Bla bla bla
Det här ska bli det sista inlägget om gristramserierna på ett tag. Hoppas jag.
Till att börja med så kan vi nog komma överens om att djurrättsalliansens kampanj dels är ohederlig och del taktisk. Det här är inget jag säger bara för att jag råkar vara bonde. Det ÄR så. Ingen av de 92 anmälda grisgårdarna har råkat ut för någon form av straffprövning, ansvarsprövning osv. Det innebär att det inte begåtts några brott mot djurskyddslagen. Ett faktum som polis och åklagare kommit fram till i ett väldigt besvärligt läge. Det har varit väldigt mycket uppmärksamhet, mycket stor press från alla håll, inklusive de som påstår att de företräder bönderna, om att hitta syndabockar och att det man såg på bilderna var fel. De 92 ärendena, inte minst Lars Hultströms, som polisen fick in var politiskt väldigt infekterade och ingen hade blivit förvånad om man hellre fällt än friat i det här fallen. Oavsett vad så väger ju en skitig bonjävel lätt mot den allmänna bilden av hur det SKA vara och det krävs mod att ge emot den uppfattning som tycks vara så förhärskande.
DRA har ju lyckats skapa en verklighetsuppfattning som är så total att inge, oavsett partitillhörighet, kan göra något annat än att anamma den. Till och med lantbrukarnas egen överguru LGP var ju en av de första i kön att vilja lyncha de som haft besök av DRA. De som manar till sans, oavsett skuldfrågan, försvarar ju DJURPLÅGARE och ett politiskt inkorrekt uppfödningssystem.
En någorlunda sund analys av det hela visar ju att DRA tar väldigt lätt på det här med om den bild de förmedlar stämmer överens med verkligheten. Man påstår sig vilja värna grisarna men har noll respekt för andra människor. De människor som inte bara lever av sina djur, utan även med och för sina djur, människor som alltid kommer för sent till fester för att de tagit hand som sina djur, människor som någon gång i sitt liv jobbat sönder ett förhållande, människor som lägger ner själ och hjärta på sina djur, människor vars identitet till stor del ligger i gården, har blivit degraderade till schackpjäser som kan flyttas, och till och med offras, för att DRA, Jens Holm, Gudrun Schyman, Mian Lodalen, Stefan Sundström, Per Moberg, Unni Drougge och en massa andra pajasar vill plocka billiga poäng. Skäms!
