Nog för att Mogadishu är världens farligaste ställe men Österlen kommer inte långt efter

Detta är skåpmat för några av er men för alla er andra så vill jag ändå berätta att jag sedan i våras äter med andakt eftersom jag riskerat livet för maten... Jag behövde få lite hydraulslang pressad och passade på att handla lite mat samtidigt. Jag ser att bilen till höger om min inte står riktigt exakt mitt i sin ruta, utan lite närmre min. Men jag stod mitt i min ruta och sket i den andre bilen. Det var ju inga problem att komma in och ur den. När jag står och kollar om det kommit några nya tidningar kommer det in ett fullständigt skogstokigt fruntimmer. Jag har nog aldrig sett någon så arg.
Hon skriker "Vem är det som kör en grön Peugeot" Jag kopplar inte med detsamma utan fortsätter glatt botanisera bland lösgodiset. Hon skriker en gång till. Jag inser då att det nog är mig hon menar och svarar att det är jag varpå damen skriker att jag är dum i huvudet. Jag var fortfarande förbluffad över hennes extrema humör och frågade "va?" Hon var inte sämre än att hon skrek att jag var dum i huvudet en gång till. Jag frågade henne vad hon grundade det på. Folk från hela affären (det är på landet, affärer är inte större än att man hör tvärs över om man bara skriker högt nog) har börjat samlas vid kassorna för att titta på henne, hon skriker att hon fick klättra in i bilen från höger sida. Jag kunde ju inte annat än le och säga att det kunde inte varit lätt med den röven. Ett uttalande som väckte stor munterhet hos alla utom hos damen med det dåliga humöret. Jag funderade lite på att fråga henne varför hon gick ur bilen igen när det nu var så jävligt att klättra men sket i det, hon skämde ut sig själv så bra på egen hand där hon stod och skrek. Det sista hon skriker innan hon med bestämda små steg går iväg är att jag ska få stryk. Kassörskan skrattade så att hon grät och folk stod i fönstret och tittade och skrattade när hon körde. Jag höll inne med mitt svar på hennes påstående att jag skulle få stryk. Hon hade säkert inte blivit gladare om jag frågat vad hon skulle göra, sätta sig på mig eller? Personalen berättade att de aldrig varit med att någon betett sig på det viset, visst hade folk kommit in och varit lite gnälliga och bett folk flytta bilen men aldrig lovat folk stryk och deklarerat att de var dumma i huvudet. Jag sade att hon säkert inte fått i värplådan på länge. Jag vet, jag är så otroligt förlåtande. På vägen ut mötte jag en som frågade mig vad hon skrek om, jag stod ju mitt i min ruta, han hade varit tvungen och springa bort och se efter... Hon kändes något obalanserad och egentligen stärkte hon bara mig i min uppfattning att generation efter generation av Tomelillabor ägnat sig åt en långtgående form av syskonkärlek och att vi nu börjar se konsekvenserna därav. Dock kostar jag på mig att tycka synd om hennes familj.


Kommentarer
Postat av: Boel T

Det är inte bara kassörskan som skrattade så hon grät, även M och jag har tårar i ögonen.

2009-01-03 @ 20:15:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Real Time Web Analytics