Sveriges snyggaste bonde

Jaha. Så kom till slut länsstyrelsens beslut. Länsveterinär Juha Toropainen beslutar att samtliga mina nöt ska omhändertas. Grundat i att de far illa och att jag inte tagit till mig inspektörernas påpekanden. Några är så magra att de lider, andra är skadade och sjuka. Samtliga saknar rena och torra liggytor.

Först blir jag på fredagen den 16e delgiven ett övervägande om omhändertagande inne i rättssalen, på måndag förmiddag begär jag förlängd yttrandetid samt att lst ska redovisa relevansen för varje dokument. Den länsveterinär som skrivit under kommuniceringen svarar att hon inte handlägger ärendet, och att hon har skickat min begäran vidare till han som handlägger det. På eftermiddagen den 21e, samma dag som yttrandetiden går ut, får jag meddelande om avslag på både begäran om förlängd yttrandetid och att myndigheten ska förklara relevansen. Den korta yttrandetiden motiverar man med att djuren far illa. De anser det även som orimligt att de på den korta tiden ska förklara varför materialet ser ut som det gör. Att jag ska yttra mig över precis samma material på precis samma tid är dock helt ok enligt dem. Jag lämnar in ett yttrande där jag påpekar att det mesta av materialet inte härrör från min besättning. Igår fick jag beslut från lst att de ska omhänderta alla mina nöt. Utan en stavelse som handlar om att de följt upp och kontrollerat mitt påstående om att jag för helvete inte ens äger djuren som är dokumenterade i 95% av materialet. Jag knåpar ihop en begäran om inhibition, försöker nå ansvarig länsveterinär. Eftersom myndigheten menar att det grundat i djurhälsan hastar så tänkte jag idag köra till lst och lämna delgivningskvittot tillsammans med begäran om inhibition, bilder på djuren, intyg från djurägare som rörs i materialet att jag inte varit ansvarig för deras djurhållning och lite annat smått och gått. Jag tänkte även ämna in min fars reseräkning från när han var på anställningsintervju för jobbet som enhetschef på länsstyrelsen.


Tror ni att länsveterinären är på kontoret? Det var så jävla bråttom med allting och nu kommer han inte tillbaka förrän efter nyår.

Idag hittade jag F Ö en häst bland materialet som ligger till grund för omhändertagandebeslutet av mina nöt.

Det är djuren på den här videon som är så magra att de lider, är skitiga och skadade:

Länsstyrelsen i Skåne är några roliga gynnare. I måndags morse begärde jag att länsstyrelsen skulle förlänga yttrandetiden samt redovisa relevansen för varje dokument i ärendet. Ett beslut går fort att skriva men idag, när yttrandetiden går ut 23.59 mailade de klockan två ett beslut att inte hörsamma min begäran. De ansåg det inte rimligt att de skulle redovisa relevansen i dokumenten på så kort tid. Att jag skulle yttra mig över mängden på samma tid var dock helt okej. Jag har fortfarande inte fattat varför andras djurhållning ska utgöra grund för att omhänderta mina djur samt att underlaget för beslutet delvis utgörs av att jag tidigare polisanmält inspektörerna.
Nåväl.



Nedan följer mitt yttrande i ärendet.

Yttrande

Har efter att tagit del av länsstyrelsens underrättelse kunnat konstatera att absoluta lejonparten utgörs av material som jag tvärt emot länsstyrelsens påstående inte tidigare fått tillsänt mig. Jag finner det anmärkningsvärt att länsstyrelsen inte ens bemödar sig med att kontrollera en sådan enkel sak. Jag har sedan innan jag blev djurägare påpekat brister i länsstyrelsen i Skåne. Brister som alldeles uppenbart eskalerat. De medarbetare som sammanställt materialet har tidigare gjort grova och synnerligen konsekvensfyllda fel vad gäller mig som person och min besättning.

Samtliga beslut länsstyrelsen fattat gällande mig har vid överprövning i allt eller allt väsentligt blivit undanröjda. Jag har därför begärt att få byta inspektörer. En begäran länsstyrelsen inte ens hanterat.

Jag finner nu i länsstyrelsens underlag för beslut material från minst tre olika djurhållare. Jag har aldrig bedrivit djurhållning i Klippans kommun, flertalet av dokumenten härrör från ärenden som inte rör min djurhållning och aldrig, jag upprepar aldrig, kommit mig tillgodo. Jag äger inte heller djur som beskrivs i bilder och text. Jag kan inte heller se varför att jag tidigare polisanmält personal vid länsstyrelsen ska utgöra grund för att omhänderta mina djur. De enda dokument som i sin helhet rör mig och min besättning är länsstyrelsens egna beslut som blivit undanröjda. Och således är res judicata. Dock fattas på något lustigt vis allt material som visar att länsstyrelsen fått bakläxa och blivit bortskrivna.

Även som jag tidigare skulle ha blivit tillsänd materialet som länsstyrelsen nu tillsänt mig och skulle ha yttrat mig så spelar detta ingen roll då dessa synpunkter knappast kan spela någon roll då jag i så fall har yttrat mig i andra ärenden än nämnda. Då jag enligt länsstyrelsen har yttrat mig, och dessa yttranden som jag tydligen tillsänt länsstyrelsen inte går att återfinna i beslutsunderlaget kan vi i alla fall konstatera att det material jag inkommer med  ändå inte beaktas. Länsstyrelsen bryter även mot förvaltningslagen då man i sitt beslut att avslå förlängd yttrandetid hänvisar till dokument jag inte fått yttra mig över i ärendet. Vi kan vidare konstatera att länsstyrelsens beslut att avslå min begäran om redovisning och förlängd yttrandetid inte beskriver hur och var jag ska överklaga. Det förekommer även rent felaktiga uppgifter som att man satt yttrandetiden till en vecka, då jag erhöll materialet den 16e och tiden går ut den 21e.

Länsstyrelsen hänvisar till 1988:534 31§ och agerar således inte grundat i djurens skick. Hade mina djur farit illa hade länsstyrelsen haft alla möjligheter att omhänderta mina djur enligt 1988:534 32§. Länsstyrelsen har alltså trots uppenbara lögner och material från minst tre andra djurhållare inte kunnat visa att mina djur far illa nog för ett omhändertagande, utan väljer istället att påstå att jag bryter mot ett föreläggande som fortfarande är under prövning och inte vunnit laga kraft. Vad gäller mina djurs skick har det tidigare förekommit en himmelsvid skillnad mellan länsstyrelsen och objektiva och betydligt mer erfarna och kompetenta bedömare. Rätten har till och med i tidigare mål frågat om det är samma djur länsstyrelsen och de betydligt mer erfarna och kompetenta bedömarna sett. Jag vill upplysningsvis meddela att välrenommerade och kompetenta bedömare redan har och/eller ska titta på mina djur inför eventuell överklagan av länsstyrelsens beslut i ärendet.

Finner det anmärkningsvärt att länsstyrelsen i beslut i ärendet hänvisar till yttranden och material som lett till stora bakslag för länsstyrelsen samtidigt som de nu är exkluderade ur handläggningen. Då de yttranden jag tydligen tidigare tillsänt länsstyrelsen anses relevanta för detta ärende är länsstyrelsens hantering en veritabel katastrof.

Jag vill även påpeka att länsstyrelsen i ärendet med största säkerhet kommer åberopa 1988:539 74§ i beslutet och låta det gälla omedelbart även om det överklagas, varför det avkrävs länsstyrelsen en synnerligen högre nivå på beslutsunderlaget än vad som presenterats. Samt något som i alla fall kan räknas som i närheten av rättssäkerhet. Då beslut rimligtvis kommer genomföras innan det vunnit laga kraft, och således är i princip irreparabla, är länsstyrelsen ute på synnerligen djupt vatten då ett eventuellt omhändertagande grundar sig i brister hos andra djurhållare samt det faktum att jag tidigare polisanmält inspektörerna för trakasserier och övergrepp i rättsak.

Polisanmälan med grund i material i nämnda ärende, riktad mot medarbetare vid länsstyrelsen i Skåne är idag tillsänd polismyndigheten.

Jag ställer mig inte bara avvisande till övervägandet, utan även fullständigt frågande.

I vrede

Eftersom så många frågat hur det gick i rätten kommer här en sammanfattning. Jag är missnöjd med min egen insats. Jag var ofokuserad. Dock var länsstyrelsen ännu sämre. Inte nog med att de trots att tiden för dokumentation att vara inlämnad var satt till den 3e december kommer med material till förhandlingen. De har dessutom bara med sig ett ex, och omöjliggör således för rätten att besluta inom rimlig tid. Nu måste rätten kopiera länsstyrelsens handlingar, skicka dem till mig, invänta svar från mig, skicka mitt yttrande till lst osv. Vad än värre var att när vi satt i salen så reser sig Peter Stenberg upp, går till min sida och ger mig en bibba papper. Jag trodde att det hörde till målet och tittade inte på det, jag skulle ju ändå få resten med posten och yttra mig sen. När jag sen kommer hem och tittar på det så visar det sig att det var materialet om övervägandet om omhändertagande. Att utnyttja det faktum att man möts i rättens lokaler för att göra en delgivning är illa. Att göra det inne i salen inför sittande rätt vet jag inte vad vi ska kalla.

Jag får skit för andras brister
Jag har inte tittat sådär hemskt mycket på det här övervägandet att omhänderta mina djur. Av det jag hunnit se så är det dock ganska spännande. Jag har ägnat materialet mindre än fem minuter och har hittills kunnat konstatera att länsstyrelsen i Skåne har kapsejsat fullständigt. Trots att inspektörerna är kända för att ljuga i sitt material så är det här något i hästväg. Jag har hittills hittat material från tre andra djurägare i materialet som ligger till grund för att omhänderta mina djur. Jag får kritik för skador på djur som jag inte äger. De har med polisens assistans tagit sig in i både grannens hus och i några av mina lokaler som djurskyddslagen inte ger dem tillträde till. Jag hittar nog mer när jag sätter mig ner med det på måndag. Dock har jag redan nu bestämt mig för att polisanmäla inspektörerna för det här.

Djuren mår bra men jag obstruerar. Då ska djuren tas.
Dessutom kommer jag på måndag begära en sittning med chefsjuristen. Det här är en juridisk fråga, och grundar sig inte på djurhälsan. Han kan därför inte skylla på att han saknar kompetens. Omhändertagandet grundar sig som sagt inte inte på djurens skick, utan på det faktum att jag inte följt föreläggandet vi fortfarande har uppe till prövning i rätten. Det kan alltså mycket väl bli så att länsstyrelsen grundat i brister hos andra djurhållare påstår att jag inte följt ett icke lagakraftvunnet föreläggande, omhändertar mina djur innan jul, och att sen förvaltningsrätten undanröjer föreläggandet i andra halvan av januari. Hur löser vi det då? Och hur löser vi att Ola Svensson, chef för veterinär- och djurskyddsenheten, så sent som förra veckan deklarerade att han hade fullt förtroende för inspektörerna? Samma inspektörer som medan han skrev om sin tillit till dem satt och klistrade in bilder på djur som inte är mina som argument för att omhänderta mina djur, och som i veckan kommer bli polisanmälda för det.

Varför ta råd från folk som inte ens kan sitt eget arbete?
Stackarna på förvaltningsrätterna dömer i en sju helvetes massa olika mål. Det handlar om invandring, familj, offentliga upphandlingar, djurskydd osv. Det är helt omöjligt för rätten att ha kompetens inom alla olika ämnen. Det är därför det är så jävla viktigt att beslutsunderlaget dels är sant, och inte innehåller lögner och andras djur, och dels är korrekt. Det duger alltså inte att bedömningarna i länsstyrelsens material kommer från inspektörer utan utbildning. Det duger inte att länsstyrelsen går till rätten med skönsmässiga bedömningar och förväntar sig att de ska döma. Antingen är något lagligt eller så är det inte lagligt. Så enkelt ska det vara när det kommer till rätten. Visst för att saker kan vara lagliga men inte optimala. Det är därför länsstyrelsen har en rådgivande funktion. Men vem tar emot råd från några som ens kan sköta sitt eget arbete? Tittar vi på min korta period som djurägare så har inspektörerna som åtnjuter sin chefs fulla förtroende avgjort brustit både mer, oftare och i långt mycket allvarligare omfattning än vad jag gjort. Vem ska då lyssna på vem?


UPPDATERING:
Jag har inte hunnit mer än skumma igenom materialet från länsstyrelsen idag. Kan dock konstatera att underlaget för att omhänderta mina djur delvis utgörs av att jag tidigare polisanmält några av inspektörerna.

En hel del av er vet det men för nytillkomna läsare så blir det nu en snabbgenomgång om bakgrunden till den här bilden.

Den togs i torsdags förra veckan. Ja, det är jag i mitten. Ja, det är min gårdsplan. Jag ler betydligt mer än vad situationen förtjänar men jag blir bara så trött. Poliserna är jättetrevliga, och var utkommenderade på uppdrag av de två i rymddräkter. De i rymddräkt gillar inte mig. Tyvärr så har de råkat få en position som gör att de, trots att de har sämre utbildning, kan ge till och med polisen order. De är djurskyddsinspektörer vid länsstyrelsen i Skåne. Ett hedervärt och viktigt uppdrag. Och något som några på länsstyrelsen, bland annat då de som var hos mig i torsdags, misslyckats med i en sällan skådad omfattning.

 
Fick gå efter att ha sänkt mig
Jag skrev att Emma Hansson och Peter Stenberg på bilden inte gillar mig. Det har de aldrig gjort. En hel del av deras ogillande har jag nog ärvt av min far. Stenberg blev gramse på farsan 2003 när han som förtroendevald i LRF gav Stenberg på nöten. Dagen efter så stod Stenberg på gården hos farsan, och sen var det igång. Stenberg åtalsanmälde farsan för djurplågeri men kom ingenvart. Givetvis var mina vänner i LRF Skåne tvungna att blanda in mig i den röran och jag blev inte invald i LRF Ungdomens riksstyrelse.  Åren gick och 2005 när jag väl blivit invald i LRF Ungdomens riksstyrelse så lyckades en annan av inspektörerna i kommunen, Sverker Olsson, få mig petad. Jag vet inte riktigt grundat i vad eftersom alla var väldigt måna om att jag inte skulle få se hur påstådda brister på min fars gård påverkade mitt uppdrag. Två saker är dock klara. Dokument från Sverkers inspektion av min fars gård hamnade hos min valberedning i Stockholm mindre än trekvart efter att inspektionen var slut, utan att någon begärt ut dem ur akten. Samt att Sverker inte fick sitt förordnande som inspektör förlängt efter den lilla manövern.

 
Disrespekt för högre instans
2008 ville Emma, som egentligen var projektanställd för att inventera enskilda avlopp i kommunen, omhänderta alla min fars djur. Något som länsstyrelsen sade nej till. Ryktena säger att Emma blev sur som fan för det. Nåväl. Årsskiftet 2008-2009 tar länsstyrelserna över ansvaret för djurskyddet och de inspektörer som antingen slutat mer eller mindre frivilligt efter att ha varit hos bland annat min far har återigen möjlighet att hälsa på. Emma omhändertar 46 av min fars djur. Såhär såg de ut före respektive efter fem veckor i polisens våld.




Bilderna ovan är alltså tagna en timme innan djuren blir omhändertagna av Emma och Peter.
Bilderna nedan är på hur djuren såg ut efter att ha blivit flyttade från vanvården hos mig far till den gosiga säkra skötseln hos polisen.

 
Att jävlas med mig ger bonuspoäng
Jag köpte en del av djuren när polisen sålde dem. Något som också ska ha retat inspektörerna. Visst det finns några som tycker att det kanske var dumt att köpa djur på auktionen men å andra sidan så verkar de här människorna ha något alldeles infernaliskt mycket emot mig. Jag fick häromdagen höra att de tydligen ska spara och skicka runt tidningsurklipp som handlar om mina affärer med dem som någon sorts troféer.

Förbjuden med grund i påhittade brister
En dag förra våren, det var faktiskt på min födelsedag så får jag meddelande från länsassessorn Eva Johansson att hon överväger att omhänderta alla mina djur. För att de inte kan se skillnad på mina djur och min fars djur. Bifogat finner jag en komplett förteckning över identiteten på samtliga mina djur. De djur de inte kunde särskilja från min fars… Jag skrev ett något upprört brev till hennes chef. Tiden gick och de fattade aldrig något beslut. Däremot så fattade Sverker, ni vet han som ”slutade” på kommunen efter att ha sänkt mig 2005 och som nu var på länsstyrelsen, beslut om att förbjuda mig att använda mina stallar. Beslutet skulle gälla omedelbart även om det överklagades. Jag hade då aldrig blivit inspekterad som djurägare. De bara förbjöd mig. Jag överklagade och vann målet. Men jag var förbjuden att använda mina stallar under elva månader. Grundat i påhittade brister.

Kostsamt förbud
Jag har ett krav på JK om 3,2 miljoner i direkta kostnader för det beslutet. Är dock tveksam om jag får något. Emma och assessorn Johansson hade även under tiden beslutat att omhänderta alla mina djur. Detta grundat i att en av Emma och Peters bästa vänner Anna Forslid som är veterinär påstod att hon sett min far mjölka en av mina kor. Big deal, tänker ni men han har djurförbud. Beslutat av assessorn Johansson på begäran av Emma Hansson. Ett intressant beslut då det konstateras att han blivit inspekterad av många (jag tror det är 17 stycken) inspektörer men att bara Sverker, Emma och Stenberg lämnat kritik. Samt att min far ”bedrivit en djurhållning där djurens välmående inte går att ifrågasätta” men att ”det inte går att bortse från inspektörernas objektiva bedömningar att han inte gett djuren mat och vatten”. Jag fick rätt i även omhändertagandet, men hade då redan sålt så många kor och kvigor som jag kunde. Man har trots allt ett ansvar för hur man mår, och knalla runt med ett inhiberat omhändertagandebeslut över sig ska man inte.

Dagen efter att de fått bakläxa står inspektörerna på min trappa. 
För ganska länge sedan så ansökte Emma om att förvaltningsrätten i Malmö skulle döma ut vite för mig. De hade nämligen hittat trasiga staket. Den 15e maj. Innan djuren var släppta på bete. Och även om det nu varit betessäsong så hade det kvittat eftersom det inte var mitt staket. Förvaltningsrätten meddelade  den 30 november dom, och jag fick rätt i min överklagan. Kan ni då gissa vilka som stod på gården dagen efter? Ja, precis! Emma och Peter – de två vars bedömningar och beslut i allt väsentligt blivit bortskrivna när det gäller mig och min djurhållning. Jag var inte hemma, och förklarade via telefon för Peter att han, Emma och Sverker inte var välkomna. Länsstyrelsen var välkomna men inte han och Emma. Han blev lite upprörd och halvskrek i luren att ”Då bara står vi på gården en dag. Utan förvarning. Med polis.” När jag förklarade att polis var en förutsättning för att han skulle göra inspektion eftersom jag inte kommer delta om han kommer resulterade i att han hotade att skicka fakturan för polisen till mig

Inspektörerna agerar utom ledningens kontroll och känndeom
Jag begärde av länsöverdirektören att få nya inspektörer. Igen. Vår relation funkar inte, och det har bevisligen varit helt andra bedömningar när jag haft besök av andra inspektörer än Emma och Peter. Jag fick något taffligt mail från inspektörernas chef om att det inte var aktuellt. Tråkigt nog får jag väl JO-anmäla chefen eftersom han inte hanterat min begäran på korrekt vis och fullständigt nollat mina chanser att begära omprövning. Det är ganska spännande det här. Efter att internrevisionen i minst två utredningar sablat ner veterinär- och djurskyddsenheten fullständigt så bytte probleminspektörerna uppenbarligen taktik. I våras var Emma och Peter här på inspektion utan att det fanns ett öppet ärende. När cheferna och revisionen då slog i ärendehanteringssystemet så fanns det inget ärende hos mig, och de knallade runt i tron att jag och länsstyrelsen var vänner. Vilket vi i och för sig är. Jag har en alla tiders relation till de flesta på länsstyrelsen. Det är bara några få på djurskyddet som jag inte direkt växlar julkort med. Å andra sidan. Det gör ingen.

Till rätten igen 
Ytterligare en rolig grej när det gäller Emmas och Peters besök hos mig i våras är att det skedde med polisassistans. Det sprang i alla fall runt två personer i polisuniform tillsammans med Emma och Peter. Men polisen meddelar att de INTE varit här det datumet. Ola Svensson, inspektörernas chef, är/har varit föremål för prövning då han klätt ut sig till polis i samband med inspektioner som Emma gjort. Nåväl. På fredag ska jag till förvaltningsrätten igen och få ytterligare två av Emma och assessorn Johanssons beslut prövade. Jag räknar med att vinna. Gör jag det så har de i fem mål i allt eller i allt väsentligt blivit bortskrivna och fått fel.

Djurskydd som låter djur svälta ihjäl för att få vara med i tv?
Mina djur borde vara döda nu med tanke på hur illa jag enligt probleminspektörerna sköter dem. Lustigt då att mina djur mår alla tiders och är synnerligen tillgivna. Enligt inspektörerna är jag förmodligen inte lämpad att ha hand om djur då jag inte följer deras kritik. Kritik och beslut som blir undanröjda i nästa instans. Jag börjar tycka det är tröttsamt. Det handlar inte om mina djur. De mår bra. Det handlar om att några få människor som inte gillar mig fått en hel massa makt och bestämt sig för att starta krig med mig. Den som tror att det handlar om djuren kan läsa internrevisionens egen utredning som visar att inspektörerna vid grova brister medvetet låtit bli att agera och låtit djur fara illa och dö i syfte att få ta i med hårdhandskarna mot djurägarna

Jag obstruerar och är dum i huvudet 
Jag är tillräckligt begåvad för att utan juristhjälp gång efter annan få rätten att skriva bort en myndighet. Trots att bilden av samhällets oförvitlighet måste bestå och trots att det är inom ett så pass känsligt område som djurskydd. Finns det någon som då på fullt allvar tror att jag är så dum att jag låter mina djur fara illa?

Det som skiljer de rikas beteende åt är när stölderna bakom deras förmögenhet skedde. De vars pengar kommer från deras anfäders brandskattande och toppridande av bönder för 300 år sedan kan oftast uppföra sig. De som skapat sina förmögenheter genom att blåsa folk de senaste tjugo åren kan oftast inte uppföra sig. Vi kan ta den senaste tidens liv om Lundsberg som exempel. Jag tror inte att det är systemfel på Lundsberg. Jag tror inte att rektorn tillåter pennalism och att de äldre eleverna ger de yngre stryk helt random. Jag tror inte att det är något fel på ”traditionerna” som sådana. Det är faktiskt ett ganska bra system att skapa god stämning att ge de som inte passar in i gruppen och förstör stryk så att de drar. Problemet är när de som förstör hamnar i majoritet. Eller när de som helt plötsligt är äldst och har ärvt en massa makt inte har fått med sig pondus och respekt för makten hemifrån.

Eftersom jag aldrig varit på Lundsberg släpper jag det, och tar ett självupplevt exempel. Jag var häromdagen på en annan skola med anrika traditioner. Även om jag aldrig gått där och även om jag egentligen har en kluven inställning till utbildningen, så har jag ändå alltid tyckt att deras kårtraditioner skulle bevaras. De flesta i alla fall. Dock blev jag bekymrad nu senast. Jag tycker absolut att man ska hålla efter de i de lägre årskurserna. Jag är en absolut anhängare av hårt tempo och hugg och slag. Och gärna förnedring. Men. För att kunna ligga på gränsen måste man kunna känna av var den går. För att kunna tillrättavisa måste man känna människan. Hur många tror egentligen att sessionen med en yngre stående på en stol framför ett gäng äldre handlar om just den yngre? Hur många tror att utdömandet av straff handlar om just den yngres regelbrott? Jag gör det inte.

Det handlar om de äldre. Om att ta tillvara på sista året och inför det riktiga livet lära sig att leda, tillrättavisa och berömma. Det kräver ödmjukhet, känsla för uppdraget och pondus. Att vara äldst och ha makt att tillrättavisa de yngre är ingen favör. Inte en möjlighet att under ett år jävlas med folk. För att man kan. Det är ett uppdrag att förvalta med respekt. Att tillrättavisa med enbart ärvd makt i ryggen, utan pondus och utan respekt för uppdraget att leda, och utan uppenbar vilja att lära sig gör det väldigt lätt att man trillar ner i plumphet och pennalism.

Har man inte tagit vara på chansen det sista året gett, och man kommer ut i vuxenvärlden utan att vara en ledare så får man inte heller någon ledande befattning. Risken att någon av de yngre vars gräns man korsade i skolan springer förbi en och blir ens chef är då ganska stor. Man har då bara att hoppas att ens nyblivna chef är mer storsint och en bättre ledare än vad man själv var i skolan.