Ibland undrar jag vad som är värst - att vara kvinna eller behöva hantera dem varje dag
Jag har en vän som börjat dejta en bonde. Jag vet att hon läser det här och förmodligen kommer bli sur men det är smällar man får ta. Hon är i vanliga fall en ganska sansad människa men nu visar hon verkligen sina kvinnliga sidor. Därför tänker jag skriva om kvinnliga och manliga anledningar att vara på dåligt humör.
Kvinnor har ett permanent carte blanche när det gäller att vara på dåligt humör. Kan man inte skylla på mens så finns det en uppsjö av anledningar att ta till. Allt från att de sett Lassie på tv till hormonell obalans, lågt blodsocker och att chefen eller kollegorna inte varit henne tillfreds. Kvinnor kan få riva en hel Ica-affär och komma undan med det bara genom att skylla på att de har mens och klara sig undan fortkörningar genom att snyfta lite. Män däremot ska alltid vara tillgängliga och på bra humör. Oavsett vad. Och betala sina jävla fortkörningsböter.
Det lät ungefär såhär när vi pratade häromdagen:
Hon: Han har inte hört av sig på flera dagar.
Jag: Jaha? Det är ju tröske.
Hon: Han har ju inte hört av sig på flera dagar.
Jag: Jaha? Det är ju tröske.
Hon: Men hur ska jag tolka det då?
Jag: Tolka?
Hon: Ja, han har ju inte hört av sig.
Jag: Det är väl inget som man kan tolka. Det är ju tröske.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Och?
Hon. Ja, hur ska jag tolka det. (Märkbart irriterad)
Jag: Det är inget du ska tolka. Det är tröske. Ende!
Hon: Man kan faktiskt skicka sms.
Jag: Det är för fan tröske.
Hon: Det tar faktiskt inte så lång tid att skicka ett sms bara man vill.
Jag: Det är för helvete tröske.
Hon: (Förnärmad) Jag tar det som att han inte tänker på mig.
Jag: (Tänker du är fan dum i huvudet men säger det inte) Det är för helvete tröske. Det finns inget att tolka.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Har du ringt till hans andra vänner och kollat om han hört av sig till dem då? Ringer han hela världen förutom dig så finns det kanske anledning att oroa sig men rimligtvis har han inte hört av sig till någon. Det är ju för helvete tröske.
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Jag: Du tar det alltså personligt att han inte har hört av sig till någon?
Hon: Men han har ju inte hört av sig.
Ungefär där insåg jag att det inte var lönt att resonera med henne längre. Hon är ju kvinna. Skillnaden mellan oss män och er kvinnor är bland annat att ni överanalyserar i princip allt. Dessutom godtar ni inte förklarningar som ni inte är kvinnliga. Därför tror jag det är lättare att ljuga när kvinnor frågar ”vad är det” istället för att komma med den manliga och sanningsenliga förklaringen. Jag tänker lite på hur det varit för mig genom åren.
Flickvän: Vad är det?
Jag: (Med munnen full med mat)Va?
Flickvän: Ja, vad är det?
Jag: (Fortfarande med munnen full med mat) Va?
Flickvän: Ja, vad är det med dig?
Jag: Det är väl inget med mig. Vadå? (Börjar se mig omkring)
Flickvän: Ja, men vad är det med dig?!
Jag: Öööhhhh. (Lätt panik i blicken. Fattar noll)
Flickvän: (Artikulerar och beter sig som om jag vore efterbliven) Vaaad äääääär deeet?
Jag: Va?
Flickvän: Ja, du bryr dig inte om mig.
Jag: Va?
Flickvän: Ja, du är på så dåligt humör.
Jag: Det är inget. Det är bara tröske.
Flickvän: Det är faktiskt ingen anledning att bortse från mina behov.
Jag: Öööhhh.
Flickvän: Ja, du hör ju inte av dig och är sur hela tiden.
Jag: Men det är ju tröske. Det är lite mycket nu.
Flickvän: Det är ingen anledning. Vad är det med dig.
Jag: Det är tröske. Jag är stressad. Ta det inte personligt.
Flickvän: Men vad är det med dig.
Jag: (Nu är det jag som artikulerar och funderar på om damen ifråga verkligen inte efterbliven) Deeeeet ääääääär tröööööööske.
Flickvän: Det gälls faktiskt inte. Man kan faktiskt höra av sig ändå. Du bryr dig inte om mig.
Jag: Men snälla lilla jävla du. (Har nu börjat förklara även med teckenspråk) Det är tröske. Det har inte ett jävla dugg med dig att göra.
Flickvän: Men vad är det med dig? Varför blir du så arg?
Jag: (Börjar få markerade blodådror i tinningarna) Det är tröske och du nöjer dig inte.
Flickvän: Men vad är det med dig? Varför blir du så arg. Jag frågar ju bara vad det är med dig.
Jag: (Funderar på att om domaren är man så blir jag nog frisläppt om jag berättar varför jag ströp damen) Det är ju tröske. Jag är stressad. Det är inget med mig.
Flickvän: Jag tar det som att du inte bryr dig om mig.
Jag. (Skriker) DET ÄR FÖR HELVETE TRÖSKE!
Flickvän: Det är ingen anledning att inte bry sig om mina behov. Vad är det med dig?
Jag: (vrålar) DET ÄR FÖR HELA HELVETE TRÖSKE!
Flickvän: Du bryr dig inte om mig. Och varför blir du så arg. Vad är det med dig.
Jag: Det är tröske. Det har överhuvudtaget inget som helst med dig att göra. NÖJ DIG!
Flickvän: Det räcker inte med att det är tröske. Man kan faktiskt höra av sig och inte vara så sur ändå.
Jag: Vadå räcker inte?
Flickvän: Ja, du måste han någon anledning till att du är så sur.
Jag: (Håller på att explodera) Det är för helvete tröske! Det räcker väl för fan?!?
Flickvän: Vad är det med dig? Varför är du så arg hela tiden?
Grundat i de erfarenheter där jag faktiskt försökt förklara att det är tröske kombinerat med andra erfarenheter av kvinnor så kommer jag nästa gång någon frågar mig vad det är med mig ljuga och dra till med en förklaring som låter kvinnlig. Jag föreställer mig att det låter ungefär såhär:
Flickvän: Vad är det med dig?
Jag:
Alt 1.) Jag är lite sur för att en av mina kollegor hade en tröja som var likadan som min.
Alt 2.) Jag är lite sur för att skorna jag tänkte köpa och som var nersatta med 50% inte fanns i min storlek.
Alt 3.) Jag har mens.
Flickvän: (glad och nöjd eftersom hon fått en förklaring hon förstår.) Jaha, men då så.
Örongodis:
Godnatt
Haha ha.
Jag har ett fjärde alternativ och det är att man in i minsta detalj berättar ALLT som "gnager och tynger(kan komma på)" en. Allt från väder o vind, världsmarknadspriser, Kadaffi, till att man inte orkat fylla i någon blankett och har diverse ångest. Det är bara då de inser att det inte är värt att fråga så mycket.
Klockrent, och jag kommer aldrig att begripa varför dom inte fattar, kommer alltid att se ut som en fågelholk innan jag fattar vad det är frågan om.
Riktigt bra skrivet!! Har själv suttit och slevat i mej mat runt 23 snåret efter levt på två smörgåsar under en hel dag i tröskan och satsbuten i torken och då fått höra innefrån kontoret att "Jag har minnsan tittat på lägenheter på internet idag... för du hör ju inte ens av dej på dagarna och kommer hem skit sur jämt" Och man sitter där med maten hängande ur mungiporna och fattar ingenting så det första som kommer ur munnen är just ett "Ööööhhh"..sen försöker man precis med den förklaringen att det är ju liksom tröskning nu...Men det biter inte det minsta för vad fan har jag då mobil telefon till.. Försöker förklara att om vi ska kunna betala nån räkning och mat på bordet så måste jag tröska och att förklara att ljudnivån i en tröska och runt en tork inte direkt lämpar sig för romantiska samtal hjälper inte det minsta...
Klockrent med hög igenkänningsfaktor. I mitt fall åt andra hållet.
Bäst av allt var dejten som blev svartsjuk på min traktor under gräskörningen.
"Din traktor betyder mer än vad jag gör"
"Ehhh, ja. Den klagar inte så förbannat".
Så frågan är, ska man försöka finna en egen bonde eller ska man leva ensam för att slippa en gnällspik när man har det som mest med arbete?!
Snarare förfärad än glad att fler delar mina erfarenheter och analyser men det är väl sånt livet är.
Och Johanna. Jag har bloggat om fenomenet "göra pojkar av män" eller i extrema fall "göra pudel av predatorer" en gång. I samma kategori som detta inlägget faktiskt.
Märkligt.
Jag är kvinna.
Jag har en gård.
Jag jobbar.
Visserligen tröskar jag inte men jag kan vara hur stressad, trött och hungrig som helst och slå gräs, plöja, harva eller vad som helst:
Jag kan ändå ringa/ smsa dem jag bryr mig om?
Framförallt till min pojkvän?
Måste vara den kvinnliga simultankapaciteten?!?!?
;-P
( så istället för att ljuga kan man ju kanske lösa problemet genom att helt enkelt bara slänga iväg ett sms till flickvännen- om det nu gör henne glad?? Hur svårt kan det vara liksom)
NU vill du ha sms. ;-)
Så länge man vet var man har varandra är det helt OK att inte höras av på ett par dagar. Det är när man blir osäker och inte vet som det känns krabbigt!!! och som man börjar få för sig saker.
"jag säger till när jag ändrar mig", duger inte riktigt...
Kanske är de bästa förhållandena de man har i sina dagdrömmar? För där får man ju bestämma helt själv och riskerar minst... hihi! Det svåra är att börja leva i verkligheten igen. jag vet
Det bästa jag läst på länge! Tack för ett gott skratt i en annan bitter tillvaro senaste veckan. Brukar ha roliga inlägg jag också, men har varit en bitter jävel(kvinna) senaste veckan(kan inte skylla på mens) och det var en mans fel! =P
dom e som grodor utan ben!
jag svänger förbi i helgen o kör lite traktor :)
Haha!! Det där med att tolka karlar... Är nog lika omöjligt för oss, som för er att förstå vad vi menar, egentligen, när vi säger nånting helt annat. Det bästa ändå är att tala klarspråk och vara rak och ärlig. Det komplicerar saker och ting lite mindre, förutsatt att man är intelligent nog då, att ta in det någon säger...
