Sveriges snyggaste bonde

Egentligen tänkte jag skriva om strukturen i mejerisverige men efter Mys kommentar att jag sysslar med politikerfjäsk och att politiker är flitigast på att gagna sig själva fick jag en oemotståndlig lust att fjäska lite till för politiker och dessutom hålla med My i hennes resonemang kring om det är lönt att överhuvudtaget lyssna på politiker och att politiker är patrask som inte får något vettigt gjort. Jag håller med om att det finns många politiker som ägnar sig åt för dålig styrning, inte sätter sig in i frågorna innan besluten, ljuger och inte får något gjort. Det är därför jag är blå. Jag tror på individens frihet att själv välja lite mer och på att begränsa politikens utrymme att klappa medborgarna på huvudet och bestämma åt dem. När nu politiker i mångt och mycket är värdelösa, varför låta ge dem ännu mer att säga till om? Jag har ritat en bild av min uppfattning av Sverige.

Medborgare A och B arbetar och står i. De går upp i tid på morgonen och betalar skatt på pengarna de tjänar. Någon av dem till och med kör bil. Något staten inte tycker om, trots att man uppmanar till konsumtion..., och detta beläggs med straffskatt. Skatten går in till staten och pappersvändarna C. D, E, F och G får lön för att hitta på ett krångligt och fyrkantigt sätt att administrera alltihopa. När detta är gjort betalar man ut statligt kulturstöd till konstnären H som för att behålla sin konstnärliga integritet gör konst ingen tycker om.

Nu till fjäsket. I och för sig tycker jag inte att det jag skrev i förra inlägget är fjäsk eller skitsnack. Det är sanning. Egentligen kan sakfrågan bero. Jag är fortfarande övertygad om att Sverige trots en tredjerankning är världens mest jämställda land när vi har tid att fjanta med projekt som Fru Gårman. Mer om det senare. Det allvarliga ligger i att Mona & Co har så lågt förtroende för väljarnas intellekt att de tror att sånt skitsnack som det faktiskt är att kritisera någon annan får något man själv åstadkommit går hem hos medborgarna. Snart finns det väl inte någon sosse som låter sin ideologi färga sin uppfattning kring Monas regeringsoduglighet. Hela hennes tjat om att staten ska köpa Volvo och Saab gör att jag sitter och gråter i traktorn. Vad ska man göra sen då? Ska man tillverka bilar som ska stå i Göteborg och rosta? Är det skönare att bli uppsagd av staten än av Ford? Har tanten en plan överhuvudtaget eller är det som Göran sade- Monas enda svaghet är att hon inte tänker? Varför skyffla iväg skattepengar på något som det inte finns plan bakom, vi inte vet om det hjälper, eller kanske stjälper, eller om det är på rätt ställe? Rent krasst finns det många faktorer som talar för att lejonparten av svenskarna faktiskt får det bättre. Räntan är låg, den lär bli ännu lägre, oljan är billig och maten likaså. Dessa tre faktorer brukar man ju hålla fram som viktiga parametrar när det gäller hushållens ekonomi. Anders får rätta mig om jag har fel men jag har bestämt för mig att vi hade några dagar på nittiotalet med 500% ränta, så de som pratar om den största krisen sen depressionen tycker jag överdriver kraftigt. Varför, snälla varför, ösa iväg skattepengar då?

Jag läste härförleden att om Kina kom under tio procents tillväxt hade man inte lön till alla. Det ska bli hemskt intressant att se hur de löser detta. Förmodligen är detta början till slutet för västs välstånd. För volvoarbetarna hade det ju varit enkelt att gå ner i lön och låta alla jobba kvar men det lär ju knappast hända. I Kina tror jag dock att så blir fallet. När pengarna tryter är valet mellan lägre lön och ingen alls ganska lätt. Detta lär medföra en ännu större produktionsförflyttning österut än den vi sett hittills. Större produktion och mer export ökar tillväxten och välfärden. På två generationers sikt är det nog vi i Europa som sitter och syr fotbollar...