Sveriges snyggaste bonde

Nu när huvudkrävandet lugnat ner sig, och innan jag själv kommer kräva människors huvuden, tänkte jag skriva lite om det som vissa i hetsen påstått skulle vara lösningen på allt från döda grisar till malaria - Nämligen oanmälda kontroller. Oanmälda kontroller är vansinne och en skymf mot alla som tanken och kontrollerna riktas mot. Vilka som läser detta går upp varje morgon utan att ha planering för dagen, utan att ha krav och åtaganden? Vilka har problem med att få tiden att gå tillräckligt fort? Förutom de som jobbar i kommunal förvaltning. Folk planerar, det kan vara djur som ska tas om hand, gödsel som ska plöjas ner inom fyra timmar, foder som ska in innan regnet eller en utflykt med hela familjen. Att då kräva att folk ska släppa allt de har för att gå runt några timmar på en inspektion är helt ofattbart.

Hela poängen med oanmälda kontroller är inte att förbättra djurhälsan. Det är att sätta dit folk. Folk som inte har gård tror nämligen att man kan förbättra miljön i stallarna, städa och få alla djur friska och rena på no time om inspektörerna nu skulle ringa några dagar i förväg. Och att det dessutom inte skulle synas vid inspektionen. Folk med gård vet att det är nonsens. Skulle det nu ändå vara så att någon skulle hinna förbättra djurmiljön från det att inspektörerna bokat tid till det är inspektion så har man ju lyckats förbättra för djuren. För djuren spelar det ingen roll om det blir bättre för att bonden får chans att städa eller för att han blir förelagd att göra det. Möjligt att någon skulle invända med att om inspektörerna skulle ringa ut och boka tid med bonden och bonden skulle hinna städa så hittar man inte missdådare. Det är skitsnack. Inspektörer som har mer kompetens än att de kan se skillnad på tjur och kviga ser på djuren om de mått dåligt eller inte. Oavsett mängden strö under inspektionen.

Oanmälda kontroller harmonierar överhuvudtaget inte med förvaltningslagens krav på att myndighetsutövning mot enskild ska ske så kostnadseffektivt som möjligt. Den som påstår att det är kostnadseffektivt att sätta två personer i en bil och köra sisådär åtta mil tur och retur för att på vinst och förlust se om den man vill träffa är hemma är förmodligen högskoleekonom eller jobbar inom lantbrukskooperationen. Är bonden inte hemma får de ju köra hem igen. De kan ju i och för sig knalla runt i stallarna utan att bonden är hemma säger någon. Bland annat den jurist på jordbruksverket som jag brevväxlat med i frågan. Grundlagen skyddar den enskilde från påtvingad statlig kontroll. Ett skydd som bland annat upphävs av polislagen och djurskyddslagen. Polisen får göra husrannsakan bland annat om man kan anta att det i utrymmet pågår brott som har minst sex månaders fängelse på straffskalan eller om det i utrymmet finns någon nödställd som är oförmögen att kalla på hjälp. Trots att det handlar om att fånga brottslingar dömda till mer än fyra års fängelse, avbryta grova brott och att rädda liv så är polisens arbete noga reglerat. Brottsbalkens 28e kapitel som reglerar husrannsakan består av 8339 tecken vilka skapar 1279 ord, hur många tecken proposition och förarbeten som berättar hur lagen ska läsas består av vet jag inte men vi kan utgå från att det är mååååååååååånga. Det är tvunget att inskränkningar i skydd garanterade av grundlag och Europakonvention är noga reglerade. Juristen på jordbruksverket menar att det räcker med texten ”…kontrollorgan har rätt att ges tillträde till anläggningar…” som man kan hitta i DFS 2007:2. Tråkigt nog kan hon inte läsa och har en jävligt tråkig attityd. Det står klart och tydligt att de ska ges tillträde, alltså att man inte får lov att neka till inspektion, det står inte att de har rätt att ta sig tillträde. Jag har läst förarbetena och inte någonstans kunde jag läsa att de bara kunde knalla runt bland folks stallar. När jag bad juristen att berätta var i förarbetena man kan läsa att det är som hon påstår och att de har rätt att ta sig tillträde trots att det i föreskrifterna står att de har rätt att ges tillträde slutade hon svara.

När andra inskränkningar som sagt handlar om att rädda liv och förhindra och utreda grova brott så harmonierar det inte heller med proportionalitetsprincipen att inskränka medborgarnas skydd för att kolla så att de eventuellt sköter sig.

Dessutom kommer ett konsekvent nyttjande av oanmälda kontroller gå ut över djurskyddet. Man måste ta bort hela vitsen med djurskyddskontroller. Hela vitsen med djurskyddskontroller är nämligen att bonden om det finns brister så fort som möjligt uppmärksammas på bristerna och ges tillfälle och utrymme att fixa dem. Det är därför man i DFS 2007:2 kräver att kontrollobjektet innan inspektionen avslutas får ta del av inspektörens bedömning och att han/hon snarast får ett protokoll över inspektionen. Detta innebär att även om juristen på jordbruksverket trots allt skulle hitta att inspektörerna har rätt att gå in i folks stallar så får de inte köra från gården förrän bonden kommit hem och de kan berätta vad de sett. Såvida vi inte ska ha en massa inspektörer som sitter och lyssnar på radio utanför folks stall och väntar på att bonden ska komma hem så måste kravet tas bort om vi ska ha oanmälda kontroller. Minns att det enligt förvaltningslagen ska ske så kostnadseffektivt som möjligt…

Jag har egentligen använt fel termer i hela inlägget. Rätten att ges tillträde, det som vissa menar ger rätt att bara klampa in, gäller alla utrymmen som innehåller djur. Det är inte bara stall, det är folks kök. Alla som har ett djur som omfattas av djurskyddslagen, jag vet inte hur det är med vandrande pinnar, kan aldrig åka hemifrån om det ska företas oanmälda kontroller. Det är inte bara bönder som måste vara hemma och tillgängliga 24-7 för att visa sina kor eller grisar. Det är alla som har ett djur.

Jag har alltid tyckt att Eskil Erlandsson ser ut som en medelålders kortisonsvullen Pinocchio och att hans hjärna verkar vara en mötesplats för sävliga tankar.

Nu läser jag att han efter Djurrättsalliansens ”avslöjande” (läs egocentriska mediakupp) ska träffa djurrättsgrupper i veckan. Hade det varit för att läsa lusen av dem hade det varit ok, men jag läser samtidigt att han tycker det är ok att djurrättsaktivister bryter sig in hos folk och släpar runt smittor, så vi kan väl anta att träffen blir en veritabel 69a av ömsesidig beundran.

Helt fantastisk. Nu ska Tobias Billström slicka arslet på Sverigedemokrater och andra på den kanten nästa gång några rasister spöar en invandrare.

Det var ju tar att Saabaffären sprack så att media fick älta något annat än bara grisar häromdagen. Det finns mycket i denna veckas grisröra som jag inte förstår.

Jag förstår inte hur SR Ekoredaktionen kan göra sig själva till dumhetens lakejer och stadssubventionerad radio till megafon för ett projekt som några pajasar sytt ihop för att få synas. Ju mer jag läser kring vilka det är som fått besök ju klarare framstår det att det inte är slumpen som bestämt vilka Djurrättsalliansen brutit sig in hos. Det är inte slumpen att de brutit sig in hos Karl-Petter Bergvall. Det är inte slumpen att de brutit sig in hos Gun Ragnarsson. Det är inte slumpen att de brutit sig in hos Charlotte Önnestedt. Det är inte slumpen att de brutit sig in på gymnasieskolor. Det är inte slumpen att de brutit sig in hos Lars Hultström. Det är inte slumpen att nyheten släpptes på morgonen samma dag som det var grisföretagardagar i Jönköping och ingen från branschen kunde gömma sig. Allting är väldigt väl regisserat och det centrala i Djurrättsalliansens jobb är inte djuren. Den som påstår att det handlar om djuren ljuger. Hade det varit som Djurrättsalliansen påstår att det är systemfel på i stort sett alla grisgårdar och att alla grisar lider hela tiden så hade ju det bästa för grisarna varit att Djurrättsalliansen ringer och frågar om de får komma nästa vecka. Då hade ju grisbönderna hunnit strö, städa och släpa ut alla de döda grisarna och vi hade fått en situation i vilken åtminstone en omgång grisar hade fått det bra i en vecka jämfört med hur det enligt Djurrättsalliansen är nu och alla grisar lider hela tiden. Det handlar som sagt inte om grisarna. Det handlar om människorna som äger dem. Djurrättsalliansen har noggrant valt ut intressanta människor och ägnat två år åt att få till rätt bilder från deras gårdar. Jag har sett videon från Lars Hultströms gård några gånger nu och det är så här verkligheten ser ut. Ja, det finns några grisar med svullna ben, det finns några grisar med bölder, några är skitiga och en är död. Jag utgår från att Djurrättsalliansen ansträngt sig för att få med allt det dåliga på filmen och med tanke på antalet grisar i avdelningen så är frekvensen bölder och svullnader inte särskilt hög. Ett nyktert öga som tittar på filmen kan konstatera att alla grisar har hela öron och endast en saknar svans. De flesta är i gott hull och den enda magre jag kunde se var målad med märkfärg. En målad sjuk gris är i min värld upptäckt. Grisarna i nästan alla boxar är rena. De skitiga grisarna har rimligtvis varit i slagsmål med varandra. Tittar man på filmen ser man att i några boxar är grisarna skitiga och det är lite väl många grisar i boxen. I boxen sidan om är grisarna också skitiga, lika stora som i boxen sidan om men väldigt få. Man har således fått dela på grisarna för att de inte ska slåss. Det finns inte anledning att misstro Hultströms uppgift att det är sjukboxar man filmat. Har grisarna visat sig sjuka och man tagit dem ifrån sin vanliga flock för att sätta dem i sjukbox och de har börjat slåss så har grisskötarna två val – Antingen hålla stenhårt på antalet grisar per box eller låta grisarna i en box gå för trångt för att de inte ska döda varandra i nästa. Man gör det väldigt lätt för smygfilmande djurrättsaktivister att hävda att alla grisar har det dåligt när man samlar alla sjuka och avvikande djur på ett ställe men det är helt rätt enligt djurskyddslagen att skilja ifrån sjuka djur. Det faktum att man inte hittar sjuka och avvikande djur i mer än en avdelning tyder på att man på Hultströms gård varit väldigt noga med djurhälsa och välfärd. Man har nämligen observerat och tagit om hand sjuka djur. Det är inte olagligt att ha en sjuk gris. Det är olagligt att inte behandla den.

Även om min sammanfattade uppfattning om pajasarna i Djurrättsalliansen är att inte ens en mor kan älska ett sådant barn är jag ännu mer besviken på SR Ekot och allra mest på våra egna. När nyheten släpptes kunde man höra Johan Beck-Friis sitta och tycka det är hemska bilder man ser. Hade han varit liiite närmre verkligheten och haft liiiite mer integritet hade han inte sprungit iväg och kritiserat så jävla fort. Människor mer samma utbildning som han och som dessutom varit på plats och sett djur och stall på riktigt delar ju inte hans uppfattning. Per Pettersson som är riksförbundsstyrelsekollega till Lars Hultström och förmodligen haft många glada stunder med Hultström säljer i P4 Hultström och säger det han tror alla vill höra – Att det är vidrigt. Precis DÄR. När Per Pettersson öppnade käften blev det omöjligt för Hultström att sitta kvar. Jag förstår inte hur kapitalt medieotränade de i riksförbundsstyrelsen kan vara. . Mitt jobb går i stora drag ut på att köra gräs uppför backen och idisslares bajs nerför backen. Ändå hade jag klarat att hantera Ekot bättre än vad Per Pettersson gjorde. Om det är samma rutiner hos ga(m)lingarna som hos ungdomarna så ägnar de i riksförbundsstyrelsen en stund på söndagskvällarna åt att maila de andra i styrelsen och berätta vad de ska göra i veckan som kommer. Förmodligen gör Per Pettersson det när alla andra tittar på Parlamentet. Det finns nämligen två ord som man ska ge fullständigt fan i när man råkar vara styrelsekollega till någon som media nyss satt i hissen. Nämligen ”ja” och ”nej”. Saker och ting brukar nämligen lugna ner sig och när folk sansat sig och man vet vad som EGENTLIGEN hänt och hur saker och ting står till så kan man börja fundera och agera. Fram till dess så ser man till att hålla sig så långt från det som möjligt. Per Pettersson hade inte behövt titta på filmen, och hade han nu tittat på filmen så hade han bara kunnat berätta att han inte kan avgöra om det är något olagligt eller inte som förekommer på filmen. Det är inget man kan lasta honom för. Till och med de som har till uppgift att läsa lagen har svårt att avgöra i djurskyddsfall. Det är påfallande ofta som hovrätten upphäver tingsrättens dom i djurskyddsfall så ingen hade kunnat klanka ner på Per Pettersson.

Nästa idiot är Lars-Göran Pettersson. Inte heller han har vett att hålla sig borta från skiten utan sätter glatt kniven i ryggen på sin styrelsekollega Hultström. Utan att invänta länsstyrelsens bedömning av Hultströms djurhållning på Blaxtaby konstaterar han att ”missförhållanden av det slag som avslöjats är oacceptabla”. Bara några timmar efter att han öppnat truten kunde länsstyrelsens djurskyddsinspektörer konstatera att det inte förekommer vanvård på Blaxtaby. Man hade synpunkter på miljön i två av elva avdelningar, och det rörde sig om ventilation och avsaknad av halm. Jag har inte någonstans läst att grisarna mådde annat än bra. Trots detta menar Lars-Göran Pettersson att bilderna talar för sig själva och att djurskyddslagen måste följas. Det som kommit fram är oacceptabelt och grisbönderna måste skärpa sina rutiner, säger han. Precis som att Lars-Görans grisar inte dog innan han arrenderade ut stallarna. Precis som att hans grisar inte hamnade i slagsmål. Man kan ju roa sig lite med tanken vad som egentligen fått medlemmarna att kasta ut LGP. Jag tror inte att särskilt många, förutom de som har en dold agenda, hade krävt LGPs avgång om han blivit påkommen med att, precis som sina bondekollegor, ha en och annan gris som dör. Däremot tror jag att betydligt fler hade krävt hans avgång om han har dubbla agendor och helt andra krav på andra än på sig själv. Med tanke på hur snabb LGP varit med att ge snöret till såväl regionförbundsordförande som blivit anklagad för vanvård som egna styrelsekollegor som lämnat skitiga tjurar till slakt så hade nog många blivit upprörda om han när man gjort fel hemma på gården ringt miljö och hälsa, varit jävligt len i käften och bett dem att inte skriva något i akten eftersom det inte sett bra ut med tanke på att han var riksförbundsordförande.

Jag är sanslöst besviken på att ingen av de människor som påstår att de företräder bönderna slagit näven i bordet och deklarerat att det inte är ok att springa runt i stallarna utan att ägaren vet om det. Att en ”granskning” gjord av ideologiskt färgade pajasar med dunkla motiv inte är något att ta på allvar. Vad spelar det för roll att bönderna har stövlar för besökare, för journal över vilka som hälsat på, skriver upp batchnummer när de får foder och verkligen anstränger sig för att bruka allvar med smittskyddet när ingen av våra företrädare tar vårt jobb på allvar? Har verkligen ingen av de som företräder oss stake nog att berätta hur mycket djurhälsa och välfärd djurrättsalliansen riskerar när de bryter sig in hos folk? För övrigt kan jag meddela att det är helt omöjligt att se vilka som sitter i riksförbundsstyrelsen på LRFs hemsida numera. Av någon outgrundlig anledning så har just den sidan kraschat. Och ingen gör något åt det…

Ytterligare en att ställa sig i raden att kritisera Sveriges grisbönder är EUs jordbrukskommissionär Marianne Fischer-Boel. Hon förfäras över bilderna på vanvården. Marianne Fischer-Boel kan kritisera om folk inte följer respektive lands regler men när det gäller grisarnas situation ska hon som dansk enbart hålla käften. Det är ingen hemlighet att en och en halv procent av de danska grisarna har svansen kvar när de slaktas. Det är ingen hemlighet att noll strö och fixerade suggor är fullt ok i Danmark. Det är ingen hemlighet att de danska grisarna har mindre plats än de svenska. Danska grisar som dött får också ligga tills någon upptäcker dem. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker hon är en billig hora som, trots att hon vet hur grisarna har det där hemma, säger vad folk vill höra och vad som är PK eller om hon helt enkelt bara försöker få in mer danskt kött i Sverige.

Scan, som är böndernas organisation, väljer helt plötsligt att leveransstoppa de ägare som är polisanmälda av ett par motståndare till fenomenet ”grisuppfödning”. Böndernas egen förening lämnar de familjer som inte bara haft inbrott och inte vet vilka smittor inkräktarna haft med sig, som inte vet vad inkräktarna inte haft för sig i stallarna, som inte riktigt vet vad det innebär att helt plötsligt innebär att bli polisanmäld, som är utpekade som djurplågare i nationell media helt för sig själva. De står ensamma i skiten och vet inte ens hur de ska bli av med grisarna som växer. Dessutom menar böndernas överkucku LGP att de behöver strama upp sina rutiner.

Även om jag är besviken på våra företrädare så är det väl bara att inse att den svenska bondekåren utvecklats till en samling fega, samvetslösa äckel. Man har inga som helst problem att sälja sina kollegor som tidigare ställt upp för en. Hultströms grisar hade i alla fall känsla nog att vänta med att tugga på varandra tills de var döda medan lantbrukare som förr varit vänner skäller ut varandra och menar att det är den andres fel eftersom den andre i en intervju för hundra år sedan sagt att grisarna har det så bra.

Sen bilderna på Hultströms grisar visades har vi begåvats med en hel uppsjö med proffstyckare som alla i stort sett tycker samma sak. För er kan jag berätta att det är så verkligheten ser ut. Passar inte galoscherna så får ni sluta äta kött. Man kan inte på eftermiddagen skrika om hur hemskt grisarna har det för att alla andra tycker det och sen gå hem och oreflekterat äta gris till kvällsmat.

Alla ni på Bondeliv som sitter och kastar ur er åsikter som någon annan redan haft, nämligen hur hemskt det ser ut i stallarna hos Lars Hultström, ni kan hålla tyst. Det kräver ju knappast någon av en att haspla ur sig trams som någon annan redan testat att säga men hade det varit stake i er hade ni varit konsekventa och visat ert starka patos för djuren långt tidigare. På Bondeliv kan medlemmarna lägga upp bilder och en del av dem lämnar väldigt mycket att önska ur djurskyddssynpunkt. Det är som i Hultströms fall inte ögonblicksbilder från sjukboxar. Det är bilder som visar systemfel. Grisar som man kan se rakt in genom ett hål på sidan men som lämnas utan åtgärd eftersom den ändå ska slaktas dagen efter, djupströbädd till kvigor som inte ens en höna kan gå upprätt på innan hon når taket, tjurar som förmodligen är lika gamla som jag ,väger 350 kg, ruggiga i pälsen och går på en skitig djupströbädd. Om ni nu har så stor koll på hur djur ska skötas, hur det ska se ut i stallar, kan avgöra ett djurs tillstånd via bilder och inte har några problem med att uttrycka er åsikt och döma andra, varför har ni aldrig kontaktat de medlemmar på Bondeliv som lagt upp dessa bilder och sagt att det inte är ok? Varför har ni låtit de fortsätta? Det kan väl inte vara svårare då än nu? Eller?

Tidigare skrev jag ju en JO-anmälan som jag aldrig skickade in. Jag fortsätter lite på ämnet hur bönder blir behandlade av myndigheterna. I värsta fall kan det helt plötsligt dyka upp någon från Länsstyrelsen och kräva att få gå igenom alla dina djur så att de är rätt märkta i öronen och att din journal stämmer. I bästa fall ringer de lite innan. Här kommer det skojiga. Du får inte säga nej. Det kan ju vara så att man ska hitta på något med sina barn, gå på begravning, har fullt upp med att faktiskt sköta sina djur, har en läkartid, vad fan som helst. Vill man skjuta på Länsstyrelsens besök och hänvisar till att man tex ska till läkaren borde faktiskt myndigheten nöja sig med det, de har knappast med att göra vad medborgarna behöver för hjälp, men i det underbara Sverige ska man visa läkarintyg på att man faktiskt varit hos läkaren och inte varit hemma och tokmärkt sina kor i öronen. Alla skäl är inte godkända heller och jag skulle kunna tänka mig att lantbrukarbarnens utflykt med föräldrarna brinner inne om Länsstyrelsen skulle ringa en vacker solig dag när det är dinosaurieutställning .

De här kontrollerna är inte slumpvis valda. Man håller koll på vilka som rapporterar händelser i tid, hur pass ofta de är inloggade på Jordbruksverkets hemsida där man rapporterar födda, döda, sålda osv. Vet tidningarna om detta? Anyway, eftersom alla stadsanställda ska kunna förvaltningslagen så borde de ju redan vid införandet av reglerna insett att förfarandet strider mot lagen. Varje beslut som rör medborgaren ska delges medborgaren så fort som möjligt, och med beslutet ska följa information om vem som fattat beslutet och hur man överklagar det. Som det är nu bestämmer Jordbruksverket och sen en vacker dag ringer Länsstyrelsen bonden och delger denne beslutet om inspektion utan att ge denne information hur man överklagar och utan att ens låta det gå de tre veckorna medborgarna har rätt till att överklaga under. Max två dagar. JO, vad gör ni?

Egentligen ska man inte skratta. Ingen har väl undgått Arlas reklam med Arla-Elin Rydström. Ni vet, de där puttenuttiga reklamfilmerna för Arlas kravsortiment. De rullade ju ganska länge så jag antar att de gick hem hos konsumenterna. Nu när Arla-Elin Rydström blivit ordförande för Ekologiska Lantbrukarna så berättar Arla att man ska sälja dansk ekomjölk till lågpris i Sverige. Så när folk står i affären och tittar på Arlas billigare ekomjölk och tänker på de fina bilderna, grönt gräs och Arla-Elin Rydström med en kalv på axlarna så väljer de bort den mjölk som blivit producerad av de människor Arla-Elin Rydström företräder.

Läser att en veterinär blivit prickad av ansvarsnämnden. Dock kan jag inte fatta varför. Veterinären hade blivit uppringd av en hästägare, men hade bedömt att det inte var aktuellt att åka ut. Efter flera samtal till veterinären valde hästägaren att ringa djursjukhuset. Bla bli bla bla. Hästen dör. Veterinären får en erinran. Den som skulle skämmas är hästägaren. Såvida veterinären inte hade jour är det hästägarens ansvar allena att se till att hästen får vård. Det är inte veterinärens ansvar. Om nu hästägaren var så jävla missnöjd med veterinären var det hennes (jag förmodar att det är en hon) uppgift att ringa en annan veterinär. Istället låter hon hästen svälta ihjäl. Och dessutom verkar hon inte ha några som helst betänkligheter att berätta för hela världen att hon just låtit en häst hon hade ansvar för dö i onödan. Den som skulle ha skäll är inte veterinären - Det är hästägaren.

Skåningarna skriver på Facebook att de klipper sina medmerakort och masarna skriver på Dalarnas tidnings opinionssida att nu är det färdighandlat på Coop.

Så, alla ni som levererar mjölk till Skånemejerier och Milko, glöm inte att skicka tackkort till Arla för att de medelst självmål verkligen visade att det går att ta betalt för mjölken. Och glöm inte att berätta för dem ni valt att företräda er att när Coop kommer krypande tillbaka så ska de pungslås. Om Milko och Skånemejerier inte tar ordentligt betalt efter denna rundan så har bönderna med år av dålig ägarstyrning fullständigt fördärvat strukturen i en hel bransch...

När man i morse tog upp tidningarna ur postlådan så ser man Björn Cederblad, VD för Skånemejerier, på framsidan av ATL. Rubriken är "Oförskämt" Man behöver inte kunna särskilt mycket om branschen för att, trots att man är nyvaken, lista ut att det handlar om att Coop övergett Skånemejerier till förmån för Arla. Cederblad konstaterar att detta kommer innebära prissänkningar för bönderna.

Den senaste tiden har man från Skånemejeriers, förmodat söndergråtna, ledning och styrelse kunnat höra att det är så svårt att driva mejeri i Sverige. Handeln pressar priserna, Arla pressar priserna i Sverige och tar hutlöst betalt för mjölken i Danmark. Något jag tidigare skrivit om här. Danmark är i alla fall mjölkens förlovade land. Där kan man tjäna pengar på att kränga mjölk.

På sidan fem i ATL, faktiskt på samma sida som Cederblad och hans oförskämtartikel, kan man läsa att Skånemejerier tagit hem ett kontrakt i Danmark. Den korkade Arlaledningen och deras ägare befriar Skånemejerier från ett värdelöst kontrakt som Skånemejerier förmodligen inte tjänade några pengar på (Minns att handeln pressade priserna) och tar hem ett större kontrakt i Danmark där som man skrivit innan mjölken är mycket, mycket dyrare.

Förlusten av Coopkontraktet skapar ett tapp på 15 miljoner kg, det nya danmarkskontraktet omfattar 23 miljoner kg. Nettot ökar alltså med åtta miljoner kg. Om vi antar att man sålt mjölken till Coop för sex kronor litern och att man kan sälja den för nio i Danmark skulle detta innebära att Skånemejerier från den förste februari höjer betalningen till sina leverantörer med 39 öre minus vad det kostar att processa den ökade mjölkvolymen. ( (23 000 000kg x 9kr) - (15 000 000 x 6kr) / 300 000 000). OH-kostnaderna ökar ju inte. Ändå konkluderar Cederblad i slutet av artikeln att man trots ökad lönsamhet ändå kommer sänka priset till sina leverantörer. Vem fan är det som är oförskämd?

Avräkningspriset på mjölk har i vissa länder sjunkit så lågt att EU återinfört interventionspris på smör och mjölkpulver. Interventionsystemet är en del av EUs gemensamma jordbrukspolitik och togs på mjölksidan bort för några år sedan eftersom man ville skapa en mer fungerande marknad inom EU. Man har genom att införa exportstöd och interventionspris igen skapat ett prisgolv - När marknadspriset är lägre än interventionspriset så säljer man givetvis till intervention. Vi ska dock minnas att jordbrukspolitiken som jag skrivit förr styrs av en högljud urban medelklass och mest syftar till att hålla producentpriserna nere istället för att föda bönderna. Därför hoppas jag mycket på Arla och de stora europeiska mejerierna. Hoppas att de ska utnyttja exportstödet och lyfta ut så mycket mjölk som möjligt ur EU och att vi inte säljer så mycket till intervention. Interventionslagret ska ju tömmas någon gång och kommer rimligtvis tömmas när priserna går upp. Givetvis i syfte att hålla priset nere så att de stackars medborgarna inte behöver betala en á två eurocent mer för maten. För att kunna klara krisen nu medverkar vi ju själva till en ännu längre ökenvandring om vi säljer till intervention. Återigen, det är systemfel när en bransch som lantbruket inte har råd att vara långsiktigt.