Sveriges snyggaste bonde

Jag är helt övertygad om att alla tuffa killar inom en snar framtid kommer knalla runt med arbetsbyxor med lösa spikfickor, Kissie kommer inte längre kalla folk hon ogillar för bögjävel, utan för ålahuve (ålhuvud), kamel, pubeshår, pitthuve (pitthuvud), kukhuve (ni fattar nu, va?), kålbobbe, krubbebidare (krubbitare), sugga, myggljumske eller kålhuve.

 

Svenska foderkepsar kommer bli hårdvaluta på Stureplan.

 

Blundstones kommer bli det new black.

 

Långkalsonger med hål i grenen kommer bli högsta mode och man kommer inte längre spruta champagne på varandra – man kommer spilla maten på sig själv och mena att så länge man är påklädd har man allt man behöver i servettväg.

 

Min beskrivning av framtiden bygger inte på en grym och kraftigt överarbetad hybris, utan på det högst rimliga antagande att jag nu när det finns en hel långfilm bara på när jag går mot kameran, från kameran, ut ur bild, in i bild, ojsan där är en kraftledning, mot kameran, på krönet av en backe som siluett mot soluppgången, uppför backe, nerför backe, uppför backe, nerför backe, uppför backe, mot kameran kommer bli en stor trendsättare som hästmannen. Se bara på Alexander Bard. För varje dag som går så ser han mer och mer ut som just hästmannen.

 

Ja, det har filmats här i veckan, och det ska tydligen bli mer framåt våren. Anledningen till att det filmats här är inte att det just nu finns fyra cm lera på is på ytorna utanför stallarna och att en av fördelarna med min gård just nu är att den förmodligen sett likadan ut även efter ett kärnvapenkrig, utan för att anledningen till röran är att jag lagt all tid och all ork åt att försvara mig och mina djur.

 

Jag har skrivit om det innan, så det här blir en pocketversion. 2003 blev Peter Stenberg som då var djurskyddsinspektör i Simrishamns kommun sur på min far pga av att han hade uppdrag i Lantbruksarnas riksförbund. Stenberg hämnades genom att hänga ut farsan som djurplågare i lokaltidningen. Jag var nominerad till LRF Ungdomens riksstyrelse just då och några av gamlingarna i LRF som inte gillade mig lyckades sätta sån press på min valberedning att de backade en timme innan valet skulle hållas. Lustigt nog så ersattes jag av sonen till en som jobbade väldigt nära den som var mest energisk i att få bort mig från uppdraget. Vintern 2005-2006 kommer Sverker Olsson och Mattias Gårdlund, Gårdlund jobbade inte ens i Simrishamns kommun ut och inspekterar min fars gård. Olsson skriver ihop en sex sidor lång ”minnesanteckning” om vilken fruktansvärd misär det råder hos min far. Alla inblandade är extremt måna om att jag och min far inte ska få se den här minnesanteckningen men i vilket fall som helst så tar det inte en halvtimme från det att Sverker lämnar gården innan minnesanteckningen är hos min valberedning, och ingen kan förklara hur detta har skett. Eftersom min valberedning var med mig i Stockholm och jag såg dem nästan hela tiden så är det inte troligt att de rest till Skåne, gått in på miljö & hälsa och där råkat snubbla på ett dokument som inte ens var diariefört och knappt ens fanns. Det mest troliga, om nu Sverker inte självmant faxat dokumentet utan att göra en tjänsteanteckning om detta till min valberedning, är att Sverker tagit sig 65 mil på 20 minuter och där råkat tappa ett dokument som inte ens rörde mig och mitt namn men som min valberedning ändå hittat på gatan och utan att veta vad min far hette kopplat till mig. Jag fick snöret. Sverker också. Sverker jobbade i Simrishamns kommun i sisådär tre månader innan han åkte ut. Kommunen ställde sig hellre helt utan djurskyddsinspektör när Stenberg slutade och fockade Sverker än behöll honom som inspektör.2008 ansökte Emma Hansson om ett omedelbart omhändertagande av min fars djur och att min far skulle beläggas med djurförbud. Han som skulle besluta om omhändertagande och djurförbud hade inte sett många djur förrän han utbrast ”Här blir inte tal om något omhändertagande” och några djur senare så konstaterade han att ”Här blir inte tal om något djurförbud”. Lugnt och sansat. Min far hade då genom åren blivit inspekterad av fjorton olika inspektörer och bara fått kritik av Sverker Olsson, Emma Hansson och Peter Stenberg. Ja, och av Mattias Gårdlund som inte ens var inspektör.

 

Ansvaret för djurskyddet gick vid årsskiftet 2008/2009 över till länsstyrelsen eftersom det inte fungerade i några kommuner. Bland annat Simrishamn. Jag erkänner att hela familjen längtade efter att Emma Hansson, som f ö inte ser skillnad på hö och halm, inte kan skilja på tjur och kviga och beskriver Jerseykor som kraftigt avmagrade Simmentalkor, inte längre skulle syssla med djurskydd. Tji fick vi. Gissa vilka som var de första som stod på gården hos min far när länsstyrelsen fått tillsynsansvaret? Jo, Sverker och Emma som nu jobbade på länsstyrelsen. Deras jävligt taskiga attityd under besöket fick min far att skriva och klaga hos deras chef. Deras svar blir att ljuga ihop ett protokoll som inte stämde i någon del. En knapp månad senare åker Emma och Peter Stenberg ut tillsammans med Anna Forslid som är veterinär (Anna Forslid var den veterinär som probleminspektörerna brukade ringa när de behövde en vad jag vill tycka är en hora som kunde skriva ett förljuget veterinärintyg som inspektörerna ville ha det.)Medan Forslid uppehåller farsan så ränner Emma och Peter runt i kalvstallet och släpper ut och skrämmer ut djur ur boxarna och ut på logen. Ute på logen driver de upp djuren bland maskiner och strö, man ser på deras egna bilder hur djuren blir drivna och man ser bilder på samma djur, en fin O-mankviga, på alla möjliga och omöjliga ställen på logen.Med Forslids lögner om att djuren inte fått mat och vatten med någon ordning på minst fyra veckor och bilderna på djuren som drevs ut på logen som grund omhändertog man 46 av min fars kvigor. Våren 2009 var Emma helt jävla sjövild. En vecka omhändertog hon ensam, vad jag vet, 300 djur.

 

Jag köpte en del av djuren som man omhändertagit från min far och fick en artikel i vilken man i princip jämställde mig med Thomas Möller och hade gjort en så ingående research att man skrev hur många fastigheter jag äger. Dock hade man inte hunnit fråga mig om något. Det lustiga i det hela är att när jag betalat 200 000 med mitt Visakort och fått hem djuren så släpper jag dem i EXAKT samma beten som de blivit hämtade från. Utan att någon gör något åt det. Fem veckor tidigare var miljön så dålig att de var tvungna att omhändertas men nu var det inga problem.

 

Att Emma Hansson prejar min systers bil med tjänstebilen i Augusti, förvanskar ett veterinärutlåtande gällande min systers häst i syfte att ta livet av henne, hästen, inte systern, får anses som business as usual.

Hade Emma och Sverker gjort något besök till hos min far under vintern 2009-2010 så hade det fått mantalsskriva sig på gården. De i princip bodde på gården och en inspektion, som alltid var oanmäld, kunde ta sisådär sex timmar. Trots att det tog väldigt mycket ork och fokus att ha dem springande här hela tiden, att värja sig från deras lögner och bara försöka överleva deras fruktansvärda ansättning av hela familjen var djuren fortsatt bra, faktum är exemplariskt, skötta. Folk som köpte livdjur från gården höjde självmant priset för att vara fortsatt garanterade att få köpa djur, fina slakteriavräkningar, kvalitetstillägg på mjölken och ständigt beröm från rådgivare och veterinärer. Det enda djuret som vi inte klarade var min systers häst.

 

Hon är 30 år på bilden.

När den ena veterinären som varit ute och tittat på hästen skrivit ett intyg att det inte var något fel på hästen så förvanskar Emma Hansson bara utlåtandet och tar ut en annan veterinär som går med på att hästen borde avlivas. Veterinären är jävligt envis med att hästen ska gå med kadaverbilen. Förmodat i syfte att ingen annan veterinär ska se hästen. Den veterinär som får i uppdrag att avliva hästen är nämligen mycket förgrymmad och förstår inte varför hästen ska avlivas.

 

Jag blir trött på Emmas och Sverkers trakasserier och ringer och meddelar deras chef Kristina Håhus att nu får det räcka, nu är jag tvungen att polisanmäla Emma och Sverker. Hon försvarar dem i den omfattning en chef ska försvara sina anställda men medger samtidigt att ”Vi fick inte välja vilka inspektörer vi skulle ta över från kommunerna”. Fredagkväll pratar jag och Håhus. Tisdagen veckan efter så kommer Emma och Sverker med ett meddelande om att de överväger att omhänderta alla min fars djur. Vi lyckas avvärja deras försök att tömma stallarna med ungefär två minuter och kritiserar nu inspektörerna öppet. Det är nämligen så att om man medger att man har problem med djurskyddet så blir man radioaktiv i lantbrukarkretsar. Folk tänker nämligen ”Inge rök utan eld” av reflex.

 

En dag står det i tidningen om en flock djur som knallar runt bland sina döda artfränder, och närjag läser Emmas och Sverkers redogörelse för ärendet så får jag inte ihop den rent fysiskt. Man kan inte transportera sig hur fort som helst. Även om Sverker tydligen kan åka till Stockholm för att tappa papper på mindre än 20 minuter. Dessutom har jag aldrig varit med om att de haft tidnigen med sig när de kört ut efter an anonym anmälan. Att Emma, Sverker och Peter jävlas med oss i min familj tål jag lite mer, vi är hårdhudade, vi har levt med dem i åtta år, vi kan hantera det även om det är extremt jobbigt, men jag var övertygad om att Emma och Sverker visste hur det stod till på gården och att de medvetet låtit djuren svälta ihjäl och låta en familj hamna på framsidan av varenda jävla tidning i landet bara för att jävlas med djurägaren och för att få vara med i tv. Jag visste att varje normalt funtad människa instinktivt skulle se mig som en konspirationsteoretiker av rang, man vill inte tro att människor är onda, men någonstans någon gång får man säga ifrån. Även om man vet att hela världen ser en som galen.

 

Jag pratade en hel del med länsrevisorn Håkan Malmer och han kritiserade veterinär- och djurskyddsenheten i en 65 sidor lång rapport. All min kritik jag framfört i bloggen bekräftades och till och med förstärktes. Det var nu bekräftat att några av inspektörerna har attitydproblem, ljuger och att de vid grova vanvårdsfall medvetet låtit bli att agera och låtit djuren svälta ihjäl i syfte att få ta i med hårdhandskarna. Malmer valde även en väldigt vacker bild på svartvita kvigor i ett grönskande bete och ett blommande rapsfält i bakgrunden. De kvigorna hade varit min fars och timmen efter att bilden tog så omhändertogs de av Emma och Peter tillsammans med polis. Malmer har humor… Polisens entreprenör medgav på ett möte igår att det var onödigt att ta de djuren.

 

Mötet igår, ja. Hässleholms kommun har ju märkt att bönderna är livrädda för inspektörerna och har sett hur de beter sig och kallade till möte igår i syfte att låta folk få berätta om hur de känner det och att få tillbaka ansvaret för djurskyddet från länsstyrelsen. Det var ett intressant möte och jag lyckades göra mig omöjlig i båda lägren. Jag tyckte nämligen att man var orättvis mot Ola Svensson som chefar över pajasinspektörerna och mot Kristina Håhus och försvarade Ola. Vi har varit oense både jag, Ola och Håhus och gått rätt hårt åt varandra men vi måste skilja på dåliga element och skit i ledningen. Jag är ganska säker på att Ola gör vad han kan för att kväsa probleminspektörerna men eftersom probleminspektörerna väldigt gärna spelar offer och dessutom är väldigt bra kompis med några journalister, Sverker ska tydligen ha bott tillsammans med hon som skrivit nästan alla artiklar om ”vanvårdade” dur i Ystads Allehanda, och så fort cheferna har försökt slå näven i bordet så har de lipat i tidnigarna om hur elaka cheferna var och att de blev kallade till ”usch och fymöten”. Jag och Ola snackade som sagt mycket och bra under mötet och jag tycker det är en styrka att vi kan göra det. Det finns nog ingen som fått så mycket skit av inspektörerna som vi och ingen som hällt så mycket skit över probleminspektörerna som jag men jag och Ola pratar ändå väldigt bra. Vi kan slåss med blanka vapen. Att när Emma och Sverker inte får köra tillsammans sedan i höstas och de skiter i det och kör tillsammans ändå, när Sverker blir omplacerad och inte får köra på djurskydd överhuvudtaget ändå smyger runt i mina stallar tillsammans med Emma två dagar innan vi ska mötas i förvaltningsrätten och får bråttom som fan härifrån när jag kommer hem och när de skrattande skiter i möten de är kallade till så hjälper det inte att skälla på Ola.

 

Även om vi inte kom fram till så mycket på mötet så var det ändå ett bra möte. Det får folk att börja förstå att det inte längre än pinsamt att ha problem med djurskyddet. De behöver inte lägre skämmas för att bli toppridna, hotade och förtalade av några som stadsmakten av misstag råkat anställa.

 

För att återvända till mitt liv så fick min far djurförbud. Dock utan att han hade misskött några djur. Det står i domen från förvaltningsrätten att han lyckats bedriva en djurhållning där djurens välmående inte kunnat ifrågasättas men att då djurskyddslagen handlar om att säkerställa djurens välfärd på det nationella planet får den enskilde ibland acceptera myndighetsbeslut som kan uppfattas som alltför långtgående eller till och med direkt felaktiga. Rätten skriver att det inte är med anledning i djurens mående man prövar djurförbud utan beaktande det faktum att inspektörerna, fyra av fjorton, skrivit att han inte gett djuren, vars välmående man inte kan ifrågasätta, mat och vatten.

 

När min far fick djurförbud så beslutade Sverker i förebyggande syfte att förbjuda mig att använda mina stallar. Han fick även med den roliga twisten att förbjuda mig att använda mina behandlings/kalvningsboxar som jag aldrig fått kritik för, faktum är att jag aldrig fått kritik för något alls, jag hade inte ens blivit inspekterad av länsstyrelsen då, samtidigt som han förelägger mig att skaffa behandlings/kalvningsboxar men de skulle ligga på grannens. Jag tar för givet att det var ett rent misstag att han fick till den knorren. Min uppfattning om Sverker är nämligen att han är så begåvad att det är sniglarna som häller salt på honom. Grundat i det här föreläggandet, som på något odokumenterat vis, hamnade hos Anna Forslid som numera jobbar på Skånemejerier så vägrade Anna Forslid ta emot min mjölk under fyra månader i somras. Anna Forslid minns inte hur hon kommit över föreläggandet och det står inte i materialet att någon på länsstyrelsen skulle ha skickat det till henne eller att hon skulle ha begärt ut det. Precis som när Sverker sänkte mig i LRF så bara sker saker och ingen av de inblandade minns varken att eller hur detta skett.

 

I september så kommer Anna Forslid förbi mitt stall medan jag mjölkar. Hon och min far som precis kommit hem med tröskan står och pratar uranför mitt kostall och jag gör dem sällskap. Jag är lagom kylig. Jag gillar inte henne. I vilket fall som helst så får jag sen reda på att Forslid sanningslöst anmält att hon sett min far mjölka en av min till länsstyrelsen. Länsveterinär Eva Stensfeldt-Thuresson är flitigare med att skicka material till Forslid än till mig, och när Forslid fått proppen till djurskyddslagen så ändrar hon sin berättelse så att den uppfyller de krav lagen reser för att ett omhändertagande ska bli aktuellt.Stensfeldt-Thuresson och min favoritassessor (Ironi. Tänk er en fruktansvärt inkompetent labil frustrerad dvärgväxt dagisfröken i klimakteriet så närmar ni er)  assessorn Johansson beslutar att omhänderta alla mina djur. Ett beslut som förvaltningsrätten meddelar verkställighetsförbud för. Länsstyrelsen var på väg att skita i att vänta in förvaltningsrättens beslut om ta djuren ändå. Rättssäkert så det smäller om det…

 

Jag har levt med det här länge nog, jag har funderat på att om jag skulle beställa foder för en eller två veckor eftersom jag inte vetat om de skulle ta djuren nästa vecka, och en mjölkrobot har varit uteslutet, jag tror inte att ni som läser det här fattar hur det är att varje dag gå runt och titta sig över axeln och inte kunna skydda sig, att veta att människor som avgjort inte är friska vill dig ont och har oinskränkt makt att sänka dig, ta dina djur och beordra polisen att göra dig illa. Jag sålde mina kor. Det fick vara.

 

Förvaltningsrätten gav mig rätt och undanröjde förbudet att hålla djur i stallarna och omhändertagandebeslutet, och vi har nu en väldigt spännande situation. Anna Forslid vägrade ta emot min mjölk under fyra månader med hänvisning till ett förbud som aldrig vunnit laga kraft, jag har med anledning av förbudet haft djur inhyrda lite överallt till en ganska stor kostnad och nu ska jag och JK försöka reda ut det här. Jag har hittills kommit upp i knappa två miljoner bara i direkta kostnader. Sen ska produktionstapp, tidsspillan osv läggas till.

 

För er som orkat läsa såhär långt – jag är inte ensam om det här. Det dyker hela tiden upp nya människor som fått sina djur omhändertagna i onödan, vänskapskorruption, inspektörer som festar med de som polisen till hyr in till överpris för att transportera de djur som inspektörerna omhändertagit, hot och lögner från inspektörerna, människor och djur som far oerhört illa av inspektörernas framfart. De som arbetat förtjänstfullt med djur och människor innan reagerar och när till och med kommuner kallar till möte om situationen är det riktigt illa ställt. Vi ska tacka en väldigt engagerad omgivning för att inte några djurägare i Skåne hängt sig på grund av all skit de fått av några genomonda inspektörer. Människor vågar inte anmäla de brott de blivit utsatta för av inspektörerna för att de vet att de kommer få det ännu värre. Jag hade hellre tagit straffet för att helt random sticka ner någon på gatan än det här.

Det är därför man börjat filma här – för att dokumentera en del av oss som är fullständigt rättslösa. Nästa gång han kommer så ska jag dock försöka att inte vara okammad och se ut som ett troll. Jag ska i och för sig inte klaga rent för högljutt. I rätten så tyckte jag att Stensfeldt-Thuresson såg ut som någon i fragglarna med njursten.