Sveriges snyggaste bonde

En hel del av er vet det men för nytillkomna läsare så blir det nu en snabbgenomgång om bakgrunden till den här bilden.

Den togs i torsdags förra veckan. Ja, det är jag i mitten. Ja, det är min gårdsplan. Jag ler betydligt mer än vad situationen förtjänar men jag blir bara så trött. Poliserna är jättetrevliga, och var utkommenderade på uppdrag av de två i rymddräkter. De i rymddräkt gillar inte mig. Tyvärr så har de råkat få en position som gör att de, trots att de har sämre utbildning, kan ge till och med polisen order. De är djurskyddsinspektörer vid länsstyrelsen i Skåne. Ett hedervärt och viktigt uppdrag. Och något som några på länsstyrelsen, bland annat då de som var hos mig i torsdags, misslyckats med i en sällan skådad omfattning.

 
Fick gå efter att ha sänkt mig
Jag skrev att Emma Hansson och Peter Stenberg på bilden inte gillar mig. Det har de aldrig gjort. En hel del av deras ogillande har jag nog ärvt av min far. Stenberg blev gramse på farsan 2003 när han som förtroendevald i LRF gav Stenberg på nöten. Dagen efter så stod Stenberg på gården hos farsan, och sen var det igång. Stenberg åtalsanmälde farsan för djurplågeri men kom ingenvart. Givetvis var mina vänner i LRF Skåne tvungna att blanda in mig i den röran och jag blev inte invald i LRF Ungdomens riksstyrelse.  Åren gick och 2005 när jag väl blivit invald i LRF Ungdomens riksstyrelse så lyckades en annan av inspektörerna i kommunen, Sverker Olsson, få mig petad. Jag vet inte riktigt grundat i vad eftersom alla var väldigt måna om att jag inte skulle få se hur påstådda brister på min fars gård påverkade mitt uppdrag. Två saker är dock klara. Dokument från Sverkers inspektion av min fars gård hamnade hos min valberedning i Stockholm mindre än trekvart efter att inspektionen var slut, utan att någon begärt ut dem ur akten. Samt att Sverker inte fick sitt förordnande som inspektör förlängt efter den lilla manövern.

 
Disrespekt för högre instans
2008 ville Emma, som egentligen var projektanställd för att inventera enskilda avlopp i kommunen, omhänderta alla min fars djur. Något som länsstyrelsen sade nej till. Ryktena säger att Emma blev sur som fan för det. Nåväl. Årsskiftet 2008-2009 tar länsstyrelserna över ansvaret för djurskyddet och de inspektörer som antingen slutat mer eller mindre frivilligt efter att ha varit hos bland annat min far har återigen möjlighet att hälsa på. Emma omhändertar 46 av min fars djur. Såhär såg de ut före respektive efter fem veckor i polisens våld.




Bilderna ovan är alltså tagna en timme innan djuren blir omhändertagna av Emma och Peter.
Bilderna nedan är på hur djuren såg ut efter att ha blivit flyttade från vanvården hos mig far till den gosiga säkra skötseln hos polisen.

 
Att jävlas med mig ger bonuspoäng
Jag köpte en del av djuren när polisen sålde dem. Något som också ska ha retat inspektörerna. Visst det finns några som tycker att det kanske var dumt att köpa djur på auktionen men å andra sidan så verkar de här människorna ha något alldeles infernaliskt mycket emot mig. Jag fick häromdagen höra att de tydligen ska spara och skicka runt tidningsurklipp som handlar om mina affärer med dem som någon sorts troféer.

Förbjuden med grund i påhittade brister
En dag förra våren, det var faktiskt på min födelsedag så får jag meddelande från länsassessorn Eva Johansson att hon överväger att omhänderta alla mina djur. För att de inte kan se skillnad på mina djur och min fars djur. Bifogat finner jag en komplett förteckning över identiteten på samtliga mina djur. De djur de inte kunde särskilja från min fars… Jag skrev ett något upprört brev till hennes chef. Tiden gick och de fattade aldrig något beslut. Däremot så fattade Sverker, ni vet han som ”slutade” på kommunen efter att ha sänkt mig 2005 och som nu var på länsstyrelsen, beslut om att förbjuda mig att använda mina stallar. Beslutet skulle gälla omedelbart även om det överklagades. Jag hade då aldrig blivit inspekterad som djurägare. De bara förbjöd mig. Jag överklagade och vann målet. Men jag var förbjuden att använda mina stallar under elva månader. Grundat i påhittade brister.

Kostsamt förbud
Jag har ett krav på JK om 3,2 miljoner i direkta kostnader för det beslutet. Är dock tveksam om jag får något. Emma och assessorn Johansson hade även under tiden beslutat att omhänderta alla mina djur. Detta grundat i att en av Emma och Peters bästa vänner Anna Forslid som är veterinär påstod att hon sett min far mjölka en av mina kor. Big deal, tänker ni men han har djurförbud. Beslutat av assessorn Johansson på begäran av Emma Hansson. Ett intressant beslut då det konstateras att han blivit inspekterad av många (jag tror det är 17 stycken) inspektörer men att bara Sverker, Emma och Stenberg lämnat kritik. Samt att min far ”bedrivit en djurhållning där djurens välmående inte går att ifrågasätta” men att ”det inte går att bortse från inspektörernas objektiva bedömningar att han inte gett djuren mat och vatten”. Jag fick rätt i även omhändertagandet, men hade då redan sålt så många kor och kvigor som jag kunde. Man har trots allt ett ansvar för hur man mår, och knalla runt med ett inhiberat omhändertagandebeslut över sig ska man inte.

Dagen efter att de fått bakläxa står inspektörerna på min trappa. 
För ganska länge sedan så ansökte Emma om att förvaltningsrätten i Malmö skulle döma ut vite för mig. De hade nämligen hittat trasiga staket. Den 15e maj. Innan djuren var släppta på bete. Och även om det nu varit betessäsong så hade det kvittat eftersom det inte var mitt staket. Förvaltningsrätten meddelade  den 30 november dom, och jag fick rätt i min överklagan. Kan ni då gissa vilka som stod på gården dagen efter? Ja, precis! Emma och Peter – de två vars bedömningar och beslut i allt väsentligt blivit bortskrivna när det gäller mig och min djurhållning. Jag var inte hemma, och förklarade via telefon för Peter att han, Emma och Sverker inte var välkomna. Länsstyrelsen var välkomna men inte han och Emma. Han blev lite upprörd och halvskrek i luren att ”Då bara står vi på gården en dag. Utan förvarning. Med polis.” När jag förklarade att polis var en förutsättning för att han skulle göra inspektion eftersom jag inte kommer delta om han kommer resulterade i att han hotade att skicka fakturan för polisen till mig

Inspektörerna agerar utom ledningens kontroll och känndeom
Jag begärde av länsöverdirektören att få nya inspektörer. Igen. Vår relation funkar inte, och det har bevisligen varit helt andra bedömningar när jag haft besök av andra inspektörer än Emma och Peter. Jag fick något taffligt mail från inspektörernas chef om att det inte var aktuellt. Tråkigt nog får jag väl JO-anmäla chefen eftersom han inte hanterat min begäran på korrekt vis och fullständigt nollat mina chanser att begära omprövning. Det är ganska spännande det här. Efter att internrevisionen i minst två utredningar sablat ner veterinär- och djurskyddsenheten fullständigt så bytte probleminspektörerna uppenbarligen taktik. I våras var Emma och Peter här på inspektion utan att det fanns ett öppet ärende. När cheferna och revisionen då slog i ärendehanteringssystemet så fanns det inget ärende hos mig, och de knallade runt i tron att jag och länsstyrelsen var vänner. Vilket vi i och för sig är. Jag har en alla tiders relation till de flesta på länsstyrelsen. Det är bara några få på djurskyddet som jag inte direkt växlar julkort med. Å andra sidan. Det gör ingen.

Till rätten igen 
Ytterligare en rolig grej när det gäller Emmas och Peters besök hos mig i våras är att det skedde med polisassistans. Det sprang i alla fall runt två personer i polisuniform tillsammans med Emma och Peter. Men polisen meddelar att de INTE varit här det datumet. Ola Svensson, inspektörernas chef, är/har varit föremål för prövning då han klätt ut sig till polis i samband med inspektioner som Emma gjort. Nåväl. På fredag ska jag till förvaltningsrätten igen och få ytterligare två av Emma och assessorn Johanssons beslut prövade. Jag räknar med att vinna. Gör jag det så har de i fem mål i allt eller i allt väsentligt blivit bortskrivna och fått fel.

Djurskydd som låter djur svälta ihjäl för att få vara med i tv?
Mina djur borde vara döda nu med tanke på hur illa jag enligt probleminspektörerna sköter dem. Lustigt då att mina djur mår alla tiders och är synnerligen tillgivna. Enligt inspektörerna är jag förmodligen inte lämpad att ha hand om djur då jag inte följer deras kritik. Kritik och beslut som blir undanröjda i nästa instans. Jag börjar tycka det är tröttsamt. Det handlar inte om mina djur. De mår bra. Det handlar om att några få människor som inte gillar mig fått en hel massa makt och bestämt sig för att starta krig med mig. Den som tror att det handlar om djuren kan läsa internrevisionens egen utredning som visar att inspektörerna vid grova brister medvetet låtit bli att agera och låtit djur fara illa och dö i syfte att få ta i med hårdhandskarna mot djurägarna

Jag obstruerar och är dum i huvudet 
Jag är tillräckligt begåvad för att utan juristhjälp gång efter annan få rätten att skriva bort en myndighet. Trots att bilden av samhällets oförvitlighet måste bestå och trots att det är inom ett så pass känsligt område som djurskydd. Finns det någon som då på fullt allvar tror att jag är så dum att jag låter mina djur fara illa?