Sveriges snyggaste bonde

Om ni saknar något så är det förmodligen de två inlägg i vilka jag visade bilder på en av inspektörernas hästhage med ensilageplast dynga och lite annat skoj som jag nu tagit bort. Jag blev nämligen uppringd av ankfarmaren, det är inte jag som gett henne det smeknamnet, det är hennes kollegor i mediebranschen, och hon meddelade att hon hört talas om att jag hade två bilder som skånskan hade rättigheterna till publicerade på min blogg. Jag tog bort bilderna men senare kom jag till att tänka på att det inte är det allra lättaste att hitta mitt nummer när man läser min blogg. I morse tänkte jag att jag måste testa. Jag lade upp två bilder som jag visste fanns på Sveriges radio Kristianstads hemsida på min blogg. Det tog inte femton minuter från det att jag lagt upp bilderna förrän kanalchefen på SR Kristianstad ringde. Hon var skittrevlig och berättade att hon fått tips om att jag hade bilder som de ägde rättigheterna till på min blogg. Jag vet om att det var fult att rigga det men vi kan i alla fall sluta oss till någon har jättemycket tid och på ett desperat sätt försöker sätta dit mig. Med blandad framgång… Jag har nu länkat till radions hemsida och bilderna jag innan hade på bloggen. Något jag kunde gjort från början. Man ser förvisso revbenen lite väl tydligt på förstakalvaren på en av bilderna men alla med djuröga ser att det inte är något fel på våmutfyllnaden och vet att feta djur är en styggelse. Jag vill trycka på att inget ont ska falla på kanalchefen, hon var jättetrevlig, utan vill trycka på att hennes ”tipsare” använder henne som verktyg för att komma åt mig när det inte funkar med annat.

Nåväl. Jag får många kommentarer från folk som vill ha kontakt eftersom de också blivit utsatta för inspektörernas övergrepp. Eftersom dessa kommentarer oftast innehåller namn och kontaktuppgifter publicerar jag dem inte. Det är hemskare och hemskare historier jag hör och vissa har framfört önskemål om att skapa någon form av nätverk för de djurägare (märk djurägare, inte bara bönder) som inspektörerna levt jävel med. Dock fick jag idag en kommentar från en ny läsare. Annika föreslår att jag ska lägga ut protokollen också så att man inte bara får höra min vinkling. Till Annika vill jag säga att det är meningslöst eftersom protokollen är upprättade i total avsaknad av både kompetens och verklighetskontakt. Egentligen behöver man inte lägga energi på att läsa protokollen, om de ens kommer, eftersom de ändå aldrig stämmer. Vi ska dessutom komma ihåg att vildfångade förvildade katter inte ska tvingas att bo inomhus enligt lag. Var det förresten inte du som inte har §16tillstånd för katterna men hade en fet hund?

Ett säkert sätt för våra maktfullkomliga inspektörer att jävlas med folk har varit att angripa de som redan varit lite nere eller de som varit lite avvikande. Människor som legat i skilsmässa, människor vars nära har varit svårt sjuka eller tom dött, ofrivilligt barnlösa, människor som bytt kön, homosexuella osv har varit lätta byten för avfällningarna bland inspektörerna. Har folk lite rörigt runt husen, lite rörigt i sitt kök eller lagt tid och pengar på att efter 50 år i fel kropp rätta till naturens misstag  eller helt enkelt bara haft en avvikande kroppsform har de varit enkla byten för inspektörerna. Dels för att de oftast inte orkar eller vågar slå tillbaka. Dels för att ingen ändå tror dem. Om man inte har tid att damsuga köket varje dag, pratar lite långsammare än andra, har åsikter som ligger lite väl långt åt höger eller ens livskamrat ligger för döden kan man ju inte sköta sina djur. Det vet ju alla. Eller?
Sansade människor vet att det inte är så. Man kan ha exemplariskt skötta djur trots att man inte tvättar bilen eller man är på väg att bli änkling/änka. Människor som sysslar med djur och som får problem i andra delar av livet hämtar oftast styrka hos djuren. Att då några intellektuellt och emotionellt förlamade pajasar i myndighetsställning fullständigt slår undan benen på dessa individer är barockt.

Häromdagen fick jag höra om en lantbrukare som blivit av med sina djur. Han var egentligen pensionär och en dag när han efter morgonpasset hos korna står och skär bröd vid diskbänken stormar två poliser in i köket, bryter ner honom, tvingar ifrån honom kniven och sen får han sitta i köket medan samhället snor alla hans djur. Det var enligt inspektörerna inte något fel på djuren eller stallarna men han hade rörigt runt husen. Han blev berövad djur för en miljon, sitt liv och klarar inte längre av att vara hemma. Han går ut i skogen klockan sju och är där tills natten är halvgången, går hem och sover några timmar för att sen gå ut i skogen igen.

Det här är en artikel i Hundsport (tack Hanna och Torparn). Killen det handlar om gick i kk och brände ena armen. Att han hade stökigt hemma var uppenbarligen skäl nog för att sno hans fullt friska hundar hundar och sen fundera på att skjuta dem. Det var inget fel på dem. De ser ju rena och välmående ut. Även SKKs kennelkonsulenter menar tydligen att det var nys att omhänderta dem. Att han skadat sig var uppenbarligen ett djurskyddsproblem.

Killen som äger dessa kor har fått djurförbud. Jag såg kor som var betydligt smalare än förstakalvaren på bilden på Mila häromåret. Han får djurförbud medan de djur som var smalare och "rabbigare" fick priser och utmärkelser. Lite skoj är det också att inspektörerna, som har gott om tid och kan sitta och slösurfa eller pilla naveln nu för tiden, hos en mjölkleverantör dömt ut fyra kor som dagarna senare hamnade på pallplats på utställningar runt om i Sverige.

Så stora öron har jag förvisso inte men jag hörde de som varit polisen behjälpliga när de omhändertog 170 djur(enligt media var de 120 men de körde iväg 170 stycken, de omärkta hamnar med största säkerhet helt gratis hos sönerna till B F som polisen anlitar för att administrera omhändertagandena av lantbruksdjur i Skåne) här i Skåne härförleden diskutera med varandra. De var helt överens om att det inte var något fel alls på djuren. De erkände till och med att de själva hade magrare djur än de du nu varit med och omhändertagit. Enda felet var att det var dyngigt på väg in till ligghallen (som de menade var torr). Vad är bäst för djuren – Att be lantbrukaren köpa 100 ton bärlager och förstärka där djuren går in i ligghallen eller med hundar driva in nyfödda kalvar och deras mödrar i fållor mitt i dyngan och sen utan att veta vilka kalvar som hör till vilka kor köra iväg dem på olika håll?

Försöker idioterna ta över hela världen?

Lst i Stockholm har omhändertagit en frisk häst, poliserna som skulle verkställa beslutet hade problem att se vilken häst som var vanvårdad, och överväger nu att skjuta den för att den var lite skitig. Inte ens polisen vill vara med på länsstyrelsens tramsigheter längre men ansvarig försvarar sig med att djurägaren faktiskt fått kritik förr. I två av boxarna var takhöjden TVÅ CENTIMETER för låg...

Den senaste i raden av mina JOanmälningar:

Anmälan till granskning. Länsstyrelsens ärendenummer

2010-03-25 fick jag ta del av länsstyrelsen i Skånes övervägande att enligt djurskyddslagens 31e paragraf omhänderta mina djur. Såväl skälen som länsstyrelsen angav, länsstyrelsens ärendehantering samt den yttrandetid länsstyrelsen meddelade var förvisso skrattretande men jag valde ändå att ta övervägandet på allvar och lyckades trots att länsstyrelsen gett mig två, i praktiken en, arbetsdag att yttra mig över ett så konsekvensfyllt ingrepp i mitt liv lämna in ett yttrande med begäran om förlängd yttrandetid, bland annat på grund av att jag inte fått yttra mig över allt material i ärendet och att länsassessorn Johansson ljuger samt pekar på länsstyrelsens totala sammanfall, se bilaga, den 29e mars.

Trots att den löjligt korta yttrandetid länsstyrelsen meddelat ger intrycket av att ärendet skall hanteras skyndsamt har jag än idag än inte ens fått beslut gällande min begäran om förlängd yttrande tid och än mindre, trots det tunga oket att varje morgon vakna och inte veta om polisen under dagen kommer ta mina skyddslingar, beslut i omhändertagandefrågan.

Jag vill med denna skrivelse om till denna bifogat material anmäla länsstyrelsen i Skåne till granskning.

Min kommentar till Lars Vernerssons ledare i ATL idag.

Vernersson slår till stor del in öppna dörrar. En enhetlig kontroll för landets djurägare är reglerad enligt djurskyddsförordningen. En enhetlig kontroll är något man har rätt att kräva som medborgare. Medborgarna  är ofta föremål för samhällets bedömning. Vi har polis, skatteverk, högskolor, domstolar, bilprovningen, arbetsmiljöverket, CSN, pliktverket osv. Det finns knappt i någons sinnesvärld att någon representant för just nämna myndigheter skulle begå övergrepp i stil med de vi nu sett från vansinniga inspektörers sida. Skulle nu någon på CSN skriva att du är för fet för att få studiemedel, bilprovningen först slå sönder din bil och sen klassa ut den eller någon snut trampa in i ditt vardagsrum när du sitter och tittar på tv och bötfälla dig för att ha framför soffan utan både halvljus och bakljus samt i för hög hastighet och på ett vårdslöst sätt och sen när du blir grinig för att han står med kängor på finmattan och inte ens ha knackat så sätter han dit dig för lite till så är det klart att man reagerar. Har man blivit utsatt för övertramp och övergrepp av personer i myndighetsställning så är man inte rädd att dessa ska hämnas om man ringer deras chef eller begär överprövning. Bortsett från när det gäller vansinniga inspektörer. Då är folk tysta för att de är rädda för hämnd. De begär inte rättelse eller inte överprövning. De försöker vara följsamma i de övergrepp de blir utsatta för. Så ska det inte gå till i en rättsstat. Att djurskyddsinspektörer tolkar lagen på orimliga vis betyder att de ställer sig utanför den lag de är satta att se till att andra följer. Det är inget strukturellt problem vi löser med att prata i termer som översyn av lagar eller samförstånd bonde-inspektör. Det handlar om att vissa individer inte kan ta det ansvar och hantera det mandat samhället betrott dem med och diskussionen Vernersson, och främst LGP, för innebär att alla de inspektörer som sköter sitt på ett oklanderligt vis också får en släng av sleven. Precis som alla grisbönder blev misstrodda efter DRAs lilla ploj i höstas. Att vissa individer inte lever upp till de krav de har på sig är inget strukturellt problem. Det är inte ett strukturellt problem att vissa slår sina barn, det är inte ett strukturellt problem att vissa stjäl, det är inte ett strukturellt problem att vissa inte kan sköta sina djur, och det är inte ett strukturellt problem att vissa inspektörer inte kan sköta sitt jobb. Vi kommer aldrig tillrätta med någonting så länge vi talar i allmänna termer och försöker få diskussionen till att handla om strukturer och saker i allmänhet. Det ligger helt och hållet på individnivå. Dock ska ATL ha cred för att äntligen vågat ta i skiten. Tack

Någon har uppenbarligen skit på LGP. Någon har uppenbarligen LGPs kulor i ett någorlunda stabilt grepp och avkräver honom handling i vansinnet kring djurskyddsinspektionerna. Annars hade LGP fortfarande duckat och fortfarande varit helt ovetande om situationen för hans medlemmar.

LGP visar nu att han fortfarande har traktorgrävarsyndrom och försöker genom sitt öppna brev få till en tulipanaros i vilken alla har rätt. Han skriver att det här fenomenet har dykt upp på ”senare tid” för att skydda sig själv och lyfta fokus från det faktum att vansinniga inspektörer i snart tio år blivit uppmuntrade av bondtolvan, numera Franzéngatan. Han behöver inte titta så långt som till hur många lantbrukare som suttit inne för att gett miljöchefen i en kommun norröver ordentligt med stryk, hur många kommungruppsledamöter i en sydöstskånsk kommun som på något besynnerligt vis anklagats för att vanvårda sina djur, hur många djurägare som står i begrepp att ta livet av sig efter att ha blivit ordentligt trakasserade av galna människor i myndighetsställning eller hur många som faktiskt gjort slag i saken och lämnat instruktioner till eftervärlden om hur djuren ska skötas och sen ändat sina liv. Det räcker med att han tittar på de han själv haft i sin egen styrelse.

Förutom att det är platt och meningslöst så angriper LGP problemet helt fel. Det handlar inte om att inspektörer är rädda för några pajasar i munkjackor, ansiktspiercing och fula skor, då hade snuten varit rädd för nazister, tullen rädd för balter, skatteverket rädd för enmansföretag i byggbranschen och frisörer och landets högskolor rädda för de som inte har klarat gymnasiet, det handlar om att det finns individer som inte ska ha det jobbet och den befogenheten samhället gett dem. Det finns rötägg i alla branscher. Tillsynsverksamheten är inte undantagen.

Att då som LGP försöka få till att de hårddrar reglerna för att de är rädda för något diffust är helt fel. De följer ju inte ens reglerna. Djurskyddslagen är i och för sig skriven av djurmänniskor för djurmänniskor och i princip helt jävla omöjlig att döma efter men om kontrollen görs av sunda människor med kunskap, erfarenhet och ett förstånd som är större än vad vi kan hitta hos avfällningarna  som nu lever jävel med djurägarna är det inga problem. LGPs öppna brev kommer utmynna i att alla har rätt och ingenting kommer hända istället för att man kan konstatera att lag och tillsyn fungerar med normala människor och att man lyfter bort de olämpliga. Det är lika mycket ett strukturellt problem som att vissa djurägare inte klarar av ansvaret att ha djur. Det ligger helt och hållet på individnivå.

Han borde skämmas.

Problemet med att börja slå tillbaka och uppmärksamma missförhållanden inom myndigheterna är att myndigheterna ofta har begått så många och så allvarliga fel att man själv framstår som rättshaverist när man börjar uppmärksamma dem.

Kan nöjt konstatera att ATL idag skriver om en dams polisanmälan mot Emma Hansson och Sverker Olsson.

Å andra sidan kan gott de inspektörer som sett vansinnet breda ut sig, sett de som råkat ut för vansinnet må illa, sett djuren fara illa av vansinnet och inte agerat gott testa att kännas hur det känns att få klä skott för andras misstag.

The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing.

Jaha, det är bara att hoppas att de inte tappar bollen nu när de vågat närma sig ämnet djurskyddskontroller från det okonventionella hållet. ATL har nämligen börjat skriva om vissa djurskyddsinspektörers oförmåga att ta in vad deras jobb handlar om. Bland annat tar man upp att en grisbonde fått ett förljuget protokoll i vilket man bland annat anmärker på att hans grisar saknar tillsyn mellan sexton noll noll och noll sju noll noll. Eftersom mycket av ansvaret för att rätta till det här vansinnet ligger på media är det aningen svagt av ATL att inte börja ta i skiten förrän nu. Dock ska till deras försvar sägas att tiden inte varit mogen förrän nu. De sansade och normala människor som förhoppningsvis vågar ta upp diskussionen och förhoppningsvis släpps fram i debatten efter att nu ATL börjat kommer med största säkerhet av väldigt många utmålas som förespråkare av djurplågeri. Det är så debatten har förts innan. Antingen har man varit för en totalitär och på vissa håll både maktfullkomlig och fascistisk tillsyn präglad av övergrepp, lögner och trakasserier bara för att värna djuren, de enda som gör fel är djurägare, eller så har man varit för att djuren ska plågas. Det har varit helt omöjligt att både värna djuren och påpeka brister i lagtillämpning, attityd och rättssäkerhet. Uppfattningen om de som manat till sans och de som vågat stå upp för att de har haft problem med enskilda individer i myndighetsställning har varit ”ingen rök utan eld”.

Men så är inte verkligheten. De som manat till sans och haft synpunkter på enskilda individers framfart i sin myndighetsutövning har inte alls varit motståndare till djurskyddskontroll, har inte alls förespråkat ett vilda västern. Alla accepterar kontroll, men inte att kontrollen ska utföras av olämpliga personer. Det är det diskussionen ska handla om – att det bland inspektörer finns individer som inte passar för sin uppgift. När läkare dabbar sig handlar diskussionen om individen, när poliser och bönder dabbar sig så blir individens felsteg helt plötsligt representativt för hela skrået, och när inspektörer dabbar sig så springer hela etablissemanget till undsättning och den som uppmärksammat att någon helt felaktigt blivit inspektör blir utmålad som djurplågare.

Det som är synd är att ATL rimligtvis är som alla andra tidningar, och ju större sak man kan fälla desto bättre. Varför hänga några inspektörer när man kan hänga en hel enhet? Risken att hela djurskyddsarbetet får en släng av sleven och får klä skott för några avfällningars skull.

Nu ska jag ut till djuren. Ja de är kvar....

Förvaltningsrätten kliar sig nog i huvudet nu. Min begäran om inhibiton: Gick iväg i söndags.


Begäran om omedelbart beslut. Inhibition

Jag vill med denna skrivelse och till denna bifogade handlingar uppmärksamma förvaltningsrätten på den akut uppkomna situation jag befinner mig i. Länsstyrelsens totala sammanfall, brist på såväl kompetens som styrning riskerar att allvarligt skada såväl mig, min hälsa, min ekonomi och min egendom. Övertrampen och felen är bortom omedvetna fel och slarv, utan är rena lögner, trakasserier, lagbrott, falsifieringar och en fullständig disrespekt för mitt väsen från såväl hög som låg inom myndigheten.

Jag tvingas därför begära hos förvaltningsrätten i Malmö att man utfärdar ett interimistiskt beslut att förelägga länsstyrelsen i Skåne att låta ärende NN förbli vilande till vidare. Djurens situation och välbefinnande kan lätt kontrolleras genom jag även begär att distriktsveterinärstationen i Tomelilla tills vidare förordnas som kontrollerande myndighet.

Mitt yttrande till länsstyrelsen eftersom de funderar på spexiga sätt att sno mina djur:


Yttrande

Jag måste uttrycka min allra största oro över läget på länsstyrelsen i Skåne.

2010-02-19 mottog jag ett övervägande om föreläggande förenat med vite enligt 1988:534 26§. I övervägandet kan man läsa att man vid inspektion uppmärksammat brister i min djurhållning. Bilagt övervägandet finns en kontrollrapport från ett besök i en besättning som inte är min. Jag kan inte någonstans se att man nämner min besättning i nämnda protokoll. Detta till trots har man skrivit in mitt namn under djurhållare och man överväger således att vid vite förelägga mig att sköta djur som bevisligen inte är mina. Jag kan inte ta annat än för givet att det begåtts ett fel på myndigheten och ber i en skrivelse Hansson rätta till felet. Se bilaga. Hansson framhärdar dock och tillsänder mig felaktig samma material igen. Jag känner lantbrukaren som konrollrapporten egentligen skulle varit riktad mot, det är min far, och jag var under de sista tio minuterna av besöket vittne till myndighetens sammanfattade bedömning av hans djurhållning. Vid denna tidpunkt meddelade Hansson att hon tittat på mina djur också. Jag bad om hennes material men blev nekad. Hennes agerande renderade i en erinran från JO för brott mot förvaltningslagens sextonde paragraf, se bilaga, och jag har fortfarande inte fått något protokoll gällande min besättning. Istället envisas Hansson som sagt med att tillsända mig protokollet från besöket hos min far.

Då länsstyrelsens fel inte utgjorde någon större inverkan på min vardag och då jag bett Hansson rätta till felet valde jag att invänta Hanssons protokoll gällande min besättning. Detta har fortfarande inte kommit. Om besöket hos mina djur skedde då jag tror det skedde har det nu gått snart nio veckor utan att jag fått något protokoll. Förutom det protokoll i vilket man vill låta påskina att jag skulle äga min fars djur. Vilka djur jag äger respektive inte äger kan Olsson och Hansson med lätthet kontrollera i jordbruksverkets register CDB. I detta register finns samtliga nötkreatur i hela Sverige med fullständig identitet och ägarförhållande redovisat.

Då det inte är första gången duon Hansson/Olsson såväl privat som i myndighetsställning trakasserar mig kontaktar jag 2010-03-12 Christina Håhus samt Björn Risinger för att meddela att jag avser polisanmäla Hansson och Olsson för trakasserier. 2010-03-17 anmäler jag i två skrivelser Hansson och Olsson till polisen i Skåne. Se bilaga. Två arbetsdagar senare meddelar Hansson och Olsson att de överväger att omhänderta min fars kor. Hämnd- alternativt skrämselmotivet från Olssons och Hanssons sida är tydligt och klart. Även detta övertramp har blivit polisanmält av såväl mig som min far. Se bilagor.

2010-03-20 begärde min far hos förvaltningsrätten i Malmö att ” Med anledning av den akut uppkomna situationen, den totala frånvaron av rättssäkerhet för såväl mig som mina nära och mina djur, och det lidande detta utgör för mig och min familj och riskerar att utgöra för mina djur tvingas jag därför begära att förvaltningsrätten omedelbart utfärdar ett interimistiskt beslut att förelägga länsstyrelsen i Skåne att låta ärende NN förbli vilande tills vidare. Djurens situation och välbefinnande kan lätt kontrolleras genom jag även begär att distriktsveterinärstationen i Tomelilla tills vidare förordnas som kontrollerande myndighet.”

Trots att länsstyrelsen var medveten om det i ärendet begärts inhibition fortsatte man från förvaltningsjuridiska enheten att behandla ärendet. Dock inte mot min far som man kunde tro. Istället ändrar länsassessor Eva Johansson ordalydelsen i i ärendet redan utsända handlingar för att komma åt mig istället för min far när han nu begärt inhibition.

Assessorn Johansson meddelar nu mig att hon överväger att enligt 1988:534 31§ för mig omhänderta sjutton nötkreatur. Johanssons skäl är att Simrishamns kommun 2005 och 2008 beslöt förelägga min far, född 1951 och således sedan länge myndig, att förbättra sin djurhållning. Dessa förelägganden var riktade mot min far allena och ingalunda mot mig. Jag ägde inte ens några djur. Ej heller disponerade över, förfogade över eller ansvarade för några djur överhuvudtaget. Varken min fars eller någon annans. Varken 2005, 2008 eller tiden däremellan.  Sanningen är att, och detta kunde assessorn Johansson med lätthet kontrollera i CDB-registret, att jag köpte mina första djur sommaren 2009. Blotta tanken att ens överväga att omhänderta mina djur är en allvarlig kränkning och ett övertramp av rang då det enligt 1988:534 31§ ska tas beslut om omhändertagande om:

·         Djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse från kontrollmyndighet. Jag har aldrig någonsin fått en enda negativ synpunkt på min djurhållning. Varken från myndighetshåll eller allmoge. Tvärtom om har jag fått de bästa omdömen man kan få. Den enda gång jag ens varit närheten av att diskutera min djurhållning med länsstyrelsens djurskyddsinspektörer blev jag nekad att ta del av deras material rörande mina djur och Emma Hansson fick en erinran från JO för brott mot förvaltningslagens sextonde paragraf.

·         Ett beslut meddelat enligt 1988:534 26§ och som är väsentligt ur djurskyddssynpunkt inte följs. Jag har som sagt aldrig tagit del av någon kritik mot min djurhållning, jag har aldrig ens fått något protokoll rörande min besättning. Än mindre har jag varit föremål för beslut meddelade enligt 1988:534 26§.

·         Ett beslut meddelat enligt 1988:534 29§ inte följs. Lämnas utan kommentar.

·         Den som har djuren i sin vård har dömts för djurplågeri enligt 16 kap 13§brottsbalken. Bortsett från någon fortkörning har jag aldrig varken varit föremål för polisutredning eller dömd för något brott överhuvudtaget.

·         Den som har djuren i sin vård upprepade gånger dömts för brott mot 1988:534 36§ eller som upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 1988:534 26§. Jag har aldrig någonsin varit föremål för ett enda beslut meddelat med stöd av 1988:534 26§. Jag har som sagt aldrig mottagit en enda negativ kommentar kring min djurhållning. Än mindre varit föremål för något föreläggande.

 Det är således inte överhuvudtaget möjligt att omhänderta ett enda av mina djur. Skulle det nu vara så att myndigheten skulle tycka att mina djur är vanskötta så åligger det dem enligt dels djurskyddslagen att uppmärksamma mig på detta innan kontrollbesökets slut, att tillställa mig ett protokoll så snart som möjligt och att enligt behovsprincipen försöka nå samma reslutat man vill nå med ett omhändertagande med tillsägelse och föreläggande. Johansson försöker kringgå lagen genom att ändra i övervägandet myndigheten tillställt min far i vilket man skriver att man överväger omhänderta de djur han äger till att man nu i övervägande tillställt mig skriver att man överväger omhänderta de djur han håller och sedan skriva att man inte kan särskilja mina djur från hans. Detta påstående är uppenbar lögn då Johansson i meningen innan redovisat exakt antal djur som jag äger och med övervägandet bilagt en fullständig förteckning med komplett identitet över samtliga mina djur. Bortsett från att Johansson ljuger och falsifierar så utgår hon när hon skriver att hon inte kan särskilja mina djur från min fars att grunden för ett omhändertagande av min fars djur är riktig. Trots att beslut i ärendet inte avkunnats och trots att hon vet om att det är begärt inhibition i ärendet. Johansson anger även som skäl att omhänderta mina djur att ”Det finns uppgifter som tyder på att även du deltar i djurhållningen på adressen”. Det står ingenstans i materialet i ärende NN att jag är delaktig i djurskötseln och de uppgifter hon nu anför som skäl att omhänderta mina djur är dels extremt vaga, dels ogrundade och utan källhänvisning och dels grunden till min polisanmälan mot Olsson och Hansson. Att då låta dessa i íckeargument  och lögner utgöra grund i ett så konsekvensfyllt ingrepp i mitt liv som nu Johansson hotar med, och som strider mot såväl proportionalitetsprincip, behovsprincip, djurskyddslag och förvaltningslag tyder mer på myndighetens sammanfall än på seriös myndighetsutövning. Jag har även när jag granskat de dokument min far blivit tillställd i ärendet NN konstaterat att man i materialet kommenterar mitt utseende och att myndigheten ingalunda kan ta något beslut om omhändertagande förrän jag beretts tillfälle att yttra mig över samtliga handlingar i ärendet.

Jag har i kontakter med såväl jordbruksdepartement som jordbruksverk fått meddelat att den yttrandetid om två arbetsdagar, om jag varit hänvisad till posten, en arbetsdag, som myndigheten gett mig är såväl oanständigt som orimligt kort och begär därför förlängd yttrandetid. Dessutom vill jag än en gång påpeka att jag eftersom myndigheten envisas med att kasta in mig i ett pågående ärende och således har två personer i samma diarienummer har rätt att ges tillfälle att yttra mig i allt material i ärendet innan beslut kan fattas.

Då hela situationen är fullständigt barrock och då jag, trots att jag polisanmält två enskilda länsstyrelsemedarbetare, trodde mer om myndigheten bad jag i ett mail chefsjurist Per Almström korrigera felet. Se bilaga. Almström sänder mailet vidare till Eva Fjelkner som svarar med samma övervägande som assessorn Johansson nyss tillsänt mig. Kopia går bland annat till Almström. Chefsjuristen Almström och chefen för förvaltningsjuridiska enheten Fjelkner reagerar överhuvudtaget inte på att myndigheten överväger att omhänderta mina djur med grund i att förelägganden riktats mot någon annan. Jag har i skrivelse från myndigheten anklagats för att ha inkommit med material och uppgifter jag överhuvudtaget inte känner igen. Material härrörande från besök på samma gård samma datum har i ärendet olika diarienummer. Assessorn Johansson som är den från förvaltningsjuridiska enheten som bistår de polisanmälda Olsson och Hansson med stöd under processen föranledd av min polisanmälan fortsätter Olssons och Hanssons arbete att bringa mig skada. Man vill omhänderta mina djur trots att jag inte fått yttra mig över allt material i ärendet. Man sätter min yttrandetid till två, i praktiken, en arbetsdag. Man överväger vid vite förelägga mig att sköta någon annans djur. Man kommenterar mitt utseende i det skrivna materialet. Man vill omhänderta mina djur för att man inte kan lista ut vilka som är mina trots att man i övervägandet noggrant redovisat den fullständiga identiteten på samtliga mina djur. Man ändrar ordalydelser i redan utsänt material för att kunna komma åt mig. Man vill med polisanmälda lögner omhänderta mina djur. Man fortsätter i ett ärende det är begärt inhibition i. Länsstyrelsen i Skåne har uppenbarligen fallit samman och den fullständiga bristen på kompetens och styrning inom myndigheten har så totalt omintetgjort min rättsäkerhet. Jag har därför hos förvaltningsrätten i Malmö begärt att länsstyrelsen föreläggs att låta ärendet bli vilande.

Jag ställer mig således avvisande till assessorn Johanssons övervägande och förväntar mig en ursäkt.

Idag när jag öppnade posten kunde jag läsa att Eva Johansson, länsassessor vid länsstyrelsen i Skåne, övervägde att omhänderta mina djur. Skälen hon redovisar är att man redan överväger att omhänderta min fars djur. Detta med grund i föreläggande som riktats mot honom – inte mot mig, och länsstyrelsens medarbetare har redan tidigare polisanmälts för hanteringen av ärendet kring detta. Eva Johansson, som jag aldrig träffat, menar uppenbarligen att grunden för att omhänderta min fars djur är befogad trots att ärendet ska vara vilande till dess att förvaltningsrätten i Malmö beslutat annat. Vidare skriver tanten att hon inte kan hålla isär mina och min fars djur. Trots att hon i meningen innan med hänvisning till CDB redovisat hur många djur jag äger , och dessutom bifogat ett CDB-utdrag över samtliga mina djur med fullständig identitet. Hon har alltså nyss redovisat precis alla djur jag äger men vill ändå omhänderta dem eftersom hon inte kan hålla isär dem från någon annans djur på ett helt annat SE-nummer…

Hon som ändå förväntas vara lite juridiskt kompetent skriver också i sitt övervägande att ”Det finns uppgifter som tyder på att även du deltar i djurhållningen på adressen”. Vad jag gör på min fritid, vad jag gör på eventuella jobb vid sidan om mitt företag, vilka jag träffar och vilka jag hjälper har myndigheten inte med att göra. Det länsstyrelsen i detta fallet ska bry sig om är hur jag sköter mina djur. Det finns för övrigt uppgifter som tyder på att Eva Johansson köpt sin jur.kand. på Butteriks.

Jag tycker inte att det är rimligt att omhänderta mina djur för att jag hjälpte min far att mjölka hans kor.

Dessutom borde Eva Johansson själv inse att det inte är hennes jobb att besluta om omhändertagande. Hennes uppgift är att ge förvaltningen juridiskt stöd och därigenom skydda enheten från skadeståndsanspråk och processer – inte med li och lust göra det omvända...

När inspektörerna kommit på att de kan ju inte bara köra ut och omhänderta djur sådär så fick man ju göra något mer. Att farsan skulle tjäna på en rättslig prövning om brott mot djurskyddslagen stod nog ganska klart, så man ansökte sex måndader efter att man snott en del av farsans djur om djurförbud för farsan. Här kommer hans senaste yttrande:

Yttrande

Jag har i dokument jag fått tillsänt mig i ärendet fått kritik för att jag inte skulle ta till mig kritik från myndighetens sida och att jag inte skulle åtgärda påtalade brister. Med det material som jag nu tagit del av kan man inte annat än att konstatera att jag omöjligen kan göra myndigheten till lags. Det material rörande samma besök som Eva Stenfelt-Thuresson och Emma Hansson var för sig sammanställt innehåller ett antal motsägelser och olika bedömningar. Bara detta i sig är brott mot djurskyddsförordningen. Dessutom framför man i dokumenten krav som ingalunda framfördes under besöket samt uppgifter man påstår komma från mig men som jag ingalunda lämnat och framförallt inte känner igen.

Gällande myndighetens agerande under besöket 2010-03-12 kan först och främst nämnas att detta blivit polisanmält för brott mot djurskyddslagen. Man kan i Hanssons eget material konstatera att Hansson och Olsson brutit mot 1988:534 27§ då man trots att jag ingalunda medgav inspektion från Hanssons och Olssons sida och trots att de inte tillkallat polis, vilket åligger dem om de vill utföra inspektion i låst lada eller om djurägaren sätter sig till motvärn, trängt in i samtliga mina stallar. Detta förfarande är också lämnat till polis för granskning ur grundlagsbrottsperspektiv.

Jag lämnar bedömningarna i Hanssons och Stenfelt-Thuressons material i stort sett därhän. Att Hansson ljuger och fantiserar fritt i sina protokoll är för mig ingen nyhet men även om Stensfelt-Thuresson i sitt protokoll missuppfattat mig på en rad punkter lämnar jag detta utan kommentar. Det finns medvetna övertramp i Hanssons material och jag tar för givet att Stensfelt-Thuresson och jag kan reda ut missförstånden.  Jag kan inte annat än att konstatera att konstateranden som att vattenkaret hos mjölkkorna under besöket var under påfyllning tyder på bristande kunskap vad gäller flottörers funktion och uppbyggnad, att svepande påståenden som att flera djur var i underhull, att vissa var sjukliga och att vissa var oacceptabelt smutsiga står i direkt motsats till den uppfattning leg.vet, Vet. Med. Dr. i ämnet Husdjurens Närmiljö NN hyser efter en fullständig genomgång av min djurhållning. Intressant är även att man anklagar mig för att inte ta hand om sjuka djur då man i materialet konstaterat att jag har djur i sjukboxarna. Inte heller kan jag se några balband på myndighetens egna bilder. Detta trots att jag kan läsa att jag försökt reparera inredningen med just balband. Det enda balband jag kan minnas är det balband jag satt upp på myndighetens direkta uppmaning. Jag kan även konstatera att Hansson upprepar sitt bedrägliga beteende och lägger bilder på djur jag bevisligen inte äger i protokollet från 2010-03-12, och än allvarligare att Stensfelt-Thuresson för andra gången blandar in djurhållning på fastigheter jag ingalunda äger, SE-nummer jag inte känner igen och djur som jag bevisligen inte äger i ett ärende rörande mig och min djurhållning. Ko nr 122 konstaterar Hansson med skrivningen ”När du försöker lyfta på hornet ryggar kon och slänger med huvudet vilket är tecken på smärta” att kon skulle ha ont i hornet. Jag har sedan hornet avlägsnats testat att göra samma rörelse framför huvudet på kon som jag gjorde vid besöket 2010-03-12 och har konstaterat att kon upprepar samma rörelse. Jag har även testat att göra samma rörelse framför huvudet på kor som dels blivit avhornade som kalvar och dels fått hornen avsågade som vuxna djur. Alla gör samma rörelse. Detta kräver ett klarläggande från myndigheten om myndigheten anser att korna har fantomsmärtor. Hansson skriver vidare i sitt protokoll att ko nr 330 har ett ”större, illaluktande varigt sår/sprucken böld uppe på korset” för att senare konstatera i sin minnesanteckning att nämnda sår var 6-8 mm stort. Såret i fråga var alltså mindre än en nagel. Just Hanssons dokumentation kring 122 och 330 förtjänar allvarlig kritik och ifrågasättande, och jag vill även meddela att kompletterande material gällande Hanssons arbete kring 122 och 330 kommer att lämnas till polisen. Hansson skriver i sitt protokoll att 122 ”Ko med individnummer 122 har ett avbrutet horn som ligger an mot vänster öga, ögat rinner och har en uppenbar olägenhet av det.” I förrättningsunderlaget från Distr.vet NN kan man läsa att 122 inte verkar ha speciellt ont av det brutna hornet. Hansson skriver om 330 att NN vid samtal med Hansson uppgett att NN ansett att kon inte var allmänpåverkad av såret, jag hade alltså rätt i min bedömning att det inte behövdes tillkalla veterinär för att behandla såret, och Hansson presenterar i slutet av sin tjänsteanteckning en uppenbar lögn då hon anklagar distr.vet NN för att ha påstått att 330 var i underhull och allmänt eftersatt. Trots att vi i förrättningsunderlaget inte kan läsa något som ens antyder att NN skulle hysa denna uppfattning. Hansson har återigen visat att hon missbrukar det mandat och förtroende samhället gett henne för att skada mig som person. Jag uppskattar inte att Hansson och Olsson kommenterar utseendet på mina barn sitt material. Däremot kan jag till viss del uppskatta att man från myndigheten i sina protokoll kallar mig för ”ni” men hade uppskattat mer om inspektörer kunde visa lite mer hyfs vid sina inspektioner samt att myndigheten står för sina utfästelser.

Såväl Lotta Berg som Stenfelt-Thuresson har uppgett till mig att man kommer att ta kontakt med mig före ett besök i min besättning. Det kan ingalunda räknas som att ta kontakt när Hansson ringer tre minuter innan ni står på gården och med hälsningen ”Vi är hos dig om en stund” kräver fullt tillträde till mina lokaler och mitt företag. Jag uppskattar inte heller att man från myndighetens sida försöker komma ur sina utfästelser med att skylla på att det var Lotta Berg som lovat att kontakt skulle tas innan besök. Såväl Berg som Stensfelt-Thuresson tillhör samma myndighet, samma enhet och jag kan inte anse det som rimligt att medborgarna får olika svar från samma myndighet beroende på med vem man har kontakt. Att det bara var Berg som gjort utfästelser om att kontakt skulle tas för besök i min besättning är vidare osanning då även Stensfelt-Thuresson gjort denna utfästelse.

Gällande det material som härrör från myndighetens besök 2009-04-16, 2009-05-11, 2009-05-12, 2009-08-28 samt 2009-12-11 vill jag bara kontrollera att myndigheten exkluderar detta ur denna prövning då myndigheten själv och på eget initiativ avslutat samtliga ärenden.

Gällande det material myndigheten inhämtat från Simrishamns kommun/miljöförbundet Österlen kan vi konstatera att Hansson medvetet har exkluderat material som visar att hon själv avslutat ärendet med de tre förelägganden hon påstår att jag brutit mot. Hanssons handlande och övergrepp i detta ärende är polisanmält. Vidare vill jag framföra stark kritik mot den dekadenta stämning som uppenbarligen råder på förvaltningen när man utan dubier låter material upprättat utanför vad lagen tillåter utgöra grund i en djurförbudsprövning mot mig.

Vi kan således konstatera att  Hansson som begärt att Stensfelt-Thuresson prövar djurförbud för mig avsiktligt ljugit i sina dokument för att bringa mig skada, att jag ingalunda brutit mot några förelägganden och att jag aldrig försummat vården eller skötseln av mina djur, och tar för givet att Stensfelt-Thuresson delar min och alla sansade människors uppfattning att det ingalunda finns skäl att meddela djurförbud för mig och att denna farsartade myndighetsutövning som Hansson och Olsson står för måste få ett slut.

Vill även påminna myndigheten om på vem bevisbördan vilar när det gäller bedömningar och konstateranden i det material jag fått mig tillsänt.


Bifogas:

Mail från leg.vet, Vet. Med. Dr. i ämnet Husdjurens Närmiljö NN vilket klart och tydligt visar att myndighetens bedömningar inte ligger i paritet med verkligheten. Vi kan bland annat läsa att det var länge sedan han såg så välmående djur; rena, välfödda och tillgiva, samt att den med det minsta lilla djuröga kan se en mycket kompetent djuromsorg.

Distr vet NN förrättningsunderlag vilket klart och tydligt visar att Hansson ljuger och skitar ner en av Österlens mest välsedda veterinärer för att komma åt mig.

Illustration i verklig storlek av vad Hansson kallar ett större sår.

Stensfelt-Thuressons mail i vilket hon meddelar att kontakt kommer tas med mig för ett besök.

Utskrift miljöförbundet Österlens händelseregister vilket klart och tydligt visar att Hansson lägger stort engagemang i att tillfoga mig skada.

Det borde inte bli fler stämningshöjare idag men man vet aldri: Min fars begäran att förvaltningsrätten i Malmö fråntar länsstyrelsen i Skåne tllsynsansvaret när det gäller hans djurhållning. Beslutar förvaltningsrätte i linje med farsans yrkande är det ett unikum. Det har vad jag vet aldrig tidigare hänt att en myndighet blivit fråntagen tillsynsansvaret...


Begäran om omedelbart beslut. Inhibition.
Jag och min familj har under flertalet år blivit trakasserade och förföljda av Emma Hansson, Sverker Olsson samt Peter Stenberg. Trakasserier som sedan länsstyrelsen i Skåne fick ansvar för inspektörerna eskalerat till ofattbara nivåer.

Redan 2009-04-17 anmärkte jag i skrivelse ställd till ansvarig för djurskyddet på länsstyrelsen i Skåne på Olssons och Hanssons attityd. Den enda åtgärd med anledning av denna skrivelse jag kunnat märka är det hot om att skriva fler sådana brev som Peter Stenberg yttrande 2009-05-11.

Jag nämnde initialt att trakasserierna eskalerat, och 2010-03-12 meddelade min son länsledning samt chefen för landsbygdsenheten att han avsåg polisanmäla Olsson och Hansson för trakasserier. Nu försöker Olsson och Hansson skrämma mig och min son till tystnad genom att hota att omhänderta mina djur. Trots sina förljugna protokoll kan Olsson och Hansson ingalunda motivera omhändertagandet med att djuren lider eller i övrigt mår dåligt utan anger som grund tre förelägganden som Simrishamns kommun utfärdat mot mig och som Hansson och Olsson påstår att jag brutit mot. Hansson har dock med uppsåt att tillfoga mig skada avsiktligt sorterat bort de dokument som visar att dessa förelägganden saknar stöd i lagen samt att Hansson själv 2008-12-16 avslutat ärendet som omfattade dessa förelägganden. Länsstyrelsen har innan ärendet med föreläggandena var avslutat och föreläggandena fortfarande gällde konstaterat att jag inte brutit mot dem, och jag måste nu uttrycka oro över den juridiska kompetensen på förvaltningen när man nu påstår att jag brutit mot förelägganden som ingalunda gäller.

Trots att jag bott på gården sedan 1981, själv byggt och byggt om alla utrymmen som hyser djur och verkar på gården veckans alla dagar kan jag inte avgöra var i mina hus alla Hanssons interiörbilder är tagna, och det är avgjort att samtliga Hanssons dokument daterade till efter 2009-08-28 rörande min djurhållning innehåller bilder på djur jag bevisligen inte äger. Man ser på Hanssons egna bilder hur hon och Stenberg har kört runt bland traktens betesdjur och sedan lagt bilder på dessa i min akt. Hansson och Olsson har i dokument från december 2009 påstått att jag hade en kalvförande Simmentalko och tre highland cattle-djur ute trots att jag bevisligen inte ägde någon kalvförande Simmentalko eller ens så många highlanddjur vid detta tillfälle.

Med anledning av den akut uppkomna situationen, den totala frånvaron av rättssäkerhet för såväl mig som mina nära och mina djur, och det lidande detta utgör för mig och min familj och riskerar att utgöra för mina djur tvingas jag därför begära att förvaltningsrätten omedelbart utfärdar ett interimistiskt beslut att förelägga länsstyrelsen i Skåne att låta ärende 282-874-10 förbli vilande tills vidare. Djurens situation och välbefinnande kan lätt kontrolleras genom jag även begär att distriktsveterinär- stationen i Tomelilla tills vidare förordnas som kontrollerande myndighet.

Sen jag berättade för länsstyrelsen att jag skulle polisanmäla två av deras inspektörer gav de sig på i stort sett hela min släkt. Min fars yttrande när de blev jävligt sugna på att dammsuga hans stallar på djur:

Yttrande. Övervägande om omhändertagande.

Jag har under flertalet år blivit trakasserad av Peter Stenberg, Emma Hansson och Sverker Olsson. Trakasserier som sedan länsstyrelsen fick ansvar för nämnda inspektörerna årsskiftet 2008-2009 eskalerat. Det är faktum att all min tid och ork gåt åt för att värja mig och försöka försvara mig från inspektörernas allt mer lumpna tilltag och övertramp. Jag har stommen till ett stall för ungdjur och sinkor färdig men har i och med att jag fått lägga all tid på att försöka rätta till inspektörernas fel och värja mig från deras övergrepp inte haft möjlighet att bygga vidare. Även de inspektioner jag frekvent fått utstå har försummat mig i mitt arbete och i min planering och har även krävt mycket av mig psykiskt. Ett enda ord fel har fått stora följder. 2005 berättade jag eftersom jag tyckte det var positivt och ett tecken på utveckling att jag avsåg bygga om kalvstallet och tänkte söka investeringsstöd för detta. Det dröjde inte länge förrän Stenberg utfärdat ett föreläggande i syfte att förhindra mig att få stöd i min investering att förbättra djurhållningen. Stenberg måste varit medveten om att man inte får investeringsstöd beviljat om man är föremål för föreläggande.

Trakasserierna har som jag tidigare nämnt eskalerat och 2009-05-14 omhändertog Hansson och Stenberg 46 av mina nötkreatur. Omhändertagande av djur ska handla om att djuren efter verkställandet av beslutet ska få det bättre. Detta till trots använde Stenberg och Hansson mina djur och deras hälsa och välbefinnande som slagträ i ett angrepp på mig. Såväl Hansson och Stenberg som den veterinär de anlitat för att fantisera ihop ett veterinärutlåtande bortsåg fullständigt från att djuren efter verkställandet fick det sämre (se bilagor) och använde det mandat samhället gett dem för att förbättra för djuren för att bestraffa mig för den skrivelse jag tillsänt deras chef 2009-04-17. Värt att notera är att jag begärde att veterinären i fråga skulle åka med transporten till polisens omhändertagandeställe och som veterinär garantera att djuren fick det bättre där än här. Bilagda bilder talar för sig när det gäller inspektörernas prioritering värna djur kontra straffa mig. Även värt att notera är att djurskyddslagen säger att det är omhändertagande myndighet som har ansvar för de omhändertagna djurens välmående under omhändertagandeperioden.

Före omhändertagandet:





Efter fem veckor i polisens vård:




Sedan min son JO-anmälde Hansson och Stenberg, se bilaga, har Hansson och Olsson haft två veterinärer ute hos mig på fullständiga genomgångar av min djurhållning för att i förmodat syfte få dessa att styrka ett omhändertagande av mina djur. Hämndmotivet lyser klart igenom. Speciellt beaktande det faktum att anmälan ledde till att Hansson fick en erinran från JO för brott mot förvaltningslagens sextonde paragraf. Ingen av veterinärerna har förordat ett omhändertagande och jag vill berätta hur glad jag är att den veterinär som Stenberg och Hansson anlitade i maj 2009 inte längre är tillgänglig för deras smutsiga verksamhet.

Sedan min son meddelat myndigheten att han avsåg polisanmäla Hansson och Olsson har Hanssons och Olssons arbete att bringa mig, mina nära och mina djur skada intensifierats, och man hotar nu i syfte att skrämma mig och min son till tystnad alternativt hämnas för polisanmälan att omhänderta mina djur.

Trots sina förljugna protokoll har Olsson och Hansson inte kunnat styrka att djuren behöver omhändertas med grund i deras hälsa, situation eller något annat akut, utan har fantiserat ihop att jag skulle brutit mot förelägganden som Hansson och Stenberg själva som inspektörer i Simrishamns kommun utfärdat. Hansson har medvetet och i syfte att skada mig och mina djur sorterat bort det material som visar att jag trots att två av dessa förelägganden saknar stöd i lagen tagit dem till mig och ingalunda brutit mot något av dem och att jag inte brutit mot det tredje föreläggandet. Än mer allvarligt är att Hansson själv som inspektör i Simrishamns kommun 2008-12-16 avslutat ärendet med dessa förelägganden som hon nu i sin fantasi återupplivat och påstår att jag brutit mot. Se bilagorna. Skälen Hansson och Olsson redovisat i sitt övervägande att omhänderta mina djur saknar således fullständig legitimitet och kontakt med verkligheten.

Jag ställer mig således såväl frågande som avvisande till länsstyrelsens övervägande och vill även meddela att jag begärt hos förvaltningsrätten att länsstyrelsen föreläggs att låta ärendet förbli vilande tills min rättsäkerhet är någorlunda i paritet med vad lagen egentligen garanterar mig, samt att distriktsveterinärstationen i Tomelilla förordnas som tillsynsmyndighet vad gäller min djurhållning till dess att förutsättningar för en rimlig och laglig dialog för första gången sedan 2003 föreligger.

Anmälan
Mot:               Sverker Olsson
                      Djurskyddshandläggare, länsstyrelsen i Skåne
                      281 96 KRISTIANSTAD

                      Emma Hansson
                      Djurskyddshandläggare, länsstyrelsen i Skåne
                      281 96 KRISTIANSTAD

                      Peter Stenberg
                      Djurskyddshandläggare, länsstyrelsen i Skåne
                      281 96 KRISTIANSTAD

                                           

Jag och min familj har under flertalet år blivit trakasserade, förföljda, hotade och förtalade av Emma Hansson, Peter Stenberg och Sverker Olsson. Trakasserier som under det senaste året eskalerat. Jag ser nu ingen annan utväg än att polisanmäla deras kampanj mot mig.

Hansson och Stenberg har tillsammans och i samförstånd släppt ut djur ur sina boxar, drivit ut dem på logen i anslutning till stallet för att kunna ta arrangerade foton på djuren bland de föremål som jag förvarar på logen. Man kan på Hanssons egna bilder se hur djuren blir drivna.

2009-08-28 prejade Hansson min dotter med länsstyrelsens tjänstebil när min dotter skulle lämna gården.  Efter detta besök lät jag distriktsveterinär titta på min ena häst. Hon skrev ett utlåtande som löd att hästen förvisso var aningen svullen över höger carpus men mådde inte dåligt av det, klarade alla gångarter och mådde så bra en 30årig ponny bara kan göra. Jag skickar in kopia på veterinärutlåtandet till Hansson som kastar utlåtandet och skriver att veterinären anser att hästen bör avlivas.

Hansson har trots att hon lämnat kvitto till mig om att hon lagt dokument jag tillsänt henne till handlingarna kastat dem. Hansson förfalskar medvetet dokument i syfte att dölja sina egna lögner och övertramp samt smutskasta mig.

2010-03-12 bröt Hansson och Olsson mot det grundlagsstadgade skydd mot husrannsakan jag egentligen ska vara garanterad genom att trots att både jag och länsveterinär Eva Stenfelt-Thuresson uppmanat dem, och de två gånger till mig lämnat löfte om att inte företa någon inspektion trängt in i samtliga mina stallar.

Hela min familj har blivit trakasserad och förtalad av Hansson och Olsson, och i fredags uppmärksammade min son länsledning och chefen för landsbygdsavdelningen att han avsåg polisanmäla Hansson och Olsson för trakasserier. Agerandet från Olsson och Hansson var snabbt och skoningslöst då man gav sig på mig i syfte att skrämma min son till tystnad alternativt hämnas för hans polisanmälan. Hansson och Olsson har avgjort svårt att hålla isär min sons och min person. Man hotar nu mig att ta mina djur. Detta baserat på förelägganden som Hansson och Olsson påstår att Simrishamns kommun riktat mot mig. Jag har på film när Emma Hansson medger att hon är fullt medveten att dessa förelägganden saknar stöd i lagen men säger sen nonchalant att ”det spelar ingen roll”

Jag vill även anmäla den jävssituation som uppstått eftersom Hansson, Stenberg och Olsson klart och tydligt har ett tydligt intresse i att beslut och ärendegång har en viss riktning när det gäller mig och mina djur. Jag vill även uppmärksamma det brott mot den garanti om likvärdig bedömning för alla Sveriges djurhållare som djurskyddsförordningen egentligen ska utgöra.

Jag avser att under veckan som kommer komplettera anmälan med ytterligare anklagelser mot Hansson, Olsson och Stenberg samt med bevis för mina anklagelser.

Komplettering av anmälan

Jag har i skrivelse daterad till 2010-03-17 anmält länsstyrelsens Peter Stenberg, Emma Hansson samt Sverker Olsson. Bland annat för att man för att skrämma min son till tystnad efter han meddelat myndigheten att han avsåg anmäla Olsson och Hansson för trakasserier gett sig på mig. Man har hotat att ta mina djur med grund i att jag skulle brutit mot förelägganden utfärdade av Simrishamns kommun. Påståendet är en stor lögn då Emma Hansson själv avslutat ärendet som skulle omfatta dessa förelägganden 2008-12-16.

Hansson har således i tjänsten förfalskat dokument i syfte att bringa mig och min familj en enorm skada. Hon har ljugit i samtliga protokoll gällande min djurhållning hon fantiserat ihop under såväl 2009 som 2010, i de beslut och yrkanden hon under året utfärdat, hon har ljugit i såväl yttrande till länsrätt, kammarrätt och förmodligen regeringsrätt som inför sittande rätt. Hansson har missbrukat den förtroendeställning samhället gett henne i syfte att tillfoga mig, min familj och mina djur väsentlig skada.

Bevisning inkommer till polisen under nästa vecka.

Anmälan. Brott mot djurskyddslagen

Mot:               Sverker Olsson
                      Djurskyddshandläggare, länsstyrelsen i Skåne
                      281 96 KRISTIANSTAD

                      Emma Hansson
                      Djurskyddshandläggare, länsstyrelsen i Skåne
                      281 96 KRISTIANSTAD

Jag har tidigare skrivit om det grundlagsbrott jag blivit utsatt för av länsstyrelsens Emma Hansson och Sverker Olsson. Jag har sedan jag kunnat ta del av det förljugna protokoll Hansson och Olsson presterat gällande händelserna 2010-03-12 konstaterat att Hansson och Olsson inte bara brutit mot 2 kap. 6 § regeringsformen, utan även mot djurskyddslagen.

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen, RF, är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. påtvingat kroppsligt ingrepp och husrannsakan. Grundlagsskyddet avseende husrannsakan gäller inte bara undersökning i hem utan även annan undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe (prop. 1973:90 s. 246). Enligt 2 kap. 12 § RF får skyddet enligt 2 kap. 6 § under vissa förutsättningar begränsas genom lag. Bestämmelser med sådan innebörd har bl.a. meddelats i djurskyddslagen (1988:534) och polislagen (1984:387).

1988:534 27 § säger att kontrollmyndighet på begäran har rätt att få ta del av handlingar och få 
tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller som berör
djurhållningen och där besiktiga djuren, göra undersökningar och ta prover. 1988:534 27 § säger även att om 
djurägaren vägrar inspektion får kontrollmyndighet ingalunda gå förbi djurägaren utan ska om man prompt vill 
utföra inspektion tillkalla polis för att bistå med handräckning. Så var enligt Hanssons och Olssons egna dokument 
inte fallet, utan man trängde trots att länsveterinär Eva Stenfelt-Thuresson uppmanat dem att inte och jag förbjudit 
dem att företa någon inspektion, och de två gånger givit mig löfte om att inte företa någon inspektion. 
Deras påstående att jag vägrade inspektion tillsammans med att de tillsänt mig en kontrollrapport från just när de 
var förbjudna att utföra inspektion bevisar att de via överskridit sitt mandat och brutit mot djurskyddslagens 27 §.







Jag vill därför anmäla länsstyrelsens djurskyddsinspektörer Emma Hansson samt Sverker Olsson för brott mot djurskyddslagen.

Anmälan

Mot:               Sverker Olsson
                      Djurskyddshandläggare, länsstyrelsen i Skåne
                      281 96 KRISTIANSTAD

                      Emma Hansson
                      Djurskyddshandläggare, länsstyrelsen i Skåne
                      281 96 KRISTIANSTAD

Hösten 2005 påstod Sverker Olsson som djurskyddsinspektör i Simrishamns kommun att jag dels var ägare till ett stort antal nötkreatur och dels att jag inte skötte dessa nöt. Sanningen är att jag inte ägde ett enda djur, inte ens en katt, vid denna tidpunkt. Olsson har fritt fantiserat ihop ett sex sidors dokument kring hur illa jag sköter mina djur och sedan faxat detta till min valberedning i LRF Ungdomen. Trots att jag inte ägde några djur, inte förfogade över eller hade ansvar för några, var Olssons lögner så omfattande att jag blev befriad från mitt uppdrag i LRF Ungdomens riksstyrelse och som vice ordf i LRF ungdomen i Skåne. Av rädsla för repressalier om jag vidtog någon åtgärd mot Olsson avstod ag från vidare agerande. Dessutom fick Olsson inte sitt förordnande som inspektör i Simrishamns kommun förlängt efter episoden jag ovan kort redovisat.

Nu har dock Olsson och Hansson, denna gång som inspektörer i länsstyrelsen Skånes regi, återigen påstått att jag äger djur jag inte äger. Man har hel felaktigt skrivit mig som ägare till mer än 100 nöt som jag inte äger. Något de med enkelhet borde kunna kontrollera i de dataregister som finns att tillgå över samtliga nötkreatur i Sverige. Jag har uppmärksammat Hansson på felet och bett dem rätta till detta. Hanssons svar var att jag inte sköter djuren, vilket i och för sig är korrekt men det finns många djur i Skåne som jag inte sköter, och hon har tillsänt mig ett övervägande om att förelägga mig att sköta dessa djur jag inte äger.

Jag har tagit väldigt illa vid mig av dessa trakasserier och ofredanden och i fredags meddelade jag länsledning och landsbygdsavdelningens chef att jag avsåg att polisanmäla Hansson och Olsson. Hansson och Olsson försöker nu skrämma mig till tystnad genom att 2010-03-16 ge sig på min far och med fantasier som grund hota att ta hans djur.

Jag känner mig väldigt ansatt och illa behandlad av Olsson och Hansson, inte minst med anledning av deras agerande sedan det blev känt att jag avsåg polisanmäla dem, och väljer därför att anmäla dessa två till polisen.

Komplettering av anmälan.

Jag anmälde i skrivelse daterad till 2010-03-17 Emma Hansson samt Sverker Olsson, båda djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Skåne. Jag önskar härmed komplettera min anmälan avseende det övergrepp i rättsak jag upplever mig vara utsatt för sedan jag meddelat myndigheten att jag avser att polisanmäla Olsson och Hansson. Jag trodde först att man försökte komma åt mig genom att attackera min far men har nu förstått att Olsson och Hansson försöker kringgå det faktum att jag aldrig fått någon negativ kritik på min djurhållning genom att påstå att min far äger mina djur och att de således kan omhänderta mina djur genom att kommunicera ett beslut gällande mina djur med min far. Allt i syfte att skrämma mig till tystnad alternativt hämnas på grund av min polisanmälan.