fanns på gården hade inget vatten utom en damm att dricka ur. Mat fick de i mycket små mängder av det bröd som vi hade och när det tog slut fick de inget att äta under ca en vecka. Dessa grisar hade dömts till döden så det var väl inte lönt att tillseatt de fick mat. Detta bryter emot djurskyddslagen §2, §3 samt DFS 2007:5Saknr L 100 Kap 1§28, §29 kap 3 §5.

Dessa grisar fick också utstå ett djurplågeri som Länsstyrelsen sanktionerat, genom att dessa ca 30 talet djur tillsammans med ett antal får, lamm, getter och ankor samt påfåglar jagades under en hel dag av ett antal karlar från Farmartjänst och sköts till döds under för djuren grymma former. Detta är djurplågeri och bryter emot Djurskyddslagen om hur djur skall skötas och behandlas, enligt §2, §5, samt DFS 2007:5 Saknr L 100 Kap 1 §37.

Den åsna som befann sig i stallet helt ensam och vistades i en box där han inte såg mycket och under denna tidsperiod inte en enda gång gavs möjlighet att komma ut som han brukade, samt att ej heller han fick gödslat och strött och bytt vatten hos sig under dessa veckor bryter mot flera lagar

Denna åsna var så stressad och så olycklig att han sprang runt i sin box och drog upp gödsel så det blev hålor och tuggade på inredningen. Detta bryter mot djurskyddslagen §2, §3, §4, samt DFS 2007:5Saknr L 100 Kap 1 §7, §13, §30, DFS 2007:6L101 Kap 4 §1 punkt 4, Kap 5 §1,§2.

Min gamla tjur Ferdinand som var 15 år skulle avlivas av distriktsveterinärerna på grund av sitt dåliga ben som han ibland hade problem med. Han fick jagas runt i lösdriftshallen länge innan han smet ut och i hagen fick jagas av ett antal personer ett bra tag innan han till slut avlivades med bultpistol i hallen, det tog flera skott innan han var död. Jag har aldrig avlivat ett djur under så brutala former som detta gick till. Jag erbjöd mig att hjälpa till så det skulle gå snabbt och lätt, denna hjälp avböjdes. Istället utsattes Ferdinand för ett lidande och stressande som bryter mot Djurskyddslagen §2, §5. Då Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret och därmed ger tillstånd till de åtgärder som vidtas, så bryter de mot djurskyddslagen lika mycket som Distriktsveterinärerna som verkställer ordern.

De angivna akuta problemen med hovvård åtgärdades inte på dessa nästan tre veckor som djuren gick på gården. Det fanns en hovslagare tillgänglig och han skulle kommit och verkat hästar den 1 juni, men på grund av omhändertagandet ställdes detta in. Dock är det förvånande att Länsstyrelsen inte om det nu var så akut tillsåg att djuren verkades och inte utsattes för ett längre lidande som de ansåg det vara. Detta gör att de ännu en gång bryter mot djurskyddlagarna som de ska följa.§2, §9

Den Lama som fanns på gården fick inte heller rent vatten på dessa tre veckor, och inget strö eller foder utom hö.

Fullblodet stod utan vatten nästan dagligen då hon drack upp det hon fick en gång per dag, samt utfodrdes med en högiva som motsvarade vad man kan ta under armen så att efter dessa tre veckor man kan se revbenen på henne vilket aldrig tidigare varit fallet. Detta bryter mot djurskyddslagen §2, §3, DFS 2007:5Saknr L100 §28, §29 DFS2007:6 L 101 Kap 4§1 punkt 4, §3.

Vid återlämnandet av hundarna noterades att under de dryga två veckor dessa varit omhändertagna ingen pälsskötsel gjorts och att de uppenbarligen smittats av skabb då ett utbrott av denna sjukdom började ge sig tillkänna enligt inkubationstiden i förhållande till deras vistelse borta. Jag fick vända mig till veterinär och få behandling. En hund hade fått avslaget delar av sina framtänder säkerligen för att hon var så rädd och nervös att hon bet i den järnkedja som hon satt fast i. Detta kan också kallas vanvård och djurplågeri och brott mot bland annat djurskyddslagen §2, samt DFS 2007:saknr L100 kap 1 §2.

Jag vill också anmäla att hela detta omhändertagande kan anses som ett övergrepp i rättsak och kan anses vara ett brott mot de lagar som utgör kriterier för ett omhändertagande.

Jag finner inte att jag uppfyller de enligt lagen om omhändertagande punkter som anges i djurskyddslagen §30, §31, §32. Och därmed strider omhändertagandet mot de grundläggande fri och rättigheterna 2 kap §18.

Ej heller har jag beretts möjlighet att yttra mig avseende besöken i februari då jag ej erhållit några protokoll från dessa vilket Sverker Olsson utlovat skulle lämnas och efter att jag ca en månad efter dessa besök ännu en gång talat med Sverker Olsson om detta och begärt ut protokollen inte erhållit dessa före omhändertagandet den 28 maj 2009. Detta gör att jag ej haft möjlighet att kunna yttra mig och ej heller kunnat ta del av de brister som inspektörerna ansåg vara behov av åtgärd trots att jag uttryckligen begärt ett skriftligt protokoll av Sverker Olsson pga att de besök som gjordes den 24 och 26 feb, 2009 då dessa skedde under former som föranledde att jag muntligen ej kunde ta till mig vad som sades. Detta bryter mot följande lagar SJV FS 2008:67 saknr L 44 §12 DFS 2007:2 SaknrL44 kap 5 §6.

Sverker Olsson och Emma Hansson framtvingade mot min uttryckliga vilja då jag var mycket sjuk, besöket den 26 feb. 2009. Då besöket ej var framkallat av någon anmälning utan skulle äga rum på grund av som Sverker Olsson sade "för att de hade vägarna förbi och att Emma Hansson önskade se mina djur." Jag bad dem att återkomma en annan dag för att jag var så dålig, men detta brydde dom sig inte om utan fortsatte sin inspektion. Deras framfart kan motsvara en husrannsakan då de tvingade sig in i alla utrymmen oavsett om det fanns djur där eller ej. De for runt i hela mitt bostadshus inklusive gardrober trots att vi talade om vilka platser djuren befann sig. De tvingade sig också tillträde till min före detta bostad en ,villa och dess bibyggnader trots att vi talade om att detta hus var tomt och höll på att renoveras. Detta agerande bryter mot Grundläggande fri och rättigheter 2 kap §6, samt djurskyddslagen §27 punkt 2 och var mycket kränkande.

Och via sitt agerande och brist på respekt för min begäran att avbryta besöket, orsakade de en sån stress för mig att jag drabbades av en mindre hjärtinfarkt, vilket föranledde en sjukhusvistelse. Detta kan kallas vållande till kroppsskada.

Ej heller har jag fått möjlighet att yttra mig i saken innan beslutet om omhändertagandet togs.

Det togs på plats utan att jag beretts möjlighet att ta del av tidigare protokoll och därmed inte kunnat ta del av de brister som angetts. Då jag höll på att avveckla min gård och därmed djuren fanns det ingen anledning att omhänderta några djur då jag redan hade en avvecklingsplan klar och berörda för avvecklingen kontaktats, vilket jag upplyste inspektörerna om. Då det inte förelåg några akuta problem som jag inte själv hade ordnat för att avhjälpa, så kan det ur djurskyddssynpunkt knappast finnas nödvändigt med ett omhändertagande. Det fanns inget lidande, inga döda djur ingen som var i akut veterinärbehov, detta kan konstateras av vilka åtgärder som gjordes, det var de jag själv beställt. Omhändertagandet ledde istället bara till att djuren utsattes för lidande och vanskötsel.

De olika bedömningar som gjorts i andra djurskyddsärenden där det hittats utmärglade och döda djur, har samma inspektörer som förekommer i mitt ärende inte omhändertagit alla djur och har därmed inte agerat enligt lagen utan efter sitt godtycke.

Enligt allmänna råd till Djurskyddsförordningen bör Länsstyrelsen verka för att djurskyddskontrollen bedrivs på ett likartat sätt i länets kommuner. Brott mot EG nr 882/2004 kap 2 artikel 4 punkt 4, Artikel 5 punkt 2b iii) Artikel 54 punkt 1

Jag vill också anmäla Sverker Olsson och Emma Hansson för att bedriva en vendetta mot mig och för trakasserier samt en kränkande behandling.

Då de i sitt protokoll från deras besök 20100205 ljuget om vad de tog del av under sin inspektion, och vilka omständigheter som rådde.

De har också agerat kränkande genom att behandla mig och min make som om vi vore imbecilla. De har också kallat mig för lögnare. Sverker Olsson upprepade flera gånger vid besöket följande "du ljuger". Detta är mycket kränkande och är inte ett sätt en myndighetsperson skall behandla den enskilde på.

Jag vill också anmäla Länsstyrelsens Djurskydds och veterinärenhet och Inspektörerna Emma Hansson och Sverker Olsson för att trots vetskap och en anmälan till Länsstyrelsen om Jäv, så har dessa två personer utfört en inspektion hos mig 20100205. Sedan besöket den 26 feb 2009 har jag JO-anmält dessa inspektörer och detta gör att de blivit Jäviga. Detta bryter mot EG nr 882/2004 kapitel 2 artikel 4 punkt 2b, punkt 4, punkt 6, Artikel 5 punkt2 b iii) Förvaltningslagen §11 punkt 5, §1

Jag vill anmäla Emma Hansson för brott mot djurskyddslagen då hon vid omhändertagandet medvetet utsatt mina hundar för djurplågeri då hon trots påpekande från den personal som kom från Hundhotellet som skulle hämta hundarna att det vore lämpligt att ge dem lugnande medicin så de inte skulle bli så stressade av situationen, då detta var brukligt för djurens skull. Detta ansåg Emma Hansson inte behövdes, vilket gjorde att hundarna som samtliga ej var koppelvana utom två ute i stallarna jagades, chippmärktes och släpades ut i koppel till bilarna och hästsläpen för att forslas bort till ett helt främmat ställe vettskrämda, då de hanterades av vilt främmande människor och varken jag eller min man fanns för att hjälpa dem. Detta bryter mot djurskyddslagen att utsätta djur för ett sådant lidande och plågeri samt stress Detta gjorde Emma Hansson medvetet och borde därför anses olämplig som djurskyddsinspektör.

Hon har också genom sin myndighetsutövning då hon omhändertog mina djur utsatt dem för lidande då hon inte gjort några som helst åtgärder enligt det beslut där hon anger att det förelåg akuta brister och djuren utsattes för lidande Genom att hon inte tillsett att djuren blev skötta trots att jag anmält vanvård flera gånger till Länsstyrelsen under hela tiden så kan man ifrågasätta hennes yrkes innebörd. Det är uppenbart att det föreligger en bristande kompetens hos henne. Hon klarar uppenbarligen inte att göra opartiska bedömningar. Hon har därmed brutit mot följande lagar:

Djurskyddslagen §2

SJV FS 2008:67 saknr L44

§ 12 .och § 10

EG nr 882/2004 artikel 54 punkt 1

Eventuella kompletteringar till dessa anmälningar kan komma att lämnas i form av nya anmälningar.

Jag kan kvickt med länsstyrelsens eget material visa att inspektörer förfalskar datum på sina egna protokoll, förvanskar veterinärutlåtanden som inte passar deras förljugna uppfattning och direkta motsägelser från en sida till en annan i samma protokoll.

Spännande är även att jordbruksverkets egen statistik visar att medan kontrollbesöken blir färre ökar omhändertagandena. Man har omhändertagit djur för benlidande men sen har femton pers inte kunnat springa ifatt och ringa in djuret…

Jag njuter inte när folk hör av sig och berättar hårresande historier om hur de blivit behandlade. Jag njuter inte av att skriva om det jag själv råkat ut för. Det här är ingen hämnd. Det här är för att jag har sett vad övergreppen gör med människor. Jag vet. Människor är rädda. Se bara till att antalet BVDfall i Skåne ökar. Vad beror det på? Jo, att folk smyger med sina djur. Ingen vet vad som är ok när folk får anmärkning på att grisarna saknar tillsyn mellan 16.00 och 07.00 eller när fullt friska djur blir omhändertagna och vågar inte visa sina djur. Man smyger och smittvägarna kan nu inte klarläggas.

Jag vill förhindra en tragedi. Eller två. Eller tre. Eller fyra...

Om ni saknar något så är det förmodligen de två inlägg i vilka jag visade bilder på en av inspektörernas hästhage med ensilageplast dynga och lite annat skoj som jag nu tagit bort. Jag blev nämligen uppringd av ankfarmaren, det är inte jag som gett henne det smeknamnet, det är hennes kollegor i mediebranschen, och hon meddelade att hon hört talas om att jag hade två bilder som skånskan hade rättigheterna till publicerade på min blogg. Jag tog bort bilderna men senare kom jag till att tänka på att det inte är det allra lättaste att hitta mitt nummer när man läser min blogg. I morse tänkte jag att jag måste testa. Jag lade upp två bilder som jag visste fanns på Sveriges radio Kristianstads hemsida på min blogg. Det tog inte femton minuter från det att jag lagt upp bilderna förrän kanalchefen på SR Kristianstad ringde. Hon var skittrevlig och berättade att hon fått tips om att jag hade bilder som de ägde rättigheterna till på min blogg. Jag vet om att det var fult att rigga det men vi kan i alla fall sluta oss till någon har jättemycket tid och på ett desperat sätt försöker sätta dit mig. Med blandad framgång… Jag har nu länkat till radions hemsida och bilderna jag innan hade på bloggen. Något jag kunde gjort från början. Man ser förvisso revbenen lite väl tydligt på förstakalvaren på en av bilderna men alla med djuröga ser att det inte är något fel på våmutfyllnaden och vet att feta djur är en styggelse. Jag vill trycka på att inget ont ska falla på kanalchefen, hon var jättetrevlig, utan vill trycka på att hennes ”tipsare” använder henne som verktyg för att komma åt mig när det inte funkar med annat.

Nåväl. Jag får många kommentarer från folk som vill ha kontakt eftersom de också blivit utsatta för inspektörernas övergrepp. Eftersom dessa kommentarer oftast innehåller namn och kontaktuppgifter publicerar jag dem inte. Det är hemskare och hemskare historier jag hör och vissa har framfört önskemål om att skapa någon form av nätverk för de djurägare (märk djurägare, inte bara bönder) som inspektörerna levt jävel med. Dock fick jag idag en kommentar från en ny läsare. Annika föreslår att jag ska lägga ut protokollen också så att man inte bara får höra min vinkling. Till Annika vill jag säga att det är meningslöst eftersom protokollen är upprättade i total avsaknad av både kompetens och verklighetskontakt. Egentligen behöver man inte lägga energi på att läsa protokollen, om de ens kommer, eftersom de ändå aldrig stämmer. Vi ska dessutom komma ihåg att vildfångade förvildade katter inte ska tvingas att bo inomhus enligt lag. Var det förresten inte du som inte har §16tillstånd för katterna men hade en fet hund?

Ett säkert sätt för våra maktfullkomliga inspektörer att jävlas med folk har varit att angripa de som redan varit lite nere eller de som varit lite avvikande. Människor som legat i skilsmässa, människor vars nära har varit svårt sjuka eller tom dött, ofrivilligt barnlösa, människor som bytt kön, homosexuella osv har varit lätta byten för avfällningarna bland inspektörerna. Har folk lite rörigt runt husen, lite rörigt i sitt kök eller lagt tid och pengar på att efter 50 år i fel kropp rätta till naturens misstag  eller helt enkelt bara haft en avvikande kroppsform har de varit enkla byten för inspektörerna. Dels för att de oftast inte orkar eller vågar slå tillbaka. Dels för att ingen ändå tror dem. Om man inte har tid att damsuga köket varje dag, pratar lite långsammare än andra, har åsikter som ligger lite väl långt åt höger eller ens livskamrat ligger för döden kan man ju inte sköta sina djur. Det vet ju alla. Eller?
Sansade människor vet att det inte är så. Man kan ha exemplariskt skötta djur trots att man inte tvättar bilen eller man är på väg att bli änkling/änka. Människor som sysslar med djur och som får problem i andra delar av livet hämtar oftast styrka hos djuren. Att då några intellektuellt och emotionellt förlamade pajasar i myndighetsställning fullständigt slår undan benen på dessa individer är barockt.

Häromdagen fick jag höra om en lantbrukare som blivit av med sina djur. Han var egentligen pensionär och en dag när han efter morgonpasset hos korna står och skär bröd vid diskbänken stormar två poliser in i köket, bryter ner honom, tvingar ifrån honom kniven och sen får han sitta i köket medan samhället snor alla hans djur. Det var enligt inspektörerna inte något fel på djuren eller stallarna men han hade rörigt runt husen. Han blev berövad djur för en miljon, sitt liv och klarar inte längre av att vara hemma. Han går ut i skogen klockan sju och är där tills natten är halvgången, går hem och sover några timmar för att sen gå ut i skogen igen.

Det här är en artikel i Hundsport (tack Hanna och Torparn). Killen det handlar om gick i kk och brände ena armen. Att han hade stökigt hemma var uppenbarligen skäl nog för att sno hans fullt friska hundar hundar och sen fundera på att skjuta dem. Det var inget fel på dem. De ser ju rena och välmående ut. Även SKKs kennelkonsulenter menar tydligen att det var nys att omhänderta dem. Att han skadat sig var uppenbarligen ett djurskyddsproblem.

Killen som äger dessa kor har fått djurförbud. Jag såg kor som var betydligt smalare än förstakalvaren på bilden på Mila häromåret. Han får djurförbud medan de djur som var smalare och "rabbigare" fick priser och utmärkelser. Lite skoj är det också att inspektörerna, som har gott om tid och kan sitta och slösurfa eller pilla naveln nu för tiden, hos en mjölkleverantör dömt ut fyra kor som dagarna senare hamnade på pallplats på utställningar runt om i Sverige.

Så stora öron har jag förvisso inte men jag hörde de som varit polisen behjälpliga när de omhändertog 170 djur(enligt media var de 120 men de körde iväg 170 stycken, de omärkta hamnar med största säkerhet helt gratis hos sönerna till B F som polisen anlitar för att administrera omhändertagandena av lantbruksdjur i Skåne) här i Skåne härförleden diskutera med varandra. De var helt överens om att det inte var något fel alls på djuren. De erkände till och med att de själva hade magrare djur än de du nu varit med och omhändertagit. Enda felet var att det var dyngigt på väg in till ligghallen (som de menade var torr). Vad är bäst för djuren – Att be lantbrukaren köpa 100 ton bärlager och förstärka där djuren går in i ligghallen eller med hundar driva in nyfödda kalvar och deras mödrar i fållor mitt i dyngan och sen utan att veta vilka kalvar som hör till vilka kor köra iväg dem på olika håll?

Försöker idioterna ta över hela världen?

Lst i Stockholm har omhändertagit en frisk häst, poliserna som skulle verkställa beslutet hade problem att se vilken häst som var vanvårdad, och överväger nu att skjuta den för att den var lite skitig. Inte ens polisen vill vara med på länsstyrelsens tramsigheter längre men ansvarig försvarar sig med att djurägaren faktiskt fått kritik förr. I två av boxarna var takhöjden TVÅ CENTIMETER för låg...

Den senaste i raden av mina JOanmälningar:

Anmälan till granskning. Länsstyrelsens ärendenummer

2010-03-25 fick jag ta del av länsstyrelsen i Skånes övervägande att enligt djurskyddslagens 31e paragraf omhänderta mina djur. Såväl skälen som länsstyrelsen angav, länsstyrelsens ärendehantering samt den yttrandetid länsstyrelsen meddelade var förvisso skrattretande men jag valde ändå att ta övervägandet på allvar och lyckades trots att länsstyrelsen gett mig två, i praktiken en, arbetsdag att yttra mig över ett så konsekvensfyllt ingrepp i mitt liv lämna in ett yttrande med begäran om förlängd yttrandetid, bland annat på grund av att jag inte fått yttra mig över allt material i ärendet och att länsassessorn Johansson ljuger samt pekar på länsstyrelsens totala sammanfall, se bilaga, den 29e mars.

Trots att den löjligt korta yttrandetid länsstyrelsen meddelat ger intrycket av att ärendet skall hanteras skyndsamt har jag än idag än inte ens fått beslut gällande min begäran om förlängd yttrande tid och än mindre, trots det tunga oket att varje morgon vakna och inte veta om polisen under dagen kommer ta mina skyddslingar, beslut i omhändertagandefrågan.

Jag vill med denna skrivelse om till denna bifogat material anmäla länsstyrelsen i Skåne till granskning.

Min kommentar till Lars Vernerssons ledare i ATL idag.

Vernersson slår till stor del in öppna dörrar. En enhetlig kontroll för landets djurägare är reglerad enligt djurskyddsförordningen. En enhetlig kontroll är något man har rätt att kräva som medborgare. Medborgarna  är ofta föremål för samhällets bedömning. Vi har polis, skatteverk, högskolor, domstolar, bilprovningen, arbetsmiljöverket, CSN, pliktverket osv. Det finns knappt i någons sinnesvärld att någon representant för just nämna myndigheter skulle begå övergrepp i stil med de vi nu sett från vansinniga inspektörers sida. Skulle nu någon på CSN skriva att du är för fet för att få studiemedel, bilprovningen först slå sönder din bil och sen klassa ut den eller någon snut trampa in i ditt vardagsrum när du sitter och tittar på tv och bötfälla dig för att ha framför soffan utan både halvljus och bakljus samt i för hög hastighet och på ett vårdslöst sätt och sen när du blir grinig för att han står med kängor på finmattan och inte ens ha knackat så sätter han dit dig för lite till så är det klart att man reagerar. Har man blivit utsatt för övertramp och övergrepp av personer i myndighetsställning så är man inte rädd att dessa ska hämnas om man ringer deras chef eller begär överprövning. Bortsett från när det gäller vansinniga inspektörer. Då är folk tysta för att de är rädda för hämnd. De begär inte rättelse eller inte överprövning. De försöker vara följsamma i de övergrepp de blir utsatta för. Så ska det inte gå till i en rättsstat. Att djurskyddsinspektörer tolkar lagen på orimliga vis betyder att de ställer sig utanför den lag de är satta att se till att andra följer. Det är inget strukturellt problem vi löser med att prata i termer som översyn av lagar eller samförstånd bonde-inspektör. Det handlar om att vissa individer inte kan ta det ansvar och hantera det mandat samhället betrott dem med och diskussionen Vernersson, och främst LGP, för innebär att alla de inspektörer som sköter sitt på ett oklanderligt vis också får en släng av sleven. Precis som alla grisbönder blev misstrodda efter DRAs lilla ploj i höstas. Att vissa individer inte lever upp till de krav de har på sig är inget strukturellt problem. Det är inte ett strukturellt problem att vissa slår sina barn, det är inte ett strukturellt problem att vissa stjäl, det är inte ett strukturellt problem att vissa inte kan sköta sina djur, och det är inte ett strukturellt problem att vissa inspektörer inte kan sköta sitt jobb. Vi kommer aldrig tillrätta med någonting så länge vi talar i allmänna termer och försöker få diskussionen till att handla om strukturer och saker i allmänhet. Det ligger helt och hållet på individnivå. Dock ska ATL ha cred för att äntligen vågat ta i skiten. Tack

Någon har uppenbarligen skit på LGP. Någon har uppenbarligen LGPs kulor i ett någorlunda stabilt grepp och avkräver honom handling i vansinnet kring djurskyddsinspektionerna. Annars hade LGP fortfarande duckat och fortfarande varit helt ovetande om situationen för hans medlemmar.

LGP visar nu att han fortfarande har traktorgrävarsyndrom och försöker genom sitt öppna brev få till en tulipanaros i vilken alla har rätt. Han skriver att det här fenomenet har dykt upp på ”senare tid” för att skydda sig själv och lyfta fokus från det faktum att vansinniga inspektörer i snart tio år blivit uppmuntrade av bondtolvan, numera Franzéngatan. Han behöver inte titta så långt som till hur många lantbrukare som suttit inne för att gett miljöchefen i en kommun norröver ordentligt med stryk, hur många kommungruppsledamöter i en sydöstskånsk kommun som på något besynnerligt vis anklagats för att vanvårda sina djur, hur många djurägare som står i begrepp att ta livet av sig efter att ha blivit ordentligt trakasserade av galna människor i myndighetsställning eller hur många som faktiskt gjort slag i saken och lämnat instruktioner till eftervärlden om hur djuren ska skötas och sen ändat sina liv. Det räcker med att han tittar på de han själv haft i sin egen styrelse.

Förutom att det är platt och meningslöst så angriper LGP problemet helt fel. Det handlar inte om att inspektörer är rädda för några pajasar i munkjackor, ansiktspiercing och fula skor, då hade snuten varit rädd för nazister, tullen rädd för balter, skatteverket rädd för enmansföretag i byggbranschen och frisörer och landets högskolor rädda för de som inte har klarat gymnasiet, det handlar om att det finns individer som inte ska ha det jobbet och den befogenheten samhället gett dem. Det finns rötägg i alla branscher. Tillsynsverksamheten är inte undantagen.

Att då som LGP försöka få till att de hårddrar reglerna för att de är rädda för något diffust är helt fel. De följer ju inte ens reglerna. Djurskyddslagen är i och för sig skriven av djurmänniskor för djurmänniskor och i princip helt jävla omöjlig att döma efter men om kontrollen görs av sunda människor med kunskap, erfarenhet och ett förstånd som är större än vad vi kan hitta hos avfällningarna  som nu lever jävel med djurägarna är det inga problem. LGPs öppna brev kommer utmynna i att alla har rätt och ingenting kommer hända istället för att man kan konstatera att lag och tillsyn fungerar med normala människor och att man lyfter bort de olämpliga. Det är lika mycket ett strukturellt problem som att vissa djurägare inte klarar av ansvaret att ha djur. Det ligger helt och hållet på individnivå.

Han borde skämmas.

Problemet med att börja slå tillbaka och uppmärksamma missförhållanden inom myndigheterna är att myndigheterna ofta har begått så många och så allvarliga fel att man själv framstår som rättshaverist när man börjar uppmärksamma dem.

Kan nöjt konstatera att ATL idag skriver om en dams polisanmälan mot Emma Hansson och Sverker Olsson.

Å andra sidan kan gott de inspektörer som sett vansinnet breda ut sig, sett de som råkat ut för vansinnet må illa, sett djuren fara illa av vansinnet och inte agerat gott testa att kännas hur det känns att få klä skott för andras misstag.

The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing.

Jaha, det är bara att hoppas att de inte tappar bollen nu när de vågat närma sig ämnet djurskyddskontroller från det okonventionella hållet. ATL har nämligen börjat skriva om vissa djurskyddsinspektörers oförmåga att ta in vad deras jobb handlar om. Bland annat tar man upp att en grisbonde fått ett förljuget protokoll i vilket man bland annat anmärker på att hans grisar saknar tillsyn mellan sexton noll noll och noll sju noll noll. Eftersom mycket av ansvaret för att rätta till det här vansinnet ligger på media är det aningen svagt av ATL att inte börja ta i skiten förrän nu. Dock ska till deras försvar sägas att tiden inte varit mogen förrän nu. De sansade och normala människor som förhoppningsvis vågar ta upp diskussionen och förhoppningsvis släpps fram i debatten efter att nu ATL börjat kommer med största säkerhet av väldigt många utmålas som förespråkare av djurplågeri. Det är så debatten har förts innan. Antingen har man varit för en totalitär och på vissa håll både maktfullkomlig och fascistisk tillsyn präglad av övergrepp, lögner och trakasserier bara för att värna djuren, de enda som gör fel är djurägare, eller så har man varit för att djuren ska plågas. Det har varit helt omöjligt att både värna djuren och påpeka brister i lagtillämpning, attityd och rättssäkerhet. Uppfattningen om de som manat till sans och de som vågat stå upp för att de har haft problem med enskilda individer i myndighetsställning har varit ”ingen rök utan eld”.

Men så är inte verkligheten. De som manat till sans och haft synpunkter på enskilda individers framfart i sin myndighetsutövning har inte alls varit motståndare till djurskyddskontroll, har inte alls förespråkat ett vilda västern. Alla accepterar kontroll, men inte att kontrollen ska utföras av olämpliga personer. Det är det diskussionen ska handla om – att det bland inspektörer finns individer som inte passar för sin uppgift. När läkare dabbar sig handlar diskussionen om individen, när poliser och bönder dabbar sig så blir individens felsteg helt plötsligt representativt för hela skrået, och när inspektörer dabbar sig så springer hela etablissemanget till undsättning och den som uppmärksammat att någon helt felaktigt blivit inspektör blir utmålad som djurplågare.

Det som är synd är att ATL rimligtvis är som alla andra tidningar, och ju större sak man kan fälla desto bättre. Varför hänga några inspektörer när man kan hänga en hel enhet? Risken att hela djurskyddsarbetet får en släng av sleven och får klä skott för några avfällningars skull.

Nu ska jag ut till djuren. Ja de är kvar....