Tio sidor överklagan
Min fars överklagan av det djurförbud han nu blivit belagd med: Pocketversionen är följande: Min far får djurförbud med grund i att man i beslutet beskriver fullt lagliga saker som olagliga, att han inte tar till sig kritik att han är dum i huvudet och för uppenbara lögner s s att han skulle ha förvarat taggtråd tillsammans med djuren i deras boxar.
Nedan den fullständiga överklagan:
Begäran om inhibition.
Begäran om undanröjande av länsstyrelsens beslut.
Begäran om muntlig förhandling i såväl fråga som verkställandeförbud som undanröjande av beslut.
Begäran att länsstyrelsen fråntas tillsynsansvaret gällande min djurhållning.
Ävenledes inbjudes förvaltningsrätten till ett besök hos mig och mina djur.
Gällande min begäran om inhibition vill jag trycka på att rättläget är katastrofalt oklart då man belägger mig med djurförbud med polisanmälda lögner och trakasserier, att min son har ett avvikande utseende samt att jag tolkar nedlåtande kommentarer om mitt intellekt som förföljelse som grund, att ärendehanteringen är katastrofalt dålig samt att jag aldrig någonsin motsatt mig kontroll. Jag har tvärtom, vilket förvaltningsrätten blivit uppmärksammat på i tidigare skrivelser och begäran, begärt att bli inspekterad av betydligt kunnigare och betydligt mer kompetenta och erfarna bedömare än de enskilda inspektörer som trakasserar, hotar och förtalar mig. Djurens välfärd och hälsa är säkerställd, något som styrks bland annat av en av Sveriges främsta veterinärer inom ämnet vet med dr Per Michaneks utlåtande efter en fullständig genomgång av min djurhållning och jag har i tidigare begäran tillställd förvaltningsrätten begärt att veterinärstationen i Tomelilla ska förordnas som tillsynsmyndighet när det gäller mig och min djurhållning. Jag önskar nu återigen framföra min begäran att länsstyrelsen i Skåne fråntas ansvaret att utöva tillsyn enligt djurskyddslagen gällande min djurhållning samt tar för givet att förvaltningsrätten ser den enorma kvalitetshöjning ett beslut i enlighet med min begäran skulle utgöra då jag inte längre skulle bli inspekterad av människor som inte kan se skillnad på raser som Simmental och Holstein och än mindre på tjur och kviga, och istället bli inspekterad av mångårigt erfarna och kunniga veterinärer.
Skäl:
· Stenfeldt-Thuresson refererar till material härrörande från 19980827. Dels har jag inte fått yttra mig över materialet i fråga och dels är påståendet om djupa och blöta ströbäddar lögn då dessa var utgödslade 19980827. Verifikation finnes då entreprenör utförde arbetet.
· Stenfeldt-Thuresson refererar till material härrörande från september 2002. Ej heller detta material har jag fått yttra mig över. Däremot försöker Stensfeldt-Thuresson få det att låta som att jag varit högfrekvent anmäld med ord som ”Efter ännu en anmälan” trots att det gått fyra år och fem månader mellan de två anonyma anmälningar hon refererar till.
· Stensfeldt-Thuresson skriver att tre hästar skulle ha hållits i ej löpande grimskaft. För mig är detta en fullständig nyhet då jag aldrig någonsin haft tre hästar i spilta överhuvudtaget. Stensfeldt-Thuresson låter bli att nämna vilken handläggare som i Simrishamns kommuns regi polisanmälde mig för att ha haft djur ute utan ligghall i syfte att mörka att mina påståenden att jag blir förföljd av enstaka inspektörer är sanna. Ansvarig handläggare var nämligen Peter Stenberg. Samma Stenberg vars namn frekvent dyker upp i såväl förljugna protokoll som i mina polisanmälningar mot enstaka inspektörer. Stensfeldt-Thuresson skriver att det konstaterades att djur hölls utomhus under Stenbergs besök. Stensfeldt-Thuresson slirar här på sanningen då det inte konstaterades några brister alls under besöket. Stenberg gick en runda på gården, kritiserade ingenting och körde hem. ”Ett 30-tal utegående nötkreatur” är så nära sanningen Stenberg och Stensfeldt-Thuresson kan komma då Stenberg inte räknade antalet utedjur, ej heller mätte vindskyddet. Antalet djur var 24 och jag medger att jag i början var osäker på om vindskyddet var stort nog men kunde efter att ha kontrollräknat och mätt konstaterat att jag hade 1,5 kvadratmeters marginal till lagens krav. Jag fick ingen kritik alls under besöket, utan gick glatt ovetande tills lokaltidningen tre veckor efter besöket ringde och berättade att jag var polisanmäld. Den förhärskande uppfattningen är att såväl Stenbergs besök som polisanmälan var hämnd för mitt arbete att skapa ett någorlunda rättssäkert och gynnsamt klimat för mina kollegor i kommunen. Ett arbete som jag i och med polisanmälan gav upp och slutade som ordförande för Lantbrukarnas riksförbund i Simrishamns kommun, eller som Stenberg uttryckte det i tidningen – LRF-topp. Stensfeldt-Thuresson nämner ingalunda att jag aldrig varit delgiven misstanke om brott. Jag finner det märkligt att Stensfeldt-Thuresson finner en obefogad polisanmälan mot mig så graverande samtidigt som hon tar otroligt lätt på att de enstaka inspektörer som begärt djurförbud för mig samt hotar och förföljer mig blivit polisanmälda och möjligen redan är delgivna misstanke om brott.
· Stensfeldt-Thuresson försöker i andra stycket, andra sidan skriva upp frekvensen jag blivit kontrollerad genom att återigen använda ordet just ”återigen”. Detta trots att det gått ett år och nästan åtta månader sedan förra kontrollen. Stensfeldt-Thuresson refererar i stycket även till faktorer som ingalunda har med djurskydd att göra, ärenden som blivit nedlagda och obefogade klagomål och låter dessa utgöra grund för beslutet att belägga mig med djurförbud. Intressant är även att Stensfeldt-Thuresson gällande material från 2005 kan ta till sig information att ett ärende som inte spelar roll för djurförbudsprövningen blivit nedlagt men inte ta till sig att de ärenden som hela djurförbudsfrågan till stor del grundar sig på är nedlagt. Detta trots mina upprepade påpekanden och vittgående bevisning.
· Stensfeldt-Thuresson försöker i tredje stycket, andra sidan, låta påskina att jag skulle ha brutit mot djurskyddslagen genom att beskriva ett skeende i termer som är snarlika men till betydelsen väsensskilda från djurskyddslagen. Man ställer krav på mig att ha ligghall till djur under en tid då lagen inte kräver det och då jag för att vara helt säker även kontrollerat saken med Peter Stenberg, ansvarig handläggare. Stensfeldt-Thuresson skriver om ”konstaterade brister” trots att flertalet av ”bristerna” är fullt i enlighet med lagen och de påståenden som kan ha betydelse för djurhälsan bara nämns i en bisats och ingalunda är vidimerade. Man blandar även in min son och påstår att han skulle yttrat sig om mina kalvar under en inspektion 20051126. Det företogs ingen inspektion 20051126 så påståendet att min son skulle ha nämnt något sådant är lögn och en allvarlig kränkning av min son.
· Stensfeldt-Thuresson tar inte upp att jag framfört kritik mot att inspektörerna har haft ojämn och låg kompetens och sällan eller aldrig uppträtt i enlighet med lagen, sällan eller aldrig haft de skyddskläder lagen kräver, aldrig haft protokollsförfarande enligt lagen. Det går att visa på upptill sex veckors tid mellan besök och protokoll. Att man inte tar med mina uppgifter, utan hittar på saker jag skulle ha sagt. Att man kastar mina skriftliga synpunkter. Grova förvanskningar av veterinärutlåtande. Att man släpper ut djur ur boxar och tar arrangerade foton. Fotograferar andra djur än mina och lägger i mitt ärende. Reser krav som saknar stöd i lagen. Inspektioner som företagits på egen hand utan meddelande varken före eller efter. Detta är ett förfarande som JO i diarienr 4643-07 starkt klandrar med orden ” Att djurägaren underrättas om att en kontroll har genomförts och får del av kontrollrapporten har stor betydelse för rättssäkerheten i djurskyddsärenden. Det har också central betydelse för djurskyddet då djurägaren härigenom ges möjlighet att vidta rättelse vid konstaterade brister. Det finns därför anledning att se allvarligt på de här konstaterade bristerna.”
· Peter Stenberg slarvade bort min överklagan av föreläggandet daterat 20051230 och det upphävdes, förmodat med anledning av detta och det faktum att han inte hade nämndens mandat att fatta beslut om föreläggande på delegation, av miljö och hälsoskyddsnämnden. Föreläggandets tillkomst är grundat i att jag berättade för Peter Stenberg att jag avsåg bygga om mitt kalvstall och förbättra miljön för djuren. Något jag såg som positivt och som gladde mig mycket. Jag råkade berätta för Stenberg att jag tänkte söka investeringsstöd till ombyggnationen. Stenberg, inte nämnden som Stensfeldt-Thuresson i beslutet påstår, beslutade på egen hand om föreläggandet i syfte att hindra mig att få investeringsstöd och förbättra för mina djur. Jag hade länge haft känslan att kritiken mot mig och min djurhållning inte handlade om djuren eller att dessa skulle ha det bra och nu fick jag detta bortom rimligt tvivel vidimerat. Stenberg försenade med flit en förbättring av mitt kalvstall. Jag har inte, varken under den korta tid man kan låtsas föreläggandet var aktuellt eller senare, brutit mot detta föreläggande.
· Att föreläggandet var fattat för att hindra min förbättring av kalvstallet och inte på grund i dålig skötsel av djuren eller dålig djurhälsa stärks av att ingen inspektion gjordes på nästan ett helt år. Detta till trots använder Stensfeldt-Thuresson termer som ”återigen” och ”uppföljande besök med anledning av tidigare påtalade brister” för att låta påskina att jag varit föremål för upprepade kontroller och kritik.
· Ordalydelsen Stensfeldt-Thuresson använder är konsekvent till för att misskreditera mig. Bruket av termer som ”återigen”, ”uppföljande inspektion” och ”ny inspektion” används om en besöksfrekvens som är avsevärt lägre än den som Stenfeldt-Thuressons egen förvaltning anser vara för låg för rutinbesök hos djurhållare som man inte riktat anmärkningar mot. Man refererar återigen i tredje stycket, tredje sidan, till i enlighet med djurskyddslagen riktigt förfarande som om de vore brister. Tiden från kontroll till föreläggande, fyra månader, visar bara på att det inte fanns några brister i min djurhållning. Att jag inte överklagade detta föreläggande grundar sig på att jag inte orkade tjafsa och stå emot. Jag ämnar vid muntlig förhandling inför förvaltningsrätten framföra ansvarig tjänstemans vittnesmål i ärendet. Ärendet med föreläggandet är avslutat och jag har aldrig brutit mot det samma. Varken under tiden det var aktuellt eller senare.
· Trots att de tidigare årens protokoll varit präglade av lögner och krav ingalunda i enlighet med lagen märks nu en upptrappning av såväl lögner som övergrepp i och med att Emma Hansson träder in som inspektör. Faktorer som överhuvudtaget inte har med djurskötseln att göra, det börjar 2008 med att plast skulle finnas vid ensilagelagret för att 2009 handla om att jag och mina kollegor och rådgivare är mentalt efterbliva och 2010 handla om min sons utseende, framförs som om de vore kritik enligt djurskyddslagen. Man går i o m Hansson inträdde från lögner här och där till svepande kritik och lögner så överdrivna att de tangerar det sjukliga. Stensfeldt-Thuresson återger bland annat Hanssons påstående att jag skulle förvara taggråd tillsammans med djuren i deras boxar samt Hanssons påstående att jag skulle ha sagt att jag inte hann med allt arbete. Något jag aldrig varken påstått eller medgett. Föreläggandet daterat 20080625 som Stensfeldt-Thuresson refererar till har jag noggrant och pedagogiskt förklarat för Stensfeldt-Thuresson saknar stöd i lagen då det ingalunda är tillåtet att förelägga någon att rätta till brister som konstaterat inte finns, och om inte annat borde, den nu i och för sig polisanmälda , länsassessorn Eva Johansson vara fullt medveten om detta. Jag ämnar under muntlig förhandling inför förvaltningsrätten visa länsveterinär Lennart Sjölands beskrivning av ärendet samt det faktum att Emma Hansson grundar verkställigheten av föreläggandet med hänvisning till en lag som bland annat reglerar gemenskapskriterier för omlastningsstationer och ändring i färdplanen.
· Stensfeldt-Thuresson nämner bara i en bisats den kritik jag framfört mot enskilda inspektörers kompetens, ser uppenbart inga problem i att inspektörerna inte kan se skillnad på raserna Holstein och Simmental eller tjur och kviga och bryr sig överhuvudtaget inte om att säkerställa handlingarnas legitimitet trots att jag framfört omfattande kritik mot de samma samt med myndighetens eget material bevisat att handlingarna inte är legitima.
· Stensfeldt-Thuresson ljuger i tredje stycket, sjunde sidan, då hon påstår att jag inte rättat till brister trots tillsägelse. Jag förmodar att Stensfeldt-Thuresson syftar på Sverker Olssons och Emma Hanssons besök hos mig 20090416 och kan med min skrivelse daterad 20090417 bevisa att jag inte mottog en enda negativ synpunkt på min djurhållning under besöket. Stensfeldt-Thuresson påstår vidare att Emma Hansson och Peter Stenberg skulle ha företagit två inspektioner hos mig 20090511. Detta påstående är lögn och jag ämnar med myndighetens eget material, bland annat faktura på ett besök 20090511, visa under muntlig förhandling inför förvaltningsrätten att påståendet är lögn. Att man skulle företagit två inspektioner, den andra med veterinär, påstås vara grundat i att man vid första inspektionen hittat brister i min djurhållning, kört hem till förvaltningen och därifrån letat upp veterinär som var disponibel att med kort varsel företa inspektion på min gård, detta trots att jag i länsrätten presenterat uppgiften att inspektörerna och veterinären redan 20090507 bestämt tid för kontroll hos mig samt att det är en orimlighet att inspektörerna på en arbetsdags skulle ha hunnit skriva ett protokoll, skriva ett föreläggande, företa en bilresa om knappt en timme, göra en inspektion hos mig utan att bli upptäckta, lägga en knapp timme på att köra till förvaltningen igen, leta upp en veterinär som kan köra ut, lägga knappa timmen på att köra till mig och sedan företa en nästan fem timmar lång inspektion. Stensfeldt-Thuresson påstår också att beslut om omhändertagande av 46 av mina djur fattades med veterinärutlåtande daterat till 20090511 som grund trots att det sammanfattade veterinärutlåtandet inkom till länsstyrelsen 23 dagar efter att omhändertagandebeslutet var fattat. Då Stensfeldt-Thuressons uppgifter att det skulle finnas ett veterinärutlåtande daterat till 20090511 är helt nya och då jag aldrig fått ta del av något sådant har jag kontaktat regeringsrätten och tillfört Stensfeldt-Thuressons nya uppgifter till omhändertagandeärendet, och kan inte se annat än att de nya uppgifterna Stensfeldt-Thuresson nu presenterar kullkastar såväl omhändertagandebeslut som djurförbud då jag inte fått yttra mig över detta veterinärutlåtande från 20090511 som Stensfeldt-Thuresson uppenbarligen har i sin ägo. Det fattades inget beslut om omhändertagande 20090511. Stensfeldt-Thuresson ljuger även kring ärendets fortsatta gång då hon skriver att beslutet är fastställt av kammarrätten. Vi ska minnas att regeringsrätten givit mig till 20100427 att inkomma med uppgifter och att beslutet ingalunda vunnit laga kraft. Stensfeldt-Thuresson skriver att jag påstått att jag och min son jobbar på gården då jag aldrig påstått något sådant. Jag ställer mig lite frågande till denna fäbless för att blanda in mina barn i ett ärende de inte har med att göra. Trots att veterinärutlåtandet är överklagat och ingalunda vunnit laga kraft behandlar Stensfeldt-Thuresson detta som en laga handling, och trots att veterinärutlåtandet bevisligen är förljuget nöjer sig Stensfeldt-Thuresson inte med uppgifter i nämnda veterinärutlåtande, utan överdriver och hänvisar till uppgifter som inte går att återfinna. Bland annat skriver Stensfedlt-Thuresson att flera djur skulle ha stångskador. Det korrekta antalet djur är ett av ungefär 130, och det är inte fastslagit att svullnaden är en stångskada. Det är jag själv som benämnt den som stångskada. Inspektörer och veterinär har utan att känna på djuret benämnt den som ”konturförändring”. Stensfeldt-Thuresson och inspektörerna refererar till veterinärutlåtanden på ett vis som klart och tydligt visar att framgång i mål går före djurens väl. Bland annat skriver Stensfeldt-Thuresson ”i kombination med kraftig rotation” medan veterinär skriver ”tendens till kraftig rotation”. Roterad kotled innebär i sig ingen olaglighet och skrivningen ”tendens till kraftig rotation” gör mig tveksam till vad man egentligen menar. Majbohm-Jensens veterinärutlåtande och inspektörernas refererande av detsamma är i grunden himmelsvid och jag ämnar vid muntlig förhandling inför förvaltningsrätten med originalintyg visa att länsstyrelsens hantering av ärendet är ett lustmord på såväl min rättsäkerhet som min dotters häst. Gällande den tredje veterinär länsstyrelsen efter eget gottfinnande gör egna omskrivningar av nämner jag som exempel ”avlivning rekommenderas snarast” när skrivningen är avlivning inom en vecka. Vi ska minnas att veterinärens skrivning är en tulipanaros för att inte komma på kant med inspektörerna. Det finns i djurskyddslagen ingenting som medger avlivning inom en vecka. Antingen så skall djuret avlivas med detsamma enligt 2988:534 30§ eller så ska det inte avlivas alls. Jag ämnar i muntlig förhandling inför förvaltningsrätten med myndighetens eget material visa att veterinären på uppdrag av inspektörerna ljuger för mig. Stensfeldt-Thuresson refererar även till en sammanfattning som ingalunda existerar då hon skriver att många av ungdjuren och några köttdjur inte fått tillräckligt med foder och vatten då man i det protokoll jag fått ta del av benämner fyra av cirka 130 djur som avmagrade. Stensfeldt-Thuresson borde med den examen hon besitter ha insett det fullständigt orimliga i att något djur skulle ha överlevt om det varit så som hon påstår och djuren inte skulle fått mat och vatten av tillräcklig mängd och kvalitet på fyra veckor. Stensfeldt-Thuresson har noggrant valt ut och refererar till de delar av inspektörernas handlingar kring omhändertagandet 2009 som jag ännu inte polisanmält. Till exempel nämner hon inte att inspektörerna tillsammans släppt ut mina djur från sina boxar och drivit ut dem på anslutande loge och upp bland de maskiner och det material jag förvarade där för att kunna ta arrangerade bilder. Man ser på länsstyrelsens egna bilder hur djuren blir drivna. Hon nämner inte att Peter Stenberg hotat mig för att kontakta deras överordnande 20090511. Hon nämner inte heller att det är ingalunda är i linje med lagen att påpeka brister och samtidigt kontrollera om de är åtgärdade.
· Stensfeldt-Thuresson skriver att jag släppt in ungdjur på logen trots att jag blivit förbjuden att hålla djur där och redovisar inte sanningen. Dels var jag 20090828 inte förelagd att inte hålla djur på logen och dels höll jag inga djur där. Jag hade, och detta har jag redovisat mer än en gång för myndigheten, något jag kan bevisa med filmupptagning från besöket, släppt in två kvigor som brutit sig ut betesmarken de gick på och under förmiddagen kommit hem till gården för att de inte skulle gå ut igen medan jag reparerade staketet. Stensfeldt-Thuresson skriver inte heller att inspektörerna i o m att de utan mitt tillstånd och vetskap trängde in i samtliga mina stallar bröt mot djurskyddslagen, trots att det florerade ett uppmärksammat salmonellautbrott en liten bit härifrån inte bar skyddsutrustning varken vid det regelvidriga intrånget eller vid kontrollen och att man med myndighetens eget material kan bevisa att inspektörerna förvanskar såväl inspektionsrapport som insänt veterinärutlåtande. Ej heller att inspektörerna antastade min dotter å det grövsta. Ett skeende jag önskat jag noggrannare kunnat redogöra för men att berätta om det är alltför jobbigt för min dotter. Stensfeldt-Thuresson skriver vidare att stora mängder ensilageplast syntes i mina beten. Detta trots att jag påpekat för Stensfeldt-Thuresson att inspektörerna kört runt och fotograferat andra djur och beten än mina och sedan påstått att jag äger dem.
· Stensfeldt-Thuresson konstaterar i sitt beslut att jag framfört kritik mot att inspektörerna friserat materialet som ligger till grund för djurförbudsprövningen och exkluderat sådant som varit mig till gagn. Trots att Stensfeldt-Thuresson i sitt beslut konstaterar att materialet är ofullständigt så bryr hon sig inte om att varken försöka göra materialet fullständigt och med sanningen mer överenstämmande eller att låta mig yttra mig över alla handlingar i ärendet.
· Stensfeldt-Thuresson skriver i beslutet att mina djur enligt distriksveterinärstationen i Tomelilla inte behöver veterinärvård i annat än normal omfattning.
· Stensfeldt-Thuresson hänvisar till en kontroll utförd 2009-12-15. Ingen kontroll utfördes denna dag. Jag har av Emma Hansson, ansvarig tjänsteman, fått kvittens på att man rättat till de felaktiga uppgifterna gällande datumet men Stensfeldt-Thuresson använder sig av ett felaktiga datum i syfte att misskreditera mig.
· Stensfeldt-Thuresson nämner skaderisker hos köttdjuren i tredje stycket, nionde sidan. Denna skaderisk utgjordes av en planka som djuren tryckt sönder under natten. Myndigheten avkräver mig i princip att jag ska sova hos djuren.
· Stensfeldt-Thuresson utelämnar att hennes och inspektörernas bedömning från samma tillfälle går isär på ett antal väsentliga punkter. Jag har uppmärksammat Stensfeldt-Thuresson på detta och att myndigheten i o m detta bryter mot 1988:539 Djurskyddsförordningen. Jag har videoupptagning från Stensfeldt-Thuressons besök 20100312 och kan visa på flagranta övertramp och övergrepp. Bland annat tillåter Stensfeldt-Thuresson att Emma Hansson knuffar på ena hästen så att han sätter hovarna i marken som spjärn samtidigt som Sverker Olsson fotograferar hoven i närbild för att få till en lång linje i syfte att få det att verka som att hovvården är eftersatt. Faktum är att Stensfeldt-Thuresson inte bara tillät arrangerade foton. Hon hänvisar även till de kraftigt förljugna uppgifterna i sitt beslut. Stensfeldt-Thuresson tar upp det faktum att jag och mina barn blir förföljda av enskilda inspektörer men lämnar det utan åtgärd och tar efter inspektörernas övergrepp och trakasserier då hon sju meningar senare meddelar att övervägande om omhändertagande även har sänts till min son. Det är fortfarande höljt i dunkel varför man kommunicerar beslut gällande min besättning och mina djur med honom.
· Stensfeldt-Thuresson beskriver två djur som sjuka för att senare konstatera att allmäntillståndet på djuren inte var påverkat. Vilket är detsamma som friska. Stensfeldt-Thuresson har ej heller hörsammat min begäran med grund i hennes beskrivning klargöra om avhornade djur lider av fantomsmärtor.
· Stensfeldt-Thuresson tar i beslutet upp och refererar till hennes korrespondens med med vet dr Per Michanek utan att låta mig yttra mig över den samma.
· Stensfeldt-Thuresson beskriver i fjärde stycket, elfte sidan, att hon prövat och funnit att Emma Hansson grovt förvanskat distr.vet. NN förrättningsunderlag och grovt misskrediterat mig. Men låter ändå lögnerna ligga till grund för ett djurförbud för mig.
· Stensfeldt-Thuresson tar flertalet gånger upp att inspektörer ljugit, förfalskat såväl egna som andras handlingar och satt rättssäkerheten ur spel. Stensfeldt-Thuresson kan ingalunda ha missat att såväl jag som andra har polisanmält en exklusiv skara av hennes medarbetare för bland annat trakasserier, brott mot djurskyddslagen, brott mot djursskyddsförordningen, tjänstefel, grovt tjänstefel, övergrepp i rättssak osv, är fullt medveten om den massiva kritik som bland annat LRF och tidigare djurskyddsinspektörer framfört mot enskilda inspektörers övergrepp och att hennes egen handläggning av ärendet är så katastrofalt dålig att det är bortom enstaka misstag, utan medvetna fel och avancerade formuleringar i syfte att bringa mig skada och missleda överprövande myndighet.
· Stensfeldt-Thuresson hänvisar till att 1988:534 2§ säger att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Trots att Stensfeldt-Thuresson redovisar tolv års material, i stort sett allt förljuget, använder hon ordet ”lidande” en enda gång. Huruvida djuren i fråga led eller inte är ännu inte fastslagits av regeringsrätten.
· Stensfeldt-Thuresson hänvisar till att 1988:534 3§ säger att djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Stall och andra förvaringsutrymmen skall ge djuren tillräckligt utrymme samt hållas rena. Inte en enda gång har det blivit fastställt att mina djur inte fått mat och vatten av god kvalitet. Jag har tvärtom i material jag tillsänt Stensfeldt-Thuresson med mätbara och objektiva fakta bevisat att inspektörernas svepande kritik är förljugen. Inte en enda gång under den tidsperiod Stenfeldt-Thuresson hänvisar till och beskriver har man använt gängse hullbedömning. Tvärtom har man kallat djur med tillväxt långt över nationellt snitt och på gränsen till feta för avmagrade. Stensfeldt-Thuresson tar upp att djurskyddslagen kräver att djuren skall ges tillräckligt utrymme i syfte att låta påskina att jag skulle ha brustit i detta avseende trots att det ingenstans står att läsa om detta.
· Stensfeldt-Thuresson hänvisar till att 1988:534 4§ säger att djuren skall hållas och skötas i en god djurmilö och på sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Under de tolv år som Stensfeldt-Thuresson redovisar i sitt beslut har jag endast under senvintern 2009/2010 haft djur som varit smutsiga. Jag har berättat varför de var smutsiga men mina uppgifter har, trots att det åligger myndigheten, aldrig tagits med. Vi ska även minnas att den del av mina djur som blivit smutsiga inte var olagligt smutsiga. Vintern var otroligt hård och det blåste in snö i stora mängder i stallet. Jag lade ner ofantligt mycket jobb på att hålla korna rena men erkänner att en del av djuren i kostallet gick från exceptionellt rena till att bli lite smutsiga. Det finns bedömningarnycklar för nedsmutsning av djur och inget av mina djur var otillfredsställande eller olagligt smutsiga. Något som bekräftas av att jag inte ens under vintern 2009/2010 fått anmärkning för smutsiga slaktdjur. Det finns inget i materialet som ens nämner att mina djur inte skulle bete sig naturligt. Tvärtom benämner man dem som otroligt tillgivna och snittåldern på mina mjölkkor är flera gånger det svenska snittet.
· Stensfeldt-Thuresson redovisar att länsstyrelsen enligt 1988:534 29§ skall meddela djurförbud om jag inte följer beslut utfärdade i enlighet med 1988:534 26§ och som är väsentliga ur djurskyddssynpunkt, allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, har misshandlat ett djur, har dömts för djurplågeri eller vid upprepade tillfällen dömts för brott mot djurskyddslagen eller dömts för brott mot föreskrifter utfärdade i enlighet med djurskyddslagen eller vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 1988:534 26§. Stensfeldt-Thuresson har trots ett förljuget material från tolv år tillbaka inte kunnat styrka att jag brutit mot några förelägganden, inte kunnat styrka att jag försummat vården eller skötseln av något djur, än mindre att jag allvarligt skulle ha försummat vården eller skötseln av något djur, har inte styrkt att jag misshandlat något djur, inte styrkt att jag dömts för djurplågeri, inte styrkt att jag dömts för brott mot djurskyddslagen, inte styrkt att jag dömts för brott mot föreskrifter meddelade med stöd av djurskyddslagen eller styrkt att jag vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 1988:534 26§. Hon nämner förvisso ord som föreläggande men är fullt medveten om att två av tre inte är fattade med stöd av 26§. Jag har dessutom ingalunda brutit mot något av dem, oavsett legitimiteten i deras tillkomst.
· Stensfeldt-Thuresson tar själv upp ett resonemang som styrker mina påståenden om att jag blir trakasserad av enskilda inspektörer då hon i beslutet konstaterar att jag blivit inspekterad av minst tolv olika handläggare men att endast tre av dessa riktar kritik mot mig. Detta till trots beslutar hon om djurförbud för mig.
· Stensfeldt-Thuresson instämmer i vet med dr Per Michaneks bedömning att man blir imponerad av mina djur men väljer ändå att belägga mig med djurförbud.
· Stensfeldt-Thuresson menar att kontrollmyndigheten har till uppgift att se till djurens bästa då hon är fullt medveten om att kontrollmyndigheten medvetet och med uppsåt att skada mig och mina djur fördröjer ombyggnationer och förbättringar och att de 46 djur kontrollmyndigheten omhändertog maj 2009 inte fick det bättre. Djuren fick det i polisens vård avgjort och bevisligen sämre. Värt att notera är att det är länsstyrelsen som ansvarade för djurens välfärd under tiden de var omhändertagna. Material som bortom tvivel bevisar att djuren som blev omhändertagna fick det sämre utom min vård har bland annat kommit lagman Gunilla Hedesten Nordin tillhanda i tidigare ärende.
· Stensfeldt-Thuresson påstår att jag trots upprepade inspektioner, muntliga och skriftliga råd samt upprepade förelägganden inte rättat till brister. Jag har vid enstaka tillfällen frågat inspektörerna om råd och då fått till svar att ”Vi är ingen jävla rådgivningsfirma” trots att det åligger myndigheten att enligt 1988:534 24§ bistå mig med råd. Jag har inte heller sett de skriftliga råd Stensfeldt-Thuresson menar att jag inte tagit till mig. De ”upprepade föreläggandena” har jag bevisligen aldrig brutit mot. Stensfeldt-Thuresson är tvärtom fullt medveten om att Emma Hansson själv avslutat ärendet med dessa ”upprepade förelägganden” december 2008, att det är fullständigt omöjligt för mig att bryta mot förelägganden som är avslutade och icke verksamma och låter Emma Hansson fortsätta ljuga och påstå att jag skulle bryta mot förelägganden som inte existerar.
· Stensfeldt-Thuresson försöker missleda överprövande myndighet genom att först i redogörelsen för beslutet redovisa att länsstyrelsen ska meddela djurförbud om jag bryter mot förelägganden utfärdade i enlighet med 1988:534 26§ och sedan i beslutet, sista stycket, trettonde sidan, inte längre skriva att dessa ”upprepade förelägganden” är beslutade i enlighet med 1988:534 26§ utan benämner dem med nid och uppsåt enbart som förelägganden i syfte att få det att verka som att jag brutit mot djurskyddslagen. Detta förfarande är en grov kränkning av såväl mig som den lag både jag och Stensfeldt-Thuresson ska följa och förvaltningsrätt.
· Stensfeldt-Thuresson knyter samman säcken med att jag sällan har tagit till mig myndighetens påpekanden. Hon har således gjort enstaka inspektörers skymfningar av mig och min familj, mina rådgivare och kollegor, de lögner och övergrepp som begåtts och de hån och kränkningar jag fått utstå till att vara myndighetens och inte bara enstaka inspektörers. Stensfeldt-Thuresson försöker återigen missleda överprövande myndighet genom att utelämna att påpekandena inte varit enligt djurskyddslagen, utan kallar dem bara för påpekanden. Hon skriver vidare att jag tolkat dessa skymfningar och övergrepp som förföljelse mot min person. Jag kan inte tolka krav som inte har stöd i lagen eller nedsättande kommentarer om min sons utseende eller mitt intellekt som annat än just förföljelse. Dock har Stensfeldt-Thuresson rätt i att jag inte kommer ha förståelse för dylika övergrepp i framtiden heller. Stensfeldt-Thuresson belägger alltså mig med djurförbud för att jag inte tar till mig kritik som inte är utfärdad enligt djurskyddslagen och för att jag tolkar nedlåtande kommentarer om mitt intellekt som förföljelse.
Stensfeldt-Thuresson nämner inte det material omfattande mer än 200 sidor och en DVD med bilder som jag tillsänt henne i mer än någon enstaka mening. Mitt första yttrande i fallet omfattade 152 sidor och en DVD benämns i en enda intetsägande mening. Stensfeldt-Thuresson har gjort utfästelser hon sedan brutit mot, grovt åsidosatt min rättsäkerhet genom att inte läsa igenom det material jag tillsänt henne och låtit sig missledas alternativ aktivt deltagit i de övergrepp och förföljelser några enstaka inspektörer hängivit sig åt. Trots att material och skeenden i ärendet till stor del är polisanmält, inspektörer och den länsassessor som fattat beslutet tillsammans med Stensfeldt-Thuresson är polisanmälda och att man ingalunda styrkt att det skulle finnas anledning at belägga mig med djurförbud har man inte utnyttjat möjligheten att enligt 1988:539 74§ besluta att beslutet ska träda i kraft samtidigt som det vinner laga kraft. Man är medvetna om det rättsosäkra läget och försöker bringa mig skada genom att låta beslutet träda i kraft omedelbart även om det blir överklagat och försöker missleda överprövande myndighet genom att välja formuleringar i beslutet med stor omsorg. Stensfeldt-Thuresson har således grovt åsidosatt vad som gäller för tjänsten.
Som Stensfeldt-Thuresson konstaterar så är det endast ett fåtal inspektörer som framfört negativ kritik mot mig om min besättning. Då min kompetens tillmätts allt mindre förtroende har jag anlitat de mest erfarna och kunniga människor som går att uppbringa. Gunnel Jönsson, Kerstin Fredlund och Per Michanek är några av dessa synnerligen kompetenta människor som alla givit mig mycket goda vitsord, jag har genomgående och konsekvent fått mycket goda ord om mina djur av såväl kollegor, uppköpare som rådgivare och allmoge. Dessutom har jag genom min familj och umgängeskrets fått ta del av mycket god rådgivning och goda vitsord. Bland annat kan nämnas att en dotter erhåller sin legitimation som veterinär under innevarande år, närmaste granne är en mycket kunnig distriktsveterinär och jag har en bror som fungerat som lärare vid hovslagarskolan i Skara. Då ett fåtal inspektörer tecknat en bild som varit den omvända mot alla kompetenta människor givit mig har jag levt i någon form av tomrum och inte riktigt vetat vilka jag skulle lyssna på. För djurens skull har jag låtit djurens väl gå före enskilda inspektörers makt och kontraproduktiva, rent av hälsovådliga, krav.
Ständigt och återkommande fel i samtliga protokoll, skrivelser och korrespondens har under åren tagit mycket energi och tid för att rätta och jag kommer vid muntlig förhandling inför förvaltningsrätten visa att såväl muntliga som skriftliga synpunkter saknas i materialet. Detta trots kvitto från myndigheten att de lagts till handlingarna.
Stensfeldt-Thuresson skriver i beslutet att belägga mig med djurförbud att mina rekryteringsdjur var ojämna i hull och ålder. Påståendet att djuren skulle vara ojämna i hull är förvisso lögn men spelar i dynamiken mindre roll då hon ingalunda finner att något av djuren var olagligt eller ohälsosamt avvikande i hull. Att belägga mig med djurförbud bland annat för att mina rekryteringsdjur varierar i ålder innebär att man, om man avser följa djurskyddsförordningens garanti om lika bedömning, belägga samtliga djurhållare med mer än en generation djur i besättningen. Själva funktionen med rekryteringsdjur är att de i o m under året kontinuerlig kalvning ska variera i ålder. Hos mig såväl som andra och att man har rekryteringsdjur från nyfödda till kvigor som ska kalva in och bli mjölkkor.
Jag har tidigare nämnt att man inte en enda gång under tolv år använt de vedertagna metoder för hullbedömning som finns att tillgå och som om man haft ambition att följa lagen skulle använda. Det är helt omöjligt för mig, rådgivare och andra inspektörer att bedöma om läget för något djur är bättre eller sämre när enstaka inspektörer använder sig att klyschan ”ojämna i hull”. Utan att ens nämna om någon skulle vara ohälsosamt eller olagligt avvikande. Det är faktum att jag sedan 2002 har de friskaste kalvar och den lägsta kalvdödlighet som bara går att uppnå.
Stensfeldt-Thuresson tar inte heller upp de grova och synnerligen kännbara felbedömningarna Emma Hansson stod för under 2008.
Jag ämnar vid muntlig förhandling inför förvaltningsrätten visa på de korrekta omständigheterna i min djurhållning. Ävenledes ämnar jag visa på förekommande oegentligheter och synnerligen allvarliga överträdelser avseende veterinärutlåtanden och inspektörernas refererande av de samma och länsveterinärens grova övertramp i o m beslutet att belägga mig med djurförbud. Med biträde av mångårig kvalitetsrådgivare och tidigare medlemsansvarige vid Skånemejerier avser jag visa på min djurhållnings höga kvalitet under de år som de nu polisanmälda inspektörerna misskött djurskyddskontrollen hos mig.
Vi ska även minnas att inspektörerna är polisanmälda på grund av de trakasserier och förföljelser jag och mina nära fått utstå och att länsveterinären grovt åsidosatt vad som gäller för tjänsten. Inspektörerna är enligt uppgift satta i husarrest och får inte köra ut på inspektion efter de övergrepp de begått under kontroller samt under handläggning av till dessa relevant material. Jag är glad att jag kan lyckas under den press som jag utsätts för, inte helt olik kristallnatten, år efter år av olika och professionella bedömare lyckas hålla mina djur rena, friska, välgödda och tillgivna. Jag vet idag att det inte är alla som lyckas med detta och slutar som en tragisk rubrik i tidningen framtvingad av inspektörer med ingen eller ringa utbildning, avsaknad av kunskap om såväl djur, djurskyddslag, djurskyddsförordning, straffrätt, processrätt, förvaltningslag som arkivlag och känsla för sina medmänniskor.
Med ovan anförda samt det material jag tidigare tillsänt förvaltningsrätten begära om inhibition, att beslutet om djurförbud undanröjs samt att länsstyrelsen i Skåne fråntas tillsynsansvaret och att distriktsveterinärstationen i Tomelilla förordnas som tillsynsmyndighet.
Jag förstår om förvaltningsrätten spontant inte anser sig ha kompetens att tillgodogöra sig informationen under ett studiebesök hos mig och mina djur men då det inte är nyanser eller tolkningar av djurskyddslagen, utan fullständigt förljugna uppgifter från myndigheten krävs det inget djuröga för att med lätthet kunna konstatera att jag är utsatt för en lång rad övergrepp från ett litet antal inspektörer. Jag kan garantera att förvaltningsrätten kommer få se en mycket god djurhållning. Jag tillstår dock att jag i vissa avseenden varit aningen okonventionell då jag inte alltid piskat djuren till maximal avkastning, men mina djur har alltid betytt mycket för mig och jag umgås hellre med femton år gamla fullt friska kor är gör som snittbonden i Sverige och har slitit ut korna vid fyra och ett halvt års ålder.
