Sveriges snyggaste bonde

Om man googlar stress så lär jag hamna bland topp tio i alla fall. Den gångna veckan har varit ganska präglad av just stress. Sedan väl Annika Bergman från LRFs riksförbundsstyrelse gjort något så otypiskt för LRF och satt ner foten, och dessutom gjort det tillsammans med riksdagsledamoten Staffan Danielsson  ( C ) så tog det skruv. Båda ska ha varsin rullebör cred.

En bra sammanfattning är att telefonen ringt som fan samtidigt som jag blivit filmad hela tiden.
* Land lantbruk har skrivit en artikel
* Ystads Allehanda har skrivit en artikel
* Staffan Danielsson har JO-anmält länsstyrelsen i Skåne. Dels att de ska granska mitt fall specifikt. Dels att de ska göra en allmän granskning av djurskyddet i Skåne.
* Frihetssmedjan har skrivit om mig och Staffan.
* Frihetssmedjan erbjuder nu även andra djurägare som blivit illa behandlade av djurskyddet att få berätta sin historia.
* Hashtagen #djurgate har etablerats på twitter för att få övergreppen samlade.
* Det har skapats en Facebook-grupp om den här soppan. 

Eftersom det tidigare varit väldigt svårt för djurägare som blivit illa behandlade att nå ut, tycker jag att det är alla tiders. Jag kunde till exempel läsa bland kommentarerna i artikeln på lantbruk.com att det fanns fler som lyckats ge länsstyrelsen på nöten men inte nått ut.

Ja, jag är fullt medveten om att risken att allt djurskydd och alla länsstyrelsen kommer få lägervakterna i koncentrationslägren att framstå som timida änglar. Något som jag tycker är onödigt, men inget jag ligger sömnlös över.

För hur det än är. Det är länge sedan jag kritiserade avarterna på djurskyddet i Skåne. Jag har sagt samma saker hur länge som helst. För två år sedan skrev jag i ett yttrande till länsstyrelsen ” Länsstyrelsen i Skåne har uppenbarligen fallit samman och den fullständiga bristen på kompetens och styrning inom myndigheten har så totalt omintetgjort min rättsäkerhet”. Man kan läsa hela yttrandet här. Hade de då brukat allvar med sin utredning av ärendet, eller i alla fall läst mitt yttrande, och agerat så hade vi kanske haft en annan situation idag. Då hade kanske inte djurägare och djur farit illa. Då hade vi kanske inte haft en situation där risken att vi diskuterar djurskyddet istället för avarterna är lite för stor för mitt tycke.

För det är vad de är – avarter. Och liksom att vi i branschen försöker hitta lösningar åt de i vårt skrå som inte riktigt lever upp till kraven, borde chefer och de inspektörer som värnar djur och människor tagit avstånd från avarterna.  Utan att det hade blivit buller och bång. Istället har man låtit det fortsätta och till och med uttryckt sitt stöd. Man har inte brytt sig om att människor och djur farit oerhört illa. Då får man skylla sig själv.

De jag möjligtvis kan tycka synd om är poliserna som om förvaltningsrätten inte meddelar inhibition, ska verkställa ett beslut om omhändertagande. Ett omhändertagande som kommer att dokumenteras och bli del av dokumentären om trakasserierna av mig om min familj.

(Jag har förstått att det finns en hel del som numera läser min blogg som inte så så jättebevandrade i internet. Blå understruken text betyder att om man klickar på den blåa texten så kommer man vidare till något annat läsvärt.)

I förmiddags skulle mina stallar tömmas. Ja, ni har ju sett djuren som skulle omhändertas för att de led.

In på gården rullade tre poliser, tre från farmartjänst, en transportör och minst en inspektör. Jag förklarade för polisen att jag inte hade skickat in delgivningskvittot. Länsstyrelsen hade inte kunnat ta emot det. Han protesterade först, länsstyrelsen kan ju inte skicka ut dem att verkställa ett beslut som jag inte blivit delgiven. När han sen började bläddra i sina papper så kunde han konstatera att det fanns inget delgivningskvitto i hans material. Länsstyrelsen hade alltså blåst polisen. Eftersom Juha Toropainen, den länsveterinär som beslutat att mina djur ska omhändertas, gick på semester när han fattat beslut om omhändertagande måste han rimligtvis ha fattat beslut om att det ska verkställas innan han fått in delgivningskvittot.

Efter en massa ringande så beslutade polisen att blåsa av insatsen. Finns det någon i hela Sverige som varit med om att ett omhändertagande avblåsts? När några av min fars djur blev omhändertagna 2009, de led också, så vek Peter Stenberg (Ja, samma inspektör som var ute med polisen idag) bara ihop min fars begäran om inhibition, stoppade ner den i väskan. Sen åkte djuren.

Eftersom mina djur enligt länsstyrelsen led och det därför hastade så kontaktade jag Toropainen redan samma dag som jag fått beslutet och skrev att jag kör till myndigheten med delgivningskvittot och min begäran om inhibition. Hade jag postat det så fanns det risk att det inte hade kommit fram förrän efter nyår. Svaret jag fick var att jag var välkommen tidigast måndagen den andre i förste. I morse mailade jag Toropainen att jag under dagen skulle komma med materialet. Inget svar.

Förmiddagen ägnas åt att en djurvälfärdsbedömning utfördes. Utlåtandet går att läsa nedan. Medan polisen är här för att tömma stallarna rullar nästa djurbedömare in. Även hans utlåtande går att läsa nedan.

När pulsen lagt sig lite och polisen åkt utan att ta med sig mina djur så åker jag till länsstyrelsen. Med mig har jag delgivningskvitto, begäran om inhibition, utlåtande från bedömarna, bilder och lite annat som jag tänker lämna till länsveterinären. Vilket jag meddelat att jag skulle göra.

Jag knackar på i växeln och de ringer Toropainen. När han återkommit från fikat och blivit klok på att det är jag som står i receptionen meddelar han att han är vääääääääääldigt, vääääääääääldigt, väääääääääääldigt upptagen. Han sitter i möte och kan på något lustigt vis inte komma ifrån förrän receptionen låst dörrarna. Jag kan på sin höjd få prata med honom via receptionens telefon. Han låter meddela att jag inte bara kan komma dit sådär. Att jag mailat honom gälldes INTE. Han hade läst mailet, men att då svara att det inte gick att komma var tydligen inte nödvändigt. Jag frågade honom det inte i och med att mina djur lider är intressant även för länsstyrelsen att vi får ordning på min djurhållning och ärendet så snabbt som möjligt? Jag kunde få begära ett möte var svaret.

Det mest anmärkningsvärda var inte att han förmodligen inte vågade se mig i ögonen och ta emot dokumenten. Det värsta var att han berättade att han redan innan han fått in min begäran om inhibition börjat skriva på sitt yrkande till förvaltningsrätten att avslå min begäran och överklagan. Han är skyldig att ompröva sitt beslut när överklagan kommer in men han sket i vad han skulle få in i form av bilder, veterinärutlåtande, andra intyg osv. Han hade redan bestämt sig. Dessutom så skrev han det samtidigt som han satt i det möte som var så viktigt att han inte kunde knalla ner och ta emot dokumenten i ärendet.

Vad fan gör det att jag lägger tid på att försvara mig och mina djur, engagerar rättvisa och kompetenta djurvälfärdsbedömare och veterinärer samt för att underlätta för länsstyrelsen till och med kör dit med mitt material när de på myndigheten inte ens väntar in mina dokument innan de skriver sina yrkande om avslag för min inhibitionsbegäran till förvaltningsrätten?




-------------------------------------
UTLÅTANDENA

Totalt antal djur:

15 amkor av rasen Simmental samt korsning 15 st  samt 7 kalvar samtliga djur var i gott hull, inga skador fanns att notera samt att samtliga djur var rena.

4 vuxna Higland Cattle samt 3 ungdjur av samma ras några poll. Alla dessa djur var i normal hull för rasen   samt rena ,inga skador fanns att se.

20  djur av rasen SLB i olika åldrar från 24 mån- 6 mån. Ungdjur märkt x,x,xx,xx,xx och xxxx var längdryggshyllan inte konkav. Inga urskiljbara tornutskott eller skarpt kantade höfter eller bärbensknölar fanns att notera på dessa djur. Djuren var något tunnare än övriga SLB. Även dessa djur var rena och utan skador.

Hälsan hos samtliga djur var Ua. Inga skador på hårrem fanns att notera. Alla djur hade fri tillgång på grovfoder och kunde äta i lugn och ro, ingen stress fanns vid foderbordet. Samtliga djur hade fri tillgång till rent vatten.

Att notera är att göra en bedömning där tre olika raser är blandade i samma grupp kan vara svårt om man inte särskiljer varje ras för sig. Den dominanta gruppen i detta fall Simmental tar lätt över då den är betydligt större än de två övriga raser. Något lidande hos djuren fanns ej att notera. Protokoll för enskild bedömning skickas till djurägaren.

Bedömningen har gjort utifrån Svensk Mjölks material Fråga Kon.

------------------------------------

Jaha. Så kom till slut länsstyrelsens beslut. Länsveterinär Juha Toropainen beslutar att samtliga mina nöt ska omhändertas. Grundat i att de far illa och att jag inte tagit till mig inspektörernas påpekanden. Några är så magra att de lider, andra är skadade och sjuka. Samtliga saknar rena och torra liggytor.

Först blir jag på fredagen den 16e delgiven ett övervägande om omhändertagande inne i rättssalen, på måndag förmiddag begär jag förlängd yttrandetid samt att lst ska redovisa relevansen för varje dokument. Den länsveterinär som skrivit under kommuniceringen svarar att hon inte handlägger ärendet, och att hon har skickat min begäran vidare till han som handlägger det. På eftermiddagen den 21e, samma dag som yttrandetiden går ut, får jag meddelande om avslag på både begäran om förlängd yttrandetid och att myndigheten ska förklara relevansen. Den korta yttrandetiden motiverar man med att djuren far illa. De anser det även som orimligt att de på den korta tiden ska förklara varför materialet ser ut som det gör. Att jag ska yttra mig över precis samma material på precis samma tid är dock helt ok enligt dem. Jag lämnar in ett yttrande där jag påpekar att det mesta av materialet inte härrör från min besättning. Igår fick jag beslut från lst att de ska omhänderta alla mina nöt. Utan en stavelse som handlar om att de följt upp och kontrollerat mitt påstående om att jag för helvete inte ens äger djuren som är dokumenterade i 95% av materialet. Jag knåpar ihop en begäran om inhibition, försöker nå ansvarig länsveterinär. Eftersom myndigheten menar att det grundat i djurhälsan hastar så tänkte jag idag köra till lst och lämna delgivningskvittot tillsammans med begäran om inhibition, bilder på djuren, intyg från djurägare som rörs i materialet att jag inte varit ansvarig för deras djurhållning och lite annat smått och gått. Jag tänkte även ämna in min fars reseräkning från när han var på anställningsintervju för jobbet som enhetschef på länsstyrelsen.


Tror ni att länsveterinären är på kontoret? Det var så jävla bråttom med allting och nu kommer han inte tillbaka förrän efter nyår.

Idag hittade jag F Ö en häst bland materialet som ligger till grund för omhändertagandebeslutet av mina nöt.

Det är djuren på den här videon som är så magra att de lider, är skitiga och skadade:

Eftersom så många frågat hur det gick i rätten kommer här en sammanfattning. Jag är missnöjd med min egen insats. Jag var ofokuserad. Dock var länsstyrelsen ännu sämre. Inte nog med att de trots att tiden för dokumentation att vara inlämnad var satt till den 3e december kommer med material till förhandlingen. De har dessutom bara med sig ett ex, och omöjliggör således för rätten att besluta inom rimlig tid. Nu måste rätten kopiera länsstyrelsens handlingar, skicka dem till mig, invänta svar från mig, skicka mitt yttrande till lst osv. Vad än värre var att när vi satt i salen så reser sig Peter Stenberg upp, går till min sida och ger mig en bibba papper. Jag trodde att det hörde till målet och tittade inte på det, jag skulle ju ändå få resten med posten och yttra mig sen. När jag sen kommer hem och tittar på det så visar det sig att det var materialet om övervägandet om omhändertagande. Att utnyttja det faktum att man möts i rättens lokaler för att göra en delgivning är illa. Att göra det inne i salen inför sittande rätt vet jag inte vad vi ska kalla.

Jag får skit för andras brister
Jag har inte tittat sådär hemskt mycket på det här övervägandet att omhänderta mina djur. Av det jag hunnit se så är det dock ganska spännande. Jag har ägnat materialet mindre än fem minuter och har hittills kunnat konstatera att länsstyrelsen i Skåne har kapsejsat fullständigt. Trots att inspektörerna är kända för att ljuga i sitt material så är det här något i hästväg. Jag har hittills hittat material från tre andra djurägare i materialet som ligger till grund för att omhänderta mina djur. Jag får kritik för skador på djur som jag inte äger. De har med polisens assistans tagit sig in i både grannens hus och i några av mina lokaler som djurskyddslagen inte ger dem tillträde till. Jag hittar nog mer när jag sätter mig ner med det på måndag. Dock har jag redan nu bestämt mig för att polisanmäla inspektörerna för det här.

Djuren mår bra men jag obstruerar. Då ska djuren tas.
Dessutom kommer jag på måndag begära en sittning med chefsjuristen. Det här är en juridisk fråga, och grundar sig inte på djurhälsan. Han kan därför inte skylla på att han saknar kompetens. Omhändertagandet grundar sig som sagt inte inte på djurens skick, utan på det faktum att jag inte följt föreläggandet vi fortfarande har uppe till prövning i rätten. Det kan alltså mycket väl bli så att länsstyrelsen grundat i brister hos andra djurhållare påstår att jag inte följt ett icke lagakraftvunnet föreläggande, omhändertar mina djur innan jul, och att sen förvaltningsrätten undanröjer föreläggandet i andra halvan av januari. Hur löser vi det då? Och hur löser vi att Ola Svensson, chef för veterinär- och djurskyddsenheten, så sent som förra veckan deklarerade att han hade fullt förtroende för inspektörerna? Samma inspektörer som medan han skrev om sin tillit till dem satt och klistrade in bilder på djur som inte är mina som argument för att omhänderta mina djur, och som i veckan kommer bli polisanmälda för det.

Varför ta råd från folk som inte ens kan sitt eget arbete?
Stackarna på förvaltningsrätterna dömer i en sju helvetes massa olika mål. Det handlar om invandring, familj, offentliga upphandlingar, djurskydd osv. Det är helt omöjligt för rätten att ha kompetens inom alla olika ämnen. Det är därför det är så jävla viktigt att beslutsunderlaget dels är sant, och inte innehåller lögner och andras djur, och dels är korrekt. Det duger alltså inte att bedömningarna i länsstyrelsens material kommer från inspektörer utan utbildning. Det duger inte att länsstyrelsen går till rätten med skönsmässiga bedömningar och förväntar sig att de ska döma. Antingen är något lagligt eller så är det inte lagligt. Så enkelt ska det vara när det kommer till rätten. Visst för att saker kan vara lagliga men inte optimala. Det är därför länsstyrelsen har en rådgivande funktion. Men vem tar emot råd från några som ens kan sköta sitt eget arbete? Tittar vi på min korta period som djurägare så har inspektörerna som åtnjuter sin chefs fulla förtroende avgjort brustit både mer, oftare och i långt mycket allvarligare omfattning än vad jag gjort. Vem ska då lyssna på vem?


UPPDATERING:
Jag har inte hunnit mer än skumma igenom materialet från länsstyrelsen idag. Kan dock konstatera att underlaget för att omhänderta mina djur delvis utgörs av att jag tidigare polisanmält några av inspektörerna.

En hel del av er vet det men för nytillkomna läsare så blir det nu en snabbgenomgång om bakgrunden till den här bilden.

Den togs i torsdags förra veckan. Ja, det är jag i mitten. Ja, det är min gårdsplan. Jag ler betydligt mer än vad situationen förtjänar men jag blir bara så trött. Poliserna är jättetrevliga, och var utkommenderade på uppdrag av de två i rymddräkter. De i rymddräkt gillar inte mig. Tyvärr så har de råkat få en position som gör att de, trots att de har sämre utbildning, kan ge till och med polisen order. De är djurskyddsinspektörer vid länsstyrelsen i Skåne. Ett hedervärt och viktigt uppdrag. Och något som några på länsstyrelsen, bland annat då de som var hos mig i torsdags, misslyckats med i en sällan skådad omfattning.

 
Fick gå efter att ha sänkt mig
Jag skrev att Emma Hansson och Peter Stenberg på bilden inte gillar mig. Det har de aldrig gjort. En hel del av deras ogillande har jag nog ärvt av min far. Stenberg blev gramse på farsan 2003 när han som förtroendevald i LRF gav Stenberg på nöten. Dagen efter så stod Stenberg på gården hos farsan, och sen var det igång. Stenberg åtalsanmälde farsan för djurplågeri men kom ingenvart. Givetvis var mina vänner i LRF Skåne tvungna att blanda in mig i den röran och jag blev inte invald i LRF Ungdomens riksstyrelse.  Åren gick och 2005 när jag väl blivit invald i LRF Ungdomens riksstyrelse så lyckades en annan av inspektörerna i kommunen, Sverker Olsson, få mig petad. Jag vet inte riktigt grundat i vad eftersom alla var väldigt måna om att jag inte skulle få se hur påstådda brister på min fars gård påverkade mitt uppdrag. Två saker är dock klara. Dokument från Sverkers inspektion av min fars gård hamnade hos min valberedning i Stockholm mindre än trekvart efter att inspektionen var slut, utan att någon begärt ut dem ur akten. Samt att Sverker inte fick sitt förordnande som inspektör förlängt efter den lilla manövern.

 
Disrespekt för högre instans
2008 ville Emma, som egentligen var projektanställd för att inventera enskilda avlopp i kommunen, omhänderta alla min fars djur. Något som länsstyrelsen sade nej till. Ryktena säger att Emma blev sur som fan för det. Nåväl. Årsskiftet 2008-2009 tar länsstyrelserna över ansvaret för djurskyddet och de inspektörer som antingen slutat mer eller mindre frivilligt efter att ha varit hos bland annat min far har återigen möjlighet att hälsa på. Emma omhändertar 46 av min fars djur. Såhär såg de ut före respektive efter fem veckor i polisens våld.




Bilderna ovan är alltså tagna en timme innan djuren blir omhändertagna av Emma och Peter.
Bilderna nedan är på hur djuren såg ut efter att ha blivit flyttade från vanvården hos mig far till den gosiga säkra skötseln hos polisen.

 
Att jävlas med mig ger bonuspoäng
Jag köpte en del av djuren när polisen sålde dem. Något som också ska ha retat inspektörerna. Visst det finns några som tycker att det kanske var dumt att köpa djur på auktionen men å andra sidan så verkar de här människorna ha något alldeles infernaliskt mycket emot mig. Jag fick häromdagen höra att de tydligen ska spara och skicka runt tidningsurklipp som handlar om mina affärer med dem som någon sorts troféer.

Förbjuden med grund i påhittade brister
En dag förra våren, det var faktiskt på min födelsedag så får jag meddelande från länsassessorn Eva Johansson att hon överväger att omhänderta alla mina djur. För att de inte kan se skillnad på mina djur och min fars djur. Bifogat finner jag en komplett förteckning över identiteten på samtliga mina djur. De djur de inte kunde särskilja från min fars… Jag skrev ett något upprört brev till hennes chef. Tiden gick och de fattade aldrig något beslut. Däremot så fattade Sverker, ni vet han som ”slutade” på kommunen efter att ha sänkt mig 2005 och som nu var på länsstyrelsen, beslut om att förbjuda mig att använda mina stallar. Beslutet skulle gälla omedelbart även om det överklagades. Jag hade då aldrig blivit inspekterad som djurägare. De bara förbjöd mig. Jag överklagade och vann målet. Men jag var förbjuden att använda mina stallar under elva månader. Grundat i påhittade brister.

Kostsamt förbud
Jag har ett krav på JK om 3,2 miljoner i direkta kostnader för det beslutet. Är dock tveksam om jag får något. Emma och assessorn Johansson hade även under tiden beslutat att omhänderta alla mina djur. Detta grundat i att en av Emma och Peters bästa vänner Anna Forslid som är veterinär påstod att hon sett min far mjölka en av mina kor. Big deal, tänker ni men han har djurförbud. Beslutat av assessorn Johansson på begäran av Emma Hansson. Ett intressant beslut då det konstateras att han blivit inspekterad av många (jag tror det är 17 stycken) inspektörer men att bara Sverker, Emma och Stenberg lämnat kritik. Samt att min far ”bedrivit en djurhållning där djurens välmående inte går att ifrågasätta” men att ”det inte går att bortse från inspektörernas objektiva bedömningar att han inte gett djuren mat och vatten”. Jag fick rätt i även omhändertagandet, men hade då redan sålt så många kor och kvigor som jag kunde. Man har trots allt ett ansvar för hur man mår, och knalla runt med ett inhiberat omhändertagandebeslut över sig ska man inte.

Dagen efter att de fått bakläxa står inspektörerna på min trappa. 
För ganska länge sedan så ansökte Emma om att förvaltningsrätten i Malmö skulle döma ut vite för mig. De hade nämligen hittat trasiga staket. Den 15e maj. Innan djuren var släppta på bete. Och även om det nu varit betessäsong så hade det kvittat eftersom det inte var mitt staket. Förvaltningsrätten meddelade  den 30 november dom, och jag fick rätt i min överklagan. Kan ni då gissa vilka som stod på gården dagen efter? Ja, precis! Emma och Peter – de två vars bedömningar och beslut i allt väsentligt blivit bortskrivna när det gäller mig och min djurhållning. Jag var inte hemma, och förklarade via telefon för Peter att han, Emma och Sverker inte var välkomna. Länsstyrelsen var välkomna men inte han och Emma. Han blev lite upprörd och halvskrek i luren att ”Då bara står vi på gården en dag. Utan förvarning. Med polis.” När jag förklarade att polis var en förutsättning för att han skulle göra inspektion eftersom jag inte kommer delta om han kommer resulterade i att han hotade att skicka fakturan för polisen till mig

Inspektörerna agerar utom ledningens kontroll och känndeom
Jag begärde av länsöverdirektören att få nya inspektörer. Igen. Vår relation funkar inte, och det har bevisligen varit helt andra bedömningar när jag haft besök av andra inspektörer än Emma och Peter. Jag fick något taffligt mail från inspektörernas chef om att det inte var aktuellt. Tråkigt nog får jag väl JO-anmäla chefen eftersom han inte hanterat min begäran på korrekt vis och fullständigt nollat mina chanser att begära omprövning. Det är ganska spännande det här. Efter att internrevisionen i minst två utredningar sablat ner veterinär- och djurskyddsenheten fullständigt så bytte probleminspektörerna uppenbarligen taktik. I våras var Emma och Peter här på inspektion utan att det fanns ett öppet ärende. När cheferna och revisionen då slog i ärendehanteringssystemet så fanns det inget ärende hos mig, och de knallade runt i tron att jag och länsstyrelsen var vänner. Vilket vi i och för sig är. Jag har en alla tiders relation till de flesta på länsstyrelsen. Det är bara några få på djurskyddet som jag inte direkt växlar julkort med. Å andra sidan. Det gör ingen.

Till rätten igen 
Ytterligare en rolig grej när det gäller Emmas och Peters besök hos mig i våras är att det skedde med polisassistans. Det sprang i alla fall runt två personer i polisuniform tillsammans med Emma och Peter. Men polisen meddelar att de INTE varit här det datumet. Ola Svensson, inspektörernas chef, är/har varit föremål för prövning då han klätt ut sig till polis i samband med inspektioner som Emma gjort. Nåväl. På fredag ska jag till förvaltningsrätten igen och få ytterligare två av Emma och assessorn Johanssons beslut prövade. Jag räknar med att vinna. Gör jag det så har de i fem mål i allt eller i allt väsentligt blivit bortskrivna och fått fel.

Djurskydd som låter djur svälta ihjäl för att få vara med i tv?
Mina djur borde vara döda nu med tanke på hur illa jag enligt probleminspektörerna sköter dem. Lustigt då att mina djur mår alla tiders och är synnerligen tillgivna. Enligt inspektörerna är jag förmodligen inte lämpad att ha hand om djur då jag inte följer deras kritik. Kritik och beslut som blir undanröjda i nästa instans. Jag börjar tycka det är tröttsamt. Det handlar inte om mina djur. De mår bra. Det handlar om att några få människor som inte gillar mig fått en hel massa makt och bestämt sig för att starta krig med mig. Den som tror att det handlar om djuren kan läsa internrevisionens egen utredning som visar att inspektörerna vid grova brister medvetet låtit bli att agera och låtit djur fara illa och dö i syfte att få ta i med hårdhandskarna mot djurägarna

Jag obstruerar och är dum i huvudet 
Jag är tillräckligt begåvad för att utan juristhjälp gång efter annan få rätten att skriva bort en myndighet. Trots att bilden av samhällets oförvitlighet måste bestå och trots att det är inom ett så pass känsligt område som djurskydd. Finns det någon som då på fullt allvar tror att jag är så dum att jag låter mina djur fara illa?

Först och främst tänkte jag erkänna att jag har haft tights på mig. Kanske inte tight men i alla fall ridbyxor. Jag har nämligen gått på ridskola. Jag var ganska gammal för att vara pojke och gå på ridskola. Det var i högstadiet faktiskt. Vi kan skylla det på att ridning är bra träning om man är lång och växer fort, jag stannade på  1,95, men ärligt talat så gjorde töserna sitt till också. Skulle man ha gjort som de andra pågarna och haft på sig jeans, en träningsjacka från ortens division sjufotbollsklubb och tomgångskört mopeder, petat med pinnar i gruset, druckit folköl från Ica och pratat med bruten målbrottsstämma hade andelen brudar varit noll. Eller i stort sett noll. Det fanns några brudar som hängde bland mopedkillarna. De hade alltid bomberjacka. Det är de som sitter i kassan på ica idag och är bittra för att ”om jag inte fått barn så hade jag varit fotomodell idag”, alternativt väntar sin sjunde Kevin, Liam eller Tindra och skäms inte för att de röstar på Sverigedemokraterna.

Andelen töser på ridskolan var dock i stora drag 100%, och jag var ensam kille. Vill man vända på steken och se vad det blev av killarna (killen) på ridskolan så bor han i ett hus som håller på att ramla, pratar med sin hund som om det vore en människa, har i stort sett inga pengar, kör en gammal bil och har börjat utveckla storhelgsememitfasoner. Dock kan han vara trevlig när han vill och ser även trickfilmad ut från midjan och neråt.

Nog om mig. Även om det är ett kärt ämne.

Igår knallade jag runt och väntade på finfrämmande. En annan av länsstyrelsen i Skånes favoriter hade nämligen fått besök av två insp och två ”poliser” igår, och jag antog att de skulle komma hit också. Nu kom de inte igår och även om jag är van så tar det ändå lite på en att gå och snegla ut genom fönstret. För de som uppmärksammade att jag satte poliser inom citationstecken så beror det på att jag inte är helt säker på att det var poliser som länsstyrelsen hade med sig. Inspektörernas chef, som jag och många med mig initialt trodde skulle kunna båsa probleminspektörerna men som verkar ha blivit smittad av rötäggen, har nämligen klätt ut sig till polis under åtminstone en inspektion. Chefen är polisanmäld för detta och enheten för polismål rotar tydligen runt i var FAN han har fått tag i uniform och dylikt. Igår så kom två inspektörer och två ”poliser” i samma bil till den här djurhållaren. För de som sett riktig poliser så vet man att de inte går mer än två meter från sin bil. De formligen parkerar under luckan på pölsemannen, så det känns orimligt att de skulle samåka då.

Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att kunna lista ut att gårdagens besök var en ren ”tack för hjälpen” för en artikel i söndagens Kvällsposten där djurägaren berättade att hon kände sig förföljd av enstaka inspektörer. Speciellt inte när man beaktar att sönerna till en som vittnade till en djurägares fördel i ett omhändertagandeärende blivit ”anonymt anmälda” till djurskyddet. Det senaste jag förresten hörde från det omhändertagandet var att förvaltningsrätten gav länsstyrelsen bakläxa och undanröjde omhändertagandebeslutet men att länsstyrelsen inte lämnat tillbaka djuren till bonden…

Så fort jag fått tag i artikeln om den förföljda djurhållaren så lägger jag upp den.

Jag är helt övertygad om att alla tuffa killar inom en snar framtid kommer knalla runt med arbetsbyxor med lösa spikfickor, Kissie kommer inte längre kalla folk hon ogillar för bögjävel, utan för ålahuve (ålhuvud), kamel, pubeshår, pitthuve (pitthuvud), kukhuve (ni fattar nu, va?), kålbobbe, krubbebidare (krubbitare), sugga, myggljumske eller kålhuve.

Svenska foderkepsar kommer bli hårdvaluta på Stureplan.

Blundstones kommer bli det new black.

Långkalsonger med hål i grenen kommer bli högsta mode och man kommer inte längre spruta champagne på varandra – man kommer spilla maten på sig själv och mena att så länge man är påklädd har man allt man behöver i servettväg.

Min beskrivning av framtiden bygger inte på en grym och kraftigt överarbetad hybris, utan på det högst rimliga antagande att jag nu när det finns en hel långfilm bara på när jag går mot kameran, från kameran, ut ur bild, in i bild, ojsan där är en kraftledning, mot kameran, på krönet av en backe som siluett mot soluppgången, uppför backe, nerför backe, uppför backe, nerför backe, uppför backe, mot kameran kommer bli en stor trendsättare som hästmannen. Se bara på Alexander Bard. För varje dag som går så ser han mer och mer ut som just hästmannen.

Ja, det har filmats här i veckan, och det ska tydligen bli mer framåt våren. Anledningen till att det filmats här är inte att det just nu finns fyra cm lera på is på ytorna utanför stallarna och att en av fördelarna med min gård just nu är att den förmodligen sett likadan ut även efter ett kärnvapenkrig, utan för att anledningen till röran är att jag lagt all tid och all ork åt att försvara mig och mina djur.

Jag har skrivit om det innan, så det här blir en pocketversion. 2003 blev Peter Stenberg som då var djurskyddsinspektör i Simrishamns kommun sur på min far pga av att han hade uppdrag i Lantbruksarnas riksförbund. Stenberg hämnades genom att hänga ut farsan som djurplågare i lokaltidningen. Jag var nominerad till LRF Ungdomens riksstyrelse just då och några av gamlingarna i LRF som inte gillade mig lyckades sätta sån press på min valberedning att de backade en timme innan valet skulle hållas. Lustigt nog så ersattes jag av sonen till en som jobbade väldigt nära den som var mest energisk i att få bort mig från uppdraget. Vintern 2005-2006 kommer Sverker Olsson och Mattias Gårdlund, Gårdlund jobbade inte ens i Simrishamns kommun ut och inspekterar min fars gård. Olsson skriver ihop en sex sidor lång ”minnesanteckning” om vilken fruktansvärd misär det råder hos min far. Alla inblandade är extremt måna om att jag och min far inte ska få se den här minnesanteckningen men i vilket fall som helst så tar det inte en halvtimme från det att Sverker lämnar gården innan minnesanteckningen är hos min valberedning, och ingen kan förklara hur detta har skett. Eftersom min valberedning var med mig i Stockholm och jag såg dem nästan hela tiden så är det inte troligt att de rest till Skåne, gått in på miljö & hälsa och där råkat snubbla på ett dokument som inte ens var diariefört och knappt ens fanns. Det mest troliga, om nu Sverker inte självmant faxat dokumentet utan att göra en tjänsteanteckning om detta till min valberedning, är att Sverker tagit sig 65 mil på 20 minuter och där råkat tappa ett dokument som inte ens rörde mig och mitt namn men som min valberedning ändå hittat på gatan och utan att veta vad min far hette kopplat till mig. Jag fick snöret. Sverker också. Sverker jobbade i Simrishamns kommun i sisådär tre månader innan han åkte ut. Kommunen ställde sig hellre helt utan djurskyddsinspektör när Stenberg slutade och fockade Sverker än behöll honom som inspektör.2008 ansökte Emma Hansson om ett omedelbart omhändertagande av min fars djur och att min far skulle beläggas med djurförbud. Han som skulle besluta om omhändertagande och djurförbud hade inte sett många djur förrän han utbrast ”Här blir inte tal om något omhändertagande” och några djur senare så konstaterade han att ”Här blir inte tal om något djurförbud”. Lugnt och sansat. Min far hade då genom åren blivit inspekterad av fjorton olika inspektörer och bara fått kritik av Sverker Olsson, Emma Hansson och Peter Stenberg. Ja, och av Mattias Gårdlund som inte ens var inspektör.

Ansvaret för djurskyddet gick vid årsskiftet 2008/2009 över till länsstyrelsen eftersom det inte fungerade i några kommuner. Bland annat Simrishamn. Jag erkänner att hela familjen längtade efter att Emma Hansson, som f ö inte ser skillnad på hö och halm, inte kan skilja på tjur och kviga och beskriver Jerseykor som kraftigt avmagrade Simmentalkor, inte längre skulle syssla med djurskydd. Tji fick vi. Gissa vilka som var de första som stod på gården hos min far när länsstyrelsen fått tillsynsansvaret? Jo, Sverker och Emma som nu jobbade på länsstyrelsen. Deras jävligt taskiga attityd under besöket fick min far att skriva och klaga hos deras chef. Deras svar blir att ljuga ihop ett protokoll som inte stämde i någon del. En knapp månad senare åker Emma och Peter Stenberg ut tillsammans med Anna Forslid som är veterinär (Anna Forslid var den veterinär som probleminspektörerna brukade ringa när de behövde en vad jag vill tycka är en hora som kunde skriva ett förljuget veterinärintyg som inspektörerna ville ha det.)Medan Forslid uppehåller farsan så ränner Emma och Peter runt i kalvstallet och släpper ut och skrämmer ut djur ur boxarna och ut på logen. Ute på logen driver de upp djuren bland maskiner och strö, man ser på deras egna bilder hur djuren blir drivna och man ser bilder på samma djur, en fin O-mankviga, på alla möjliga och omöjliga ställen på logen.Med Forslids lögner om att djuren inte fått mat och vatten med någon ordning på minst fyra veckor och bilderna på djuren som drevs ut på logen som grund omhändertog man 46 av min fars kvigor. Våren 2009 var Emma helt jävla sjövild. En vecka omhändertog hon ensam, vad jag vet, 300 djur.

Jag köpte en del av djuren som man omhändertagit från min far och fick en artikel i vilken man i princip jämställde mig med Thomas Möller och hade gjort en så ingående research att man skrev hur många fastigheter jag äger. Dock hade man inte hunnit fråga mig om något. Det lustiga i det hela är att när jag betalat 200 000 med mitt Visakort och fått hem djuren så släpper jag dem i EXAKT samma beten som de blivit hämtade från. Utan att någon gör något åt det. Fem veckor tidigare var miljön så dålig att de var tvungna att omhändertas men nu var det inga problem.

Att Emma Hansson prejar min systers bil med tjänstebilen i Augusti, förvanskar ett veterinärutlåtande gällande min systers häst i syfte att ta livet av henne, hästen, inte systern, får anses som business as usual.

Hade Emma och Sverker gjort något besök till hos min far under vintern 2009-2010 så hade det fått mantalsskriva sig på gården. De i princip bodde på gården och en inspektion, som alltid var oanmäld, kunde ta sisådär sex timmar. Trots att det tog väldigt mycket ork och fokus att ha dem springande här hela tiden, att värja sig från deras lögner och bara försöka överleva deras fruktansvärda ansättning av hela familjen var djuren fortsatt bra, faktum är exemplariskt, skötta. Folk som köpte livdjur från gården höjde självmant priset för att vara fortsatt garanterade att få köpa djur, fina slakteriavräkningar, kvalitetstillägg på mjölken och ständigt beröm från rådgivare och veterinärer. Det enda djuret som vi inte klarade var min systers häst.

Hon är 30 år på bilden.

När den ena veterinären som varit ute och tittat på hästen skrivit ett intyg att det inte var något fel på hästen så förvanskar Emma Hansson bara utlåtandet och tar ut en annan veterinär som går med på att hästen borde avlivas. Veterinären är jävligt envis med att hästen ska gå med kadaverbilen. Förmodat i syfte att ingen annan veterinär ska se hästen. Den veterinär som får i uppdrag att avliva hästen är nämligen mycket förgrymmad och förstår inte varför hästen ska avlivas.

Jag blir trött på Emmas och Sverkers trakasserier och ringer och meddelar deras chef Kristina Håhus att nu får det räcka, nu är jag tvungen att polisanmäla Emma och Sverker. Hon försvarar dem i den omfattning en chef ska försvara sina anställda men medger samtidigt att ”Vi fick inte välja vilka inspektörer vi skulle ta över från kommunerna”. Fredagkväll pratar jag och Håhus. Tisdagen veckan efter så kommer Emma och Sverker med ett meddelande om att de överväger att omhänderta alla min fars djur. Vi lyckas avvärja deras försök att tömma stallarna med ungefär två minuter och kritiserar nu inspektörerna öppet. Det är nämligen så att om man medger att man har problem med djurskyddet så blir man radioaktiv i lantbrukarkretsar. Folk tänker nämligen ”Inge rök utan eld” av reflex.

En dag står det i tidningen om en flock djur som knallar runt bland sina döda artfränder, och närjag läser Emmas och Sverkers redogörelse för ärendet så får jag inte ihop den rent fysiskt. Man kan inte transportera sig hur fort som helst. Även om Sverker tydligen kan åka till Stockholm för att tappa papper på mindre än 20 minuter. Dessutom har jag aldrig varit med om att de haft tidnigen med sig när de kört ut efter an anonym anmälan. Att Emma, Sverker och Peter jävlas med oss i min familj tål jag lite mer, vi är hårdhudade, vi har levt med dem i åtta år, vi kan hantera det även om det är extremt jobbigt, men jag var övertygad om att Emma och Sverker visste hur det stod till på gården och att de medvetet låtit djuren svälta ihjäl och låta en familj hamna på framsidan av varenda jävla tidning i landet bara för att jävlas med djurägaren och för att få vara med i tv. Jag visste att varje normalt funtad människa instinktivt skulle se mig som en konspirationsteoretiker av rang, man vill inte tro att människor är onda, men någonstans någon gång får man säga ifrån. Även om man vet att hela världen ser en som galen.

Jag pratade en hel del med länsrevisorn Håkan Malmer och han kritiserade veterinär- och djurskyddsenheten i en 65 sidor lång rapport. All min kritik jag framfört i bloggen bekräftades och till och med förstärktes. Det var nu bekräftat att några av inspektörerna har attitydproblem, ljuger och att de vid grova vanvårdsfall medvetet låtit bli att agera och låtit djuren svälta ihjäl i syfte att få ta i med hårdhandskarna. Malmer valde även en väldigt vacker bild på svartvita kvigor i ett grönskande bete och ett blommande rapsfält i bakgrunden. De kvigorna hade varit min fars och timmen efter att bilden tog så omhändertogs de av Emma och Peter tillsammans med polis. Malmer har humor… Polisens entreprenör medgav på ett möte igår att det var onödigt att ta de djuren.

Mötet igår, ja. Hässleholms kommun har ju märkt att bönderna är livrädda för inspektörerna och har sett hur de beter sig och kallade till möte igår i syfte att låta folk få berätta om hur de känner det och att få tillbaka ansvaret för djurskyddet från länsstyrelsen. Det var ett intressant möte och jag lyckades göra mig omöjlig i båda lägren. Jag tyckte nämligen att man var orättvis mot Ola Svensson som chefar över pajasinspektörerna och mot Kristina Håhus och försvarade Ola. Vi har varit oense både jag, Ola och Håhus och gått rätt hårt åt varandra men vi måste skilja på dåliga element och skit i ledningen. Jag är ganska säker på att Ola gör vad han kan för att kväsa probleminspektörerna men eftersom probleminspektörerna väldigt gärna spelar offer och dessutom är väldigt bra kompis med några journalister, Sverker ska tydligen ha bott tillsammans med hon som skrivit nästan alla artiklar om ”vanvårdade” dur i Ystads Allehanda, och så fort cheferna har försökt slå näven i bordet så har de lipat i tidnigarna om hur elaka cheferna var och att de blev kallade till ”usch och fymöten”. Jag och Ola snackade som sagt mycket och bra under mötet och jag tycker det är en styrka att vi kan göra det. Det finns nog ingen som fått så mycket skit av inspektörerna som vi och ingen som hällt så mycket skit över probleminspektörerna som jag men jag och Ola pratar ändå väldigt bra. Vi kan slåss med blanka vapen. Att när Emma och Sverker inte får köra tillsammans sedan i höstas och de skiter i det och kör tillsammans ändå, när Sverker blir omplacerad och inte får köra på djurskydd överhuvudtaget ändå smyger runt i mina stallar tillsammans med Emma två dagar innan vi ska mötas i förvaltningsrätten och får bråttom som fan härifrån när jag kommer hem och när de skrattande skiter i möten de är kallade till så hjälper det inte att skälla på Ola.

Även om vi inte kom fram till så mycket på mötet så var det ändå ett bra möte. Det får folk att börja förstå att det inte längre än pinsamt att ha problem med djurskyddet. De behöver inte lägre skämmas för att bli toppridna, hotade och förtalade av några som stadsmakten av misstag råkat anställa.

För att återvända till mitt liv så fick min far djurförbud. Dock utan att han hade misskött några djur. Det står i domen från förvaltningsrätten att han lyckats bedriva en djurhållning där djurens välmående inte kunnat ifrågasättas men att då djurskyddslagen handlar om att säkerställa djurens välfärd på det nationella planet får den enskilde ibland acceptera myndighetsbeslut som kan uppfattas som alltför långtgående eller till och med direkt felaktiga. Rätten skriver att det inte är med anledning i djurens mående man prövar djurförbud utan beaktande det faktum att inspektörerna, fyra av fjorton, skrivit att han inte gett djuren, vars välmående man inte kan ifrågasätta, mat och vatten.

När min far fick djurförbud så beslutade Sverker i förebyggande syfte att förbjuda mig att använda mina stallar. Han fick även med den roliga twisten att förbjuda mig att använda mina behandlings/kalvningsboxar som jag aldrig fått kritik för, faktum är att jag aldrig fått kritik för något alls, jag hade inte ens blivit inspekterad av länsstyrelsen då, samtidigt som han förelägger mig att skaffa behandlings/kalvningsboxar men de skulle ligga på grannens. Jag tar för givet att det var ett rent misstag att han fick till den knorren. Min uppfattning om Sverker är nämligen att han är så begåvad att det är sniglarna som häller salt på honom. Grundat i det här föreläggandet, som på något odokumenterat vis, hamnade hos Anna Forslid som numera jobbar på Skånemejerier så vägrade Anna Forslid ta emot min mjölk under fyra månader i somras. Anna Forslid minns inte hur hon kommit över föreläggandet och det står inte i materialet att någon på länsstyrelsen skulle ha skickat det till henne eller att hon skulle ha begärt ut det. Precis som när Sverker sänkte mig i LRF så bara sker saker och ingen av de inblandade minns varken att eller hur detta skett.

I september så kommer Anna Forslid förbi mitt stall medan jag mjölkar. Hon och min far som precis kommit hem med tröskan står och pratar uranför mitt kostall och jag gör dem sällskap. Jag är lagom kylig. Jag gillar inte henne. I vilket fall som helst så får jag sen reda på att Forslid sanningslöst anmält att hon sett min far mjölka en av min till länsstyrelsen. Länsveterinär Eva Stensfeldt-Thuresson är flitigare med att skicka material till Forslid än till mig, och när Forslid fått proppen till djurskyddslagen så ändrar hon sin berättelse så att den uppfyller de krav lagen reser för att ett omhändertagande ska bli aktuellt.Stensfeldt-Thuresson och min favoritassessor (Ironi. Tänk er en fruktansvärt inkompetent labil frustrerad dvärgväxt dagisfröken i klimakteriet så närmar ni er)  assessorn Johansson beslutar att omhänderta alla mina djur. Ett beslut som förvaltningsrätten meddelar verkställighetsförbud för. Länsstyrelsen var på väg att skita i att vänta in förvaltningsrättens beslut om ta djuren ändå. Rättssäkert så det smäller om det…

Jag har levt med det här länge nog, jag har funderat på att om jag skulle beställa foder för en eller två veckor eftersom jag inte vetat om de skulle ta djuren nästa vecka, och en mjölkrobot har varit uteslutet, jag tror inte att ni som läser det här fattar hur det är att varje dag gå runt och titta sig över axeln och inte kunna skydda sig, att veta att människor som avgjort inte är friska vill dig ont och har oinskränkt makt att sänka dig, ta dina djur och beordra polisen att göra dig illa. Jag sålde mina kor. Det fick vara.

Förvaltningsrätten gav mig rätt och undanröjde förbudet att hålla djur i stallarna och omhändertagandebeslutet, och vi har nu en väldigt spännande situation. Anna Forslid vägrade ta emot min mjölk under fyra månader med hänvisning till ett förbud som aldrig vunnit laga kraft, jag har med anledning av förbudet haft djur inhyrda lite överallt till en ganska stor kostnad och nu ska jag och JK försöka reda ut det här. Jag har hittills kommit upp i knappa två miljoner bara i direkta kostnader. Sen ska produktionstapp, tidsspillan osv läggas till.

För er som orkat läsa såhär långt – jag är inte ensam om det här. Det dyker hela tiden upp nya människor som fått sina djur omhändertagna i onödan, vänskapskorruption, inspektörer som festar med de som polisen till hyr in till överpris för att transportera de djur som inspektörerna omhändertagit, hot och lögner från inspektörerna, människor och djur som far oerhört illa av inspektörernas framfart. De som arbetat förtjänstfullt med djur och människor innan reagerar och när till och med kommuner kallar till möte om situationen är det riktigt illa ställt. Vi ska tacka en väldigt engagerad omgivning för att inte några djurägare i Skåne hängt sig på grund av all skit de fått av några genomonda inspektörer. Människor vågar inte anmäla de brott de blivit utsatta för av inspektörerna för att de vet att de kommer få det ännu värre. Jag hade hellre tagit straffet för att helt random sticka ner någon på gatan än det här.

Det är därför man börjat filma här – för att dokumentera en del av oss som är fullständigt rättslösa. Nästa gång han kommer så ska jag dock försöka att inte vara okammad och se ut som ett troll. Jag ska i och för sig inte klaga rent för högljutt. I rätten så tyckte jag att Stensfeldt-Thuresson såg ut som någon i fragglarna med njursten.

Okej för att det är grått och tråkigt idag men jag kan inte låta bli att skratta. Jag fick nämligen en kommentar till mitt förra inlägg som jag tolkade som att folk som ”inte rår om att sköta sina djur och får djurförbud” också är wt. Okej för att man får tycka så men det roligaste är att jag har sett bilder på djur som sköts av den som skrev kommentaren. Första gången jag såg bilderna tänkte jag att de djuren hade lst i Skåne hämtat med detsamma. Jag har tittat på bilderna nu igen och nu använt den måttstock som man använt när min far fick djurförbud och kan konstatera att djuren denne sköter är oacceptabelt smutsiga, några har gödselpansar, renhållningen i stallarna är eftersatt, kalvarna är ruggiga i pälsen, uppenbara skaderisker i samtliga byggnader, sjuka kor, kor med större sår som rimligtvis inte fått veterinärvård, kor i underhull, ungdjur i underhull, eftersatta ungdjur, smutsiga djupströbäddar, korna får inget foder, och framförallt – rekryteringsdjuren varierar i ålder och hull.

Det går jättebra att sitta i Småland och vara kaxig men hade samma inspektörer som varit här tittat in i de stallarna hade de utfärdat ett omedelbart förbud att hysa djur i dem. Förenat med ett sju helvetes vite dessutom. Nu ska vi i och för sig inte måla fan på väggen men det finns en anledning till att länsvet i Småland slutade som detsamma i Blekinge. Jag vet inte om tingsförhandlingarna är färdiga än…

En liten uppdatering. Jag har nu fått besked från lagstiftaren och kunnat sluta mig till att jag inte har något föreläggande. Länsstyrelsen, Sverker och assessorn Johansson, försöker påstå att mitt föreläggande gäller omedelbart även om det blir överklagat och hänvisar till djurskyddsförordningens 74§, andra stycket. Stycket handlar om transporter av djur inom EU… Lagstiftaren är väldigt tydlig om vilka beslut som omfattas av 74§, och beslut enligt 26§ djurskyddslagen är inte med på den listan.

Och eftersom huvudregeln gäller så börjar mitt föreläggande gälla samtidigt som det vinner laga kraft. Om det vinner laga kraft. Jag ska nämligen inkomma med vittneslista till förvaltningsrätten inför muntlig förhandling. Det har vad jag vet aldrig någonsin hänt att man pratat om muntlig förhandling i ett beslut enligt 26§ djurskyddslagen.

Jag tycker det är skandal att en dum bonde och hans far som inte ens är betrodd att ha hand om djur är de som nosar fram sånt här när det finns en uppsjö av jurister och jur.kand på länsstyrelsen och framförallt när det finns några som kallar sig Lantbrukarnas riksförbund.

På tal om LRF så kan jag meddela att Länsrevisionen i Skåne totalsågade veterinär- och djurskyddsenheten i en 54 sidor, plus bilagor, lång utredning. Länsrevisionen vidimerade all min kritik och på ett flertal punkter var resonemanget precis samma som det jag framfört. Ingen av LRF stidingar har skrivit ett enda ord om utredningen. Utredningen och de direktiv, jag lägger upp dem på bloggen ikväll, är fundamental för att det överhuvudtaget ska gå att hålla djur i Skåne – och pravda lägger locket på. Jag har trots att inspektörerna, och mina egna, verkligen försökt få tyst på mig baxat hela skiten så långt att folk inte längre behöver vara rädda för djurskyddskontroller.

Jag har som sagt gjort mer för de skånska djurhållarna än vad LRF gjort. Jag kommer inte förnya medlemskapet. Trots fukostbullarna i måndags.

Jag minns när jag skrev om roliga och inte alls särskilt brännbara saker som Rosengård och jämställdhet...

Min överklagan av det föreläggande lst i Skåne beslutat om:

"Själva tilltaget att meddela mig föreläggande i sig faller inom den polisanmälan om bland annat grovt övergrepp i rättssak och grovt tjänstefel, brott med minsta straffvärde om sex månaders fängelse, riktad mot bland annat Sverker Olsson och Eva Johansson som jag lämnat in. Denna kommer även kompletteras med ofredande sedan jag blev delgiven beslutet att förelägga mig.

Olsson och Johansson påstår att beslutet att förelägga mig är fattat med stöd av 1988:534 26§. Ett påstående som är uppenbar lögn då 1988:534 26§ säger ” Utöver vad som följer av de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får en kontrollmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter och beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen och de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna ska följas.
   Förelägganden och förbud enligt första stycket eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får förenas med vite, dock inte i fall som avses i 29 §.
   Om någon inte rättar sig efter lagen, de föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EG-bestämmelserna, får en kontrollmyndighet besluta om rättelse på hans eller hennes bekostnad. I brådskande fall får ett sådant beslut meddelas utan föregående föreläggande” Lagen ger således inte utrymme att som Olsson och Johansson låta påstådda brister i en besättning som jag inte äger, ansvarar för eller disponerar utgöra grund för att förelägga mig att sköta mina djur. Jag har aldrig någonsin varit med om att min djurhållning blivit inspekterad, jag har aldrig någonsin fått något protokoll från besök gällande min besättning och jag har aldrig någonsin fått en enda negativ synpunkt på min djurhållning. Varken från allmoge eller länsstyrelse. Jag blev i januari varse att två av länsstyrelsens inspektörer sett mina djur och jag begärde fyra gånger, varav en med korrekt paragrafhänvisning, att få ta del av inspektörernas bedömning av mina djur. Jag blev vägrad detta och jag har än i dag, nästan 15 veckor senare, inte fått ta del av något protokoll gällande min besättning.

Jag JO-anmälde inspektörerna och förfarandet jag beskrivit ovan renderade i klander från JO. Inspektörernas svar var inte att snarast delge mig något protokoll gällande min besättning, något som är fundamentalt ur både djurskydds- och rättssäkerhetssynpunkt, utan man delger mig ett protokoll gällande en annan besättning än min. Det finns ingenting i materialet som styrker, menar eller antyder att jag skulle vara ansvarig eller på något vis delaktig i skötseln av denna besättning. Detta till trots överväger länsstyrelsen att vid vite förelägga mig att sköta djuren i denna besättning. Man hotar även att om jag inte sköter djuren i denna besättning så ska man omhänderta mina djur i min besättning. Trots att man aldrig någonsin riktat någon negativ kritik mot min djurhållning.

Övervägandet är i sin utformning en solklar hälsning att jag ska vara tyst eftersom man skapat sig möjligheten att omhänderta och skjuta mina fullt friska och extremt välmående djur då jag inte kan styra eller påverka skeenden i en besättning som inte är min.

I slutet av mars meddelar jag länsöverdirektören Björn Risingers sekreterare och chefen för landsbygdsavdelningen och tf chef för veterinär- och djurskyddsenheten Christina Håhus att jag avser polisanmäla Sverker Olsson och Emma Hansson för deras trakasserier av mig. Innan jag har hunnit färdigställa min polisanmälan har de gett sig på min far i syfte att tysta mig. Och när jag väl polisanmält dem så får jag ett övervägande om att omhänderta mina djur i brevlådan. Man ger mig två, i praktiken en, arbetsdag att yttra mig i ett så konsekvensfyllt ingrepp i mitt liv bara för att sedan inte fatta beslut. Man låter med uppsåt mig vakna varje morgon och inte veta om polisen ska stå på gården under dagen eller inte. De polisanmälda inspektörerna är alltså villiga att ta till det yttersta myndigheten har att ta till när inget annat hjälper, varken råd, tillsägelse, förelägganden eller vite, i syfte att tysta mig. Vi ska minnas att jag aldrig fått ta del av något protokoll gällande min besättning och att jag aldrig fått någon negativ kritik gällande min djurhållning.

Händelsekedjan i sig vittnar om grova övertramp och felbedömningar då man först överväger att förelägga mig vid vite utan att fatta beslut, sedan överväga att omhänderta mina djur utan att fatta beslut och nu har man prutat ner till att förelägga mig utan vite. Med grund i ett protokoll gällande en besättning som inte är min och som beslutande inspektör uppenbarligen inte ens var med att upprätta. De här övervägandena är ren terror i syfte att tysta mig och bringa mig lidande. Det är nämligen ingen hemlighet att jag har ett starkt patos för mina medmänniskor, de skånska djuren och det skånska lantbruket. Något som uppenbarligen inte passar de nu polisanmälda länsstyrelseanställda.

Jag har öppet kritiserat bland annat Sverker Olssons framfart hos de man inte längre kallar för människor, utan har reducerat till ”kontrollobjekt”. Jag har samlat och stöttat en del av de som farit illa av Sverker Olssons och Emma Hanssons illgärningar i myndighetsställning och jag har även fått till stånd en träff med anledning av Sverker Olssons och Emma Hanssons attityd, vilken mer är att likna vid Roast på Berns än något en myndighet ska ägna sig åt, och arbetssätt som grund. Jag har även varit i kontakt med Jordbruksdepartementet, Jordbruksverket samt länsstyrelsens internrevisor Håkan Malmer gällande Hanssons och Olssons attityd och arbetssätt. Träffen jag ovan nämnde kommer förena dels en del av de djurägare som jag samlat, Christina Håhus, Håkan Malmer samt Jordbruksverket med order att rapportera till departementet.

Sverker Olsson har bevisligen läst den mailkorrespondens med Sverkers attityd och mötet beskrivet ovan som grund jag haft med Christina Håhus. Sverker Olsson har ända sedan sommaren 2009 bevisligen kartlagt och försökt komma åt mig. Man har bland annat sökt på mig i fastighetsregistret, uppgifter som senare dök upp i lokaltidningen. Det ska även tilläggas att Sverker inte fick sitt förordnande som djurskyddsinspektör i Simrishamns kommun förlängt efter att ha förtalat mig i syfte att jag skulle mista min plats som vice ordf i LRF Ungdomen Skåne samt ledamt i LRF Ungdomens riksstyrelse.

Jag vill upprepa och poängtera att jag aldrig någonsin fått ta del av något protokoll gällande min besättning, aldrig fått ta del av några som helst negativa synpunkter på min djurhållning, blivit vägrad att få ta del av myndighetens bedömning av min djurhållning, att lagen inte tillåter att man beslutar om föreläggande för mig grundat i ett protokoll gällande en besättning jag ingalunda ansvarar för, att mina djur mår bra, att rättsläget är extremt oklart och att jag är utsatt för en lång rad trakasserier och övergrepp från enskilda länsstyrelseanställda i syfte att skada mig. Trots att ärendet inte handlar om skicket på mina djur eller min djurhållning vill jag ändå med bilder från igår samt videupptagningar från när djuren släpptes på bete visa mina djur för att försäkra förvaltningsrätten om att jag är en synnerligen kompetent djurhållare.

Hela historien är ett veritabelt lustmord på min rättssäkerhet, mitt engagemang för mitt företag och mina medmänniskor och på mitt välbefinnande. Sverker Olsson vill inget hellre än att skjuta mina djur enbart för att bringa mig skada. De nu polisanmälda inspektörerna bryr sig inte om att de skulle förlora vid överprövning. De har ju ändå hunnit bringa mig skada genom att ta livet av mina djur. Och dessutom fakturera mig för det. Eftersom jag inte kan påverka faktorerna i föreläggandet, brister i någon annans besättning kommer leda till att man omhändertar mina djur, är det av synnerlig vikt att förvaltningsrätten beslutar om verkställighetsförbud i ärendet.

Med bilagor samt ovan anförda begär jag således att förvaltningsrätten undanröjer länsstyrelsens beslut, begär att länsstyrelsen beslutar om inhibition samt att prövningen skall ske genom muntlig förhandling. Jag begär även att förvaltningsrätten undersöker min möjlighet att erhålla rättshjälp."

Min fars överklagan av det djurförbud han nu blivit belagd med: Pocketversionen är följande: Min far får djurförbud med grund i att man i beslutet beskriver fullt lagliga saker som olagliga, att han inte tar till sig kritik att han är dum i huvudet och för uppenbara lögner s s att han skulle ha förvarat taggtråd tillsammans med djuren i deras boxar.

Nedan den fullständiga överklagan:

Begäran om inhibition.

Begäran om undanröjande av länsstyrelsens beslut.

Begäran om muntlig förhandling i såväl fråga som verkställandeförbud som undanröjande av beslut.

Begäran att länsstyrelsen fråntas tillsynsansvaret gällande min djurhållning.

Ävenledes inbjudes förvaltningsrätten till ett besök hos mig och mina djur.

Gällande min begäran om inhibition vill jag trycka på att rättläget är katastrofalt oklart då man belägger mig med djurförbud med polisanmälda lögner och trakasserier, att min son har ett avvikande utseende samt att jag tolkar nedlåtande kommentarer om mitt intellekt som förföljelse som grund, att ärendehanteringen är katastrofalt dålig samt att jag aldrig någonsin motsatt mig kontroll. Jag har tvärtom, vilket förvaltningsrätten blivit uppmärksammat på i tidigare skrivelser och begäran, begärt att bli inspekterad av betydligt kunnigare och betydligt mer kompetenta och erfarna bedömare än de enskilda inspektörer som trakasserar, hotar och förtalar mig. Djurens välfärd och hälsa är säkerställd, något som styrks bland annat av en av Sveriges främsta veterinärer inom ämnet  vet med dr Per Michaneks utlåtande efter en fullständig genomgång av min djurhållning och jag har i tidigare begäran tillställd förvaltningsrätten begärt att veterinärstationen i Tomelilla ska förordnas som tillsynsmyndighet när det gäller mig och min djurhållning. Jag önskar nu återigen framföra min begäran att länsstyrelsen i Skåne fråntas ansvaret att utöva tillsyn enligt djurskyddslagen gällande min djurhållning samt tar för givet att förvaltningsrätten ser den enorma kvalitetshöjning ett beslut i enlighet med min begäran skulle utgöra då jag inte längre skulle bli inspekterad av människor som inte kan se skillnad på raser som Simmental och Holstein och än mindre på tjur och kviga, och istället bli inspekterad av mångårigt erfarna och kunniga veterinärer.

Skäl:

·         Stenfeldt-Thuresson refererar till material härrörande från 19980827. Dels har jag inte fått yttra mig över materialet i fråga och dels är påståendet om djupa och blöta ströbäddar lögn då dessa var utgödslade 19980827. Verifikation finnes då entreprenör utförde arbetet.

·         Stenfeldt-Thuresson refererar till material härrörande från september 2002. Ej heller detta material har jag fått yttra mig över. Däremot försöker Stensfeldt-Thuresson få det att låta som att jag varit högfrekvent anmäld med ord som ”Efter ännu en anmälan” trots att det gått fyra år och fem månader mellan de två anonyma anmälningar hon refererar till.

·         Stensfeldt-Thuresson skriver att tre hästar skulle ha hållits i ej löpande grimskaft. För mig är detta en fullständig nyhet då jag aldrig någonsin haft tre hästar i spilta överhuvudtaget. Stensfeldt-Thuresson låter bli att nämna vilken handläggare som i Simrishamns kommuns regi polisanmälde mig för att ha haft djur ute utan ligghall i syfte att mörka att mina påståenden att jag blir förföljd av enstaka inspektörer är sanna. Ansvarig handläggare var nämligen Peter Stenberg. Samma Stenberg vars namn frekvent dyker upp i såväl förljugna protokoll som i mina polisanmälningar mot enstaka inspektörer. Stensfeldt-Thuresson skriver att det konstaterades att djur hölls utomhus under Stenbergs besök. Stensfeldt-Thuresson slirar här på sanningen då det inte konstaterades några brister alls under besöket. Stenberg gick en runda på gården, kritiserade ingenting och körde hem. ”Ett 30-tal utegående nötkreatur” är så nära sanningen Stenberg och Stensfeldt-Thuresson kan komma då Stenberg inte räknade antalet utedjur, ej heller mätte vindskyddet. Antalet djur var 24 och jag medger att jag i början var osäker på om vindskyddet var stort nog men kunde efter att ha kontrollräknat och mätt konstaterat att jag hade 1,5 kvadratmeters marginal till lagens krav. Jag fick ingen kritik alls under besöket, utan gick glatt ovetande tills lokaltidningen tre veckor efter besöket ringde och berättade att jag var polisanmäld. Den förhärskande uppfattningen är att såväl Stenbergs besök som polisanmälan var hämnd för mitt arbete att skapa ett någorlunda rättssäkert och gynnsamt klimat för mina kollegor i kommunen. Ett arbete som jag i och med polisanmälan gav upp och slutade som ordförande för Lantbrukarnas riksförbund i Simrishamns kommun, eller som Stenberg uttryckte det i tidningen – LRF-topp. Stensfeldt-Thuresson nämner ingalunda att jag aldrig varit delgiven misstanke om brott. Jag finner det märkligt att Stensfeldt-Thuresson finner en obefogad polisanmälan mot mig så graverande samtidigt som hon tar otroligt lätt på att de enstaka inspektörer som begärt djurförbud för mig samt hotar och förföljer mig blivit polisanmälda och möjligen redan är delgivna misstanke om brott.

·         Stensfeldt-Thuresson försöker i andra stycket, andra sidan skriva upp frekvensen jag blivit kontrollerad genom att återigen använda ordet just ”återigen”. Detta trots att det gått ett år och nästan åtta månader sedan förra kontrollen. Stensfeldt-Thuresson refererar i stycket även till faktorer som ingalunda har med djurskydd att göra, ärenden som blivit nedlagda och obefogade klagomål och låter dessa utgöra grund för beslutet att belägga mig med djurförbud. Intressant är även att Stensfeldt-Thuresson gällande material från 2005 kan ta till sig information att ett ärende som inte spelar roll för djurförbudsprövningen blivit nedlagt men inte ta till sig att de ärenden som hela djurförbudsfrågan till stor del grundar sig på är nedlagt. Detta trots mina upprepade påpekanden och vittgående bevisning.

·         Stensfeldt-Thuresson försöker i tredje stycket, andra sidan, låta påskina att jag skulle ha brutit mot djurskyddslagen genom att beskriva ett skeende i termer som är snarlika men till betydelsen väsensskilda från djurskyddslagen. Man ställer krav på mig att ha ligghall till djur under en tid då lagen inte kräver det och då jag för att vara helt säker även kontrollerat saken med Peter Stenberg, ansvarig handläggare. Stensfeldt-Thuresson skriver om ”konstaterade brister” trots att flertalet av ”bristerna” är fullt i enlighet med lagen och de påståenden som kan ha betydelse för djurhälsan bara nämns i en bisats och ingalunda är vidimerade. Man blandar även in min son och påstår att han skulle yttrat sig om mina kalvar under en inspektion 20051126. Det företogs ingen inspektion 20051126 så påståendet att min son skulle ha nämnt något sådant är lögn och en allvarlig kränkning av min son.

·         Stensfeldt-Thuresson tar inte upp att jag framfört kritik mot att inspektörerna har haft ojämn och låg kompetens och sällan eller aldrig uppträtt i enlighet med lagen, sällan eller aldrig haft de skyddskläder lagen kräver, aldrig haft protokollsförfarande enligt lagen. Det går att visa på upptill sex veckors tid mellan besök och protokoll. Att man inte tar med mina uppgifter, utan hittar på saker jag skulle ha sagt. Att man kastar mina skriftliga synpunkter. Grova förvanskningar av veterinärutlåtande. Att man släpper ut djur ur boxar och tar arrangerade foton. Fotograferar andra djur än mina och lägger i mitt ärende. Reser krav som saknar stöd i lagen. Inspektioner som företagits på egen hand utan meddelande varken före eller efter. Detta är ett förfarande som JO i diarienr 4643-07 starkt klandrar med orden ” Att djurägaren underrättas om att en kontroll har genomförts och får del av kontrollrapporten har stor betydelse för rättssäkerheten i djurskyddsärenden. Det har också central betydelse för djurskyddet då djurägaren härigenom ges möjlighet att vidta rättelse vid konstaterade brister. Det finns därför anledning att se allvarligt på de här konstaterade bristerna.”

·         Peter Stenberg slarvade bort min överklagan av föreläggandet daterat 20051230 och det upphävdes, förmodat med anledning av detta och det faktum att han inte hade nämndens mandat att fatta beslut om föreläggande på delegation, av miljö och hälsoskyddsnämnden. Föreläggandets tillkomst är grundat i att jag berättade för Peter Stenberg att jag avsåg bygga om mitt kalvstall och förbättra miljön för djuren. Något jag såg som positivt och som gladde mig mycket. Jag råkade berätta för Stenberg att jag tänkte söka investeringsstöd till ombyggnationen. Stenberg, inte nämnden som Stensfeldt-Thuresson i beslutet påstår, beslutade på egen hand om föreläggandet i syfte att hindra mig att få investeringsstöd och förbättra för mina djur. Jag hade länge haft känslan att kritiken mot mig och min djurhållning inte handlade om djuren eller att dessa skulle ha det bra och nu fick jag detta bortom rimligt tvivel vidimerat. Stenberg försenade med flit en förbättring av mitt kalvstall. Jag har inte, varken under den korta tid man kan låtsas föreläggandet var aktuellt eller senare, brutit mot detta föreläggande.

·         Att föreläggandet var fattat för att hindra min förbättring av kalvstallet och inte på grund i dålig skötsel av djuren eller dålig djurhälsa stärks av att ingen inspektion gjordes på nästan ett helt år. Detta till trots använder Stensfeldt-Thuresson termer som ”återigen” och ”uppföljande besök med anledning av tidigare påtalade brister” för att låta påskina att jag varit föremål för upprepade kontroller och kritik.

·         Ordalydelsen Stensfeldt-Thuresson använder är konsekvent till för att misskreditera mig. Bruket av termer som ”återigen”, ”uppföljande inspektion” och ”ny inspektion” används om en besöksfrekvens som är avsevärt lägre än den som Stenfeldt-Thuressons egen förvaltning anser vara för låg för rutinbesök hos djurhållare som man inte riktat anmärkningar mot. Man refererar återigen i tredje stycket, tredje sidan, till i enlighet med djurskyddslagen riktigt förfarande som om de vore brister. Tiden från kontroll till föreläggande, fyra månader, visar bara på att det inte fanns några brister i min djurhållning. Att jag inte överklagade detta föreläggande grundar sig på att jag inte orkade tjafsa och stå emot. Jag ämnar vid muntlig förhandling inför förvaltningsrätten framföra ansvarig tjänstemans vittnesmål i ärendet. Ärendet med föreläggandet är avslutat och jag har aldrig brutit mot det samma. Varken under tiden det var aktuellt eller senare.

·         Trots att de tidigare årens protokoll varit präglade av lögner och krav ingalunda i enlighet med lagen märks nu en upptrappning av såväl lögner som övergrepp i och med att Emma Hansson träder in som inspektör. Faktorer som överhuvudtaget inte har med djurskötseln att göra, det börjar 2008 med att plast skulle finnas vid ensilagelagret för att 2009 handla om att jag och mina kollegor och rådgivare är mentalt efterbliva och 2010 handla om min sons utseende, framförs som om de vore kritik enligt djurskyddslagen. Man går i o m Hansson inträdde från lögner här och där till svepande kritik och lögner så överdrivna att de tangerar det sjukliga. Stensfeldt-Thuresson återger bland annat Hanssons påstående att jag skulle förvara taggråd tillsammans med djuren i deras boxar samt Hanssons påstående att jag skulle ha sagt att jag inte hann med allt arbete. Något jag aldrig varken påstått eller medgett. Föreläggandet daterat 20080625 som Stensfeldt-Thuresson refererar till har jag noggrant och pedagogiskt förklarat för Stensfeldt-Thuresson saknar stöd i lagen då det ingalunda är tillåtet att förelägga någon att rätta till brister som konstaterat inte finns, och om inte annat borde, den nu i och för sig polisanmälda , länsassessorn Eva Johansson vara fullt medveten om detta. Jag ämnar under muntlig förhandling inför förvaltningsrätten visa länsveterinär Lennart Sjölands beskrivning av ärendet samt det faktum att Emma Hansson grundar verkställigheten av föreläggandet med hänvisning till en lag som bland annat reglerar gemenskapskriterier för omlastningsstationer och ändring i färdplanen.

·         Stensfeldt-Thuresson nämner bara i en bisats den kritik jag framfört mot enskilda inspektörers kompetens, ser uppenbart inga problem i att inspektörerna inte kan se skillnad på raserna Holstein och Simmental eller tjur och kviga och bryr sig överhuvudtaget inte om att säkerställa handlingarnas legitimitet trots att jag framfört omfattande kritik mot de samma samt med myndighetens eget material bevisat att handlingarna inte är legitima.

·         Stensfeldt-Thuresson ljuger i tredje stycket, sjunde sidan, då hon påstår att jag inte rättat till brister trots tillsägelse. Jag förmodar att Stensfeldt-Thuresson syftar på Sverker Olssons och Emma Hanssons besök hos mig 20090416 och kan med min skrivelse daterad 20090417 bevisa att jag inte mottog en enda negativ synpunkt på min djurhållning under besöket. Stensfeldt-Thuresson påstår vidare att Emma Hansson och Peter Stenberg skulle ha företagit två inspektioner hos mig 20090511. Detta påstående är lögn och jag ämnar med myndighetens eget material, bland annat faktura på ett besök 20090511, visa under muntlig förhandling inför förvaltningsrätten att påståendet är lögn. Att man skulle företagit två inspektioner, den andra med veterinär, påstås vara grundat i att man vid första inspektionen hittat brister i min djurhållning, kört hem till förvaltningen och därifrån letat upp veterinär som var disponibel att med kort varsel företa inspektion på min gård, detta trots att jag i länsrätten presenterat uppgiften att inspektörerna och veterinären redan 20090507 bestämt tid för kontroll hos mig samt att det är en orimlighet att inspektörerna på en arbetsdags skulle ha hunnit skriva ett protokoll, skriva ett föreläggande, företa en bilresa om knappt en timme, göra en inspektion hos mig utan att bli upptäckta, lägga en knapp timme på att köra till förvaltningen igen, leta upp en veterinär som kan köra ut, lägga knappa timmen på att köra till mig och sedan företa en nästan fem timmar lång inspektion. Stensfeldt-Thuresson påstår också att beslut om omhändertagande av 46 av mina djur fattades med veterinärutlåtande daterat till 20090511 som grund trots att det sammanfattade veterinärutlåtandet inkom till länsstyrelsen 23 dagar efter att omhändertagandebeslutet var fattat. Då Stensfeldt-Thuressons uppgifter att det skulle finnas ett veterinärutlåtande daterat till 20090511 är helt nya och då jag aldrig fått ta del av något sådant har jag kontaktat regeringsrätten och tillfört Stensfeldt-Thuressons nya uppgifter till omhändertagandeärendet, och kan inte se annat än att de nya uppgifterna Stensfeldt-Thuresson nu presenterar kullkastar såväl omhändertagandebeslut som djurförbud då jag inte fått yttra mig över detta veterinärutlåtande från 20090511 som Stensfeldt-Thuresson uppenbarligen har i sin ägo. Det fattades inget beslut om omhändertagande 20090511. Stensfeldt-Thuresson ljuger även kring ärendets fortsatta gång då hon skriver att beslutet är fastställt av kammarrätten. Vi ska minnas att regeringsrätten givit mig till 20100427 att inkomma med uppgifter och att beslutet ingalunda vunnit laga kraft. Stensfeldt-Thuresson skriver att jag påstått att jag och min son jobbar på gården då jag aldrig påstått något sådant. Jag ställer mig lite frågande till denna fäbless för att blanda in mina barn i ett ärende de inte har med att göra. Trots att veterinärutlåtandet är överklagat och ingalunda vunnit laga kraft behandlar Stensfeldt-Thuresson detta som en laga handling, och trots att veterinärutlåtandet bevisligen är förljuget nöjer sig Stensfeldt-Thuresson inte med uppgifter i nämnda veterinärutlåtande, utan överdriver och hänvisar till uppgifter som inte går att återfinna. Bland annat skriver Stensfedlt-Thuresson att flera djur skulle ha stångskador. Det korrekta antalet djur är ett av ungefär 130, och det är inte fastslagit att svullnaden är en stångskada. Det är jag själv som benämnt den som stångskada. Inspektörer och veterinär har utan att känna på djuret benämnt den som ”konturförändring”. Stensfeldt-Thuresson och inspektörerna refererar till veterinärutlåtanden på ett vis som klart och tydligt visar att framgång i mål går före djurens väl. Bland annat skriver Stensfeldt-Thuresson ”i kombination med kraftig rotation” medan veterinär skriver ”tendens till kraftig rotation”. Roterad kotled innebär i sig ingen olaglighet och skrivningen ”tendens till kraftig rotation” gör mig tveksam till vad man egentligen menar. Majbohm-Jensens veterinärutlåtande och inspektörernas refererande av detsamma är i grunden himmelsvid och jag ämnar vid muntlig förhandling inför förvaltningsrätten med originalintyg visa att länsstyrelsens hantering av ärendet är ett lustmord på såväl min rättsäkerhet som min dotters häst. Gällande den tredje veterinär länsstyrelsen efter eget gottfinnande gör egna omskrivningar av nämner jag som exempel ”avlivning rekommenderas snarast” när skrivningen är avlivning inom en vecka. Vi ska minnas att veterinärens skrivning är en tulipanaros för att inte komma på kant med inspektörerna. Det finns i djurskyddslagen ingenting som medger avlivning inom en vecka. Antingen så skall djuret avlivas med detsamma enligt 2988:534 30§ eller så ska det inte avlivas alls. Jag ämnar i muntlig förhandling inför förvaltningsrätten med myndighetens eget material visa att veterinären på uppdrag av inspektörerna ljuger för mig.  Stensfeldt-Thuresson refererar även till en sammanfattning som ingalunda existerar då hon skriver att många av ungdjuren och några köttdjur inte fått tillräckligt med foder och vatten då man i det protokoll jag fått ta del av benämner fyra av cirka 130 djur som avmagrade. Stensfeldt-Thuresson borde med den examen hon besitter ha insett det fullständigt orimliga i att något djur skulle ha överlevt om det varit så som hon påstår och djuren inte skulle fått mat och vatten av tillräcklig mängd och kvalitet på fyra veckor. Stensfeldt-Thuresson har noggrant valt ut och refererar till de delar av inspektörernas handlingar kring omhändertagandet 2009 som jag ännu inte polisanmält. Till exempel nämner hon inte att inspektörerna tillsammans släppt ut mina djur från sina boxar och drivit ut dem på anslutande loge och upp bland de maskiner och det material jag förvarade där för att kunna ta arrangerade bilder. Man ser på länsstyrelsens egna bilder hur djuren blir drivna. Hon nämner inte att Peter Stenberg hotat mig för att kontakta deras överordnande 20090511. Hon nämner inte heller att det är ingalunda är i linje med lagen att påpeka brister och samtidigt kontrollera om de är åtgärdade.

·         Stensfeldt-Thuresson skriver att jag släppt in ungdjur på logen trots att jag blivit förbjuden att hålla djur där och redovisar inte sanningen. Dels var jag 20090828 inte förelagd att inte hålla djur på logen och dels höll jag inga djur där. Jag hade, och detta har jag redovisat mer än en gång för myndigheten, något jag kan bevisa med filmupptagning från besöket, släppt in två kvigor som brutit sig ut betesmarken de gick på och under förmiddagen kommit hem till gården för att de inte skulle gå ut igen medan jag reparerade staketet. Stensfeldt-Thuresson skriver inte heller att inspektörerna i o m att de utan mitt tillstånd och vetskap trängde in i samtliga mina stallar bröt mot djurskyddslagen, trots att det florerade ett uppmärksammat salmonellautbrott en liten bit härifrån inte bar skyddsutrustning varken vid det regelvidriga intrånget eller vid kontrollen och att man med myndighetens eget material kan bevisa att inspektörerna förvanskar såväl inspektionsrapport som insänt veterinärutlåtande. Ej heller att inspektörerna antastade min dotter å det grövsta. Ett skeende jag önskat jag noggrannare kunnat redogöra för men att berätta om det är alltför jobbigt för min dotter. Stensfeldt-Thuresson skriver vidare att stora mängder ensilageplast syntes i mina beten. Detta trots att jag påpekat för Stensfeldt-Thuresson att inspektörerna kört runt och fotograferat andra djur och beten än mina och sedan påstått att jag äger dem.

·         Stensfeldt-Thuresson konstaterar i sitt beslut att jag framfört kritik mot att inspektörerna friserat materialet som ligger till grund för djurförbudsprövningen och exkluderat sådant som varit mig till gagn. Trots att Stensfeldt-Thuresson i sitt beslut konstaterar att materialet är ofullständigt så bryr hon sig inte om att varken försöka göra materialet fullständigt och med sanningen mer överenstämmande eller att låta mig yttra mig över alla handlingar i ärendet.

·         Stensfeldt-Thuresson skriver i beslutet att mina djur enligt distriksveterinärstationen i Tomelilla inte behöver veterinärvård i annat än normal omfattning.

·         Stensfeldt-Thuresson hänvisar till en kontroll utförd 2009-12-15. Ingen kontroll utfördes denna dag. Jag har av Emma Hansson, ansvarig tjänsteman, fått kvittens på att man rättat till de felaktiga uppgifterna gällande datumet men Stensfeldt-Thuresson använder sig av ett felaktiga datum i syfte att misskreditera mig.

·         Stensfeldt-Thuresson nämner skaderisker hos köttdjuren i tredje stycket, nionde sidan. Denna skaderisk utgjordes av en planka som djuren tryckt sönder under natten. Myndigheten avkräver mig i princip att jag ska sova hos djuren.

·         Stensfeldt-Thuresson utelämnar att hennes och inspektörernas bedömning från samma tillfälle går isär på ett antal väsentliga punkter. Jag har uppmärksammat Stensfeldt-Thuresson på detta och att myndigheten i o m detta bryter mot 1988:539 Djurskyddsförordningen. Jag har videoupptagning från Stensfeldt-Thuressons besök 20100312 och kan visa på flagranta övertramp och övergrepp. Bland annat tillåter Stensfeldt-Thuresson att Emma Hansson knuffar på ena hästen så att han sätter hovarna i marken som spjärn samtidigt som Sverker Olsson fotograferar hoven i närbild för att få till en lång linje i syfte att få det att verka som att hovvården är eftersatt. Faktum är att Stensfeldt-Thuresson inte bara tillät arrangerade foton. Hon hänvisar även till de kraftigt förljugna uppgifterna i sitt beslut. Stensfeldt-Thuresson tar upp det faktum att jag och mina barn blir förföljda av enskilda inspektörer men lämnar det utan åtgärd och tar efter inspektörernas övergrepp och trakasserier då hon sju meningar senare meddelar att övervägande om omhändertagande även har sänts till min son. Det är fortfarande höljt i dunkel varför man kommunicerar beslut gällande min besättning och mina djur med honom.

·         Stensfeldt-Thuresson beskriver två djur som sjuka för att senare konstatera att allmäntillståndet på djuren inte var påverkat. Vilket är detsamma som friska. Stensfeldt-Thuresson har ej heller hörsammat min begäran med grund i hennes beskrivning klargöra om avhornade djur lider av fantomsmärtor.

·         Stensfeldt-Thuresson tar i beslutet upp och refererar till hennes korrespondens med med vet dr Per Michanek utan att låta mig yttra mig över den samma.

·         Stensfeldt-Thuresson beskriver i fjärde stycket, elfte sidan, att hon prövat och funnit att Emma Hansson grovt förvanskat distr.vet. NN förrättningsunderlag och grovt misskrediterat mig. Men låter ändå lögnerna ligga till grund för ett djurförbud för mig.

·         Stensfeldt-Thuresson tar flertalet gånger upp att inspektörer ljugit, förfalskat såväl egna som andras handlingar och satt rättssäkerheten ur spel. Stensfeldt-Thuresson kan ingalunda ha missat att såväl jag som andra har polisanmält en exklusiv skara av hennes medarbetare för bland annat trakasserier, brott mot djurskyddslagen, brott mot djursskyddsförordningen, tjänstefel, grovt tjänstefel, övergrepp i rättssak osv, är fullt medveten om den massiva kritik som bland annat LRF och tidigare djurskyddsinspektörer framfört mot enskilda inspektörers övergrepp och att hennes egen handläggning av ärendet är så katastrofalt dålig att det är bortom enstaka misstag, utan medvetna fel och avancerade formuleringar i syfte att bringa mig skada och missleda överprövande myndighet.

·         Stensfeldt-Thuresson hänvisar till att 1988:534 2§ säger att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Trots att Stensfeldt-Thuresson redovisar tolv års material, i stort sett allt förljuget, använder hon ordet ”lidande” en enda gång. Huruvida djuren i fråga led eller inte är ännu inte fastslagits av regeringsrätten.

·         Stensfeldt-Thuresson hänvisar till att 1988:534 3§ säger att djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Stall och andra förvaringsutrymmen skall ge djuren tillräckligt utrymme samt hållas rena. Inte en enda gång har det blivit fastställt att mina djur inte fått mat och vatten av god kvalitet. Jag har tvärtom i material jag tillsänt Stensfeldt-Thuresson med mätbara och objektiva fakta bevisat att inspektörernas svepande kritik är förljugen. Inte en enda gång under den tidsperiod Stenfeldt-Thuresson hänvisar till och beskriver har man använt gängse hullbedömning. Tvärtom har man kallat djur med tillväxt långt över nationellt snitt och på gränsen till feta för avmagrade. Stensfeldt-Thuresson tar upp att djurskyddslagen kräver att djuren skall ges tillräckligt utrymme i syfte att låta påskina att jag skulle ha brustit i detta avseende trots att det ingenstans står att läsa om detta.

·         Stensfeldt-Thuresson hänvisar till att 1988:534 4§ säger att djuren skall hållas och skötas i en god djurmilö och på sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Under de tolv år som Stensfeldt-Thuresson redovisar i sitt beslut har jag endast under senvintern 2009/2010 haft djur som varit smutsiga. Jag har berättat varför de var smutsiga men mina uppgifter har, trots att det åligger myndigheten, aldrig tagits med. Vi ska även minnas att den del av mina djur som blivit smutsiga inte var olagligt smutsiga. Vintern var otroligt hård och det blåste in snö i stora mängder i stallet. Jag lade ner ofantligt mycket jobb på att hålla korna rena men erkänner att en del av djuren i kostallet gick från exceptionellt rena till att bli lite smutsiga. Det finns bedömningarnycklar för nedsmutsning av djur och inget av mina djur var otillfredsställande eller olagligt smutsiga. Något som bekräftas av att jag inte ens under vintern 2009/2010 fått anmärkning för smutsiga slaktdjur. Det finns inget i materialet som ens nämner att mina djur inte skulle bete sig naturligt. Tvärtom benämner man dem som otroligt tillgivna och snittåldern på mina mjölkkor är flera gånger det svenska snittet.

·         Stensfeldt-Thuresson redovisar att länsstyrelsen enligt 1988:534 29§ skall meddela djurförbud om jag inte följer beslut utfärdade i enlighet med 1988:534 26§ och som är väsentliga ur djurskyddssynpunkt, allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur, har misshandlat ett djur, har dömts för djurplågeri eller vid upprepade tillfällen dömts för brott mot djurskyddslagen eller dömts för brott mot föreskrifter utfärdade i enlighet med djurskyddslagen eller vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 1988:534 26§. Stensfeldt-Thuresson har trots ett förljuget material från tolv år tillbaka inte kunnat styrka att jag brutit mot några förelägganden, inte kunnat styrka att jag försummat vården eller skötseln av något djur, än mindre att jag allvarligt skulle ha försummat vården eller skötseln av något djur, har inte styrkt att jag misshandlat något djur, inte styrkt att jag dömts för djurplågeri, inte styrkt att jag dömts för brott mot djurskyddslagen, inte styrkt att jag dömts för brott mot föreskrifter meddelade med stöd av djurskyddslagen eller styrkt att jag vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 1988:534 26§. Hon nämner förvisso ord som föreläggande men är fullt medveten om att två av tre inte är fattade med stöd av 26§. Jag har dessutom ingalunda brutit mot något av dem, oavsett legitimiteten i deras tillkomst.

·         Stensfeldt-Thuresson tar själv upp ett resonemang som styrker mina påståenden om att jag blir trakasserad av enskilda inspektörer då hon i beslutet konstaterar att jag blivit inspekterad av minst tolv olika handläggare men att endast tre av dessa riktar kritik mot mig. Detta till trots beslutar hon om djurförbud för mig.

·         Stensfeldt-Thuresson instämmer i vet med dr Per Michaneks bedömning att man blir imponerad av mina djur men väljer ändå att belägga mig med djurförbud.

·         Stensfeldt-Thuresson menar att kontrollmyndigheten har till uppgift att se till djurens bästa då hon är fullt medveten om att kontrollmyndigheten medvetet och med uppsåt att skada mig och mina djur fördröjer ombyggnationer och förbättringar och att de 46 djur kontrollmyndigheten omhändertog maj 2009 inte fick det bättre. Djuren fick det i polisens vård avgjort och bevisligen sämre. Värt att notera är att det är länsstyrelsen som ansvarade för djurens välfärd under tiden de var omhändertagna. Material som bortom tvivel bevisar att djuren som blev omhändertagna fick det sämre utom min vård har bland annat kommit lagman Gunilla Hedesten Nordin tillhanda i tidigare ärende.

·         Stensfeldt-Thuresson påstår att jag trots upprepade inspektioner, muntliga och skriftliga råd samt upprepade förelägganden inte rättat till brister. Jag har vid enstaka tillfällen frågat inspektörerna om råd och då fått till svar att ”Vi är ingen jävla rådgivningsfirma” trots att det åligger myndigheten att enligt 1988:534 24§ bistå mig med råd. Jag har inte heller sett de skriftliga råd Stensfeldt-Thuresson menar att jag inte tagit till mig. De ”upprepade föreläggandena” har jag bevisligen aldrig brutit mot. Stensfeldt-Thuresson är tvärtom fullt medveten om att Emma Hansson själv avslutat ärendet med dessa ”upprepade förelägganden” december 2008, att det är fullständigt omöjligt för mig att bryta mot förelägganden som är avslutade och icke verksamma och låter Emma Hansson fortsätta ljuga och påstå att jag skulle bryta mot förelägganden som inte existerar.

·         Stensfeldt-Thuresson försöker missleda överprövande myndighet genom att först i redogörelsen för beslutet redovisa att länsstyrelsen ska meddela djurförbud om jag bryter mot förelägganden utfärdade i enlighet med 1988:534 26§ och sedan i beslutet, sista stycket, trettonde sidan, inte längre skriva att dessa ”upprepade förelägganden” är beslutade i enlighet med 1988:534 26§ utan benämner dem med nid och uppsåt enbart som förelägganden i syfte att få det att verka som att jag brutit mot djurskyddslagen. Detta förfarande är en grov kränkning av såväl mig som den lag både jag och Stensfeldt-Thuresson ska följa och förvaltningsrätt.

·         Stensfeldt-Thuresson knyter samman säcken med att jag sällan har tagit till mig myndighetens påpekanden. Hon har således gjort enstaka inspektörers skymfningar av mig och min familj, mina rådgivare och kollegor, de lögner och övergrepp som begåtts och de hån och kränkningar jag fått utstå till att vara myndighetens och inte bara enstaka inspektörers. Stensfeldt-Thuresson försöker återigen missleda överprövande myndighet genom att utelämna att påpekandena inte varit enligt djurskyddslagen, utan kallar dem bara för påpekanden. Hon skriver vidare att jag tolkat dessa skymfningar och övergrepp som förföljelse mot min person. Jag kan inte tolka krav som inte har stöd i lagen eller nedsättande kommentarer om min sons utseende eller mitt intellekt  som annat än just förföljelse. Dock har Stensfeldt-Thuresson rätt i att jag inte kommer ha förståelse för dylika övergrepp i framtiden heller. Stensfeldt-Thuresson belägger alltså mig med djurförbud för att jag inte tar till mig kritik som inte är utfärdad enligt djurskyddslagen och för att jag tolkar nedlåtande kommentarer om mitt intellekt som förföljelse.

Stensfeldt-Thuresson nämner inte det material omfattande mer än 200 sidor och en DVD med bilder som jag tillsänt henne i mer än någon enstaka mening. Mitt första yttrande i fallet omfattade 152 sidor och en DVD benämns i en enda intetsägande mening. Stensfeldt-Thuresson har gjort utfästelser hon sedan brutit mot, grovt åsidosatt min rättsäkerhet genom att inte läsa igenom det material jag tillsänt henne och låtit sig missledas alternativ aktivt deltagit i de övergrepp och förföljelser några enstaka inspektörer hängivit sig åt. Trots att material och skeenden i ärendet till stor del är polisanmält, inspektörer och den länsassessor som fattat beslutet tillsammans med Stensfeldt-Thuresson är polisanmälda och att man ingalunda styrkt att det skulle finnas anledning at belägga mig med djurförbud har man inte utnyttjat möjligheten att enligt 1988:539 74§ besluta att beslutet ska träda i kraft samtidigt som det vinner laga kraft. Man är medvetna om det rättsosäkra läget och försöker bringa mig skada genom att låta beslutet träda i kraft omedelbart även om det blir överklagat och försöker missleda överprövande myndighet genom att välja formuleringar i beslutet med stor omsorg. Stensfeldt-Thuresson har således grovt åsidosatt vad som gäller för tjänsten.

Som Stensfeldt-Thuresson konstaterar så är det endast ett fåtal inspektörer som framfört negativ kritik mot mig om min besättning. Då min kompetens tillmätts allt mindre förtroende har jag anlitat de mest erfarna och kunniga människor som går att uppbringa. Gunnel Jönsson, Kerstin Fredlund och Per Michanek är några av dessa synnerligen kompetenta människor som alla givit mig mycket goda vitsord, jag har genomgående och konsekvent fått mycket goda ord om mina djur av såväl kollegor, uppköpare som rådgivare och allmoge. Dessutom har jag genom min familj och umgängeskrets fått ta del av mycket god rådgivning och goda vitsord. Bland annat kan nämnas att en dotter erhåller sin legitimation som veterinär under innevarande år, närmaste granne är en mycket kunnig distriktsveterinär och jag har en bror som fungerat som lärare vid hovslagarskolan i Skara. Då ett fåtal inspektörer tecknat en bild som varit den omvända mot alla kompetenta människor givit mig har jag levt i någon form av tomrum och inte riktigt vetat vilka jag skulle lyssna på. För djurens skull har jag låtit djurens väl gå före enskilda inspektörers makt och kontraproduktiva, rent av hälsovådliga, krav.

Ständigt och återkommande fel i samtliga protokoll, skrivelser och korrespondens har under åren tagit mycket energi och tid för att rätta och jag kommer vid muntlig förhandling inför förvaltningsrätten visa att såväl muntliga som skriftliga synpunkter saknas i materialet. Detta trots kvitto från myndigheten att de lagts till handlingarna.

Stensfeldt-Thuresson skriver i beslutet att belägga mig med djurförbud att mina rekryteringsdjur var ojämna i hull och ålder. Påståendet att djuren skulle vara ojämna i hull är förvisso lögn men spelar i dynamiken mindre roll då hon ingalunda finner att något av djuren var olagligt eller ohälsosamt avvikande i hull. Att belägga mig med djurförbud bland annat för att mina rekryteringsdjur varierar i ålder innebär att man, om man avser följa djurskyddsförordningens garanti om lika bedömning, belägga samtliga djurhållare med mer än en generation djur i besättningen. Själva funktionen med rekryteringsdjur är att de i o m under året kontinuerlig kalvning ska variera i ålder. Hos mig såväl som andra och att man har rekryteringsdjur från nyfödda till kvigor som ska kalva in och bli mjölkkor.

Jag har tidigare nämnt att man inte en enda gång under tolv år använt de vedertagna metoder för hullbedömning som finns att tillgå och som om man haft ambition att följa lagen skulle använda. Det är helt omöjligt för mig, rådgivare och andra inspektörer att bedöma om läget för något djur är bättre eller sämre när enstaka inspektörer använder sig att klyschan ”ojämna i hull”. Utan att ens nämna om någon skulle vara ohälsosamt eller olagligt avvikande. Det är faktum att jag sedan 2002 har de friskaste kalvar och den lägsta kalvdödlighet som bara går att uppnå.

Stensfeldt-Thuresson tar inte heller upp de grova och synnerligen kännbara felbedömningarna Emma Hansson stod för under 2008.

Jag ämnar vid muntlig förhandling inför förvaltningsrätten visa på de korrekta omständigheterna i min djurhållning. Ävenledes ämnar jag visa på förekommande oegentligheter och synnerligen allvarliga överträdelser avseende veterinärutlåtanden och inspektörernas refererande av de samma och länsveterinärens grova övertramp i o m beslutet att belägga mig med djurförbud. Med biträde av mångårig kvalitetsrådgivare och tidigare medlemsansvarige vid Skånemejerier avser jag visa på min djurhållnings höga kvalitet under de år som de nu polisanmälda inspektörerna misskött djurskyddskontrollen hos mig.

Vi ska även minnas att inspektörerna är polisanmälda på grund av de trakasserier och förföljelser jag och mina nära fått utstå och att länsveterinären grovt åsidosatt vad som gäller för tjänsten. Inspektörerna är enligt uppgift satta i husarrest och får inte köra ut på inspektion efter de övergrepp de begått under kontroller samt under handläggning av till dessa relevant material. Jag är glad att jag kan lyckas under den press som jag utsätts för, inte helt olik kristallnatten, år efter år av olika och professionella bedömare lyckas hålla mina djur rena, friska, välgödda och tillgivna. Jag vet idag att det inte är alla som lyckas med detta och slutar som en tragisk rubrik i tidningen framtvingad av inspektörer med ingen eller ringa utbildning, avsaknad av kunskap om såväl djur, djurskyddslag, djurskyddsförordning, straffrätt, processrätt, förvaltningslag som arkivlag och känsla för sina medmänniskor.

Med ovan anförda samt det material jag tidigare tillsänt förvaltningsrätten begära om inhibition, att beslutet om djurförbud undanröjs samt att länsstyrelsen i Skåne fråntas tillsynsansvaret och att distriktsveterinärstationen i Tomelilla förordnas som tillsynsmyndighet.

Jag förstår om förvaltningsrätten spontant inte anser sig ha kompetens att tillgodogöra sig informationen under ett studiebesök hos mig och mina djur men då det inte är nyanser eller tolkningar av djurskyddslagen, utan fullständigt förljugna uppgifter från myndigheten krävs det inget djuröga för att med lätthet kunna konstatera att jag är utsatt för en lång rad övergrepp från ett litet antal inspektörer. Jag kan garantera att förvaltningsrätten kommer få se en mycket god djurhållning. Jag tillstår dock att jag i vissa avseenden varit aningen okonventionell då jag inte alltid piskat djuren till maximal avkastning, men mina djur har alltid betytt mycket för mig och jag umgås hellre med femton år gamla fullt friska kor är gör som snittbonden i Sverige och har slitit ut korna vid fyra och ett halvt års ålder.

I måndags lämnade jag in polisanmälan för grovt tjänstefel mot Björn Risinger, länsöverdirektör, och Christina Håhus, chef för landsbygdsenheten och Eva Fjelkner, chef för förvaltningsjuridiska enheten, för grovt tjänstefel, djurskyddsinspektörerna Sverker Olsson och Emma Hansson för grovt tjänstefel, grovt övergrepp i rättssak samt anstiftan till grovt övergrepp i rättssak samt länsassessorn Eva Johansson för grovt tjänstefel och grovt övergrepp i rättssak. Med bilagor var anmälan nästan 70 sidor och innehöll även en DVD med 157 bilder på mina djur. Istället för att göra ett orimligt långt blogginlägg sammanfattar jag polisanmälan till er. Det är inte bara jag och min familj som farit illa av inspektörernas framfart men jag tar bara upp det jag kan vidimera med det material jag själv har.


” Risinger och Håhus har varit fullt insatta i situationen på djurskydds- och veterinärenheten. De har bevisligen mottagit alla skrivelser både jag och min far, samt även andra illa behandlade djurägare, tillsänt olika delar av länsstyrelsen, JO, förvaltningsrätten i Malmö, regeringsrätten osv samt tankar och konkreta förslag på hur myndigheten och medborgarna ska kunna fortsätta leva tillsammans och börja om från början. Trots att Risinger och Håhus förstått situationens allvar, de övergrepp deras underlydande begått samt de ofattbara konsekvenser detta får för såväl mig som mina djur har de ingalunda agerat. Tvärtom har jag fått uppfattningen att de ivrigt hejat på dessa övergrepp på mig, mina djur och mina nära. Vi har nu en situation i Skåne i vilken ledningen är fullt medveten om att människor och djur far illa, att inspektörer godtyckligt och lättvinnligt omhändertar full friska djur, att människor har snaran färdigknuten och står i begrepp att ända sina liv, att människor får sina djur omhändertagna för att de varit och handlat, att inspektörerna och minst en länsassessor ljuger och falsifierar, samtidigt som antalet kontroller sjunker så ökar antalet omhändertaganden, vilket är det yttersta myndigheten har att ta till om inget annat hjälper, lavinartat.”

Jag har spaltat upp datum för datum vad och på vilket sätt som Risinger och Håhus har fått ta del av material som visar på missförhållandena inom enheten. Jag har läskvitto på varje mail. Det enda som saknas, och som jag nu polisanmält dem för ät deras totala avsaknad av agerande för att rätta till missförhållandena.

” Håhus, Risinger samt Fjelkner har trots fullständig vetskap om inspektörernas övergrepp i tjänsten, de polisanmälningar, JO-anmälningar, skrivelser och annat som följt efter inspektörernas agerande avstått från att agera och således skadat såväl mig, mina djur, mina nära samt förvaltningen. Omfattningen på det material som de fått ta del av i vilket det med såväl den egna myndighetens som andras material bevisas att inspektörernas beteende är långt utanför vad lagen tillåter samt de konsekvenser detta får för den enskilde är så omfattande att man inte kan skylla deras beteende på oaktsamhet. Risinger och Håhus, men även Fjelkner, har med uppsåt grovt åsidosatt vad som gäller för tjänsten. Beaktande den av Håhus och Risinger subventionerade pogromen jag och mina är utsatt för förstår jag mycket väl hur judarna kände sig i nazityskland. Det är förvisso starka ord men jag befinner mig i en situation i vilken människor jag polisanmält för trakasserier och övergrepp i rättssak kan beordra polisen att med våld bringa mig skada.”

”20100130 anmäler jag Emma Hansson och Peter Stenberg till JO. Emma Hansson får kritik för brott mot 16§ förvaltningslagen. Ingen synlig åtgärd från ledningens sida.

20100312 uppmärksammade jag via telefonsamtal Christina Håhus och Björn Risinger via hans sekreterare att jag på grund av de problem jag hade med Sverker Olsson och Emma Hansson avsåg polisanmäla Hansson och Olsson. Bortsett från att jag och Håhus bestämmer att vi ska ha ett möte under vilket några djurägare som också blivit trakasserade ska få berätta om övergreppen ingen synlig åtgärd från ledningens sida.

20100316 försöker Hansson och Olsson skrämma mig till tystnad genom att hota att omhänderta min fars djur. Min far kontaktar Håhus och berättar om de trakasserier och övergrepp som skett i länsstyrelsens regi samt att han nu avser polisanmäla de inspektörer som trakasserat honom. Ingen synlig åtgärd från ledningens sida.

20100316 mailar min far Risinger, Håhus samt länsveterinären Eva Stenfelt-Thuresson och meddelar att han avser polisanmäla länsstyrelsemedarbetare. Han bland annat hänvisar till tidigare insända skrivelser vilka visar att inspektörerna ljuger och meddelar att han har såväl ljud- som videoupptagningar från inspektörernas besök och att Håhus och Risinger är välkomna att tillsammans med min far gå igenom materialet samt då gärna också titta på hans djur. Ingen åtgärd från ledningen.

20100317 begär min far förlängd yttrandetid eftersom jag som hjälper honom skriva en del av hans skrivelser har hamnat på sjukhus. Begäran avslås på grund av att djuren riskerar lida om de förlänger yttrandetiden. Det har snart gått fem veckor sedan hans yttrandetid gick ut och han har fortfarande inte fått något beslut, så förfarandet att med djurskyddsskäl som grund ange en oanständigt kort yttrandetid och sedan inte besluta måste prövas. Han bifogar även min polisanmälan till Håhus, Risinger och Stensfelt-Thuresson samt meddelar att hans polisanmälan kommer in under dagen. Ingen åtgärd från ledningen.

20100317 mailar min far sin polisanmälan mot länsstyrelsemedarbetare till Risinger, Håhus, Göran Tunhammar, Stensfelt-Thuresson samt Eskil Erlandsson, jordbruksminister. Ingen åtgärd eller svar.

20100318 mailar min far Håhus, Risinger, Stensfelt-Thuresson, Tunhammar sam Erlandsson att han veterinär ute och gått igenom hans djurhållning och att denna inte funnit något negativt samt bifogar sin kompletterande polisanmälan. Ingen åtgärd eller svar.

20100320 mailar min far Håhus, Risinger, Tunhammar, Erlandsson samt Stenfelt-Thuresson kopia på ny polisanmälan mot länsstyrelseanställda samt ett litet brev i vilket han uttrycker sin besvikelse över att Håhus inte nappat på hans förslag om konstruktiva lösningar. Ingen åtgärd eller svar.

20103020 mailar min far även Stenfelt-Thuresson om inspektörernas lögner och länsstyrelsens dåliga ärendehantering. Stensfelt-Thuresson prövar och finner att Emma Hansson förfalskat Ylva Lannges bedömning. Ingen vidare åtgärd.

20100321 mailar min far sitt yttrande med bilder på före och omhändertagandet av några av hans djur 2009, utskrift ur miljöförbundet Österlens register vilket klart och tydlig visar att Emma Hansson ljuger och att det inte går att hänvisa till ett avslutat ärende när man vill omhänderta hans djur. Trots att materialet som gått till både Tunhammar, Risinger, Håhus, Elandsson samt Stenfelt-Thuresson visar flagranta övergrepp från länsstyrelseanställda och tydlig visar att dessa använder djurs välfärd och välmående i ett angrepp på min far sker ingen åtgärd från ledningens sida. Håhus, Tunhammar, Erlandsson och Stensfelt-Thuresson är alltså fullt medvetna om att bevisligen ljuger och att lögnerna är till för att skada min far och mig. Detta till trots sker ingen åtgärd.

20100322 mailar min far kopia på sin begäran om inhibition till Håhus, Risinger, Tunhammar och Erlandsson. Trots att materialet visar grava missförhållanden på länsstyrelsen samt att djur allvarligt riskerar att fara illa om länsstyrelsen skulle besluta att omhänderta hans djur syns ingen åtgärd från ledningen.

20100322 vidarebefordrar min far utlåtande från Per Michanek veterinärmedicinsk doktor i husdjurens närmiljö efter fullståndig genomgång av djurhållningen till Håhus, Risinger, Erlandsson, Tunhammar och Stendfelt-Thuresson. Trots att en av Sveriges främsta veterinärer, dessutom med spetskunskap i husdjurens närmiljö, inte håller med den förljugna bild vissa länsstyrelseanställda tecknar syns ingen åtgärd från ledningen.

20100324 mailar min far Håhus och pekar på uppenbara och bevisade lögner och övertramp från länsstyrelsens sida. Ingen åtgärd från Håhus.

20100325 mailar min far de senaste skrivelserna vilka alla pekar på flagranta övertramp och lögner från länsstyrelsen till Håhus, Risinger, Tunhammar och Erlandsson. Inge åtgärd från ledningen.

20100325 mottar jag ett övervägande från undertecknat länsassessor Eva Johansson i vilket man kan läsa att man överväger att omhänderta mina djur på grund  av att det 2005 riktats förelägganden mot min far. Turerna kring både föreläggande, min relation till min fars djur och så vidare beskrivs ingående i bilagorna. Jag ber via mail chefjuristen Per Almström rätta till felet. Eva Fjelkner svarar. Kopia går bland annat till Håhus, Risinger samt Emma Hansson och Sverker Olsson. Fjelkner håller alltså de två inspektörer som jag polisanmält och som utåt är satta i, som media uttrycker det, husarrest underrättade i ett fall som de omöjligen kan vara delaktiga i på grund av min polisanmälan mot dem. Det stör således inte Fjelkner att Hansson och Olsson kan fortsätta sina övergrepp mot mig och mina familj. Trots att man i praktiken gett mig en arbetsdag att lämna in ett yttrande i ett ärende i vilket jag inte fått yttra mig över allt material, ljuger kring skälen att omhänderta mina djur, falsifierar dokument, och allvarligt kränker mig lämnar jag in ett första yttrande och en begäran om förlängd yttrandetid. Jag har fortfarande inte fått svar på min begäran om förlängd yttrandetid. Detta förfarande är även JO-anmält.

20100328 mailar jag Håhus om mötet vi ska ha. Jag uppmärksammar henne i mitt mail på att hennes underställda ljuger för henne. Inget svar. Ingen åtgärd.

20100329 mailar jag Malin Engdahl kontrollchef på jordbruksverket om att jordbruksdepartementet vill att hon ska vara med på träffen mellan djurägare och Håhus. Bifogar även ett omfattande material som tydligt visar på missförhållandena inom länsstyrelsen i Skåne. Inget svar.

20100329 Jag kontaktar Per Almström och efter hens inrådan har jag ett långt samtal med internrevisorn Håkan Malmer. Efter telefonkontakt tillsänder jag Malmer samma dokument som jag tillsänt Engdahl. Sänder även samma dokument till Bo Strömgren. Ingen åtgärd från lednigen.

20100330 mailar jag Håhus om vår träff. Jag betonar att ingen av djurägarna jag samlat till träffen är intresserade av att punkt för punkt gå igenom länsstyrelsens fel och trycka detta i ansiktet på henne eller motsätter sig kontroll. De vill med nya människor från länsstyrelsen ta nya tag och börja om. Inget svar från Håhus.

20100406 mailar jag mer material som visar grava missförhållanden på länsstyrelsen till Håkan Malmer. Materialet är skrivet av en dam utanför Skurup och innehåller bland annat polisanmälan mot länsstyrelsemedarbetare och ett öppet brev om missförhållandena inom myndigheten.

20100408 mailar jag Malin Engdahl, Håkan Malmer och Christina Håhus och ber dem återkomma med dagar de kan så att vi kan få till stånd träffen djurägare – länsstyrelse. Trots att det var Håhus som föreslog träffen svarar ingen på mitt mail.

20100412 mailar jag Håhus, Malmer, Risinger och Göran Tunhammar min senaste JO-anmälan mot länsstyrelsen. Inget åtgärd från ledningen.”

”Johanssons övervägande är bara ett led i Hanssons och Olssons trakasserier av mig, skälen Johansson anger är uppgifter som dels är tagna rakt ur luften och dels grunden till min polisanmälan mot Olsson och Hansson. Hansson och Olsson har alltså förmått Johansson att grovt åsidosätta vad som gäller för tjänsten när hon hotar att omhänderta mina djur med grund i rena falsarier. Hon ändrar i ordalydelsen i redan utsända dokument, från att man överväger att omhänderta de djur min far äger till att man överväger att omhänderta de djur han håller, för att komma åt mig. Detta förfarande är noggrant beskrivet i mitt yttrande daterat 20100328 och det är med myndighetens eget material bevisat att hon ljuger. Det är uppenbart och bevisat att de nu polisanmälda har ett uppenbart intresse att beslut rörande mig och mina nära går en viss väg och jag har även anmält dessa för jäv.

Jag har även meddelat Mats Odell som är ansvarigt stadsråd att länsöverdirektören vid länsstyrelsen i Skåne kommer bli polisanmäld för grovt tjänstefel.

Bifogat finns material rörande ärendet samt en DVD med bilder på, med viss reservation för att jag missat någon, bilder på samtliga mina djur vilka visar att mina djur måra bra och att länsstyrelsen använder mina djur och deras välfärd och hälsa som slagträ i ett generalangrepp mot mig och min familj.”

Jag har även hos åklagaren i Malmö begärt att de jag nu polisanmält ska beläggas med djurförbud då det, som jag ser det, är ställt bortom rimligt tvivel att de kommer begå nya brott i sina kontakter med mig. Får jag igenom min begäran blir jag nog fan världsunik.

Kan även meddela att min far fått djurförbud. Jag har viktigare saker för mig och har bara skummat igenom det men om vi bortser från att man kört runt bland traktens betesdjur och påstått att han äger dem, falsifierar och ljuger hej vilt, så kan man läsa att det inte är något fel på djuren. Han får djurförbud för att han inte tagit till sig inspektörernas kritik. En handling som han står till. Kruxet för lst är att om man ska belägga någon med djurförbud så ska det vara för att denne inte tagit till sig kritik enligt djurskyddslagen. Eftersom jag i beslutet kunde läsa att djuren är extremt fina och att det är väldigt sällan man ser så fina djur, att djurskyddslagen handlar om att djur ska ha det bra och att om han tagit till sig den kritik han fått (bland annat att kalvar kan skada sig när de dricker vatten) så skulle djuren fått det sämre. Kritiken har således inte varit enligt djurskyddslagen  och min far har således inte haft skyldighet att ta den till sig. Nu har förvisso kritik mot djuren varit det lilla, inte ens inkompetenta inspektörer med ett horn i sidan till honom har kunnat anmärka på djuren, utan den mesta kritiken har handlat om att farsan är dum i huvudet och att jag ser konstig ut. Att han inte tar till sig sådan kritik är alltså skäl att belägga honom med djurförbud.

När det gäller kritiken mot mitt utseende så ska vi minnas att min far aldrig blivit tillskriven samma defekter och att det då rimligtvis är min mors fel.

Han kommer lämna in överklagan och begäran om verkställighetsförbud, och jag vet redan vilka som kommer biträda honom. Spännande…

Kan någon av er som läser det här sätta er in i sitsen att maktfullkomliga människor som ställer sig utanför lagen kan beordra polisen att bringa er skada och ingen gör någonting.?

Jag JO-anmälde ju länsstyrelsen i Skåne för att inte ha fattat beslut i så enkla frågor som min begäran om förlängd yttrandetid, ni minns kanske att de gav mig i praktiken en arbetsdag att yttra mig över deras övervägande att omhänderta mina djur, och inte heller ha beslutat i själva omhändertagandefrågan. Nu kan de i och för sig inte besluta annat än att inte omhänderta mina djur eftersom deras skäl saknar stöd i lagen och eftersom de inte gett mig tillfälle att yttra mig över allt material i ärendet. Dessutom är ju inspektörerna polisanmälda bland annat för att ha presenterat de lögner som assessorn anger som skäl för att eventuellt omhänderta mina djur. Polis och åklagare har ännu inte tagit ställning till hur de ska göra med min polisanmälan och så länge den inte är nerlagd så är det övergrepp i rättssak och anstiftan till detsamma om någon från myndigheten skulle besluta om repressiva åtgärder mot mig. Jag siktar givetvis på att de ska bli fällda.

De kan som sagt inte besluta att omhänderta mina djur men jag litar inte riktigt på pajasarna. De har ju inte följt lagen innan.

Mer intressant läsning.


Kan för övrigt meddela att jag är nedstämd idag. Jag trodde att ledningen inte var jättemedveten om enskilda inspektörers övergrepp men i takt med att allt fler vågar berätta om sina upplevelser så står det bara än mer klart att cheferna inte kan ha missat missförhållandena och sina undersåtars övergrepp på medborgarna och deras djur. De har vetat men inte brytt sig. Inte brytt sig om att människor farit och far extremt illa.

Så sent som idag pratade jag med damen vars polisanmälan jag lade upp på bloggen igår. Hon hade pratat med Risinger, länsöverdirektör på lst i Skåne, om alla de fel och lögner som hans undersåtar gjort sig skyldiga till och vilka konsekvenser det fått för hennes liv. Han brydde sig inte. Han var ovillig att med nya människor från myndigeten ta nya tag tillsammans med damen och se till att ingen, varken djur eller människor for illa. Jag vet inte ens om han svarade när damen berättade att hon inte orkade gå igenom ett eventuellt omhändertagande fler gånger, utan skulle i så fall ta livet av sig. 

I normalfallet så brukar jag inte tro människor som hotar att ta livet av sig verkligen kommer genomföra det om något skulle gå dem emot men i det här fallet tvivlar jag inte. Det finns fler som blivit utsatta för samma sak från enskilda inspektörer som förmedlat samma känsla som damen gjorde idag, beskrivit inspektörernas övergrepp på samma vis och haft samma tankar om sitt eget liv.

Det är kusligt att höra en människa berätta att hon tar livet av sig om inspektörerna kommer fler gånger och veta att hon talar sanning. Jag kan känna viss vanmakt bestörtan medan de som kan göra något åt saken verkar vara likgiltiga. De blir hellre lurade och låter människor och djur fara illa än att ta avstånd från lögnerna och övergreppen.

Malin Engdal, som jag för övrigt pratat med och som vet att inspektörer i Skåne omhändertar fullt friska djur och ställer krav som inte finns i lagen, kontrollchef på SJV, berättar idag i Land lantbruk att om lantbrukaren inte deltar i djurskyddskontrollen så blir han av med 100% av gårdsstödet. Om vi bortser från att det här ekonomiska tvånget bara går att lägga på lantbrukare, inte de som äger hundar eller nymfparakiter, och således gör skillnad på skillnad på medborgarna (SJV kan hävda hur mycket de vill att lantbrukarna gått med på att delta vid kontroll eftersom de söker gårdsstöd men de lagar som skyddar medborgarna från sånt här trams är inte dispositiva och kan inte avtalas bort)

Om bonden är hos läkaren, bortrest, på utflykt med barnen, plöjer ner gödsel, tar hand om en sjuk ko osv, och inte kan eller vill släppa in inspektörerna just då så blir han/hon av med hela sin förtjänst det året. Minst. Detta trots att man i djurskyddslagens 27§ kan läsa att kontrollmyndighet har på begäran rätt att ges tillträde till för djurhållningen relevanta handlingar och lokaler. Vi tar det en gång till: På begäran rätt att GES tillträde. Det får alltså INTE TA SIG TILLTÄRDE. Lagen är skittydlig. Inspektörerna ska inkomma med en begäran hos bonden att få gå in, lantbrukare får inte säga nej eftersom han/hon är skyldig att ge dem tillträde. Dock står det inte att tillträde ska ges förbehållslöst och inte att det ska ske omedelbart. Jag har läst proppen också. Det finns ingenting som motsäger min uppfattning.

Det är således upp till bonden att bestämma när kontroll ska ske. Säger han nej är det nej och djurskyddslagen säger också att inspektörerna INTE FÅR FÖRETA INSPEKTION I LÅSTA UTRYMMEN ELLER OM DJURÄGAREN SÄGER NEJ. Vidare säger Malin Engdal att inspektörerna kan ringa polisen för att de ska bistå med handräckning om lantbrukaren säger nej. Djurskyddslagen säger att de SKA ringa polisen om de vill gå in i stängda stallar, titta in genom fönster i boningshus eller för att flytta på en trilskande djurägare.

Jag har skrivit om detta tidigare. Och jag förstår fortfarande inte hur man i en rättstat som Sverige låter påskina sig vara kan tillåta att en pogrom av rang bara får fortsätta och att människor aldrig får åka hemifrån eftersom samhället kräver att de ständigt ska vara hemma så att de kan ge myndigheten fullt tillträde till sina hem trots att det inte ens finns minsta lilla misstanke om missförhållanden.

Eftersom Malin Engdahl på departementets order ska vara med på den träff jag ordnat med några djurägare som blivit utsatta för inspektörernas lögner och övergrepp och ledningen för LST i Skåne så kan jag ju diskutera detta med henne då.

En dams polisanmälan mot några, för de som löser min blogg välkända, inspektörer:



Skickat för kännedom till följande:

Statsminister Fredrik Reinfeldt

Jordbruksdepartementet

Jordbruksminister Eskil Erlandsson

Landshövding Göran Tunhammar

Länsdirektör Björn Risinger

Länsstyrelsens Djurskydds och Veterinärenhet i Skåne

Justitieombudsmannen (även sänd som anmälan)

Landshövding Eva Eriksson

Tidningar: Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Ystads Allehanda, Kvällsposten, Aftonbladet.

TV: Sydnytt, Tv 4, Tv 3, Sveriges Television Aktuellt, Rapport. Uppdrag Granskning m.fl.

Lokala Politiker och andra politiker som engagerar sig i djurskydd.

Varmlösa 20100331

POLISANMÄLAN

Jag vill härmed polisanmäla Länsstyrelsens Djurskydds och veterinärenhet i Skåne och deras inspektörer Emma Hansson och Sverker Olssonför brott mot nedanstående lagar.

Djurskyddslagen. (1988:534) följande paragrafer:

§2 Djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande

§3 Djur skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Foder och vatten skall vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras

Stall och andra förvaringsutrymmen skall hållas rena

§4 Djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

§5 djur får inte överansträngas. Inte heller får de agas eller drivas på med redskap som lätt kan såra eller på annat sätt skada djuret.

§9 Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, skall djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär eller andra åtgärder vidtas om inte djuret måste avlivas.

Djurskyddsmyndighetens författningssamling DFS 2007:5 Saknr L100

Kap 1

§5 Djur skall normalt ses till minst en gång dagligen. Nyfödda, sjuka eller skadade djur som beter sig onormalt oftare. Detsamma gäller för högdräktiga djur, särskilt vid tiden kring förlossning

§7 Djur skall hållas tillfredsställande rena

§13 Liggytor ska hållas rena och torra samt vara anpassade efter djurslag och stallklimat

§28 Djur skall dagligen ges foder av lämplig struktur. Fodergivan ska garantera en tillräcklig allsidig och välbalanserad näringstillförsel.

§29 Djur skall få dricksvatten minst två gånger per dygn om inte annat anges i denna författning

§30 Stallutrymmen skall rengöras minst en gång dagligen

§31 Strömedel ska vara av lämplig typ och ha god hygienisk kvalitet.

§37 Vid drivning ska djuren hanteras lugnt. Djuren ska ha tillräckligt med utrymme för att kunna förflytta sig. Djuren ska tydligt kunna uppfatta drivvägen

Kap 2

§6 Nyfödda kalvar ska få råmjölk snarast möjligt, dock senast sex timmar efter födsel.

§7 vid mycket varm väderlek samt vid sjukdom skall kalvar ha ständig tillgång till dricksvatten.

§8 Kalvar skall utfodras minst två gånger dagligen.

§9 Kalvar skall senast från och med två veckors ålder ha fri tillgång till grovfoder

§10 Kalvar som hålls inomhus ska ses till minst två gångerr om dagen.

Kap 3

§5 Grisar skall ha fri tillgång till vatten

DFS2007:6 L 101 Hästar

Kap 4

§1 punkt 4 utfodring med lämpligt foder så att djuren inte blir över eller underviktiga i förhållande till sitt användningsområde.

§3 Hästar skall ha fri tillgång till vatten eller ges möjlighet att dricka sig otörstiga minst två gånger per dag jämnt fördelat.

Kap 5

§1 Hästar skall dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter

§2 Rastning av hästar skall ske utomhus i rast eller beteshagar.

DFS 2007:2 Kap 5

§1 Den som utför offentlig kontroll skall minimera risken för smittspridning

I Jordbruksverkets kontrollvägledning för djurskydd:

Anges att man bör använda skyddskläder tex. Ren overall och överdrag på skor.

SJV FS 2008:67 saknr L44

§12 Kontrollobjektet skall få del av kontrollrapporten så snart som möjligt efter kontrollen

§10 Den personal som utför offentlig kontroll skall ha behövlig kompetens inom följande områden 1 Djurskyddslagstiftningen 2 Bedömning av bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen

Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) Nr 882/2004 avdelning 2 kapitel 2 artikel 4

Punkt 2b tillse att det inte föreligger någon intressekonflikt för den personal som utför den offentliga kontrollen.

Punkt 4 De behöriga myndigheterna skall säkerställa den offentliga kontrollens opartiskhet, kvalitet och enhetlighet på alla nivåer. De kriterier som är förtecknade i punkt 2 måste fullt ut respekteras av varje myndighet som tilldelats befogenhet att genomföra offentliga kontroller.

Punkt 6 De behöriga myndigheterna skall utföra interna revisioner eller låta utföra externa revisioner och skall med beaktande av resultaten vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de uppfyller målen i denna förordning. Dessa revisioner skall bli föremål för oberoende granskning och genomföras på ett sätt som tillåter insyn.

Artikel 5

Punkt 2 b iii) Den behöriga myndigheten får delegera vissa uppgifter till ett särskilt kontrollorgan endast om detta är opartiskt och fritt från intressekonflikter när det gäller utövandet av de uppgifter som har delegerats.

Artikel 54 punkt 1

Om den behöriga myndigheten konstaterar bristande efterlevnad skall den vidta åtgärder för att se till att företagaren avhjälper situationen. När den behöriga myndigheten beslutar vilken åtgärd som skall vidtas skall den ta hänsyn till den bristande efterlevnadens art och om företagaren tidigare visat prov på bristande efterlevnad

Förvaltningslag (1986:223)

§11 JÄV punkt 5 Den som skall handlägga ett ärende är jävig om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

§12 den som är jävig får inte handlägga ärendet. Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, skall självmant ge det tillkänna.

Djurskyddslagen(1988:534)

§27 En kontrollmyndighet och ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen har i den utsträckning som det behövs för kontrollen rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller som berör djurhållningen och där besiktiga djuren.

2 kap. grundläggande fri- och rättigheter

§6 Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot husrannsakan och liknande intrång.

§18 Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna

Ovanstående lagar har Länsstyrelsen och dess djurskyddsinspektörer brutet emot då de omhändertog mina djur den 28 maj 2009. Samt avseende besöken den 24 februari och den 26 februari 2009. Och besöket den 5 februari 2010.

Det övergripande ansvaret för djurens välbefinnande åligger Länsstyrelsen och den tillsyns skyldighet de har.

Då Länsstyrelsen omhändertog mina djur under förevändning att de var i akut behov av veterinärvård och att de utsattes för lidande, borde de tillsätt att det gjordes åtgärder för att förbättra de brister som de angav, och inte lämna djuren utan åtgärd i nästan tre veckor, och överlåta till polisen att i sin tur anlita Farmartjänst för en undermålig skötsel som har lett till en vanvård där samtliga ovan angivna djurskyddslagar lagar inte efterlevts.

Jag fick slå larm om vanvården redan från första dagen och därefter dagligen försökt få någon på både Länsstyrelsen och polisen att tillse att djuren sköttes. Då jag igen den 10 juni på morgonen vände mig till Länsstyrelsen i samband med att en nyfödd kalv, som föddes på förmiddagen den 9 juni, inte fick vård enligt djurskyddslagen 1988:534 §9, §2,§3. Denna kalv dog under plågsamma former, då den ej kunnat resa sig och därmed ej fått mjölk. Den låg i gödsel på sidan utan att kunna röra sig och hade ingen ren och torr liggyta, då det inte ströddes halm i boxen eller gödslades, vilket bryter mot DFS 2007:5 Saknr L 100 Kap 1 §5, §13, §30, §31 samt Kap 2 §6.

Vad beträffar övriga djur så fick de varken tillsyn, rent vatten, foder och gödsling och strö som ovanstående lagar föreskriver. Jag finner det anmärkningsvärt att Länsstyrelsen trots denna vanvård inte tillsåg att det skedde förbättring. Jag anmälde till den person som var chef för djurskyddet Rune Brandt att denna vanvård pågick redan från dag ett. Det utlovades förbättring ett flertal gånger även till media, dock skedde ingenting. Vanvården fortsatte .

Djuren stod utan vatten i 25-30 graders värme. Tillsynen skedde ca en timme per dag, och var mycket bristfällig. De minigrisar och hängbukssvin som fanns på gården hade inget vatten utom en damm att dricka ur. Mat fick de i mycket små mängder av det bröd som vi hade och när det tog slut fick de inget att äta under ca en vecka. Dessa grisar hade dömts till döden så det var väl inte lönt att tillseatt de fick mat. Detta bryter emot djurskyddslagen §2, §3 samt DFS 2007:5Saknr L 100 Kap 1§28, §29 kap 3 §5.

Dessa grisar fick också utstå ett djurplågeri som Länsstyrelsen sanktionerat, genom att dessa ca 30 talet djur tillsammans med ett antal får, lamm, getter och ankor samt påfåglar jagades under en hel dag av ett antal karlar från Farmartjänst och sköts till döds under för djuren grymma former. Detta är djurplågeri och bryter emot Djurskyddslagen om hur djur skall skötas och behandlas, enligt §2, §5, samt DFS 2007:5 Saknr L 100 Kap 1 §37.

Den åsna som befann sig i stallet helt ensam och vistades i en box där han inte såg mycket och under denna tidsperiod inte en enda gång gavs möjlighet att komma ut som han brukade, samt att ej heller han fick gödslat och strött och bytt vatten hos sig under dessa veckor bryter mot flera lagar

Denna åsna var så stressad och så olycklig att han sprang runt i sin box och drog upp gödsel så det blev hålor och tuggade på inredningen. Detta bryter mot djurskyddslagen §2, §3, §4, samt DFS 2007:5Saknr L 100 Kap 1 §7, §13, §30, DFS 2007:6L101 Kap 4 §1 punkt 4, Kap 5 §1,§2.

Min gamla tjur Ferdinand som var 15 år skulle avlivas av distriktsveterinärerna på grund av sitt dåliga ben som han ibland hade problem med. Han fick jagas runt i lösdriftshallen länge innan han smet ut och i hagen fick jagas av ett antal personer ett bra tag innan han till slut avlivades med bultpistol i hallen, det tog flera skott innan han var död. Jag har aldrig avlivat ett djur under så brutala former som detta gick till. Jag erbjöd mig att hjälpa till så det skulle gå snabbt och lätt, denna hjälp avböjdes. Istället utsattes Ferdinand för ett lidande och stressande som bryter mot Djurskyddslagen §2, §5. Då Länsstyrelsen har det övergripande ansvaret och därmed ger tillstånd till de åtgärder som vidtas, så bryter de mot djurskyddslagen lika mycket som Distriktsveterinärerna som verkställer ordern.

De angivna akuta problemen med hovvård åtgärdades inte på dessa nästan tre veckor som djuren gick på gården. Det fanns en hovslagare tillgänglig och han skulle kommit och verkat hästar den 1 juni, men på grund av omhändertagandet ställdes detta in. Dock är det förvånande att Länsstyrelsen inte om det nu var så akut tillsåg att djuren verkades och inte utsattes för ett längre lidande som de ansåg det vara. Detta gör att de ännu en gång bryter mot djurskyddlagarna som de ska följa.§2, §9

Den Lama som fanns på gården fick inte heller rent vatten på dessa tre veckor, och inget strö eller foder utom hö.

Fullblodet stod utan vatten nästan dagligen då hon drack upp det hon fick en gång per dag, samt utfodrdes med en högiva som motsvarade vad man kan ta under armen så att efter dessa tre veckor man kan se revbenen på henne vilket aldrig tidigare varit fallet. Detta bryter mot djurskyddslagen §2, §3, DFS 2007:5Saknr L100 §28, §29 DFS2007:6 L 101 Kap 4§1 punkt 4, §3.

Vid återlämnandet av hundarna noterades att under de dryga två veckor dessa varit omhändertagna ingen pälsskötsel gjorts och att de uppenbarligen smittats av skabb då ett utbrott av denna sjukdom började ge sig tillkänna enligt inkubationstiden i förhållande till deras vistelse borta. Jag fick vända mig till veterinär och få behandling. En hund hade fått avslaget delar av sina framtänder säkerligen för att hon var så rädd och nervös att hon bet i den järnkedja som hon satt fast i. Detta kan också kallas vanvård och djurplågeri och brott mot bland annat djurskyddslagen §2, samt DFS 2007:saknr L100 kap 1 §2.

Jag vill också anmäla att hela detta omhändertagande kan anses som ett övergrepp i rättsak och kan anses vara ett brott mot de lagar som utgör kriterier för ett omhändertagande.

Jag finner inte att jag uppfyller de enligt lagen om omhändertagande punkter som anges i djurskyddslagen §30, §31, §32. Och därmed strider omhändertagandet mot de grundläggande fri och rättigheterna 2 kap §18.

Ej heller har jag beretts möjlighet att yttra mig avseende besöken i februari då jag ej erhållit några protokoll från dessa vilket Sverker Olsson utlovat skulle lämnas och efter att jag ca en månad efter dessa besök ännu en gång talat med Sverker Olsson om detta och begärt ut protokollen inte erhållit dessa före omhändertagandet den 28 maj 2009. Detta gör att jag ej haft möjlighet att kunna yttra mig och ej heller kunnat ta del av de brister som inspektörerna ansåg vara behov av åtgärd trots att jag uttryckligen begärt ett skriftligt protokoll av Sverker Olsson pga att de besök som gjordes den 24 och 26 feb, 2009 då dessa skedde under former som föranledde att jag muntligen ej kunde ta till mig vad som sades. Detta bryter mot följande lagar SJV FS 2008:67 saknr L 44 §12 DFS 2007:2 SaknrL44 kap 5 §6.

Sverker Olsson och Emma Hansson framtvingade mot min uttryckliga vilja då jag var mycket sjuk, besöket den 26 feb. 2009. Då besöket ej var framkallat av någon anmälning utan skulle äga rum på grund av som Sverker Olsson sade "för att de hade vägarna förbi och att Emma Hansson önskade se mina djur." Jag bad dem att återkomma en annan dag för att jag var så dålig, men detta brydde dom sig inte om utan fortsatte sin inspektion. Deras framfart kan motsvara en husrannsakan då de tvingade sig in i alla utrymmen oavsett om det fanns djur där eller ej. De for runt i hela mitt bostadshus inklusive gardrober trots att vi talade om vilka platser djuren befann sig. De tvingade sig också tillträde till min före detta bostad en ,villa och dess bibyggnader trots att vi talade om att detta hus var tomt och höll på att renoveras. Detta agerande bryter mot Grundläggande fri och rättigheter 2 kap §6, samt djurskyddslagen §27 punkt 2 och var mycket kränkande.

Och via sitt agerande och brist på respekt för min begäran att avbryta besöket, orsakade de en sån stress för mig att jag drabbades av en mindre hjärtinfarkt, vilket föranledde en sjukhusvistelse. Detta kan kallas vållande till kroppsskada.

Ej heller har jag fått möjlighet att yttra mig i saken innan beslutet om omhändertagandet togs.

Det togs på plats utan att jag beretts möjlighet att ta del av tidigare protokoll och därmed inte kunnat ta del av de brister som angetts. Då jag höll på att avveckla min gård och därmed djuren fanns det ingen anledning att omhänderta några djur då jag redan hade en avvecklingsplan klar och berörda för avvecklingen kontaktats, vilket jag upplyste inspektörerna om. Då det inte förelåg några akuta problem som jag inte själv hade ordnat för att avhjälpa, så kan det ur djurskyddssynpunkt knappast finnas nödvändigt med ett omhändertagande. Det fanns inget lidande, inga döda djur ingen som var i akut veterinärbehov, detta kan konstateras av vilka åtgärder som gjordes, det var de jag själv beställt. Omhändertagandet ledde istället bara till att djuren utsattes för lidande och vanskötsel.

De olika bedömningar som gjorts i andra djurskyddsärenden där det hittats utmärglade och döda djur, har samma inspektörer som förekommer i mitt ärende inte omhändertagit alla djur och har därmed inte agerat enligt lagen utan efter sitt godtycke.

Enligt allmänna råd till Djurskyddsförordningen bör Länsstyrelsen verka för att djurskyddskontrollen bedrivs på ett likartat sätt i länets kommuner. Brott mot EG nr 882/2004 kap 2 artikel 4 punkt 4, Artikel 5 punkt 2b iii) Artikel 54 punkt 1

Jag vill också anmäla Sverker Olsson och Emma Hansson för att bedriva en vendetta mot mig och för trakasserier samt en kränkande behandling.

Då de i sitt protokoll från deras besök 20100205 ljuget om vad de tog del av under sin inspektion, och vilka omständigheter som rådde.

De har också agerat kränkande genom att behandla mig och min make som om vi vore imbecilla. De har också kallat mig för lögnare. Sverker Olsson upprepade flera gånger vid besöket följande "du ljuger". Detta är mycket kränkande och är inte ett sätt en myndighetsperson skall behandla den enskilde på.

Jag vill också anmäla Länsstyrelsens Djurskydds och veterinärenhet och Inspektörerna Emma Hansson och Sverker Olsson för att trots vetskap och en anmälan till Länsstyrelsen om Jäv, så har dessa två personer utfört en inspektion hos mig 20100205. Sedan besöket den 26 feb 2009 har jag JO-anmält dessa inspektörer och detta gör att de blivit Jäviga. Detta bryter mot EG nr 882/2004 kapitel 2 artikel 4 punkt 2b, punkt 4, punkt 6, Artikel 5 punkt2 b iii) Förvaltningslagen §11 punkt 5, §1

Jag vill anmäla Emma Hansson för brott mot djurskyddslagen då hon vid omhändertagandet medvetet utsatt mina hundar för djurplågeri då hon trots påpekande från den personal som kom från Hundhotellet som skulle hämta hundarna att det vore lämpligt att ge dem lugnande medicin så de inte skulle bli så stressade av situationen, då detta var brukligt för djurens skull. Detta ansåg Emma Hansson inte behövdes, vilket gjorde att hundarna som samtliga ej var koppelvana utom två ute i stallarna jagades, chippmärktes och släpades ut i koppel till bilarna och hästsläpen för att forslas bort till ett helt främmat ställe vettskrämda, då de hanterades av vilt främmande människor och varken jag eller min man fanns för att hjälpa dem. Detta bryter mot djurskyddslagen att utsätta djur för ett sådant lidande och plågeri samt stress Detta gjorde Emma Hansson medvetet och borde därför anses olämplig som djurskyddsinspektör.

Hon har också genom sin myndighetsutövning då hon omhändertog mina djur utsatt dem för lidande då hon inte gjort några som helst åtgärder enligt det beslut där hon anger att det förelåg akuta brister och djuren utsattes för lidande Genom att hon inte tillsett att djuren blev skötta trots att jag anmält vanvård flera gånger till Länsstyrelsen under hela tiden så kan man ifrågasätta hennes yrkes innebörd. Det är uppenbart att det föreligger en bristande kompetens hos henne. Hon klarar uppenbarligen inte att göra opartiska bedömningar. Hon har därmed brutit mot följande lagar:

Djurskyddslagen §2

SJV FS 2008:67 saknr L44

§ 12 .och § 10

EG nr 882/2004 artikel 54 punkt 1

Eventuella kompletteringar till dessa anmälningar kan komma att lämnas i form av nya anmälningar.

Jag kan kvickt med länsstyrelsens eget material visa att inspektörer förfalskar datum på sina egna protokoll, förvanskar veterinärutlåtanden som inte passar deras förljugna uppfattning och direkta motsägelser från en sida till en annan i samma protokoll.

Spännande är även att jordbruksverkets egen statistik visar att medan kontrollbesöken blir färre ökar omhändertagandena. Man har omhändertagit djur för benlidande men sen har femton pers inte kunnat springa ifatt och ringa in djuret…

Jag njuter inte när folk hör av sig och berättar hårresande historier om hur de blivit behandlade. Jag njuter inte av att skriva om det jag själv råkat ut för. Det här är ingen hämnd. Det här är för att jag har sett vad övergreppen gör med människor. Jag vet. Människor är rädda. Se bara till att antalet BVDfall i Skåne ökar. Vad beror det på? Jo, att folk smyger med sina djur. Ingen vet vad som är ok när folk får anmärkning på att grisarna saknar tillsyn mellan 16.00 och 07.00 eller när fullt friska djur blir omhändertagna och vågar inte visa sina djur. Man smyger och smittvägarna kan nu inte klarläggas.

Jag vill förhindra en tragedi. Eller två. Eller tre. Eller fyra...